tisdag 7 november 2023

Sila mygg och svälja dynamit

Nog är det märkligt ändå. Jag tycker att det mesta i Sverige kräver tillstånd. Som husägare kunde jag knappt bygga en altan utan tillstånd trots att den inte kunde ses från tomtgränsen och när jag skulle bygga ut huset var jag tvungen att ha minst 230 cm i takhöjd. Egentligen 240 cm, men byggnadsnämnden kunde ge mig dispens för takhöjden i mitt eget hus. När man ska legitimera sig räcker det inte ens alltid med ID-kort, man kan behöva komplettera med personbevis också (och då finns en mängd olika beroende på syfte).

Jag skulle kunna rabbla exempel på kontrollsamhället en halv dag, men det behövs inte för jag vet att alla vuxna svenskar har egna. Detta som motvikt mot en nyhetsnotis om en man som stoppades med 270 kilo dynamit.

Drygt hälften hade han köpt med ett tillstånd som gått ut för över ett år sedan, och det var inte första gången har det visat sig nu. Kommunen som dragit in mannens tillstånd har ingen skyldighet att informera sprängämnesförsäljarna som i sin tur inte har skyldighet att kontrollera. Går du på banken för att ta ut dina egna pengar frågar de vad du ska använda dem till, men inte när du köper ett par hundra kilo dynamit.

125 kilo hade hans kompis snott från sin arbetsplats. Vad är det för lekskola där man kan plocka ut 125 kilo dynamit utan att det märks?! Ett handeldvapen ska vara inlåst i ett godkänt vapenskåp, men dynamit kan man tydligen förvara hur som helst utan minsta bevakning.

Jag kommer att tänka på när jag för 25 år sedan skulle hämta posten åt det företag jag jobbade på. Hon som brukade göra det var sjuk och jag erbjöd mig att göra en insats. Väl framme på posten kände de inte igen mig. Förståeligt, jag hade aldrig hämtat posten tidigare och jag bodde inte i byn. Så de bad mig att legitimera mig och ringde mitt företag för att kolla att jag verkligen jobbade där. Proceduren tog en dryg minut.

Men det är klart, det var ju leverantörsfakturor och reklam, inte dynamit nog för att spränga ett helt hus. Nu tycker jag nästan att det är konstigt att det inte sprängs mer i Sverige. Kanske borde det kontrollsamhälle som så effektivt ser till att folk får krångla för att få använda sina egna hus, pengar och andra ägodelar göra en liten uppryckning på områden som faktiskt betyder något.

22 kommentarer:

  1. Det är så sant, har blivit trakasserad flera gånger av min bank som jag varit kund i hela mitt liv. När det gäller mina egna surt förvärvade pengar så är det svårt att ta ut större summor. Man känner sig som en kriminell person. Heja Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är himla märkligt. Där ger lagen alla möjligheter, men ska man fylla bilen med dynamit kan man kanske bli kränkt av att få frågan varför.

      Radera
  2. Mitt egna exempel från verkligheten är när jag lät bygga ett hus och det första försöket att få bygglov stoppades för att huset ansågs vara för fyrkantigt. Det var bara att gå tillbaka till ritbordet och försöka dra ut det lite. Byråkrati...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska man vara petig är även rektanglar fyrkantiga, men jag antar att man inte ska rätta myndighetspersoner på det viset om man vill ha sitt tillstånd.

      Radera
  3. SÄPO övervakar mycket aktivt försäljningen av konstgödsel men när det gäller dynamit är det tydligen inte lika noga.Jag vet i och för sig inte om SÄPO övervakar försäljningen av dynamit, men om dom gör det är kontrollen uppenbart otillräcklig. Kanske tror SÄPO att konstgödsel är terroristens favorit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske har de rätt i det, jag har ingen aning. Men så mycket fattar jag, att med 270 kilo dynamit kan man göra en hel del skada.

      Radera
  4. Testa jobba i vilken svensk gruva som helst. 125 kg stinker amatör😛

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är möjligt, men sätt gubbarna under en bil eller i ett hus så smäller det nog rätt bra.

      Radera
  5. 270 kilo lär ju kunna göra en satans massa skada i orätta händer, kontrollsamhället slår slint…

    Jag och par kompisar var riktiga pyromaner som unga, lyckligtvis begränsades arsenalen till köpefyrverkerier, salpeter o socker, karbid samt kungen i kronan, ett par hekto svartkrut.

