Medhavd mat på restaurang?!

Sveriges Radio hade en nyhet som jag ett tag funderade på om det var ett skämt. Tydligen kommer folk till den här killens kafé med medhavd mat och till och med bakverk av samma typ som kaféet säljer själva, och vissa av dessa ”gäster” tycks inte förstå det olämpliga.

Lämpligare rastplats.

Jag bestämde mig för att ta reda på om detta var specifikt för Göteborg, som vi ju alla vet är ett gruppboende för utvecklingsstörda fiskare (förlåt, Aktiepappa!), men det verkar inte så. Hittade t ex denna fråga i en Reddit-tråd:

”Att det är lag på att medhavd dryck inte får intas på ställen som serverar alkohol antar jag att det är lag på, men hur är det med egen mat? Får man äta sina egna mackor på en restaurang?”

Vad är det för fel på folk? En del av svaren är av typen ”Är du lite dum i hela huvudet?!”, men en del tar frågeställningen på allvar och jag har sett liknande frågor på andra ställen. Det verkar alltså finnas människor som tycker att det är rimligt att de slår sig ner på ett kafé eller en restaurang och äter sin medhavda matsäck i lokaler och möbler betalade av en näringsidkare som säljer mat.

Jag är själv en varm anhängare av matsäck. När jag säljer honung på marknader har jag alltid med egen mat och eget kaffe, trots att det alltid finns marknadsstånd där det säljs kaffe, våfflor och annat ätbart. Jag skulle inte heller drömma om att köpa godis på en biograf och det är ytterst sällan jag köpt kaffe på tåget.

Men jag ser en stor skillnad. SJ:s huvudsakliga verksamhet är att transportera människor från punkt A till punkt B, även om de är ganska odugliga på det med. Om SJ drev ett vanligt kafé skulle jag inte gå dit med medhavda mackor, precis som jag inte gör det i restaurangvagnen eller sätter mig och äter matsäck i en restaurang på Stockholms central.

”Kan jag sätta upp mitt stormkök här?”

Då har jag möjligen lite sämre samvete över att ta med eget biografgodis, för i deras fall är nog snacks en större andel av vinsten. Nu ska sägas att det är hypotetiskt, det var över tjugo år sedan jag senast var på bio. Men skulle det hända någon mer gång kommer jag ta med eget igen. Det är förbjudet, men det skiter jag i. Alternativet vore att inte äta något, jag betalar inte en hundring för en läsk och lite popcorn. Vem gör sånt? Det är ju nästan lika galet som att äta matsäck på kondis.

”Vård i världsklass” - igen

Jag har lyssnat på en dokumentär om två systrar som lider av endometrios, och jag känner igen historien. Bl a från mitt eget liv, även om det hade varit märkligt om jag haft en sjukdom som förutsätter livmoder, men jag har fått vård utomlands när Sverige inte ville.

”Men du behåller din plats i kön...”

Hör gärna det halvtimmeslånga programmet, särskilt om du tillhör den grupp som tror att svensk vård är bra. Jag var själv där en gång i tiden, men det har gått över. Systrarna Stine och Thea berättar om fruktansvärda smärtor och en nära-döden-upplevelse. Allt de möttes av i svensk vård var fokus på smärtlindring, samtidigt som de fick allt svårare att leva sina liv.

Då hittade de en möjlig utväg, att operera sig i Rumänien där läkare, till skillnad mot de svenska de mötte, sa att de kunde angripa sjukdomen, inte bara symptomen. Det fanns risker, men som jag tolkar systrarna var de i det läget villiga att spela rysk roulette om så krävdes. Så de åkte, först den ena, sedan den andra. Och blev bättre – fick tillbaka sina liv!

De svenska vårdgivarna i programmet verkar helt likgiltiga inför detta faktum. De fortsätter att fokusera på riskerna och prata om hur bra svensk vård är. En klinikchef i programmet visar ändå känslor en gång. Det är när man kommer in på att Försäkringskassan ibland väljer att betala för vården utomlands. Det tycker hon är för jävligt, att svenska patienter som vanvårdats av den svenska vårdapparaten inte ens ska behöva bli ruinerade av att de vänder svensk vård ryggen!

Till saken hör att det inte handlar om så himla mycket pengar. I reportaget nämns 52000 kr för en operation med massor av kirurger och specialister. Svenska löner är visserligen generellt mer än dubbelt så höga som rumänska, men även om operationen hade kostat det tredubbla borde det vara en no-brainer för alla – inklusive chefer i svensk vård – ifall resultatet blir skillnaden mellan ett långt och värdigt liv kontra ett skitliv i misär.

