Blir barn aldrig vuxna?

Det är väl fint att man kan hjälpa varandra inom familjen, även med pengar. Men om det stämmer att varannan vuxen i åldern 32–41 år tagit emot ekonomiskt stöd av en förälder bara det senaste halvåret undrar jag: växer folk aldrig upp längre?

Jag har full förståelse för att ungdomar får hjälp när de flyttar hemifrån, vilket rimligtvis bör ske i åldern 18-20. Jag fick inga pengar när jag flyttade, men möbler, köksgeråd och antagligen en del mat också. Det ingår en viss utfasning och jag ser inget fel i det. På den tiden fanns heller inga webbsajter fulla med annonser med grejer man kunde hämta upp helt gratis. Idag kan du möblera en hel lägenhet på ett par dagar utan att betala mer än lite bensin.

Men om 30- och 40-åringar är beroende av allmosor för att gå runt ekonomiskt är världen illa ute. Åtminstone de äldsta av dessa vuxenbebisar har nog många gånger egna barn som börjar fatta en del om ekonomi (eller åtminstone borde göra det). Vad tänker de när de ser att mamma och pappa lånar pengar av farmor eller morfar för att kunna fortsätta med en livsstil de egentligen inte har råd med?

För nog är det väl det allt bottnar i, att man belånar huset upp till husnocken, vänjer sig vid årliga utlandsresor, dyr mat och dryck, leksaker till hela familjen och en eller helst flera bilar som kostar mer än man har? Prioritering behöver inte bara betyda ”Vad av allt jag vill ha ska jag köpa först?”.

”Jämställdhet”

SVT gör en drive om jämställdhet. Där bygger de alla resonemang på Jämställdhetsmyndigheten, så jag tänkte att det är dags för någon att balansera upp diskussionen. Först vill jag poängtera att jag till skillnad från både SVT och Jämställdhetsmyndigheten tycker att varje förhållande är i sin fulla rätt att bestämma vem som ska göra vad där hemma.

Men jag vänder mig emot formuleringen ”obetalt hemarbete” för den vittnar om okunskap. Så här är det. I svenska heteropar är mannen i snitt 2,5 år äldre än kvinnan. Han har därför kommit 2,5 år längre i sin karriär, men eftersom kvinnor av biologiska skäl tar en större del av föräldraledigheten är skillnaden ofta ännu större.

Oavsett om paret har gemensam (det vanliga) eller delad ekonomi är det rimligt och vanligt att den som tjänar mer betalar mer av hushållsutgifterna. Jag är fullt medveten om att det finns skithögar av bägge kön som ser sin egen inkomst som sin och partnerns som gemensam, men nu pratar jag om ansvarstagande vuxna, inte knarkare och psykfall.

Om den ena partnern, A, jobbar och tjänar mer än partnern, B, innebär det att B genom att ta större ansvar för hushållsarbetet kan leva med en högre ekonomisk standard än vad som annars vore möjligt. Således är hushållsarbetet inte alls obetalt.

Avslutningsvis funderar jag på bakgrunden till begreppet ”rutinmässigt hushållsarbete”:

”En undersökning från 2021 visar att kvinnor i genomsnitt lägger två timmar och 40 minuter per dag på rutinmässigt hushållsarbete, medan män lägger en timme och 53 minuter.”

Denna undersökning länkas inte, så jag vet inte vem som gjort den och vad som ingår, men när SCB gjorde en tidsstudie tog man med poster som ”Hantera ekonomi och kontanter kring hushållet”, ”Installationer, underhåll och reparationer av bostad och möbler” och ”Underhåll och reparationer av fordon”, och jag tvivlar på att dessa ingår i siffrorna ovan. Åtminstone i den gängse debatten tycks hemarbete betyda matlagning och blöjbyten medan renovering och däckbyten är ... något annat.

Så där, nu kan felfria och objektiva människor börja svinga mot mig och varandra i kommentarsfältet, men låt oss hjälpas åt att hålla det på en vuxen nivå.

