Allt kan inte subventioneras

Det är kanske bra att diabetesmedicin kan användas mot fetma. Det vore ännu bättre om patienterna äter färre kalorier och ökar sin ämnesomsättning genom att motionera, men i jämförelse med att operera om magsäcken är diabetesmedicinen att föredra.

”Hur menar du nu?”

Nu rapporteras om fetmapatienter som tvingas avbryta behandlingen för att medicinen inte subventioneras för dem som inte har den diagnos medicinen egentligen är avsedd för. Tråkigt för dem, givetvis.

Men jag vet inte ... Det är väldigt mycket som är nyttigt för många människor, som ändå inte finansieras av skattebetalare. Gymkort, idrottsredskap och hälsosam mat t ex. Nu när det är svinkallt funderar jag på att köpa ett löpband. Det vore absolut bra för min hälsa, men det får jag betala själv. På samma sätt får Carina i SR:s inslag betala för diabetesmedicinen om hon vill använda den för att gå ner i vikt.

Staten har inte obegränsat med pengar. För mindre än ett år sedan skrev jag om handikappade som fick betala sina egna rullstolar eftersom de hade behov av att röra sig mer än två kilometer om dagen. Är du lam kan du inte välja att ta dig fram utan hjälpmedel. Carina däremot, hon kan faktiskt gå ner i vikt utan diabetesmedicin. Jag säger inte att det är lätt, men miljontals människor har visat att det går. Och om inte, då får hon faktiskt betala vad den kostar.

Upp till kamp mot gnälliga studenter

Först, tack till ”Surgubben” för ämnestipset. Dagens blogginlägg handlar om den grupp som alltid känner mest självömkan, alltså studenterna, snöflingornas snöflingor. Den här gången gäller det den ”chockhöjda” CSN-räntan, från 0,59 till 1,23 procent för 2024.

Ja, det är en fördubbling, men inte ens studenterna hade väl räknat med att stå helt fria från räntehöjningar när Sverige gått från minusränta? Riksbankens styrränta har på några år gått från -0,5 till +4 procent. Eller som ”Surgubben” uttryckte det:

”På två år har räntan alltså höjts från 0 till drygt 1 % samtidigt som inflationen varit 5-10 %, vilket alltså är kraftigt negativ realränta. Ungdomarna får i princip betalt för att låna men klagar ändå.”

Låt oss då höra studenterna själva.

”Kanske att fler kommer klaga på sin ekonomi och jobba över somrarna i stället för att plugga.”

Att minska lite på öldrickandet på studentpuben är såklart inte ett alternativ.

”Det är tråkigt för att det är för det blir ett mindre incitament att plugga saker som inte direkt leder till ett välbetalt jobb, typ humaniora som väl redan aldrig lönar sig att plugga.”

Säger Molly som läser latin. Men hon ger sig inte där.

”Det är väldigt tråkigt för det är en sådan viktig del av folkbildningen, om alla pluggade civilingenjör hade vi haft ett väldigt tråkigt samhälle.”

På vilket sätt latin är en viktig del av folkbildningen år 2023 förtäljer inte historien, och om alla pluggade till civilingenjör hade ingenjörerna till slut haft ännu sämre lön än de hittepåjobb hon själv studerar för att få. Hade hon läst ämnen relevanta för det moderna samhället hade hon förstått det.

”Jag började plugga direkt efter gymnasiet. Då var det jättebilligt och jag tog lån fast jag bodde hemma.”

Jag kan tycka att det inte är meningen att man ska ta lån om man bor hos sina föräldrar, då borde studiebidraget räcka mer än väl. Alltså är hon ett bevis för att det varit för billigt. Det förstår hon uppenbarligen inte själv när hon följer upp med:

”Det är jättetrist för det känns verkligen som att det kommer bli så att folk inte vill plugga 'onödiga' ämnen.”

Kan någon förklara för mig varför staten ska subventionera onödiga studier? Alltså, inte nog med att själva undervisningen är gratis, man får låna till sitt uppehälle medan man håller på. Är det då för mycket begärt att de pluggar sånt de har användning för?