    Inga personskador uppkom någonsin tack o lov, men det hände flera gånger att våra experiment fick långt större och/eller annan effekt än vi misstänkt. Med grundliga biverkningar på persedlar eller ägodelar, nästan alltid våra egna. Min mor var inte imponerad när ena benet på den nya och svindyra, runt 1000 kr, Nike-träningsoverallen brann upp fortfarande på benet, utan annat än försvunnen behåring.
    ”Jag brände mig på moppeljuddämparen…” 😂

    Fanns lyckligtvis inte fuldynamit att tillgå i samhället då, iaf ej som vi kände till…🙄
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du hade kunnat bli Dynamit-Harry med andra ord :-)

      Radera
    2. Må ha utropat ”vilken jävla smäll” när vi laddat en egentillverkad kanon med ett par cm svartkrut och lite pressat papper som mothåll/ammunition. Riktade mot en sluttning i ett grustag för vara säkra. Vi klarade oss från stenregnet, i skydd 40-50 meter bort. Glömt morsans bil som jag parkat betydligt närmare. 😬
      /JB

      Radera
    3. Själv har jag aldrig förstått tjusningen med varken explosioner eller fart. Jag är nog född tråkig :-)

      Radera
    4. Explosioner , fart och rätt oskyldigt ofog var vad som gav lite spänning i en sömnig, kyrkodominerad håla. 😊
      /JB

      Radera
  6. Svensk politisk effektivitet idag helt enkelt. Fokusera på ickeproblemen, så löser sig resten automatiskt? Och har du inte problem, se då till att skapa dem.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
  7. Hej Sparo. Har följt dig i ett antal år, med start innan din flytt till Norge. Tack för att du skriver om din livsresa.

    Nu till ett litet spörsmål. Eventuellt / sannolikt kommer jag inom kort att få ett jobberbjudande för arbete i Norge.

    Jag har dock följande problem. Vårt hushåll har i ca 10 år levt snålt och investerat överskottet på börsen. Om vi nu flyttar till Norge vill Norges skatteverk har förmögenhetsskatt av oss - i vårt fall är det enorm summa som ska betalas varje år - faktiskt så pass stor att det ekonomiskt inte lönar sig att tacka ja (med tanke på kostnadsläget i Norge).

    Vi känner oss rent principiellt inte alls sugna att betala denna norsk skatt - Norge har ju på intet sätt medverkat till vår "svenska" förmögenhet.

    Vi överväger att faktiskt tacka nej till jobberbjudandet, p.g.a. den norska förmögenhetsskatten. Jag är expert i en smal nisch - Norge hade verkligen behövt min kompetens. Så loose-loose verkligen.

    Har du (eller någon här) någon här erfarenhet i hur man skärmar av sina tillgångar från denna norska skatt? T.ex. egen kapitalförsäkring (räcker det?) i Sverige, eller kapitalförsäkring öppnad i förälderns namn (torde funka!).

    Vill bara tillägga att förmögenhetsskatt är obra generellt, men hade principiellt varit en annan sak på tillgångar som har sitt ursprung i Norge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt förslag skulle vara att ni köper en bostad för en stor del av pengarna, något annat tips har jag inte. Din idé om kapitalförsäkring i förälderns namn borde funka, i alla fall om du innan flytten "skänker" pengarna till mamma/pappa bosatt i Sverige. Ni kan ju ha tydliga papper på vad som gäller er emellan.

      För egen del tycker jag att det kvittar varifrån pengarna kommer ursprungligen. Jag ser det som djupt omoraliskt att beskatta ett sparande, men det låter inte som att det är något Norge är på väg att sluta med.

      Radera
    2. Stort tack för din respons.

      Radera
    3. Känner inte att det var så mycket till hjälp, men lycka till. Hoppas att det löser sig, Norge är ett fantastiskt land på många sätt.

      Radera
    4. Har nu blivit informerad om att jag definitivt kommer att få ett jobberbjudande nästa vecka. Vi lutar f.n. åt att besluta att stanna i Sverige. Söker efter ytterligare infallsvinklar. Vill du dela med dig vad du upplever som fantastiskt med Norge - det mest centrala? (Varför dög inte svensk landsbygd för dig - med 0% förmögenhetsskatt, sannolikt billigare mat / boende / etc?).

      Radera
    5. Det korta svaret är att Norge kändes som en framtidslösning. Jag kände det som att jag flydde från min gamla bostadsort och vill inte behöva det igen. Men visst blev det dyrare, åtminstone på kort sikt. Att bo i ett land som är bankrutt blir dyrt.

      Radera