Mer okej att snåla?

Expressen har en låst artikel med rubriken ”Tuffare tider: Nu är det helt OK att vara snåljåp”. Vi tar ingressen också, för det är det enda vi får läsa utan att prenumerera och det är jag både för snål och för smart för att göra:

”Stör du dig på snålisar i bekantskapskretsen?
I en ny undersökning svarar 70 procent att de INTE gör det.
Kanske befinner vi oss i ett så kallat paradigmskifte beträffande personlig sparsamhet, triggat av sämre ekonomi i hushållen.”

Har det blivit mer socialt accepterat att snåla? Jag har faktiskt inte reflekterat över det. Jag har varit snål så länge jag kan minnas och även om det kanske inte är det första jag berättar vid en presentation har jag aldrig försökt dölja det.

Min princip är enkel. Så länge min sparsamhet inte drabbar dig har du inte med det att göra. Självklart får man ha åsikter om andras ekonomiska val, den rätten förbehåller jag mig också. Sedan kanske det inte är så produktivt att döma ut mitt liv som ovärdigt för det kommer jag såklart bara skita i, eller också blir jag otrevlig tillbaka.

Jag har en kompis jag diskuterar sånt här med. Han är betydligt slösaktigare (i brist på ett mer neutralt ord) än jag, men vi lyckas ifrågasätta varandras ekonomiska beslut på ett respektfullt sätt och diskussionerna har åtminstone gett mig en del att tänka på. Om det nu blivit mer okej att diskutera privatekonomi hoppas jag att fler tar chansen att göra det. Samtal gör oss klokare.

Renkött till Japan

Nu ska jag som inte ens äter kött tycka till om renkött. Hoppas att ni ger mig en chans ändå. Jag såg nämligen en nyhet om att ett norskt företag vill börja exportera renkött till Japan och försöka konkurrera med wagyu, världens dyraste kött med ett kilopris runt 4000 kr.

Jag har en känsla av att renköttsproduktion aldrig någonsin gått med vinst och att renskötseln skulle försvinna om det inte vore för statliga bidrag, så visst låter det lite optimistiskt. Samtidigt gillar jag tanken. Japaner fascineras av norrsken, midnattssol och nordiska klövdjur, så varför inte?

Vill man ha ”varför inte”-svar kan man med fördel vända sig till de svenska samerna i branschorganisationen Slow Food Sápmi. De tycker att det av klimatskäl är bättre att leva på bidrag än att ta sig in på den japanska marknaden. OK, i ärlighetens namn säger han det inte rakt ut i reportaget, men ett argument han nämner helt oironiskt är att om köttet går att sälja dyrt i Japan, ”då har man ju inte råd att ta ett eget slaktuttag för det blir för dyrt att äta kött, då kan man hellre äta gåslever”. Med den logiken borde jag sänka mina honungspriser för då kan jag smaska i mig honungen själv och slipper jaga kunder.

”Usch, vad mycket jobb!”

Jag har en känsla av att Slow Food Sápmi föredrar statens tutte framför nytänkande för att hitta en riktig marknad för sina trötta renklämmor. Om det är en skillnad mellan Sverige och Norge ska jag låta vara osagt, men jag tycker att det är uppfriskande med människor som försöker hitta marknader med riktiga kunder framför bidragslösningar. Jag kommer inte handla av någon av dem, men nog känns det som att chefen för Finnmark Rein har gått några säljkurser som Slow Food Sápmi-basen missat.

Gratispengar från banken

Banker är kända för sina avgifter. Den mest obetydliga tjänst som tidigare sågs som vanlig kundservice kostar numera pengar, om den finns. Läsaren Fredrik påpekade att det finns ett sätt att vända på det, att tjäna pengar på sin bank (förutom att äga bankaktier). Han får berätta själv:

”För ca 20 år sedan (tror jag) så tjänade jag pengar på att enbart flytta runt dem. Det funkar idag också!! Jag kollade ikväll!

Då hade jag ett kontokort som gav bonus vid varje köp. Då var det Handelsbanken som gav någon andel i en fond. Kommer inte ihåg exakt men säg köp för 25000 kr och du fick 50 kr i en fond.