Jag känner snarare att studielånet, Sveriges i särklass billigaste lån, borde höjas ytterligare. Det är bra att människor studerar för att få jobb de tycker är intressanta, men universitet är faktiskt inga jävla fritidsgårdar. Plugga det ni ska, bli färdiga med det och kom er ut i arbetslivet!

Skrota EU istället

Det är ingen hemlighet att jag är rabiat motståndare till EU. Större unioner har testats förr, som i Sovjet och det fungerade inget vidare då heller. Unioner leder alltid till att makten hamnar ännu längre från vanligt folk och att de som styr har ännu sämre koll över vad de beslutar om.

Jag fick ett tips från Hanna som bara förstärker mitt EU-förakt, ett EU-förslag om att människor inte ens ska få bestämma över när våra egna bilar ska skrotas. Helt galet! Vem vill ha detta:

”Striktare regler: EU föreslår hårdare regler för att avgöra när en bil bör skrotas. Fordonsägare kommer inte längre att ha rätt att själva bestämma när deras bil är redo för skrotning.

Syfte med förslaget: EU vill främja en mer cirkulär fordonsindustri genom att kontrollera hela livscykeln för fordon från produktion till skrotning för att säkerställa återvinning och miljöhänsyn.”

Folkpartister såklart, de applåderar alltid totalitära förslag som inskränker individens frihet (liberaler, jo tjena...). Men vem mer? Och hur tusan kan man hävda att miljön gynnas av att skrota fungerande bilar? Min nuvarande bil är 50 år och har således återvunnit sig själv ett antal gånger. Man kan hävda att gamla bilar ger större utsläpp, men det går absolut inte att säga generellt. Det man däremot kan säga är att alla bilar ger hög miljöpåverkan vid tillverkning, inte minst elbilar.

”Det ska alltså inte längre vara du som fordonsägare som beslutar när det är dags att skrota din bil, utan det ska avgöras utifrån en punktlista. Om någon av punkterna uppfylls är äganderätten förverkad.”

Oavsett om du gillar gamla bilar, låter det här rimligt? Till dagens politiker vill jag bara säga att 1984 var en dystopi, inte en jävla instruktionsbok!

Kommer det här förslaget bli verklighet? Troligen, i någon form. I EU blir de flesta dumheter verklighet, förr eller senare. Det enda positiva med det är att politiker i länder som ännu inte är med i EU, som mitt hemland Norge, har svårare att lura sin befolkning att gå med ju mer dumheter de hittar på.

Ny idiotprodukt i matbutiken

Idiotköp i mataffären var något av det första jag bloggade om, för sju år sedan. Jag har upplevt en hel del dumma grejer sedan dess, men nu kan jag inte tiga längre. Detta efter att ha sett ”kakmjöl bakpulver” från Kungsörnen.

”Kungsörnen Kakmjöl, Self Rising, med bakpulver från Lantmännen innehåller bakpulver och extra vetestärkelse vilket gör det perfekt för sötare bakverk. Med detta mjöl får du lite extra hjälp på vägen när du vill baka luftiga sockerkakor, spröda småkakor och porösa kaffebröd. Du skippar helt enkelt bakpulvret i dina recept, mjölet kallas även ibland för Self Rising Vetemjöl. Detta mjöl är en del av Lantmännens Klimat & Natur odlingsprogram, ett mjöl som är odlat med lägre klimatpåverkan. Det innebär att när du väljer att baka med detta mjöl bidrar du till att Lantmännen kan odla spannmål med mer hållbara metoder.”

Otroligt hur man kan få in så många floskler i en text om ett mjöl. ”Self rising” var de så nöjda med att de skriver det två gånger. Det är inte magi, det är bakpulver. Att få bröd att resa sig är liksom bakpulvrets grej. ”Du skippar enkelt bakpulvret i dina recept”. Låter rimligt när det är bakpulver i mjölet, lite som att man inte behöver tillsätta lingon till lingonsylten. ”Del av Lantmännens Klimat & Natur odlingsprogram”, nu fattas bara referensen till ”oberoende forskningslaboratorier”.

