Go gubbe, men billig

Det här var ett fenomen jag inte ens kände till, att kändisar (jag hade åtminstone hört talas om hälften av dem) lånas in för att skicka en videohälsning till exempelvis ett födelsedagsbarn. För 400 spänn får man den gamle fotbollsspelaren Glenn Hysén att läsa upp en text eller sjunga en snutt.

Nu bar det sig inte bättre än att partiet Alternativ för Sverige gjorde detta för att få reklam för partiledarens första maj-tal i Göteborg. Glenn sa följande:

”Tjenare, det var Glenn här! Jag skulle bara vilja säga så här, att Sverige är ju en demokrati och alla har rätt att säga sin åsikt. Därför tycker jag att ni ska gå och lyssna på Gustav när han inleder sin swexit-turné här i Göteborg den första maj. Ha det så gött! Tja!”

Det fick han så mycket skit för att han omgående sa sig ha blivit lurad. Han hade ingen aning om vad han läste upp och varför för han kan ingenting om politik. Det må så vara, men nog vet han vad Swexit är och att första maj-tal ofta har politiskt tema. Jag tror att det som skaver är att han hade velat lägga på ett par nollor på priset för att göra reklam för ett politiskt parti.

Jag är för övrigt förvånad över priserna. Här har vi kändisar som i vissa fall lagt ett helt liv på att bygga upp ett förtroendekapital, och vem vill inte vara en trovärdig person man kan lita på? Många av dem man kan hyra på sajten lever på sitt namn, det är ett varumärke som borde vara värt stora pengar. Ibland är det inte värt så mycket och det svider nog att demonstrera det så tydligt.

Så här ser man t ex ut när man en gång varit världens bästa handbollsspelare, och numera läser upp videohälsningar för 200 kr/st. 200 kr!! Ska vi gissa att Memmo tar 40 kr och staten 60 kr? Kvar till Magnus Wislander, i bästa fall 80 kr. En text av Stefan Sundström dyker upp i mitt huvud:

”Ronald McDonald, varför sitter du och gråter?
Jo, jag ska sjunga på barnkalas och du ska höra hur det låter.
En gång var jag en rockidol uti folkhemmet Sverige.
Nu lurar jag i barn dött kött med hjälp av Flinta, läsk och färger.”

Runt matbröd

Ännu ett matbröd med få ingredienser som de flesta har hemma, nämligen:

vatten, 5 dl
jäst, 25 g
matolja, 1 msk
salt, 1 tsk
vetemjöl, 6 dl
rågsikt, 3 dl
havregryn, 3 dl

Uppmärksamma läsare kan se att jag nästan alltid slänger med havregryn i mina matbröd. Jag tycker att det är ett gott och enkelt sätt att göra bröd lite grövre, och betydligt billigare än rågmjöl, kli eller annat. Men du kan blanda vilka mjölsorter du vill, bara summan blir 12 dl.

Vi börjar med att värma vatten till runt 37 grader. Smula ner jästen och tillsätt olja. Blanda ordentligt och tillsätt sedan salt och mjöl/gryn. Knåda med maskin eller händer.

Jäs under bakduk i en timme.

Häll ut på mjölat bakbord, knåda och forma. Jag använde en rund smord form, men nästa gång tar jag nog en fyrkantig brödform. Då stämmer inte rubriken längre, men det kan jag leva med.

Jäs i formen i 30 minuter. Sätt ugnen på 175 grader så att den också blir klar på en halvtimme.

Ställ formen ganska långt ner i ugnen och låt den stå där tills du är nöjd med färgen och brödet har en hård yta. För mig tog det 40 minuter.

Enkelt matbröd som går lätt att göra. Fast det gäller i och för sig nästan alla matbröd.

Svensk vänskapskorruption

Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet, har jag kritiserat förut och lär göra det igen. Det tycks vara en sällsynt obehaglig lekstuga som drivs av svenska skattepengar. Jens Nylander (som jag också uppmärksammat förut) har hittat ytterligare ett skäl.