Dock sägs i reportaget att Försäkringskassan bara betalar hälften av alla ansökningar om vård i utlandet och vanligtvis får patienten lägga ut pengarna oavsett, så detta är bara en av många anledningar till att ha en buffert. Du vet aldrig när du kommer att behöva vård, men vi är ganska många som kan vittna om att du heller aldrig kan vara säker på att få den i Sverige.

Matsvinnsapp – svinnsmart eller svindumt?

Här har en yngling skapat en app för att hålla reda på kylvaror som närmar sig bäst-före-datumet så att de kan användas innan de blir för gamla. Det går naturligtvis inte att klaga på det. Han säger sig ha nytta av appen och då är det säkert andra som också skulle ha det.

För mig hade det snarare funkat som bantningsmetod, att om jag ska scanna och lägga in sista förbrukningsdag på varje vara som sätts in i kylen skulle det nog göra att jag köper färre saker eftersom jag helt enkelt inte skulle orka. Vidare tänker jag att den som får kasta mat som ”gömmer sig” i kylen hellre borde lägga tiden på att städa och organisera kylskåpet.

Det kanske är lätt för mig att säga som ensamstående som själv ställt in allt i kylen. Jag vet på ett ungefär vad jag har där och jag är helt säker på att jag inte har något som är för gammalt. Det händer att jag har det, t ex en grönsak som börjar bli ledsen. Men då vet jag om det och försöker äta upp den så fort det går, och det helt utan app.

Men jag vet att andra sliter med detta. Jag har en kompis vars familj hade två kylskåp, och han störde sig på att hans fru slängde kolossalt mycket mat, i hans ögon. Jag hade två förslag:

1. Ta bort den ena kylen. Ett kylskåp från golv till huvudhöjd, på uppemot 400 liter, borde absolut räcka till en familj med två vuxna och två barn med normala behov (ingen specialkost, egen getostproduktion eller så).
2. Rensa en hylla där ni varje dag ställer det som mest akut behöver användas, så att inget hinner bli dåligt innan det uppmärksammas.

”Nu är det brådis!”

De skilde sig istället och det löste i och för sig problemet. Jag vet inte hur mycket som berodde på kastad mat, men om det stämmer, som de säger i reportaget, att svenskarna slänger 34 kilo mat/dryck per person är det inget litet problem. Särskilt eftersom det är snittet. Min siffra blir nog ett kilo, avrundat uppåt och ifall man räknar lökskal och morotsblast som matsvinn, vilket betyder att det finns någon annan där ute som kastar 67 kilo mat, mer än ett kilo i veckan!

Så vem är jag att döma ut denna app? Gör det som funkar. Jag upplever bara att appen löser ett problem som aldrig borde ha funnits i en rimlig värld.

Kör i vind!

Vindkraft var en jättefin idé på pappret, men tyvärr har ingen kunnat visa hur man ska kunna producera rimligt billig ström på det viset, för att inte tala om hur dåligt det är för miljön med det stora cementbehovet och svårigheterna att återvinna vindsnurran när den slutat snurra. Det är möjligt att man får till det längre fram, men till dess bör vi inte gå runt och låtsas att det är ett rimligt energislag.

Förutom att det ödelägger ekonomier och miljö att leva i en låtsasvärld blockerar det ofta nya, fräscha idéer. Som denna, att utvinna energi ur bilarnas vinddrag på motorvägen.

Alla som upplevt vinddraget av en lastbil vet att här finns det kraft. När det drabbade Robert Yazdin började han utveckla en vertikal vindsnurra att montera mellan filerna på motorvägen och som åtminstone borde kunna generera tillräckligt med ström för att räcka till vägbelysningen. Märkligt nog ställer reportern en kritisk och berättigad fråga:

”Men om det inte skulle bli så att tekniken är lönsam, ser du någon risk med att det kanske bara blir ett grönt PR-projekt?”

Jag är naturligtvis lika dålig på att bedöma lönsamheten som reportern, men det ser jag som den största risken här. Det är ”grönt”, Södertörns Leksko... Högskola är inblandad och uppfinnaren är en driftig invandrarkille. Det är tre skäl till att skattefinansierade investerare kan tänka att okej, det funkade inte, men vi skickar in pengarna ändå. Men det är min enda farhåga. Annars säger jag kör på och lycka till!

Selleriinflation

I min serie ”Ingenting som odlas får kastas” har vi nu kommit fram till stjälkselleri. Det var en odling som började lite trevande, men plötsligt hade jag vad som såg ut som en årskonsumtion ute i odlingslådan. Så nu har jag haft selleri i det mesta de senaste månaderna, gjort biffar av dem etc.