Jag öppnade konto och kort hos banken samt hos Svenska Spel. Började betala in till Svenska Spel via kortet. Reg som köp! Förde från Svenska Spel tillbaks till konto i banken -> kort osv, snurrade på ett tag. Till slut ville Svenska Spel stänga ner mitt konto för misstänkt pengatvätt. Jag spelade ju inte nåt utan bara förde vidare pengar.

4,8 % år riskfri överföring/ BETALNING funkar idag. dock finns det max gräns så max ca 500 kr/år per konto. Inga stora summer men något i systemet är ju fel när detta funkar? eller?”

Är ni med? Banken betalar pengar för att kortet används, i Fredriks exempel en bonus på 0,2 procent som hamnar i en aktiefond. I Handelsbankens fall har jag för mig att det är en hiskeligt dyr fond-i-fond-lösning, men inget hindrar dig från att flytta pengarna därifrån. Allt som krävs är att du använder kortet för köp. Att konsumera 1000 kr och få 2 kr tillbaka är såklart en dålig affär, men genom att sätta in dem på ett spelkonto (finns säkert andra alternativ också) har du kvar pengarna och kan därefter flytta tillbaka dem till ett annat konto i samma bank.

Oetiskt? När det gäller banker vet jag inte om du som kund kan komma upp till bankens nivå av oetiskt beteende med mindre än att du gör ett bankrån och det är inget jag rekommenderar. Jag rekommenderar inte Fredriks spartips heller, var och en gör som den vill. Själv bor jag i ett land där de flesta banker, inklusive min, tar en avgift på ett par kronor varje gång jag använder kortet eller betalar en räkning.

Men den som kan och vill kan testa Fredriks metod, och eftersom ett spelbolag nämndes slog det mig att den skulle kunna kopplas ihop med Günther Mårders gamla spelidé, att med hjälp av spelbonusar i två olika bolag satsa lika mycket pengar på hemma- och bortavinst i samma match och plussa oavsett vem som vinner. Huruvida den grejen fortfarande funkar har jag ingen aning om.

Sociala avgifter på lönespecen

Jag startade eget år 2000. Från att ha betalat ungefär en tredjedel i skatt skulle jag plötsligt betala två tredjedelar – en tredjedel i inkomstskatt precis som tidigare, men nu också en tredjedel i egenavgift. Kvar till mig var bara en tredjedel, resten tog Bosse Ringholm (ja, jag fick kolla upp nu vem som var finansminister vid millennieskiftet).

Jag hade väl fattat att arbetsgivaravgiften fanns med i lönen jag fått dessförinnan, men det är ju inget man går och tänker på dagligdags som anställd. Plötsligt blev det här med sociala avgifter mer konkret. Ibland är det så, att vi måste se saker med egna ögon för att det liksom ska sjunka in. Därför välkomnar jag regeringens planer på att tydliggöra socialavgifter genom att få med dem på lönespecen.

Nu kan inte regeringen bestämma att alla arbetsgivare ska redovisa arbetsgivaravgiften i lönekuvertet, men om staten gör det följer nog många med. För egentligen tror jag att arbetsgivare överlag vill visa de anställda vad de egentligen kostar. Många går nog runt som jag gjorde på 90-talet, utan en tanke på att staten straffbeskattar anställningar, för det är ju det arbetsgivaravgiften är, en straffskatt på arbete.

Någon som håller med, men som har en lite annan ingång i detta är Aftonbladets chefshycklare Anders Lindberg:

Visst kan man se faktaredovisning som politisk propaganda, men man kan ju också se det som rimligt att människorna som faktiskt betalar ”kalaset”, politikernas löner och tidningarnas presstöd, får reda på vad det kostar. Om det gör att fler frågar sig ”vad fan de får för pengarna” tänker jag att det beror på att de inte är nöjda med dealen. Det visar sig då och då att svenska folket är helt okej med att betala skatt så länge den går till bra saker. Jag betalar själv gärna pengar till halta och lytta som inte klarar att bidra själva. Det betyder inte grönt ljus för politiker att göra vad som helst för mina pengar.

En skogspromenad

Bloggläsarna har varit ganska entydiga när det kommer till mina videoförsök – ni gillar dem inte. En och annan gör det såklart, men blogginläggen får mindre tittning och spridning i videoform än i textform. Men det kan ju också bero på att jag inte hittat rätt med videoformatet och det lär jag heller inte göra om jag inte försöker. Så här kommer ett sådant försök. Gillar ni det inte kommer det ett inlägg helt i textform i morgon, i övermorgon osv.