En gammal kompis till Vinnovas generaldirektör Darja Isaksson fakturerade 8,6 miljoner för att hjälpa myndigheten 2-3 dagar i veckan. Detta eftersom konsulten på sexton månader lyckades få ihop 3886 timmar. En av månaderna blev det 378 timmar (à 2200 kr), vilket ju är långt över heltid sju dagar i veckan (och mer än dygnet runt tre dagar i veckan).

Ett par andra rykande färska exempel är den gamla partiledaren Anna Kinberg Batra som i egenskap av landshövding anställt två kompisar till välbetalda toppjobb. Den ena tjänsten utlystes inte ens. Eller ja, hon satte upp en lapp i receptionen, men sedan gick jobbet till Kinberg Batras gamla kompis vars barn hon råkar vara gudmor till.

Händer då inte sånt här i andra länder? Förmodligen, men kanske inte i något land där man slår sig hårdare för bröstet än Sverige av att vara korruptionsfritt. Korruption kan vara att ta emot mutor, men att ge sina kompisar fördelar med hjälp av skattepengar är en vänskapskorruption som också räknas.

Hur ofta det sker i Sverige kan ingen veta, men gissningsvis blir det vanligare eftersom vi här fick tre exempel på en vecka. Eller rättare sagt möjliga exempel, för jag tror inte för ett ögonblick att varken Darja Isaksson eller Anna Kinberg Batra kommer att straffas för sina tilltag. Orsak: vänskapskorruption.

Säg ifrån till chefen!

Hemtjänstpersonalen i Strängnäs anmälde sin arbetsgivare till Arbetsmiljöverket efter att ha jobbat femton timmar i sträck eftersom de har lagkrav på elva timmars sammanhängande dygnsvila inom en 24-timmarsperiod.

Jag sympatiserar med de anställda. Kanske har arbetsgivaren medvetet dragit ut på att anställa mer personal och kanske kände sig personalen tvingade att ställa upp, trots att arbetsgivaren säger att det varit frivilligt.

Men var är personalens ansvar? Jag utgår ifrån att problemet inte dök upp som en blixt från en klar himmel utan att personalen under lång tid känt sig utnyttjade och utslitna. Så vad gjorde de åt det? Slog de näven i bordet och sa till på skarpen att de skulle vägra att jobba övertid tills ny personal fanns på plats eller bet de ihop tills de inte orkade längre?

Jag fattar att det är en svår situation när man jobbar med människor. Hemtjänstpersonal vill inte sätta sina brukare i klistret. Samtidigt blir det ingen rimlig arbetssituation om anställda inte säger ifrån när de är missnöjda. Fackförbund, lagar och regler kan inte kompensera för absurd konflikträdsla.

Är du missnöjd med din jobbsituation – säg ifrån! Inte när läget är helt uppgivet utan långt tidigare. Och gör det till chefen, inte till Arbetsmiljöverket eller annan myndighet. Om det ändå inte hjälper – byt jobb! Det finns såklart människor som har ett drömjobb utan att någonsin ha behövt höja rösten, men jag tror att det är rätt ovanligt. Ingen av mina chefer har varit tankeläsare. Tvärtom har många haft rätt dåliga känselspröt. Att få arbetsgivaren att förstå vad du tänker om jobbet är en del av ditt jobb.

Jag har känt, sett och träffat så många människor som inte tydligt sagt ifrån på jobbet innan de en dag sagt upp sig i vredesmod. I det läget hade det inte gått att reparera skadan ens om viljan funnits.

Räntesänkningar sänker äktenskap

En fastighetsmäklare menar att fler kommer att separera om räntan går ner. Teorin är alltså att människor har låtit bli att flytta ifrån varandra när räntan varit hög, eftersom de gjort bedömningen att de inte har råd.

Det stämmer säkert. En del biter ihop och ligger med gubben en gång i månaden för husfridens skull. Andra separerar, men bor kvar i ett ”tvångsboförhållande” eftersom makarna inte har råd att flytta isär. Alldeles oavsett hur det kommer sig är det väl för tragiskt att människor ska tvingas att bo ihop av ett så futtigt skäl som pengar. Det är nog sällan lyckat att hålla ihop för barnens skull heller, men det kan jag åtminstone sympatisera med.

