När Sverige började rasa samman var
jag en av dem som försvarade Skatteverket. Det var en myndighet där
man fortfarande fick snabba, tydliga svar av människor som kunde
sitt jobb och dessutom kunde kommunicera på bra svenska (för utan
den kompetensen hjälper det nästan inte hur kompetenta de än är i
övrigt). Men så hände något.
Från att ha svarat på mejl samma dag
kunde de ligga obesvarade i veckor eller svaret helt utebli.
Telefonköerna trotsade också all beskrivning. Sista året jag
skulle deklarera i Sverige hade jag sålt en ärvd fond som skulle
redovisas genom schablonmetoden. Yngre läsare vet antagligen inte
vad jag pratar om. Poängen är att det gjorde inte Skatteverket
heller.
När jag inte fick rimliga mejlsvar ringde jag dem, väntade en timme innan
jag fick prata med en med en person som inte hade en aning utan
kopplade mig vidare till någon annan som inte heller gjorde det.
Efter fyra och en halv timme (!) stängde myndigheten utan att jag ens kommit till rätt avdelning, så jag fick fortsätta dagen därpå.
Till slut fick jag prata med en handläggare som förstod och kunde
säga exakt vad jag skulle göra. För säkerhets skull var jag
övertydlig under deklarationens ”Övriga upplysningar” och trodde att jag
därmed var färdig med Skatteverket.
Ett par månader senare
fick jag ett brev rubricerat ”BESLUT” från en handläggare som
missat några internkurser. Inte bara hade hon bommat på
schablonmetoden, hon gjorde ytterligare en tankevurpa och taxerade
upp mig med drygt 40000 kr. Jag bestämde mig för att ringa. Denna
person ville jag prata med för att slippa göra ett formellt
överklagande. Till saken hör att även norska Skatteetaten
tankevurpat en del i samma veva och där fick jag gå den långa
vägen innan de insåg att jag hade rätt och de hade fel.
Tillbaka till Sverige.
Skattehandläggarens telefonsvarare sa att hon inte var anträffbar
och i växeln visste de ingenting. Dag efter dag. Efter en dryg vecka
ringde jag återigen växeln för att höra om det verkligen inte
gick att säga något om när hon skulle komma tillbaka. Jodå,
det gick utmärkt. Hon var på jobbet, men hade bestämt sig för att under obestämd tid inte ta telefon. Den första växeltelefonisten brydde sig väl
aldrig om att kolla. Så jag mejlade och – lång historia kort –
efter en lektion i schablonmetoden med tillhörande länk till deras
egen hemsida gav hon mig rätt, gjorde ett snabbt omprövningsbeslut
där hon skrev att jag gjort henne ”uppmärksam på felen” i det
första beslutet.
Denna långa berättelse för att säga
att när Skatteverkets avdelning för bouppteckningar nu fått
JO-kritik för att de jobbat på tok för långsamt är jag inte ett dugg förvånad för tyvärr har jag haft fyra
tillfällen att komma i kontakt även med deras verksamhet.
Det är nog bara att konstatera att
Skatteverket hunnit ikapp det övriga Myndighetssverige. Nu får man
även där ”Goddag Yxskaft!”-svar av personer som antingen inte
orkar eller också saknar den mentala kapaciteten för att sköta
sitt jobb. Och hur gick det då med chefen för avdelningen som får
JO-kritik. Han ”dömdes” till att prata med Sveriges Radio i två
minuter, men har kvar sin höga lön och ett antagligen ganska
bekvämt chefsjobb där han tydligen inte löper någon som helst risk för
att behöva ta ansvar.