torsdag 4 april 2024

Räntesänkningar sänker äktenskap

En fastighetsmäklare menar att fler kommer att separera om räntan går ner. Teorin är alltså att människor har låtit bli att flytta ifrån varandra när räntan varit hög, eftersom de gjort bedömningen att de inte har råd.

Det stämmer säkert. En del biter ihop och ligger med gubben en gång i månaden för husfridens skull. Andra separerar, men bor kvar i ett ”tvångsboförhållande” eftersom makarna inte har råd att flytta isär. Alldeles oavsett hur det kommer sig är det väl för tragiskt att människor ska tvingas att bo ihop av ett så futtigt skäl som pengar. Det är nog sällan lyckat att hålla ihop för barnens skull heller, men det kan jag åtminstone sympatisera med.

Som vanligt är pengar vägen till oberoende. Alla vet hur dåliga odds äktenskap och samboförhållanden har. Ändå skaffar man sig inte de ekonomiska möjligheterna att flytta innan man känner sig tvungen utan lever som att ”det kan aldrig hända mig”. Det kan det! Troligen gör det också det, så skaffa dig ett eget sparande, en buffert, en reservplan.

Skaffa aldrig mer utgifter än att du kan lägga undan en del av lönen, köp en indexfond och gör vad som krävs för att inte låsa fast dig och kasta nyckeln. Högst troligt skulle en separation innebära lägre levnadsstandard för en tid, men den dag det är värt det – se till att ha möjligheten!

Faktiskt inte bara för din egen skull utan för hela familjens. Ingen vill väl ändå bo ihop med en partner som egentligen inte vill göra det. Åtminstone borde man inte vilja det, så vill din det har han/hon också något att jobba på. Bäst tar man tag i de här bitarna innan man flyttar ihop, men bättre sent än aldrig.

40 kommentarer:

  1. Och så finns det fejkade skilsmässor, där man skriver sig på en annan adress men bor ihop för att få loss bidrag. Sånt skit anmäls till Försäkringskassan, helt anonymt:

    https://www.forsakringskassan.se/kontakta-forsakringskassan/kundcenter-for-privatpersoner/om-du-misstanker-felaktiga-utbetalningar-eller-bidragsbrott/tipsa-om-felaktiga-utbetalningar-eller-bidragsbrott

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att det följs upp. Bidrag ska vara till folk som behöver det, inte en gratisbankomat för slöfockar och bluffmakare.

      Radera
    2. Det följs absolut inte upp i någon betydande omfattning. Jag har personligen sett det i min yrkesroll. Väldigt vanligt i t ex Södertälje bland annat hos resande finnar om du förstår vad jag syftar på. Pappan skriver sig på annan adress, försäkringskassan betalar typ 1800 kr per barn och månad. Pappan blir restförd för denna summa men vad gör det när skulden preskriberas löpande hos Kronofogden efter 5 års tid. Inte så att pappan har en vit inkomst så det blir aldrig tal om någon löneutmätning eller liknande ändå...ren vinst för myglarna och ren förlust för samhället.

      Radera
    3. Väl initierad källa i en kommun angav att man hittat 200 fall av skenskiljsmässor under ett år. 7 personer jobbade med detta i kommunen. Grannkommunen med liknande population hade inte haft ett enda fall... Mörkertalet lär vara stort.

      Radera
    4. 1800 kr/barn och månad blir fort stora pengar :-(

      Sju heltidsanställda i en kommun?! Ja, då jobbar man i alla fall med det.

      Radera
    5. Om Iraks försvarsminister kan leva på socialbidrag i Sverige så kan vad som helst hända och troligtvis gör det det.

      Tom-Hjördis

      Radera
    6. Mm, det blev ju lite dumt.

      Radera
  2. Japp, och kom ihåg att du har möjlighet att avtala bort sambolagen innan du flyttar ihop samt vid äktenskap se till att skriva äktenskapsförord.
    Fast det gäller förstås inte golddiggers och de som har sugardaddys - de bör kanske tvärtom försäkra sig om att aldrig skriva på något dylikt ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bägge är helt okej om det görs med öppna ögon, men man bör sätta sig in i regelverket INNAN.

      Radera
  3. Min ekonomi blev så jäkla mycket bättre efter separationen. Mer av mina egna inkomster kunde gå till mig själv istället för nån som har ett problem att hantera pengar…

    Kommer aldrig sätta mig i den situationen igen att jag har ”gemensam” ekonomi. Gemensamt konto för gemensamma kostnader, absolut. Min mina inkomster in på mitt egna konto.