Detta bygger upp till det riktiga bottennappet, ”ett mjöl som är odlat med lägre klimatpåverkan”. Om det ens är möjligt skulle väl detta gälla allt Kungsörnen-mjöl? Det faktum att de blandat vetemjöl med vetestärkelse och en skvätt bakpulver är inte svaret på världens samtliga miljöproblem. Skärp er!

Vem köper då detta? Osäkra människor som inte brukar baka? Kanske någon som läser ett Kungsörnen-recept med ”kakmjöl” och inte vågar översätta det till riktiga ingredienser? Jag vet inte, men det kostar. Den här klimatfloskeldyngan kostar mer än dubbelt så mycket som vanligt vetemjöl i samma butik. Om de inte blir tvungna att ge bort skräpet.

Cykeltjuv och polis

Varje år polisanmäls 70000 cykelstölder. Gissningsvis är det mångdubbelt fler som inte anmäls eftersom enda anledningen att anmäla en cykelstöld är för att få ut försäkringspengar. Polisen utreder inte brotten och gör heller ingenting för att beivra dem. Förr fanns åtminstone patrullerande poliser som kunde ge en avskräckande effekt, men när såg du senast en polis bekämpa annan brottslighet än fortkörning och rattfylla?

Vem vågar ställa cykeln här?

Polisen tycker ändå att du ska anmäla. De använder ju antalet anmälda brott i sina budgetförhandlingar, och när anmälan väl är nedskriven och (i samma sekund) nedlagd kan de bocka av att de gjort ännu en polisutredning.

I Sverige påstås ofta att anledningen till högre antal ouppklarade brott är ”ökad anmälningsbenägenhet”. Jag är tvärtom övertygad om att allt färre orkar göra polisanmälan. Dels vill man inte sitta en timme i telefonkö, dels kan man vara nästan säker på att utredningen läggs ner innan den startar, eller åtminstone att brottet aldrig blir löst. Jag anmälde när jag behövde ett referensnummer till försäkringsbolaget. När jag frågade vad polisen tänkt göra åt själva brottet blev de irriterade. ”Du är ju försäkrad!”

Jag fattar att polisen inte utreder cykelstölder. De har ju svårt att få loss resurser till mord, åtminstone har de svårt att lösa dem. Samtidigt ger det viktiga signaler. När jag bestämt mig för att flytta från Sverige övervägde jag Åland, bl a för att jag hörde att där utreds fortfarande cykelstölder. De visar 1. att polisen fortfarande är en garant mot laglöshet och 2. att antalet brott är hanterligt.

Jag har ingen lösning (mer än att inte ställa ifrån mig en dyr cykel i Sverige). Ökade resurser till polisen tycks inte hjälpa. Knappast fler poliser heller, förresten måste de ju ständigt sänka kompetens- och begåvningskraven för att ens få tag i folk som vill söka till Polishögskolan. Men hur galet det än låter tror jag att uteblivet beivrande av cykelstölder kan ge fler grova brott.

Odlingsåret 2023 – sponsrat av Impecta

Årets sista odlingsinlägg, om att alla grönsaker nu är skördade, frysta, konserverade eller torkade. Men också om Impecta, en av Sveriges största frödetaljister. Häng med så kommer kopplingen att klarna.

I början av november blev den sista skörden av årets odling bärgad. Det sista som plockades in var morötter. Jag har skördat morötter hela hösten, men när det började bli frost på nätterna tömde jag odlingslådan helt.

Före och efter grovtvätt utomhus.

Morötter var en av de mer lyckade odlingarna. Det blev riklig skörd och smaken är otroligt mycket bättre än på de jag köpt i butik. Att spara pengar är en av de största anledningarna för mig att odla. Jag skulle hellre köpa färdigt om det inte blir billigare eller bättre att göra det själv. Morötter blev tveklöst både och.

