Rensa frysen

Den här tiden på året och ungefär fram till nyår är mina frysar som fullast. Årets blåbärsskörd ligger där, liksom årets samlade kantareller som glädjande nog blev fler än någonsin. Om ett par månader fyller jag på med äpplen, som jag fryser in tärnade i plastpåsar, och möjligen också som mos, ifall jag inte konserverar allt i glasburkar.

Under senvintern och våren minskar trycket successivt, men under hela året har jag full koll på vad som finns i frysarna. I köket har jag tre fryslådor i ett kombiskåp med sånt som går ut den närmaste tiden. Där finns frysta rester och grönsaker, bröd och lite blåbär och svamp för att minska antalet promenader ner till frysboxen i källaren.

Jag går ändå dit dagligen, men det är opraktiskt att behöva ner i källaren medan jag lagar mat och kanske har en kokande kastrull på spisen. I frysboxen finns det stora lagret. Där har jag som sagt äpplen, blåbär och kantareller, men också alltid fryst broccoli och spenat, samt hemodlade grönsaker. Sedan är det färdiglagad mat från storkok, det kan vara diverse bönbiffar, soppor och lite av varje. Dessutom mjölk, som jag köper tio liter åt gången på dunk, häller över i flaskor och fryser in 8-9 liter som jag plockar upp efter hand och tinar i kylen för att alltid ha ”färsk” mjölk.

Det som en gång läggs i mina frysar tas fram när det ska ätas eller strax innan. Absolut ingenting slängs. Jag levde länge i tron att alla gjorde som jag, men jag har förstått att folk har för vana att ”rensa frysen”, vilket betyder att man gör rent hus och slänger bort sånt som legat för länge. För mig låter det här helt galet, rensa frysen gör man genom att äta ur den!

Jag försöker göra likadant med kylvaror, men det är ofrånkomligt att delar av någon grönsak ibland ruttnar innan användning. Där går det att misslyckas, det tycker jag faktiskt inte att det gör i frysen. Jag är med på att allt inte håller hur länge som helst i frysen, men se då till att omsätta maten innan den blir dålig.

Klarar man inte det får man strama upp sina rutiner. Kanske är det här svårare för en familj än för mig som ensamstående, men det är inte raketforskning. Vid behov, gör ett Excel-ark, skaffa en whiteboard eller ett anteckningsblock så att det inte plötsligt ”dyker upp” något i frysen man inte visste fanns där. För den som vill krångla till det finns det såklart en app också.

Mat har ett värde även om man plockat den ur rabatten eller jagat den i skogen, men vanligast är att man jobbar och tjänar pengar, tar sina skattade pengar till affären där man betalar ännu mer skatt och allt högre matpriser, kör hem sina matvaror, också det till en kostnad och lägger dem i frysen, eventuellt efter tillredning. Du har alltså investerat pengar, tid och energi i att få maten dit. Skulle nästa steg vara att tina upp den och slänga den i soporna är det naturligtvis helt galet. Sluta med det!

Prioritera med andras pengar

Kriminalvården – en myndighet med stora utmaningar. Bristen på könsneutrala omklädningsrum var inte en av dem. Åtminstone trodde jag det tills vi kunde läsa att den tillförordnade kriminalvårdschefen Sara Lusth är jättestolt över att personalutrymmena på häktet i Sollentuna utrustats med just ett könsneutralt omklädningsrum.

”Jag tycker att det ska finnas en möjlighet för alla att byta om där du känner dig bekväm, oavsett hur du identifierar dig och hur du känner dig i din kropp, säger Sara.”

Lägger man tid, energi och massor av pengar på detta måste det väl vara efterfrågat av personal som identifierar sig som vad man nu identifierar sig som om man behöver ett eget omklädningsrum, tänker du kanske. Nej då!

”Sara vet inte riktigt hur mycket omklädningsrummet nyttjats än.
– Det är så pass nytt så jag kan inte svara på det. Men jag tänker att om det bara är så att en människa använder det så gör det mig glad.”

Min gissning.

What?! Vad har det här godhetssignalerandet kostat? En miljon, kanske mer? Och alltihop för att chefen eventuellt ska bli glad. Jag gissar att sannolikheten för att alla kriminalvårdsanställda i Sollentuna vet vad de har för kön och klarar av att byta ihop med andra av det könet är överhängande och då var det pengar till ingen som helst nytta.

