fredag 10 november 2023

Telefonkörkort

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag skriver om gamlingar som blivit lurade av bedragare via telefon. Det som gör det lite märkligt denna gång är att det drabbat en nybliven 70-årig tant som verkar helt klar i knoppen.

Eller ja, så sent som förra hösten kandiderade hon till kommunfullmäktige för Vänsterpartiet så något fattas henne uppenbarligen, men vad jag menar är att det inte är en senil 90-åring som glömt hur många barn hon har utan en kvinna som inte var gammal redan när mobiltelefonerna kom, och när Swish lanserades var hon i alla fall under 60. Men det hjälpte inte.

Så vad hjälper? Inte polisen, de skyller som vanligt på bristande resurser, vilket på sikt såklart ger dem ännu mer jobb och mindre resurser att utföra det. Nästan ingen blir åtalad, fastslår reportern i reportaget. Kanske går det att gå från andra hållet. Skulle man inte kunna tänka sig ett kunskapstest för att få skaffa Swish? Eller för den delen bank-ID eller en smartphone. Om folk bara gav fan i att skicka pengar eller lösenord vore ju problemet löst.

När jag läser om det här fallet på nätet såg jag 4-5 andra som berättade att deras föräldrar eller de själva fått samma sms och varit på vippen att gå på skiten. Seriöst, jag har läst om hundratals sådana här fall. Har inte alla det? Tydligen inte, eller också glömmer de bort det i glädjen över att få ett livstecken från sitt barn, om än bara ett sms. Reportern igen:

Ylva berättar att hon inte har haft så mycket kontakt med sina barn det senaste året, och ignorerade därför varningstecken som hon såg när bedragaren sms:ade henne. Hon pratade aldrig i telefon med bedragaren, utan kontakten skedde bara via sms.


Palla snacka med morsan ...

Där är i alla fall en åtgärd alla med äldre släktingar kan göra redan idag – prata med dem och se till att de lyfter på luren om de är osäkra. Men inte bara då - prata med dem! Hade någon sms:at mina föräldrar och bett dem swisha över pengar till ”min nya mobil” hade de förstått att om jag skaffar nytt nummer så ringer jag och berättar det, och behöver jag ett lån på tiotusentals kronor så drar jag inte heller det via sms. Är folk verkligen så less på sina föräldrar att de inte orkar prata med dem på riktigt?

16 kommentarer:

  1. För ett antal ar sedan fick jag ett email fran en adress tillhörande en kompis, och anade direkt ugglor i mossen. Ringde honom för att bekräfta att han blivit hackad. Sen fortsatte jag konversationen och sa att jag ville hjälpa och det gick sa langt att jag fick ett bankkonto-nr i London (kompisen bor pa Nordirland). Tyvärr ville min vän inte ga vidare med polisanmälan trots att han är advokat, eller kanske just därför. Han anade kanske att det inte skulle leda nagonstans.

    Jag har bara kontakt med en äldre släkting, 81 friska ar ung, och hon har full koll pa de här bedrägerierna. Hon svarar aldrig pa dolda nummer, och har nära kontakt med sina barn, sa där skulle bedragarna hugga i sten.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv har jag chattat med en "kompis" när den riktige kompisen satt i telefon och kunde bekräfta att det inte var han jag pratade med. Meningen var att en tredje kompis kanske kunde få ut ett IP-nummer av det hela, men det gick inte.

      Det är väl tyvärr så, att man bara slösar sin egen tid genom att anmäla.

      Radera
    2. Annika, att ha som princip att inte svara på dolda nummer gör att man aldrig kommer i kontakt med sin husläkare eller annan sjukvård (de ringer alltid från "inget uppringnings-ID"). Inte heller med barnens skola eller förskola (för dem som har barn) och ringer det därifrån så är det oftast allvarligt (lilla treåringen har blivit getingstucken i halsen och har åkt ambulans till sjukhuset)!
      Sen finns det andra som tex banken och vissa branscher som också har det inställt som standard.

      Jag inser nu att jag skulle ha det väldigt lugnt om jag lät bli att svara på dolda nummer. Eller väldigt nervöst.

      Spargrisen

      Radera
    3. Spargrisen, en 81-aring har knappast smabarn och hon har ett brett kontaktnät sa hjälp skulle inte saknas om nagot akut hände. Dessutom känner jag inte till nagon bank som ringer upp (utom för att sälja tjänster) om du inte har kontaktat de först.
      /Annika

      Radera
  2. Kanske längtan efter ett livstecken från barnen gjorde henne mer lättlurad. Har själv hjälpt två äldre grannar som både har blivit pålurade abonnemang och inte klarat av problem som har uppstått med deras smartphones. Båda har barn och barnbarn. Barnbarnen är i tjugoårsåldern och borde kunna vara behjälpliga. Jag granne lade ner mycket tid och fixade allt trots att jag inte ens äger en smartphone. Dessutom är jag själv en "tant" 65 år men van att klara mig själv. Har också en äldre anhörig på 92 år som jag ständigt förmanar. Han blir numera överlycklig som ett barn på julafton när någon av barnbarnen hör av sig och tänker inte helt klart längre. Därmed skulle jag nog tro att han är mer lättlurad nuförtiden./Em

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det var så och det är tragiskt.

      Du får väl säga till andra släktingar att börja höra av sig oftare till 92-åringen. Statistiskt är det ett kortvarigt "jobb".

      Radera
  3. Vi borde ha som princip att skjuta av de som utför dessa typer av brott. Komma hit för att leva på bidrag, och sen utnyttja våra äldre?
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter lite starkt med dödsstraff, men vi kan väl börja med att ge dem straff.

      Radera
  4. Har iaf B-kort. Aldrig råkat ut för telefonbedragare, trodde jag hade det men var ett ”legitimt” upphovsrättssamtal som det visade sig 4 år senare när det välsat genom rättssystemet och en räkning på några tusen kom.

    Försök till mailblåsningar är legio.

    Hänvisar till sidan där bedragare får tiodubbelt tillbaka.

    https://www.419eater.com/html/letters.htm

    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där har jag läst tidigare. Kul!

      Radera
    2. Jag var nog skyldig till den. Ska inte upprepa igen.
      /JB

      Radera
    3. Det skadar inte, jag hade glömt bort den.

      Radera
  5. Tips om någon smsar som uppger sig vara barn/partner/nära anhörig är att ha ett ”lösenord” det kan vara vilket ord som helst egentligen. Man frågar efter lösenordet och kan personen inte svara ja då vet man att det är en bedragare

    SvaraRadera
  6. När jag skaffade Avanza och Lysa var jag tvungen att svara på frågor som krävde kunskap, kanske vore något när man installerar nätbank/swish/bankid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite så jag tänker. Det är ju viktiga grejer man kan göra mycket med, då är det rimligt att man blir tydligt upplyst om riskerna och kontrollerad på att man begripit dem.

      Radera