Det är väl fint att man kan hjälpa
varandra inom familjen, även med pengar. Men om det stämmer att
varannan vuxen i åldern 32–41 år tagit emot ekonomiskt stöd av en förälder bara det senaste halvåret undrar jag: växer folk aldrig upp längre?
Jag har full förståelse för att
ungdomar får hjälp när de flyttar hemifrån, vilket rimligtvis bör
ske i åldern 18-20. Jag fick inga pengar när jag flyttade, men
möbler, köksgeråd och antagligen en del mat också. Det ingår en
viss utfasning och jag ser inget fel i det. På den tiden fanns
heller inga webbsajter fulla med annonser med grejer man kunde
hämta upp helt gratis. Idag kan du möblera en hel lägenhet på ett
par dagar utan att betala mer än lite bensin.
Men om 30- och 40-åringar är beroende
av allmosor för att gå runt ekonomiskt är världen illa ute.
Åtminstone de äldsta av dessa vuxenbebisar har nog många gånger
egna barn som börjar fatta en del om ekonomi (eller åtminstone
borde göra det). Vad tänker de när de ser att mamma och pappa
lånar pengar av farmor eller morfar för att kunna fortsätta med en
livsstil de egentligen inte har råd med?
För nog är det väl det allt bottnar i, att man belånar huset upp till husnocken, vänjer sig vid årliga utlandsresor, dyr mat och dryck, leksaker till hela familjen och en eller helst flera bilar som kostar mer än man har? Prioritering behöver inte bara betyda ”Vad av allt jag vill ha ska jag köpa först?”.
Om det nu är så att varannan (50%, hälften, 1/2, en av två - ja välj själv vilket som passar dig bäst) får stöd av en äldre generation, så kanske de kunde sluta prata om att ALLA pensionärer är jättefattiga!
SvaraRaderaEftersom det föds ungefär 2 barn/ kvinna i Sverige så blir det logiskt att ungefär varannan i generationer födda ca 1950-1970 stöttar sina barn, enligt din länkade artikel. Det gör man inte om man inte har pengar över till det!
De födda ca 1950-1970 har växt upp i ett samhälle med en bra ekonomisk utveckling, husen de växte upp i (de där 1,5-plans 70-talshusen) är obelånade eller sålda för något annat (med bra vinst), de har haft bra jobb (fanns alltid sommarjobb om de ville ha när de växte upp) och gratis utbildning för den som ville.
Så vad det egentligen handlar om är inte att de yngre vuxna inte klarar sig utan ekonomiskt stöd, utan det handlar om att deras föräldrar har så mycket pengar över så att de gärna ger bort lite av det innan de dör. Till saker som inte är det mest basala, nödvändiga. Så då blir det resor (kanske tillsammans med föräldern), ny bil (för barnbarnen måste åka tryggt och säkert) eller som kontantinsats till ett nytt boende.
Ja, det är min tolkning. Många 50+ har det bra, även pensionärerna. Men man får bara höra talas om de utförsäkrade, sjukskrivna, arbetslösa i snyftreportagen. Annars blir det inga klick.
Spargrisen
Jag vet inte vem som säger att alla pensionärer är jättefattiga, men så är det såklart inte.
RaderaKlart att barnen skulle klara sig själva, men med lägre standard än om mamma och pappa betalar.
Apropå detta: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/WRz3v2/vuxna-broder-doms-flytta-hemifran
SvaraRaderaHerregud, vilka människor!
RaderaDeprimerande siffror.
SvaraRaderaJag noterar att de skriver om det senaste halvåret, och det framställs lite som om det är räntorna som är problemet.
Men jag har en känsla av att det inte såg jätteljust ut för 5 år sedan heller. Det vore intressant att se hur många som inte klarar av att försörja sig ens i goda tider.
Jag har också svårt att tro att fenomenet är nytt.
RaderaI vårt samhälle uppmuntras vi ofta mer till konsumtion än till sparande. Det är kanske inte så konstigt när vi ser att världens största ekonomier, som USA och andra länder, fortsätter att öka sin belåning när pengarna tar slut. Det är inte förvånande att många människor inte förstår vikten av att spara innan de konsumerar, när de aldrig får lära sig dessa grundläggande principer.
