När
det nu snackas om fallande bostadspriser och en eventuell krasch dras paralleller till nittiotalskrisen. Skillnaden är att det
aktuella prisraset på tolv procent knappt är att betrakta som en
krusning, men det skulle kunna bli mycket, mycket värre.
Då som nu gäller
det att ha marginaler för att vara på den vinnande sidan. Det finns
nämligen ingenting som heter ”köparens marknad”, inte säljarens
heller. När det kommer till förhandlingar bör man se till att inte
vara den som måste köpa eller sälja. Nu är det ju inte så
enkelt, bostadsaffärer görs inte i ett vakuum. Om alla andra dumpar
sina bostäder påverkar det priset på din med. Man kan dock sträva
efter att vara så oberoende som möjligt. Ekonomerna i det länkade
reportaget pratar om att säljarna än så länge har råd att vänta
in rätt pris och att det håller priserna uppe.
Det där blev
tydligt för mig när jag sålde två lägenheter, 2020-2021, i ett
område med allt sämre rykte. På den ena hade jag sjutton
offentliga visningar och snudd på lika många privata. Jag fick
skambud 30 procent under utgångsbudet, men förklarade igen och igen
för de budande blodhundarna att får jag inte det jag vill ha väntar
jag. Bostäderna är utan lån och ingenting hindrar mig att avvakta
i flera år om det skulle krävas.
Okej, jag tyckte att
jag behövde sälja åtminstone den ena för att komma iväg till
Norge för att hitta mig ett nytt liv med tillhörande bostad, men i
stort sett talade jag sanning. Jag behövde inte paniksälja och
åtminstone någon av spekulanterna var så stöddig att jag till
slut var sugen på att säga att han hade behövt ge en miljon mer än
de andra för att jag ens skulle överväga att sälja till honom.
Jag blev inte supernöjd med någon av affärerna, men jag fick det jag begärde och jag hoppas att jag aldrig behöver sälja en bostad i panik. Oavsett vad man betalat för något eller vad det värderats till är marknadsvärdet aldrig högre än vad någon är beredd att betala. Det som skiljer bostäder från det mesta annat är att prislappen oftast är på ett högre belopp än både säljare och köpare har. Jag tror på att inte handla för mer pengar än jag har. Det är svårt med bostäder, men jag är väldigt tacksamt att jag kunnat det hittills.
Jag behöll min lägenhet i Sverige i ca 10 ar efter att jag lämnade landet. Först var tanken att jag kanske skulle vilja komma tillbaka, det skedde inte, sen hyrde jag ut under manga ar och det lönade sig ekonomiskt. När jag först köpte halverades värdet pa bara nagot ar (det jävla ränteläget och 500% osv), men när jag väl salde blev det en hyfsad vinst.
SvaraRaderaDock använde jag mig av en mäklare som tillsammans med hyresgästen gjorde alla visningar och snodde at sig 4% om jag minns rätt. När allt var klart flög jag hem och tömde lägenheten. Gav bort det jag kunde, bl.a. till nagra flyktingar som städade at mig och fick en bäddsoffa m.m. Resten fick jag göra mig av med genom en firma som hämtade det jag inte ville spara. Det kostade förstas en del, men det hade kostat mig mer att vara borta fran jobbet, sa i slutändan vann jag nog ända pa det. Dessutom var det ganska höga avgifter till föreningen sa jag ville bara bli av med lägenheten.
Men kan man kosta pa sig lite tid ska man förstas vänta till dess att rätt köpare kommer.
/Annika
Väntade du tio år kan man inte beskylla dig för att slumpa iväg den :-)
RaderaFyra procent låter som att det kan stämma. Har för mig att jag fick ner det lite på senaste försäljningen, men så kopplade vi ihop det med en bonus för mäklaren om hon hade fått ett högre pris.
Det är knepigt med bostadsförsäljning på distans. Det var samma för mig. Jag gjorde en panikuppryckning med städning och renovering, dygnet runt i fyra dygn. Sedan var jag beroende av att mäklare och andra rensade undan reklam och sånt. Jag hade gärna kommit och fejat mellan visningarna, men det var inte möjligt.
Folk verkar tro att nedgången (det här är inget ras) är över. Det tror inte jag.
SvaraRaderaBostäder är en mer trögrörlig marknad än exempelvis aktier. I USA tog det 5 år innan priserna hade bottnat vid deras fastighetskris 2007–08. Tror det blir samma sak här.
Där är nu låneräntan 8%. Tror vi är på väg dit.
Dysterkvist? Nej, realist.
Jag har också svårt att se att en dipp på 10-15 procent ska vara allt innan det fortsätter att tuffa uppåt. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om.
RaderaJag är ingen expert för fem öre men min tro är att det kommer att bli kännbart värre, det är under lång tid nollränteekonomin drivit priserna mot skyarna.
SvaraRaderaSåg ett inslag igår där bostadsbolag bara fått 10% av holkarna sålda, inte för att det ej fanns köpare utan för att priserna var långt under förlustnivåer. Så många vänner (utan ägt boende) som klagat så länge på prisutvecklingen och att det stiger fortare än vad som är möjligta att spara till handpenning, ja tidigare då. Himla skönt att vara av den karusellen sedan ett par decennier iaf och äga sitt utan lån!
/JB
Vill inte sno från aktiepappan, men siffrorna inräknat inflationsjustering pekar på ett ras som vår massmedia gärna söker sopa under mattan. ”Cirkulera, inget att se!”
Radera/JB
Ja, med tanke på hur mycket det stigit är det rimligt att tro att det finns mer fallhöjd.
Radera