Barnsvält i Sverige

Nu har några aktivistiska organisationer med verklighetsunderskott återigen dammat av den gamla myten om att en stor andel människor i Sverige inte har råd att äta sig mätta. Hör på detta:

”Bland annat uppger 29 procent av de ensamstående föräldrarna med låga inkomster att de haft svårigheter att äta sig mätta, en ökning med nio procentenheter jämfört med 2024.”

Så tre av tio lågavlönade ensamstående föräldrar påstår sig svälta? Om det stämmer vet bara de själva, men det har i så fall knappast ekonomiska skäl. Jag är själv en vuxen man som äter för långt under existensminimum, och det beror inte på att jag äter lite (det kan ingen som sett mina pastaportioner påstå).

Här är svältande barn – på riktigt!

Minns ni förra gången dessa grupper gick ut och vevade i media om barnsvält? Då fick de svar på tal av debattören Lena Andersson som nämnde havregrynsgröt och ris som exempel på livsmedel som mättar till låg kostnad. Det var inte vad de ville höra.

Men det är faktiskt svårt att veta vad de vill ha för svar. Ja, matpriserna har stigit, men vad ska vi göra då – lägga oss ner och dö? Häromdagen skrev jag om när Edward Blom av välvilja publicerade några mattips och möttes av irritation och ilska. Jag försökte själv uppmuntra en socialdemokrat på Twitter genom att ge mina förslag på vad regeringen kan göra, men inte tackade hon mig för det.

Otack är världens lön.

Vill de bara gnälla ska de såklart få göra det. Men sluta påstå att människor i Sverige idag inte har råd att äta, och faktiskt både gott och nyttigt. Det är helt enkelt inte sant och det sänker trovärdigheten hos Rädda Barnen, Hyresgästföreningen, Majblomman, Röda Korset och alla andra som påstår det. 

Mångsysslare morgondagens melodi?

Jag läser om en kille som både jobbar som stadsarkitekt och präst. Jag förstår att artikeln skrevs för det här sticker ju verkligen ut. Men skulle det behöva vara så? Min känsla är att ”mångsysslare” och ”tusenkonstnärer” var vanligare förr.

Statsarkitektsprästen säger att kommunen underlättat jobbkombinationen för honom, men ska man jobba med två eller flera saker brukar det kräva att man driver ett eget företag där man kan blanda jobb på konsultbasis. När jag var ståuppkomiker tog jag under några år kontorsvikariat på somrarna när det var naturligt ont om firmafester, och idag skulle jag kunna titulera mig själv skribent/biodlare.

Att den här typen av kombijobb är så ovanliga beror på att samhället verkligen inte uppmuntrar till det utan snarare motarbetar. Politiker, för att inte tala om fackförbund, tycker att deltidsjobb är ett slags modernt slaveri och lagstiftningen bekämpar alla anställningsformer som inte är fasta heltidstjänster.

Visst, man kan starta eget, det funkar för mig. Men om arbetsmarknaden vill vara flexibel borde samhället underlätta för människor som inte vill lägga alla jobbägg i samma korg. T ex nu när inhemsk matproduktion kommit i ropet, både av miljöskäl och för att omvärlden är orolig. Då borde man underlätta för så kallade månskensbönder, människor som driver jordbruk, men för småskaligt för att kunna leva fullt ut på det (eftersom samma politiker och myndigheter också gjort det svårare att vara heltidsbonde).

Fram för fler individuella lösningar, flexibla scheman och udda anställningsformer! Det vore bra för samhället, miljön, men inte minst för människorna. Det är väl ändå oss vi bygger samhället för? Eller åtminstone borde göra.

Pensionärer gör det bäst

I en undersökning från Swedbank framgår att det är de äldre som trots låga inkomster har bäst motståndskraft i sin privatekonomi. Swedbank-ekonomen Madelén Falkenhäll förklarar det fint:

”Det är inte en hög inkomst som avgör. Det handlar om hur du hanterar de pengar du har.”

Nu ska sägas att pensionärer har en fördel på sin sida – tid. De har haft många decennier på sig att betala av sina lån, skaffa en buffert och ett sparande som krockkudde mot ekonomiska kriser. Kanske har de också hunnit lära sig att de där kriserna kommer. En del unga tycks tro att det är en naturlag att börsen stiger varje år och att de alltid kommer att ha råd med det de har nu – minst.

Men inte minst tror jag att gamla människor fått lära sig att snåla. De har kanske ingen aning om hur man handlar på Ebay eller beställer mat med hemleverans, men de vet hur man stoppar strumpor och hur man får matresterna att räcka till ytterligare en måltid. Det kan tyckas som ovidkommande kunskaper i vårt moderna samhälle, men som ekonomen ovan säger gäller det att inte leva över sina tillgångar. Det är när de som behöver snåla inte gör det som ekonomin knakar.