Jag har betat av några skolor och arbetsplatser i mitt liv och det här har aldrig varit ett problem. Toaletter har alltid ett lås och det går alldeles utmärkt att märka dem med den könsneutrala beteckningen WC, så får den som är nödig gå dit. Och även om ett rum innehåller en toalettstol går det att byta om där. Om man inte vill använda det vanliga omklädningsrummet, som jag tror att den övervägande majoriteten inte har några som helst problem med, i alla fall så länge personer som Sara Lusth inte lyckas göra det till ett problem.

You will cook nothing ...

Nu är det inte bara World Economic Forum som strävar efter att vanligt folk inte ska äga något. Den liberala tankesmedjan Timbro vill ta bort kravet på kök i bostäder, trots att köket är grunden för att tillgodose människans mest grundläggande behov.

”Det är faktiskt mindre än hälften av svenskarna som uppger att de tycker om matlagning. De kan givetvis välja att ha kök ändå, men i det moderna samhället, där det är enklare och billigare än någonsin att beställa hem eller värma upp färdiglagad mat, tycks kökskravet vara en rest från en svunnen tid.”

Det må så vara, men i så fall är det hög tid att återupprätta den svunna tiden! Låt oss ändå för ordningens skull plocka ner varje argument här. Om mindre än hälften av svenskarna skulle tycka om matlagning, är det ett skäl för att inte ge dem chansen? Jag är övertygad om att en försvinnande liten minoritet tycker om att deklarera eller motionera, för att ta ett par andra exempel.

Att sedan använda ordet ”billigare” som argument för hämtpizza och färdig mikromat är så urbota dumt att jag väl egentligen bara borde sucka. För det första tror jag inte ens att det stämmer att helfabrikat och restaurangmat blivit billigare, men om så vore kostar det ändå alltid mer än dubbelt så mycket som att göra samma maträtt i det egna köket. Hyran behöver antagligen vara negativ för att räkna hem alla dessa restaurangmiddagar?

Till Timbros försvar ska sägas att de är konsekventa. De tycks hata alla värdiga boenden och förespråkar därför även bostäder utan fönster eller ”sovkapslar”, en appstyrd likkista som för tankarna till dystopiska science fiction-filmer.

Jag tycker att Timbros köksdemontering illustrerar deras människosyn. För min del får människor bo i tält, men jag går inte på att Timbro tror att detta skulle ge folk mer frihet. Att inte kunna laga sin egen mat gör dem såklart mer beroende av andra. Du kan handla all din mat på McDonalds, men den dag du tvingas till det för att Timbro plockat bort ditt kök är du slav under kapitalismen.

Tjejnyår

Många dumma trender har jag hört om, men tjejnyår är en av de dummare på länge. Det började igår, första september. Gissningsvis har fenomenet uppfunnits av handeln, som vanligt, och prånglas ut av influencers, också det som vanligt. Så här säger en sådan i reportaget:

”Det handlar mycket om nystart, man köper en ny kaleeeendeeeer, man kanske gör ett inspoboard inför hösten, vad man ska göra eller ha på sig, man kanske börjar göra matlådor, man gör listor, man... man ska klippa lugg, Vogue har ju liksom 'September issue' i september, det är deras tjockaste nummer. Det är för att det är tjejnyåret.”

Va?! Jag som trodde att det var för att tjäna pengar på lättstyrda våp. Jag är annars den första att applådera människor som på allvar vågar ta tag i sitt liv och se till att styra det i den riktning de vill istället för att flyta med och låta slumpen, omgivningen, arbetsgivaren, politikerna eller någon annan bestämma ens öde. Men ”tjejnyåret” (jag rodnar lite bara av att skriva det) är helt uppenbart inte det.

Ändå måste jag säga att det är imponerande hur man låtsas att denna trend skulle kunna handla om att vara miljövänlig. Den som vill kan försöka övertyga mig om att inköpslistor, shopping och nya frisyrer ska rädda världen, men redan på förhand kan jag säga att ni får komma med bättre argument än att jag är en gammal bitter mansgris som inget begriper, även om allt det säkert stämmer.

Som sagt, nu är det september och då brukar jag gå upp på dagliga blogginlägg efter en sommar på halvfart. I höst tänkte jag dock göra en variant på det, nämligen inlägg måndag-fredag. Bloggstatistiken säger att ni inte är så förtjusta i att läsa min blogg på helgerna och mitt skrivbord är ändå ganska fullt, så nu kör vi vardagar. Ses imorgon alltså. Eller idag i kommentarsfältet.

Fjällvandrare funna, men omdömet spårlöst försvunnet

Ett par fjällvandrare i Sarek var försvunna i några dagar, men när jag hör deras reaktion efter att ha kommit tillrätta önskar jag nästan att de åtminstone skulle ha fått svälta och frysa lite. Jag är normalt en fredlig människa, men det finns gränser.