    Bästa är oxå hur exet tjatar om att jag ska bidra med mer till barn etc… kommer inte ske så länge exet fortsätter ha större inkomster än jag. Ta din andel av barnens kostnader så tar jag min

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om ni delar lika på barnens kostnader och du har lägre inkomst har han/hon ett dåligt case.

      Radera
    2. Du känner väl till att "din lön är våra pengar och min lön är mina pengar"

      Radera
    3. Eller det gamla skämtet att "kvinnan har 92 procent av mannens lön, och så har hon ju sin egen också".

      Radera
    4. Vi delar inte lika. Finns inte på världskartan att jag delar lika med en som har dubbelt så stora inkomster som mig.

      Jag tar en tredjedel av barnens kostnader för det är den % andel jag ska ta när man slår ihop våra inkomster. Så skulle det oxå varit när vi levde ihop men i princip all min inkomst försvann i räkningar…

      Exet gnäller… men exet vet att det är för döva öron. Både hos mig och eventuella rättsliga instanser när det gäller detta

      Radera
    5. Är det mer ditt ex:s barn än dina barn? I grund bör ni väl dela 50/50 på utgifterna för era barn? Vill exet sen göra extravaganta saker så får väl hen stå för det, men det vardagliga tycker jag att man bör dela rakt av.

      Radera
    6. Kunde inte skriva de bättre ✌️

      Radera
    7. Ur ett ekonomiskt perspektiv tar vi ett jämnbördigt ansvar utifrån våra inkomster för barnens kostnader. Ser inget kontroversiellt med det.

      Om jag sen vill göra något extravagant med barnen så får jag stå för det 100%. Eller tvärtom för den delen. Men de löpande kostnaderna för barnens uppehälle dvs kläder, aktiviteter och liknande delas efter ekonomisk förmåga

      Radera
    8. Anonym, har ditt ex högre utbildning än du och därav ett bättre jobb? Hur star det till med studielan att betala?
      /Annika

      Radera
    9. Exet har (marginellt) högre utbildning men vi är båda akademiker med ”bra” jobb. Bara jag med studielån

      Radera
    10. Det är väl självklart man inte delar 50/50, utan efter förmåga?
      Mvh Inveteraren

      Radera
  4. Vi gjorde tvärtom och dubblade våra boendekostnader i år.. 50% större boende, bättre område och dubblerad hyra. Var längesen vi var så lyckliga som vi är nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla sätt är bra, utom de dåliga :-)

      Radera
    2. Så länge ekonomin går ihop, kylen är full och det sparas till framtiden så är vi nöjda. Livet måste inte vara dyrt för att vara bra :)

      Radera
    3. Förhoppningsvis kan man göra både och, ha råd att leva OCH spara för framtiden.

      Radera
    4. Självklart är det det bästa :)

      Radera
  5. Låter fruktansvärt att bo ihop för man är nödgad till det.
    Och tvärt om, om bägge parter har sparande och ordnad ekonomi så vet man ju att den andra inte bara står ut med en, utan faktiskt vill leva tillsammans av fri vilja. Det är en fin känsla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är ganska vanligt att människor väljer att leva i ett dött förhållande för att slippa slitet och kostnaden för att bryta sig loss, plus att många människor inte klarar tanken på att vara i sitt eget sällskap mer än i undantagsfall.

      Radera
    2. Rädsla för att vara ensam kan jag förstå, men inte hur det trumfar att (förmodligen) gnisslantänder och inte tåla den andra. Då bör man ju rimligtvis börja längta efter att få va själv efter ett tag.
      Det är klart att förhållanden går lite upp och ner men i grunden måste det ju ändå finnas en vilja på riktigt att vara "vi". Inte bara praktikaliteter.

      Radera
    3. Jag tänker som du, men har träffat människor som verkligen inte klarar att vara själva. Är partnern borta en kväll "måste" de bjuda hem folk, våldgästa någon annan eller gå på krogen, för de kan bara inte leva med tanken på att tillbringa ens några timmar själva.

      Radera
    4. Det låter väldigt jobbigt, har nog aldrig råkat på så extrema personer. Om man inte står ut med sig själv några timmar hur kan man förvänta sig att någon annan står ut med en då

      Radera
    5. Det undrar jag med, men jag har träffat folk av alla kön (i alla fall två) med denna egenhet.

