torsdag 25 april 2024

Hängslen, livrem, skyddsnät och kardborreband

En kommundirektör sparkas, får en miljonfallskärm, sedan ett nytt jobb, men ingen avräkning av fallskärmen. Det är den vanliga visan vi hört till leda, men istället för ”Inga kommentarer” fick vi här en unik insyn i hur sådana människor tänker. En månad efter att kommunen pungat ut med 1,7 miljoner får hon ett nytt jobb för:

Vi måste också ha mat på bordet.

Jag vill inte hindra någon från att arbeta, men om fallskärmen var slut efter en månad skulle jag vilja se hennes utgifter. Och så avslutningen, vad hon tycker om dubbla ersättningar från flera kommuner samtidigt:

Jag menar man tar ju alltid en stor risk när man går in och tar ett sånt här jobb.

Den där risken, det där ansvaret, de där exceptionella arbetsförutsättningarna som gör att politiker och myndighetspersoner tycker att ingen ersättning någonsin är för hög, hur ser det egentligen ut? Ett ”fast” jobb betyder vanligtvis några månaders uppsägningstid, medan ”fallskärmsgruppen” ofta har ett förordnande eller en mandatperiod som löper över några år.

När den tiden är över – eller om de varit så extremt dåliga att de fått sparken i förtid – hjälper deras kompisar dem att få nya jobb. Ta Dan Eliasson t ex, Sveriges kanske sämsta myndighetschef genom tiderna, som varit helt värdelös på vartenda uppdrag han haft. Jag tror inte att han stått utan försörjning en dag i sitt liv. Nu sitter han på ”Elefantkyrkogården”, regeringskansliets avdelning för avpolletterade chefer som ska försörjas livet ut eller så länge de har lust. Vilka partier som styr spelar ingen roll, alla är med på detta.

Så jag menar tvärtom att nästan inget jobb är så riskfritt som skatteförsörjd politiker/politruk. Är du väl framme vid köttgrytorna är det bara att hålla sig fast vid sleven och du är mätt resten av ditt liv. Behöver du mer pengar kan du ta några styrelseuppdrag vid sidan av – kompisarna fixar och folket betalar, och eftersom dina jobb varken har prestationskrav eller närvaroplikt finns ingen gräns för kreativiteten. ”Man tar ju alltid en stor risk” – I call bullshit!

24 kommentarer:

  1. hmm alltså.. Egenföretagare brukar ju kanske räkna med att fylla sin jobblista med en månad framåt. En mandatperiod med jobb vore ju guld för en sådan knegare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det räknar gissningsvis ingen företagare med. Men politiker tycker att det är ett slags minsta krav.

      Radera
  2. Jag håller med. "Mat på bordet", självklart det är det a-kassan är till för, den räcker åt alla andra än politiker. Förutom egenföretagare som kan äta luft när det går dåligt.
    Man undrar hur alla vänsteranhängare (andra än politiker) kan tycka att det är så bra med skatter när de hör sånt här?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De räknar väl med att alla företagare är övergödda utsugare. Det blir enklast så.

      Radera
    2. Alla företagare är bara gnälliga idioter.

      Radera
  3. Det är hat och hot som framförs här - skulle väl SVT och Expo säga. Om du inte är med dem är du mot dem, alltså ska du förgöras tycker de som kämpar för mer demokrati, dvs mer makt till politikerna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte vem som skulle säga vad, men nog måste man kunna få analysera vad någon säger och gör, särskilt makthavare.

      Radera
    2. Om det är någon annan än Aftonbladet eller Expo som gör det, så nää.

      Radera
    3. Jag fick för mig att det fanns någon form av yttrandefrihet.

      Radera
  4. Men risken de tar är ju att tvingas ta ett vanligt jobb. Det kan inte vara så illa. Och om det nu är det, så skulle den lösning som ligger närmast till hands vara att förbättra löner och arbetsvillkor för de där vanliga arbetarna.
    Skulle gynna dem själva - och alla andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Risken att en politiker skulle behöver - eller ha en möjlighet att få! - ett "vanligt jobb tror jag är mycket liten.

      Radera
    2. Jag blev inte förvånad när Fredrik Federleys affärskompanjon Dominika Peczynski kandiderade till riksdagen några år efter debaclet med salladsbaren.
      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bGXovB/dominika-peczynski-kandiderar-till-riksdagen

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. Ingenting förvånar mig med henne :-)

      Radera
  5. Anställningar inom offentliga sektorn är oftast säkrare än inom näringslivet. Vilket feministerna ofta "glömmer" att ta med i beräkningarna när de kritiserar löneskillnader mellan män och kvinnor. Men en vanlig anställning som lärare eller vårdbiträde är ändå höjden av risktagande jämfört med att vara myndighetschef. Jag har själv haft kontakt med myndighetschefer som varit kriminellt dålig på sitt jobb men ändå får de behålla jobbet eller ett nytt jobb i grannkommunen. Det är uppenbart att myndighetsinkompetens är ett stort problem i Sverige och att den politiska oviljan att ta itu med problemet är störst av allt.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, antingen får de behålla jobbet de inte klarar eller så "petas" det uppåt till ett annat de varken förtjänar eller borde ha.

      Radera
  6. "Ta Dan Eliasson t ex, Sveriges kanske sämsta myndighetschef genom tiderna, som varit helt värdelös på vartenda uppdrag han haft."

    Eliasson är inte ansvarig för att ha blivit befordrad över sin kompetens. Man kan såklart tycka att han borde ha tackat nej till chefsjobben av självrespekt (och av respekt för skattebetalarna) men ytterst är det systemet som är ruttet. Detsamma gäller den sparkade kommundirektören.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är viktigt att komma ihåg. Just nu är det Ulf Kristersson som är ytterst ansvarig för hans höga lön, innan dess var det Magdalena Andersson och innan dess Stefan Löfven.

      Radera
    2. Jag tror tyvärr att de är samma skrot och korn. De har bara inte hunnit lika djupt in i systemet. De har helt enkelt inte haft 50-100 år på sig att få egna chefer.

      Radera
    3. Jag tror du har rätt.

      Tom-Hjördis

      Radera
  7. stor risk?!
    de tar så stor risk och kan bli sparkade när som helst.
    som arbetare har man 1 månads uppsägning de första åren för att som jag efter 20 år har 6 månaders uppsägning om jag blir sparkad idag. detta varierar såklart beroende på avtal.
    jobbade på stan största elfirma för 20 år sedan. det kan man ju tro är ganska riskfritt.
    nej då. en dag blev vi inkallade och fick reda på att vår filial skulle läggas ner, men alla fick minst 4 månaders uppsägning. detta pga att de sa upp mer än 25 personer. då hade de försökt flytta över 2 pers till en annan filial i syfte att få ner uppsägningstiderna läckte det ut senare.
    då hade en årslön i fallskärm suttit fint. framförallt som hennes årslön är sådär 4 ggr så stor som min...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, politiker och myndighetschefer har det så mycket bättre förspänt och då är det stötande att höra dem låtsas (om de nu inte tror på det) att de är utsatta.

      Radera
  8. Det är uppenbart att politikerna inte klarar av att hantera våra pengar på ett ansvarsfullt sätt. Vi ser exempel efter exempel på det...

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hade ett barn betett sig så hade man åtminstone inte höjt veckopengen.

      Radera