Expressen har en
låst artikel med rubriken ”Tuffare tider: Nu är det helt OK att vara
snåljåp”. Vi tar ingressen också, för det är det enda vi får
läsa utan att prenumerera och det är jag både för snål och för
smart för att göra:
”Stör du dig på snålisar i
bekantskapskretsen?
I en ny undersökning svarar 70 procent
att de INTE gör det.
Kanske befinner vi oss i ett så kallat
paradigmskifte beträffande personlig sparsamhet, triggat av sämre
ekonomi i hushållen.”
Har det blivit mer socialt accepterat
att snåla? Jag har faktiskt inte reflekterat över det. Jag har
varit snål så länge jag kan minnas och även om det kanske inte är
det första jag berättar vid en presentation har jag aldrig försökt
dölja det.
Min princip är enkel. Så länge min
sparsamhet inte drabbar dig har du inte med det att göra. Självklart
får man ha åsikter om andras ekonomiska val, den rätten
förbehåller jag mig också. Sedan kanske det inte är så
produktivt att döma ut mitt liv som ovärdigt för det kommer jag
såklart bara skita i, eller också blir jag otrevlig tillbaka.
Jag har en kompis jag diskuterar sånt här med. Han är betydligt slösaktigare (i brist på ett mer neutralt ord) än jag, men vi lyckas ifrågasätta varandras ekonomiska beslut på ett respektfullt sätt och diskussionerna har åtminstone gett mig en del att tänka på. Om det nu blivit mer okej att diskutera privatekonomi hoppas jag att fler tar chansen att göra det. Samtal gör oss klokare.