Som vanligt är pengar vägen till oberoende. Alla vet hur dåliga odds äktenskap och samboförhållanden har. Ändå skaffar man sig inte de ekonomiska möjligheterna att flytta innan man känner sig tvungen utan lever som att ”det kan aldrig hända mig”. Det kan det! Troligen gör det också det, så skaffa dig ett eget sparande, en buffert, en reservplan.

Skaffa aldrig mer utgifter än att du kan lägga undan en del av lönen, köp en indexfond och gör vad som krävs för att inte låsa fast dig och kasta nyckeln. Högst troligt skulle en separation innebära lägre levnadsstandard för en tid, men den dag det är värt det – se till att ha möjligheten!

Faktiskt inte bara för din egen skull utan för hela familjens. Ingen vill väl ändå bo ihop med en partner som egentligen inte vill göra det. Åtminstone borde man inte vilja det, så vill din det har han/hon också något att jobba på. Bäst tar man tag i de här bitarna innan man flyttar ihop, men bättre sent än aldrig.

Tjäna pengar som angivare

En ny parkerings-app ger bonus till den som tipsar p-lisorna om en felparkerad bil om det leder till en bot. Hur mycket man kan tjäna framgår inte av reportaget eller app-beskrivningen, men jag antar att det är tillräckligt för att göra det mödan värt.

Det här retar upp folk i sociala medier där de kallar detta för en angiveri-app. Det kan man säga, men jag hade inte haft några moraliska aspekter på att sälja ut en mottrafikant som parkerat fel. Så sent som i förra veckan hade jag gärna tipsat p-bolaget gratis när ett par friska ynglingar hoppade ur sin BMW på handikapplatsen utanför Biltema.

Mitt problem med parkering i städer är istället att det ofta är så krångligt att jag hellre parkerar gratis flera kilometer därifrån och går, inte för pengarnas skull utan för att slippa ladda ner ännu en app och invänta att den ska funka. Om beloppen är skäliga hade jag glatt betalat om jag hade fått dra mitt bankkort, eller ännu hellre stoppa pengar i automaten.

Det kan man inte längre, det är appar överallt, till synes en ny för varje parkering. Så innan jag åker hemifrån kollar jag upp vart jag kan parkera gratis, ofta utanför en mindre central butik. När jag reser till Sverige har jag upptäckt att det hör till ovanligheterna att automatiska avläsare i parkeringshus kan läsa norska nummerskyltar, och kan de inte det står jag gratis hur länge jag vill. Jag skäms inte för det heller. Någon gång ska man väl ha nytta av att teknik inte funkar. 

Allt måste inte fixas

Kanske drar jag för stora växlar av en notis om nässpraysberoende, men jag tänker så här. Vi försöker skapa en värld utan problem och resultatet blir en värld som är allt annat än problemfri.

Heja Sverige, friskt humör – cykelhjälm och testat smör!

Den här gången gäller det sjukdom och det förvånar mig egentligen inte. Ni som jag har väl hört reklamen till leda: ”Har du rinnsnuva – köp X, har du torrhosta – köp Y!” När jag var liten fick jag lära mig att det inte fanns medicin mot förkylning. Man kan ta något som lindrar, kanske något slemlösande, äta kall glass eller dricka varmt te för att det ska kännas bättre, men en förkylning kommer inte att avbrytas vad du än stoppar i dig.

I detta fall verkar det dessutom kontraproduktivt eftersom överanvändning av nässpray kan ge nästäppa, som den beroende såklart behandlar med nässpray. Shoppingberoende, ätstörningar och annat kan ge samma effekt, att beteendet i sig triggar problem och så rullar det på i en ond cirkel.

Skulle det kunna vara så att grundproblemet (eller åtminstone en stor byggkloss) är att den moderna människan gör allt för att undvika obehag. Jag kommer att tänka på David Eberharts bok I trygghetsnarkomanernas land, som går ut på att vi alla riskerar att bli trygghetsnarkomaner på jakt efter ett vadderat och riskfritt liv, men är det vad vi egentligen vill ha och behöver? Det och nässpray.