Ett ämne som då och då kommer upp när det gäller sparande är dåliga prioriteringar. Alltså inte att sparandet går åt skogen för att det inte prioriteras utan att jag och andra som sparar gör dumma val. Det är fritt för var och en att tycka, men under en promenad fick jag idén att försvara mig, i videoform och så här lät det.

Egentligen är det väl ganska givet att vi alla ska välja hur vi lever våra liv, men om jag föreslår en ny lag eller ett förbud får jag aldrig lika mycket kritik som när jag ”sticker ut hakan” och säger att så här vill jag leva.

Kolla på videon och tyck till i kommentarsfältet. Tyck också hemskt gärna till om video på bloggen. Är det önskvärt att jag gör nya filminslag eller bör jag hålla mig till text?

Ett inlägg som inte handlar om mjölk

På juldagen bloggade jag om att Kiruna kommun dragit in efterrätterna på kommunala äldreboenden och mjölken på skollunchen eftersom politikerna prioriterat ett äventyrsbad för miljardbelopp som nästan ingen annan ville ha.

Nu har nästa rond avslutats. Det visade sig nämligen att elevernas föräldrar tyckte att skolmjölken var så viktig att de var villiga att själva köpa in och leverera den, men det får de inte. Kommunen kan inte ta emot mjölk som gåva eftersom det skulle kunna ses som sponsring. Vi tar det igen: Elevernas föräldrar får inte ge sina barn mjölk på skoltid eftersom det ses som sponsring av kommunen. Förstår kommunen att de här barnen i första hand tillhör sina familjer och inte kommunen?!

Detta påminner om när Gislaveds kommun dragit in läsk på äldreboendena och en handlare i byn skänkte 480 liter läsk som kommunens kostchef såg till slängdes på soptippen. Den stora besparingen med att göra det sämre för åldringar är kanske att de ska vantrivas och dö i förtid?

Det förklarar ändå inte Kiruna kommuns hat mot skolmjölk, jag tror inte att de vill döda barnen. Kanske är det ett sätt att riva av plåstret snabbt. Låter de föräldrarna betala mjölken i år kommer debatten återkomma. Genom att sätta hårt mot hårt hoppas de att föräldrarna (för att inte tala om media) ska glömma striden och acceptera mjölklösheten.

Men det finns ju elcyklar.

Jag skulle vilja säga att det inte kommer att hända, man ger inte upp sina barns rättigheter. Jag håller en tumme på att Carolina Tapani och de andra föräldrarna står på sig, men i och med att jag i detta inlägg kommit ut som fullblodscyniker kommer det kanske inte som en chock att jag gissar att mjölk är ett avslutat kapitel i Kirunas skolor.

Riktiga vinterdäck har dubb

Det är svårt att hitta undersökningar som jämför dubbdäck med odubbade vinterdäck, så kallade friktionsdäck. Myndigheter vill att folk ska välja dubbfritt, ”för miljöns skull”, och företag som säljer däck vill inte vara bättre. Eller rättare sagt vill de inte gå miste om halva marknaden genom att säga att dubbdäck är säkrare. Men det är de.

Gjensidige, ett av Norges största försäkringsbolag ska höja priset på bilförsäkringar med hänvisning till att nya bilar oftast säljs med breda, dubbfria vinterdäck. I artikeln säger en ambulanschaufför:

”I min karriär har jag varit engagerad av att titta lite på däck. Jag kan nästan inte komma ihåg en trafikolycka på vintern med dubbdäck, även om det säkert händer.”

Och det verkar inte vara unikt för Norge. I januari körde en buss i Dalarna rätt in i en lada och började brinna, och självklart hade den friktionsdäck, något som affärschefen på bussbolaget säger var ett undantag, de allra flesta bussarna i hans bolag har dubb. Förutom att det såklart blir dyrt för bussbolaget är totalkvaddade bussar knappast en vinst för miljön heller.

”Men den gick på biogas ju!”

Jag tror att det här problemet kommer att växa i takt med att snöröjningen blir allt sämre, i kombination med att allt fler bilar utrustas med tokbreda däck, gärna lågprofil för att ytterligare försämra väghållningen. Kanske finns det en anledning till att bergsbestigare är utrustade med ishackor istället för med gummiklubbor.