Men kanske kommer dessa kunskaper tillbaka. I Swedbanks undersökning hade gruppen 18-29-åringar  skärpt sig. Istället är det 30-39-åringar, som både visar sämst ekonomi och sämst ekonomikunskaper. Rätt sjukt faktiskt, att de som är tio år äldre lyckats gå bakåt både på sparkontot och i kunskapsbanken. Kanske flyttade de hemifrån innan de hann se sina föräldrar slita med familjeekonomin. Eller finns det någon bättre förklaring?

Jag vill ändå tolka det som att ekonomiintresset stiger bland unga och även om de nog inte börjar stoppa strumpor kanske de kan hålla sig undan sms-lån och dylik smörja. Eller också har de bara inte hunnit börja.

Kostnader för tidsomställning

Funkar ni som jag är ni trötta idag efter helgens tidsomställning. Jag har aldrig förstått poängen med den. Om jag som är förhållandevis ung och frisk lider är det ingenting emot vad gamla och sjuka gör. Nu väljer jag mina egna tider, vilket gör det lite lättare, när jag hade en arbetsplats var det ännu värre. Jag minns när jag körde till jobbet genom en skog full av älg och rådjur mest aktiva vid gryning och när jag precis kommit igenom den jobbiga tiden med gryning under jobbresan vred man klockan en timme och så började skiten om igen!

Det är inte bara vilda djur som har svårt att se nyttan av tidsomställning. Hur tror ni korna eller hönsen känner om bonden plötsligt dyker upp en timme tidigare eller senare? Men för mig räcker argumenten om svårigheterna för människa och älg. Hur många extra bilolyckor skapar tidsomställningen och vad kostar det i pengar och lidande? En siffra jag såg sa att antalet trafikolyckor går upp hela 30 procent veckan efter tidsomställningen. Människans produktivitet lär inte heller påverkas positivt av att krångla med tiden. Och så har vi alla datasystem som ballar ur eller kräver manuell handpåläggning.

Om vi vänder på det – finns det fördelar med att ställa om klockan varje halvår? När man första gången införde skiten år 1916 trodde man att det skulle innebära en energibesparing och underlätta skogsarbete. Det där med energibesparingen har man gett upp för länge sedan, och beträffande skogsarbetet har det hänt en del på avverkningsfronten under seklet. Ni vet, motorsågen uppfanns och sedan skördaren som käkar upp flera hundra träd i timmen och i stort sett lika effektivt om det är kolmörkt.

Alla människor har en inre klocka. Den kan absolut behöva störas, t ex vid skiftarbete, men då får man extra betalt. Vad får vi andra – ingenting. Eller jo, jetlag. Så nu tycker jag att vi vänder blad och bestämmer en tid istället för två. Om vi ska hålla oss till vintertid eller sommartid vet jag inte, men jag vet att varje ändring känns som en försämring, både på våren och hösten, så bägge varianterna är att föredra framför det system vi har nu.

Polarbröd

Dags att baka ett nytt matbröd, till någons glädje och andras förtret. Polarkakor, ett inte alltför nyttigt bröd, men ganska gott och det har jag inte ätit sedan jag slutade köpa bröd för några år sedan. Detta behövs:

mjölk, 2,5 dl
jäst, 15 g
honung, 30 gram
rågsikt, 400 gram (eller 7 dl)
salt, 1,5 tsk
matfett, 100 gram

Som vanligt börjar jag med att värma upp degvätskan, i detta fall mjölken, till kroppstemperatur. Till det använder jag mikron. Därefter smular jag ner och vispar i jästen och därefter honungen. Sedan i med allt annat och bearbeta degen ganska länge. Själv använder jag en hushållsassistent, men det går fint med vanliga degkrokar eller i värsta fall händerna.

Låt degen jäsa under bakduk i en timme.

Häll sedan ut degen på ett mjölat bakbord. Dela upp den i tolv bitar som du formar till runda bröd med någon centimeters tjocklek. Därefter ytterligare en timmes jäsning.

I slutet av timmen sätter du ugnen på 200 grader och gör ett mönster av hål i bröden med en gaffel. Grädda tills du är nöjd med färgen, för mig tog det ungefär en kvart.

Helt okej utseende, men inte köpenivå:

Å andra sidan tycker jag inte att det gör så mycket, inte ens om man ska bjuda på dem. Jag är perfektionist på mycket, men inte när det kommer till utseende på bröd, där är det smaken som avgör. Och priset. Jag använde skräphonung jag ändå hade hemma, så den har jag svårt att värdera. Salt kostar några ören, så det struntar jag också i. Övriga ingredienser kostade mig strax under 12 kr, så en krona per bröd. Plus elen för ugnen, som jag inte heller orkar räkna på, men jag prickade veckans billigaste strömtimme.