Detsamma kan sägas för dill och rödbetor – lyckat, gott och billigt. De stora flopparna var grönkål och majs. Rädisor och ärtor någonstans emellan, de har potential. Det där vet man aldrig innan och man måste ju börja någonstans, vilket leder oss till dagens sponsor, Impecta.

Precis som med annat hantverk, som finsnickeri och målning, är det viktigare för oss amatörer att jobba med bra råvaror och verktyg. Odlingsgurus som Sara Bäckmo kan säkert driva upp gamla torra frön till en djungel, medan jag som glad amatör behöver all hjälp jag kan få. Den odling som misslyckas, som årets grönkål, innebär att det tar ett helt år innan jag kan försöka igen. Om jag ens gör det, när jag misslyckats med en gröda blir jag mindre sugen på den. Synd, ifall allt som behövdes var bra fröer som hade passat mig och min jord bättre.

Impecta är ett familjeföretag som sålt fröer, odlingstillbehör och trädgårdsredskap i snart 50 år. De har tre sorters grönkål, dessutom palmkål, purpurkål och en massa andra kålsorter, samt kålnät för att skydda växterna från fjärilar och flugor.

Jag tänkte inte så här innan jag började odla. I våras köpte jag fröer på Europris, en norsk lågpriskedja med liknande utbud som svenska Rusta. Kända för att vara billiga, men inte butiken man går till för kvalitetens skull om man struntar i vad det kostar. Nu inser jag att inte heller priset skiljer så mycket, kanske ingenting. Impectas billigaste grönkål kan köpas för 33 kr/påse. Det är billigt!

Åter till mina morötter där uppe. Jag fick flera skottkärror fulla av härligt knapriga och smakrika morötter för några tior. En tia till hade inte gjort någon skillnad, det blir bara några ören per morot. Hade jag lagt en tia till på grönkål kanske jag hade kunnat skörda kål i ett halvår, nu blev det ingenting mer än en dyrköpt läxa att en misslyckad odlingssäsong tar ett helt år att reparera. Sparo handlar om sparsamhet, men främst om att handla klokt. Jag tror att kvaliteten per krona är hög hos Impecta.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Impecta Fröhandel, men åsikterna är mina.

Kaffestopp

Jag trodde inte att detta skulle hända, men jag har i stort sett slutat att dricka kaffe. Det sägs att världsmarknadspriset på kaffe har gått ner, men jag har inte märkt det i butik. Willys billigaste bryggkaffe kostar 95 kr/kilo.

Nu är det inte främst av ekonomiska skäl utan för att jag har hört många hävda goda hälsoeffekter, bl a bättre sömn och lägre vilopuls. Men ekonomin gör ju sitt till. Redan tidigare har jag dragit ner på kaffet som en sparåtgärd. Dumt att bälga i sig kaffe av ren slentrian, så då har jag minskat mängden kaffe i koppen. För ärligt talat märker jag nog ingen skillnad om jag fyller muggen till brädden eller stoppar på halva vägen. Jo, det slipper bli kallt.

Och så har jag druckit mer te. Varje morgon har jag druckit chaga-te för att jag tror att det är nyttigt. Det har jag oftast svept kallt eftersom det inte smakar så mycket, men nu har jag börjat värma det och dricka det istället för kaffe efter morgongröten. Och så dricker jag vanligt Earl Grey som jag köper på lösvikt, det blir mindre än hälften så dyrt som kaffe.

Men jag är inte absolutist. När jag får besök slår jag igång bryggaren och det känns konstigt att titta på när andra dricker kaffe, så då tar jag en centimeter att sippa på. Det kan jag göra annars också, bara för att jag gillar eftersmaken. Men totalt landar jag kanske på 1-2 deciliter i veckan, vilket jag tidigare översteg måndag morgon.

Om jag är tillbaka på vanlig konsumtion om ett par månader eller har fasat ut kaffet helt har jag ingen aning om. Det beror på om avhållsamheten ger önskad effekt och ifall jag saknar kaffet.