Här ger de sig ut på fjället utanför märkta fjälleder med en dålig mobiltelefon, ser räddningshelikoptern, men gör inget för att bli upptäckta eftersom de inte fattat att de skulle rapporteras som saknade när de inte dök upp i tid. ”Det är jättebra att det finns så många resurser som det har funnits nu”, säger de med ett skratt när de inser att de utlöst en flera dagar lång räddningsaktion.

Det är inte utan att jag skulle vilja att de får fakturan för att poliser och frivilliga jobbat i fyra dagar för att hitta två omdömeslösa puckon, så kanske de skulle förstå vad de där ”jättebra resurserna” kostar. Något säger mig att skrattet hade fastnat i halsen om deras handlingar fått personliga konsekvenser.

Om inte hela kostnaden så i alla fall en räkning som svider. Inga resurser är outtömliga. Polishelikoptrar kostar pengar och om fler bortskämda snorungar gör likadant som dessa lär intresset hos allmänheten att offra sin fritid för att leta rätt på dem minska betänkligt. Nästa gång kan det ju gälla människor som förtjänar hjälp.

Potatisodling

Jag älskar potatis och har hyllat denna knöl tidigare, men fram till i år hade jag aldrig odlat egen potatis. Jag har resonerat som så att potatis är så pass billigt att köpa att det är bättre att odla sånt som är dyrare eller svårt att få tag i.

Potatis har dock blivit dyrare i butikerna på sistone, men framförallt tycker jag att den blivit sämre. Jag vet inte hur många gånger jag kommit hem med en femkilospåse potatis och kunnat konstatera att flera varit ruttna, mögliga, skorviga eller gröna och därmed farliga. Alternativet lösvikt är omständligt och oftast dyrare. Fast får man slänga en tredjedel av den färdigpackade påsen blir inte det heller billigt.

Allt detta sammantaget har gjort att jag i år för första gången odlat egen potatis och jag är positivt överraskad. Den har varit lättodlad och kräver mindre ogräsrensning än mycket annat. Kvaliteten på potatisarna har också varit väldigt bra. Några skador måste skäras bort, men merparten har varit fina.

Inte är de jobbiga att skörda heller. Rent praktiskt förvarar jag potatis i en papperspåse i skafferiet och när lagret tryter går jag ut till odlingen och tar upp ett stånd i taget med hjälp av en grep. Potatisarna läggs i en tiolitershink som fylls med vatten och så grovrengör jag dem ute. Sedan slår jag ut dem i diskhon där de borstas rena i ännu mer vatten, torkas och läggs i påsen.

Hade jag bott i ett land förskonat från årstider hade det varit full pott, men även om man (som jag planerar) odlar både tidiga och sena sorter har man bara färsk potatis några månader om året. Jag behöver inte vara självförsörjande året runt, men jag vill åtminstone ha egen potatis halva året. Om jag lyckas med det återstår att se, men som det känns nu kommer potatis att bli en självklar del av min trädgårdsodling.

Sverige bättre än Norge

Vadå då, alla andra kör ju med klickbete ;-). Självklart är inte Sverige bättre än Norge i något annat än stavhopp. Jo, en sak till – karensdagar. Den svenska karensdagen gör svenskar mycket ”friskare” än norrmän. I jämförbara jobb, som i företag med verksamhet i bägge länderna, har norrmännen uppemot dubbelt så hög sjukfrånvaro som svenskarna.

Att jag använde citattecken på ”friskare” beror såklart på att jag inte för ett ögonblick tror att svenskar är mindre sjuka än norrmän. Norge är ett land där nästan varenda jävel går på tur och äter fisk laddad med omega-3. Dessutom är den norska sjukvården överlägsen.

Den norska företagsledaren Petter Stordalen gjorde nyligen ett utspel där han hyllar den svenska karensdagen. Inte så konstigt, han har anställda både i Sverige och Norge och gillar såklart inte att sponsra folks sovmorgnar eller fyllesjuka. Ännu mer störda blev LO över att Stordalen fick medhåll av Göran Persson, som ju ska vara på deras sida.

Dessa män är förkylda.

Jag tycker såklart inte att sjuka människor ska tvingas till jobbet av ekonomiska skäl och i en perfekt värld har alla så mycket pliktkänsla att man gör det man ska utan att fuska, men i den värld jag lever och har levt i finns det människor som känner efter väldigt mycket på måndag morgon eller under stora idrottsevenemang som OS och fotbolls-VM. Jag vill inte betala för deras lättja, vare sig som skattebetalare, kund eller arbetsgivare. Karensdagen tycker jag är en rimlig kompromiss.