SvaraRaderaJag minns när vår före detta statsminister “Magda”, som då var finansminister, intervjuades i TV i samband med flyktingkrisen från Syrien. Hon sa att staten bara kunde låna pengar för att täcka kostnaderna, eftersom räntan var låg. Men det kanske inte var det enda som var lågt om man inte förstår att en skuld ska betalas tillbaka plus ränta, oavsett om räntan är låg.
Det är viktigt att komma ihåg att sparande är en viktig del av en sund ekonomi, både på individuell och nationell nivå. Genom att spara kan vi skapa en buffert för oväntade utgifter och investera i vår framtid.
Jag har en släkting som frågade sin mormor om hon inte hade kort, "då tar man bara ut nya pengar i väggen". Hon var kanske fem år, men de som tycker att "det är bara att trycka nya pengar" är inte långt efter.
RaderaBarnuppfostran och avsaknad av lärdomar hemifrån som slår tillbaka när barnen är vuxna. Är nyttigt att läsa om så man inte gör samma misstag själv.
SvaraRaderaSjälv fick jag några begagnade möbler och en stor toabal när jag flyttade hemifrån. Toapappret räckte nästan ett år.
Toapapper är bra grejer. Jag minns att jag fick en kastrull som jag säkert hade kvar i tjugo år. Sedan skaffade jag induktionshäll och då gav jag bort kastrullen eftersom den inte funkade hos mig längre.
RaderaUnderbart med grejer som håller så länge och kan skänkas vidare!
RaderaJa, sånt var i alla fall bättre förr.
RaderaHanna - Ja nu verkar normen vara att ung-j på 18 årsdagen ska kvittera ut minst en kontantinsats till en bostadsrätt för ett par miljoner. Fickpengar till det också för ny möblering.
RaderaHyresrätt verkar totalt främmande nuförtiden.
När jag säger att jag inte månadssparar en krona till 3-åringen så håll en del på att svimma 😂
Ja, hyresrätt ÄR totalt främmande på den svenska dysfunktionella bostadsmarknaden!
RaderaVi har gjort ett aktivt val att spara pengar till barnens framtid istället för att ställa oss i hundra olika bostadsköer över hela landet. Man kan inte veta när de föds om de vill bo kvar i sin födelsestad (i vårt fall Stockholm) eller flytta någon annanstans när det är dags.
Viktig poäng. Bostadsköer är bara giltiga på en plats medan pengar funkar i hela världen.
RaderaDet här är ett dilemma jag slipper som barnlös. Jag tror att det går att spara till barnen utan att skämma bort dem, men det är en balansgång.
Inte undra på vi har de bostadspriser vi har. Det finansieras idag inte bara av de boende, utan deras föräldrar. Vansinne. Extra fet ny elbil för en miljon åt alla, på det tack?
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Och av bankerna som lånar ut pengar som kommer att ta många decennier att få tillbaka, om någonsin.
RaderaJag tror du kanske drar för stora växlar här. Många kanske fått engångsstöd från någon förälder vid tex arbetslöshet eller andra tillfälliga knipor? Det är nog inte så att de är beroende av dessa löpande utan de är av tillfällig karaktär, när skiten träffar fläkten?
SvaraRaderaJag har själv gjort mig skyldig till det vid några tillfällen de senaste 13 åren: 1. när jag kom hem från utlandsvistelse och bodde hemma hos mamma igen som trettioplussare, tills jag fick jobb och ny lgh. 2. vid arbetslöshet och knaper (fyrsiffrig) a-kassa pga deltidsjobb så fick jag lite stöd av min pappa för att gå runt. Jag har gjort mitt bästa för att "betala igen" det när de blev äldre i form av att alltid finnas till som stöd (inte främst ekonomiskt utan organisatoriskt, administrativt, teknisk support mm) när de behöver, generösa presenter vid jul och födelsedagar mm. Nog för att jag hade gjort det ändå såklart, men iaf. Vet att många i min ålder verkar strunta i sina föräldrar för att fokusera på sin egen familj i nedstigande led.
Hur beroende de är av pengarna vet jag såklart inte, men om det stämmer att "varannan vuxen i åldern 32–41 år tagit emot ekonomiskt stöd av en förälder bara det senaste halvåret" skulle det antingen betyda regelbundna pengar eller att väldigt många fått "engångsstöd" just nu.
Radera