Fyra millar till ”Mick Jagger”

En kvinna med ”central roll” på Solna kommuns ekonomiavdelning har försnillat fyra miljoner. Eller rättare sagt, hon trodde att hon gav dem till Mick Jagger.

Av alla bedrägerisoppor jag bloggat om kan detta ”romansbedrägeri” vara den galnaste. Det är, till att börja med, inte rimligt att Mick Jagger hittar en svensk kommuntant via nätet och förälskar sig. Men även om man sett Notting Hill lite för många gånger och har livlig fantasi får man väl ändå förstå att Mick Jagger inte behöver fyra miljoner. Han skulle kunna köpa Solna kommun och lägga ner den bara på skoj.

Det låter onekligen som en otroligt korkad och lättlurad kvinna, men det som är riktigt upprörande är såklart att en kvinna som uppenbarligen inte har alla pommes fritesen i kanoten lyckades blåsa kommunen på fyra miljoner innan det upptäcktes.

Vad händer nu? Hon har blivit uppsagd, men inte gripen. Vad blir straffet för att stjäla fyra miljoner skattekronor? Lägsta straffet för grov förskingring är sex månader, men trots det är jag inte säker på att det ens blir fängelse. Lyckas hennes advokat framställa henne som ett offer (förvirrad och lite trasig medelålders kvinna utan jobb och vänner, i alla fall efter att detta kommit ut) kan det mycket väl landa i fotboja och ett skadestånd som aldrig kommer att betalas.

Jag hade gärna sett att någon i kommunen också hade straffats, för att kvinnan haft möjligheten att begå brottet, men det kommer garanterat inte att hända.

Ciabatta-bak

Matbröd och matbrödsrecept kan man aldrig få för många av. Dagens uppgift: Ciabatta. Det lär betyda toffel på italienska, men det kan ju vara gott ändå. Detta behövs:

vatten, 5 dl
jäst, 25 gram
vetemjöl, 8 dl
rågsikt, 3 dl
vetekli, 1 dl
matolja, 2 msk
salt, 2 tsk

Mjölet kan man laborera med, men för att få den seghet i brödet som är karaktäristiskt för ciabatta krävs gluten och då vill man inte ha för lite vetemjöl.

Värm upp vattnet till 37 grader, lös upp jästen i det och häll därefter på alla andra ingredienser.

Sedan är det viktigt att bearbeta degen länge för att få sega glutentrådar. Jag som har en slags bakmaskin nöter på i fem minuter. Med vanliga degkrokar bör man nog lägga på några minuter till, och med tanke på hur kladdig degen blir skulle jag inte rekommendera att knåda för hand.

Jäs under bakduk i minst en timme. Stjälp sedan ut degen på ett mjölat bakbord. Snåla inte med mjölet, då kommer du få skrapa loss degen. När degen ligger på bordet mjölar du även ovanpå degen och klappar ut den till en jämn kaka med 1-2 cm tjocklek.

Skär den i fyrkanter, typ.

Upp med bitarna på en plåt. På med en handduk och jäs en timme till, eller mer.

In i ugnen på 225 grader och låt den stå där i c:a en halvtimme, tills du är nöjd med färgen.

Ett relativt enkelt bröd att baka, inga konstiga ingredienser och lätt att få till. Jag kommer definitivt att göra det igen.

Begagnade gravstenar

Allt fler vill välja att sätta begagnade gravstenar på sina anhörigas gravar. Man får väl anta att de tänkt slipa om dem först. Annars måste namnet stämma och texten i övrigt vara allmänt hållen:

”Född: ja. Död: också.”

”Jag tror det här är hennes grav.”

Men som så många gånger förr gör krångliga regler att det i princip är omöjligt. Idag är det Länsstyrelserna som bestämmer vad kyrkogården ska göra med utrangerade gravstenar, och nu vill en gubbe i Svenska kyrkan att makten ska gå över till kyrkogårdsförvaltningen.

