Ungdomar sparar mer än tidigare,
både i fonder och aktier. Det är väl bra? Absolut! Samtidigt kan
jag inte låta bli att se historiska paralleller.
Varje gång börsen går upp rejält
under lång tid stiger intresset bland nybörjare. När toppen är
nådd köper de in sig. Så kommer kraschen och de väntar på en
vändning uppåt. Kanske köper de till och med lite mer för ”nu
kan det väl inte sjunka mer?”. När allt ser som mörkast ut ger
de upp och säljer allt för att inte återvända till börsen på
mycket länge.
Kanske väntar de tills det återigen
börjar snackas om hur bra det går på börsen, tänk att kunna få
passiva inkomster av sitt sparade kapital! Man borde nog köpa in sig
i marknaden, det går ju så bra för alla andra. Och när de gör
det faller det ihop på nytt.
Det finns en gammal sägen om att
Joseph Kennedy sålde allt när skoputspojken gav honom aktietips.
Det var strax innan den stora kraschen 1929. Jag har hört samma
historia med en taxichaufför som kommit med tipsen. Antagligen för
att skoputsarbranschen fått sig en knäck det senaste seklet, men
principen är densamma. När alla bara ser fördelar är det dags att
stanna upp och tänka efter.
Samtidigt vittnar berättelsen om ett
människoförakt. Jag tvivlar på att utbildning är en faktor i att
hitta bra investeringar.1920-talets skoputsare träffade mycket folk
precis som 2020-talets taxichaufförer, det ger säkert bra
möjligheter att snappa upp ett och annat. Som svensk är det lätt
att tänka på Aktiestinsen, en klok
man som samlade på pengar istället för högskolepoäng.
Men
med det sagt har börsen gått väldigt bra väldigt länge. Inga
kurvor bär till himlen, åtminstone inte utan rejäla hack. Kanske
är artikeln om ungdomars ökade börssparande ett bra tillfälle att
vänja sig vid tanken på att det inte alltid kommer se ut som det
gjort de senaste åren.