Tunga matspartips

Schlagersångaren och gastronomen Edward Blom har den senaste tiden blivit alltmer politisk i sociala medier och det brukar sällan bli särskilt lyckat när kändisar pratar politik. Jag tänker ofta på hur rätt Ricky Gervais hade när han sa till skådespelarna på Golden Globe-galan att de borde skippa de politiska talen eftersom de flesta av dem hade gått mindre tid i skolan än Greta Thunberg.

Men den här gången har Edward uttalat sig om något han kan, nämligen mat, och det uppmärksammar jag gärna eftersom jag tycker att han har poänger. Efter att matpriserna gått upp ville han i all välmening ge tips om att få ner matkostnaden.

Några av de här tipsen känner jag igen från min egen blogg, exempelvis att inte göra idiotköp, att inte köpa ”slöfockvaror” som han kallar dem, att köpa baljväxter torkade och att göra egen hummus. Tyvärr känner jag även igen invändningarna i svaren han fick:

• Alla bor inte med stor tomt.
• Alla hinner inte laga mat för de jobbar heltid.
• Alla har inte förvaringsmöjligheter.

Nej, det stämmer ju. Jag tänker själv inte brygga öl, lagra upp ost eller smuggelsprit, men är det inte att göra det väl lätt för sig att därför avfärda allt? Här kom ett tjugotal spartips och bara för att alla inte passar alla borde Blom hålla käften? Då känns det inte som att man vill hitta lösningar utan snarare svepskäl för att inte göra någonting annat än att fortsätta gnälla.

Fast ärligt talat går det faktiskt att odla även utan stor tomt eller jordkällare. För att inte tala om att laga mat från grunden trots att man har mycket att göra. Jag minns en sommar när jag jobbade 60-70 timmar per vecka. Just då blev det ingen hemlagad hummus, men jag åt tre mål mat per dag (inklusive matlåda 5-6 dagar per vecka) tillagade på den egna spisen utan spår av hämtpizza eller färdiga mikrorätter, så nog tusan går det med.

”Om det enda verktyget man har är en hammare ser alla problem ut som spikar”, lär Mark Twain ha sagt, och om man är vänsterpartist tycks alla lösningar se ut som skattehöjningar, tvång och förbud. När riksdagskvinnan Lorena Delgado Varas (mest känd för sin palestinasjal i plenisalen – kanske är det väldigt kallt där) svarade att många redan gör sitt yttersta, så nu återstår bara ”politiska åtgärder” replikerade Blom att en sänkning av matmomsen vore önskvärd, men den bollen duckade hon.

I vanlig ordning vill man väl istället försöka begränsa livsmedelshandlarnas möjligheter att ta ut vinst. Det faktum att av varje hundring man betalar till kassörskan går 30-35 kr till Lorena och hennes politikerkompisar är inget problem i hennes värld.

Sälj själv eller bli bestulen

För den som vill sälja begagnat, men inte orkar lägga ut grejerna till försäljning själv finns Sellpy. Jag har tidigare konstaterat att de skriver torftiga annonser som de stöttar upp med dåliga bilder, men nu finns det tydligen ytterligare ett skäl att undvika dem. Kunder upplever att Sellpy stjäl!

Flera kunder som lämnat in grejer till Sellpy för försäljning upptäckte att visst försvann försäljningsobjekten, men inte för att Sellpy sålde dem. Istället sorterar de bort dem av någon anledning, som att en märkesjacka inte skulle vara äkta. Då har Sellpy ett upplägg där ägaren måste be om att få tillbaka grejerna och det inom tre dagar, annars blir de av med dem.

Sellpy själva säger att den ”bild som förmedlas är mycket beklaglig” och det hade jag också tyckt om någon beskyllt mig för att lura och bedra. Ett smart sätt för att slippa dylika anklagelser är att inte stjäla. Kanske skulle de prova det!

Ett företag med ett liknande namn och affärsidé var Swappie. Dit kunde man sälja sin gamla mobil om man inte orkar göra jobbet själv, men de verkar ha lagt ner nu. Kanske hittade de inte fler att blåsa för jag har hört massor av klagomål och när någon la ut en varning för Swappie fick de alltid kommentarer från andra som kände sig lika lurade.

Jag är ju typen som drar igång rättsprocesser mot företag som Sellpy och Swappie även om jag på förhand skulle veta att det är en förlustaffär, men dessa företag vänder sig ju i första hand till människor som är lata eller för upptagna för att jobba själva, och som dessutom är villiga att avstå pengar av den anledningen, så det är nog oftast ganska riskfritt.

Mitt förslag är att du gör ett grundligt researcharbete innan du anlitar den här typen av mellanhandsföretag. Självklart finns det seriösa alternativ. Bäst är nog ändå att sälja själv. Det är faktiskt inte så jobbigt, ofta får man bra betalt för extraarbetet och så slipper man bli lurad av företag som satsar på att du inte orkar kräva din rätt.