Det fattar inte jag. Det är ju de anhöriga som köper stenen och det är ingen billig historia utan kostar 10000-30000 kr. Min familj hade en sten fram till för några år sedan då kyrkan ville ha ännu mer betalt för att ha kvar den. Grejen är att ingen nu levande har träffat gubben i graven och nu finns ingen som kan sköta om graven. Man kan betala kyrkan för att göra det, men till vilken nytta om ingen anhörig kommer på besök?

Så vi valde att säga upp hyresavtalet och jag har faktiskt funderat över vad som hände med stenen. Jag hade tillräckligt med flyttgods att köra över landsgränsen utan att ta med en gravsten, även om den hade kunnat bli en rätt maxad pizzasten.

Nåväl, det var inte en helt seriös fundering, men nog hade jag uppskattat om Svenska kyrkan hört av sig och frågat vad de skulle göra med stenen. Eftersom jag var familjens gravansvarige de sista åren vet jag att de har mina kontaktuppgifter, för de var rätt envisa med att de ville ha betalt. Men när det kom till stenen – inte ett ljud.

Jag kanske minns fel, men lyder inte sjunde budet ”Du skall icke stjäla”? Jag måste ha missat det finstilta som sa att Svenska kyrkan alltid är fri från skuld och kan kasta första stenen. Eller stjäla den.

Ovälkomna anhängare

När jag var ung var Adidas högsta mode. Nästan inget sammanhang var för högtidligt för att inte bära träningskläder, bara de kom från Adidas. Enda undantaget var ryggsäcken där det istället var Salomon som gällde. Hade man inte Salomonryggsäck var man ett hopplöst fall och töntigast av allt var såklart Fjällräven Kånken.

Tiderna förändras. Nu är Kånken skitdyra och märket Adidas förknippas framförallt med gängkriminella invandrare som ofta omskrivs som ”Adidaskrigare”. Men tydligen håller det på att ändras och Haglöfs är på väg in. För mig känns det som ett kvalitetsmärke för människor på tur i naturen, inte i betongdjungeln, men det har till och med kommit in i gangsterrappen även om just den textförfattaren hade svårt att stava:

”Fuck en förrädare,
Hagalöfs på jackan, då det en av ortens ägare.”

Fenomenet kallas ”hatejacking”, när skräpmänniskor exploaterar framgångsrika märken. Fatta vad motigt när du byggt upp ett varumärke under flera år och plötsligt kopplas det ihop med en grupp du och många andra föraktar. Vad tusan gör man åt det? Ingenting antagligen, väntar och hoppas att det blåser över. Men det kan ju ta generationer. Adidas är kört för mig för alltid. Tacka vet jag Daiads eller ännu hellre Pmua.

Bank som förtjänar bank

Kontanter är ett giltigt betalningsmedel. Till och med Riksbanken gick nyligen ut till försvar för kontantanvändare, och de har sannerligen inte känts som kontanternas främsta företrädare det senaste decenniet (även om de såklart borde vara det).

Trots det fortsätter banker att jävlas med kunder som vill använda vanliga pengar. Det senaste exemplet är entreprenören Christian Utbult som kastades ut från Länsförsäkringar Bank. Detta för att han haft mage att sätta in kontanter på sitt konto. När banken frågade varifrån pengarna kom redovisade han detta, men det skiter Länsförsäkringar i och hänvisar till penningtvättslagen, som Christian såklart inte brutit mot.

Generellt tycker jag att företag ska kunna få säga nej till vilka kunder de vill utan att förklara sig, men banker är lite speciella. De är hårt reglerade av lagar och en del av en samhällsservice vi inte kan klara oss utan. Får de minsta problem med sin ekonomi tvingas vanligt folk rädda dem via skattsedeln och då ska bankerna heller inte kunna neka en kund att ha ett konto där. Särskilt inte när kunden utan dröjsmål svarat på bankens frågor och varit så behjälplig han bara kan.

Att de inte förklarar sitt agerande när Sveriges Radio ringer tyder på att de fattar att de inte har någonting att komma med. Mer än välbetalda jurister såklart, men jag hoppas att Christian och andra drabbade tar strid. Nu får det vara nog!