      Radera
  6. Jag tror tvärtom att det hade varit bra med lite mer friktion för skilsmässor. Såg föräldragenerationen till mig och mina barndomsvänner ha relationer stabila som gymnasister upp i 70-års åldern (än så länge oklart hur det kommer gå när de når 80-års åldern). Antalet skillsmässor som kan sägas ha lett till utifrån synligt tydliga förbättringar kan räknas på ena handen medan jag sett massor av fall där det lett till stora ekonomiska förluster, ensamhet och splittringar inom familjen(erna). Samt förstås att man helt enkelt inte kan få en lång gemensam historia och samliv med någon man träffat när man är 40, 50, 60 eller 70. Hormoner, tid och livsfaser finns helt enkelt inte där.

    Det hade varit en sak om det typiskt handlat om att gå från ett tråkigt förhållande till självförverkligande singelskap eller ett energirikt och bra förhållande. Men det typiska förloppet är att en part tycker det är grådassigt och tråkigt följt av ett nytt förhållande som är minst lika grådassigt och tråkigt efter det första året. Men nu med en partner som man aldrig kommer kunna få lika djup gemensakp och känslor med eftersom man träffats i medelåldern. Alternativt att man förblir ensam och barnen nu istället måste ta hand om båda föräldrarna var för sig istället för att de stöttar varandra på ålderns höst.

    Det blir också ett logistiskt elände för familjerelationerna när man har fyra separata parter att ta hänsyn till för var julfirande etc ska ske.

    Arv blir också en riktig sprängfråga när särkullbarn är inblandade.

    Så jag hade gärna sett att människor uppmuntrats att tänka långsiktigt och att ta med fler faktorer än att det känts lite tråkigt ett år eller två. I alla fall om det finns barn i relationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart är det bra om man tänker till innan man gifter sig och skaffar barn, eller faktiskt redan när man flyttar ihop som barnlösa. Men med det sagt tror jag ändå inte att det är bra att bita ihop i decennier om man gjort en felsatsning.

      Radera
  7. Håller med Anonym 18:28, äktenskap idag ses som en slit- och slängprodukt. Trots att man är en trogen tjur har jag hunnit med två både inledda och avslutade äktenskap (samt några längre samboförhållanden). Alltid avbrutet utan egentlig anledning som man inte kunnat tala ut om o styrt upp tidigare. Tas för lätt på.

    Nu drar jag mig för att gå in i något nytt en smula, bränt barn o det där.
    Men i princip tycker jag absolut det är av godo när ett äktenskap ej blir ett fängelse pga pengar, det är ej värdigt.

    Damn, tror jag för första gången håller med en fastighetsmäklare! =)
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fastighetsmäklare är inte min favoritgrupp av människor heller, men det går inte att komma ifrån att de får en inblick i många familjer på ett sätt som få andra.

      Radera
    2. "Håller med Anonym 18:28, äktenskap idag ses som en slit- och slängprodukt."

      Det är inte utan att man undrar om staten och kapitalet tjänar på att äktenskapen blivit en slit- och slängprodukt på samma sätt som de tjänar på att feminismen hetsar män och kvinnor mot varandra.

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. På ett sätt gör de ju det. När äktenskapet tar slut och mannen sviker sitt ansvar gentemot barnen går staten in varpå kvinnan i praktiken är gift med staten.

      Radera
  8. Har en kompis som till viss del är ihop med sin kille pga ekonomiska skäl. Det är ingen extravagans på något sätt, bara att "jag skulle inte ha råd med en lägenhet till mig och barnen själv". Och anledningen till att jag tror hon stannar pga det och inte kärlek? Ja hon berättar ju om stunder där de inte pratar på flera veckor eller att hon normalt sett brukar visa finger åt honom bakom hans rygg. Få kompisar provocerar mig så mycket i sin lamhet i förhållande till sitt egna val..

    Själv är det bästa jag någonsin gjort att fixa mitt egna kapital så jag hade råd att bo kvar i huset när mitt ex ville separera efter 17 år. Det var nog så jobbigt att livet vändes upp och ner på ett dygn, det hade varit ännu värre om jag dessutom skulle behöva förhålla mig till en flytt mitt i allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt för alla inblandade: din kompis, killen och barnen.

      Det förstår jag. Pengar är en bra krockkudde.

      Radera