Jag kan tänka mig att selleri klarar frost bättre än min squash eller tomatodling, men när temperaturen närmade sig nollan på nätterna vågade jag inte vänta längre utan skördade allt. Så då stod jag där med ett kök fullt av selleri. Werner & Werner sa att det går lika bra med selleri, men ett tag där kände jag att det hade gått väldigt bra utan selleri.

Selleri kräver ingen större arbetsinsats när den odlas, men efteråt får man jobba lite eftersom det är svårt att få bort all jord från nedre delen av stjälkarna när man skär loss den. Så första steget blev att ta isär stjälk för stjälk, spola rent och lägga på tork.

Sedan hackade jag den ganska grovt så att det fortfarande går att använda till vad man vill. Både stjälkar och blad, jag gör ingen skillnad.

Jag har läst att den sedan går att frysa in i bitar som den är, men jag är rädd att den, som många grönsaker, skulle bli lite slemmig då. Min mamma hade för vana att steka på grönsaker när de närmade sig bäst-före-datumet och så frös hon in dem i burkar eller påsar, oavsett om det var hemodlat eller köpt. Jag gjorde likadant med sellerin, stekte några minuter på medelvärme.

Därefter frös jag in i påsar som jag kan tömma på en vecka eller två. Det tog en bra stund från skörd till nedfrysning, men nu behöver jag inte köpa selleri det närmaste halvåret heller.

Jag kan verkligen rekommendera tillvägagångssättet. Jag hatar att slänga mat, men att vräka i sig en råvara bara för att den finns i överflöd är inte heller kul. Och det här kan som sagt göras även med köpta grönsaker. När butikerna tokrear, och det är inte ovanligt med grönsaker på väg ut ur säsong, kan man köpa mer än man för tillfället har lust att äta. Inte helt okomplicerat med vattenrika grönsaker som gurka och tomat, men perfekt för paprika, squash, aubergine och diverse rotfrukter, lök och kål.

Lita inte på mig!

Att lita på andras garantier är aldrig en bra idé. På norska sägs att man ”ikke bør ta noe for god fisk ”. Det är lika dumt, men håll med om att det låter väldigt mycket roligare!

”Finfluencers”, influencers på finansområdet har funnits så länge det funnits en finansmarknad, men självklart har sociala medier fått fenomenet att explodera. Nu varnar Finansinspektionen för att det kan vara farligt att följa investeringsråd från konton på nätet.

”Man behöver veta om att det krävs ingen licens eller utbildning eller särskilt tillstånd för att få vara finfluencers, utan vem som helst kan bli finfluencer, och det är inte alltid att de råd och tips som ges är för ditt bästa utan det kan handla om väldigt många olika saker.”

”Det är bergsäkert!”

Det stämmer såklart, med risk för att låta som Morgan Pålsson när han sa till programledaren för Klartext att ”om man inte vet att Thailand är ett land kan man juför fan knappt sätta på en radio”. Det borde inte finnas en enda människa som tror att ekonomibloggare eller -twittrare har någon slags investerarlicens.

Men bankens rådgivare har minst lika mycket egenintresse. Bankrådgivare (eller försäljare, som är en mer korrekt benämning) kommer aldrig ge sina kunder råd som främst gynnar kundens ekonomi. De kommer alltid att i första hand sälja de produkter som gynnar bankens ekonomi och den egna provisionen. Här är några tips du aldrig kommer att få av banken:

Kund: ”Jag vill börja handla på börsen.”
Säljare: ”Då borde du flytta över pengar från ditt lönekonto med skitdålig ränta till en nätmäklare som har en bättre plattform och lägre avgifter än vad vi har.”

Kund: ”Jag vill köpa bankens Europafond.”
Säljare: ”Är du säker på det? Långsiktigt är en indexfond bättre eftersom avgiften i vår Europafond äter upp stora delar av vinsten. Förresten är vår Europafond nästan som en indexfond eftersom den är ganska passivt förvaltad. Vill du prompt ha en aktivt förvaltad fond har två av våra konkurrenter Europafonder med högre historisk avkastning, men dem kan du inte köpa här. Då måste du först flytta ut dina pengar från vår bank.”

Kund: ”Fond-i-fond låter som ett bra sätt att sprida riskerna, att köpa en fond som investerar i andra fonder.”
Säljare: ”Men i första hand är det ett sätt för vår bank att maximera våra avgifter eftersom du först betalar en avgift för fonden och därefter avgifter för alla fonder den investerar i. Egentligen borde produkten heta Avgift-på-avgift.”

Det betyder inte att jag tycker att man ska undvika råd från ”bankrådgivare”, lyssna på dem! Och på fondförvaltare, börsanalytiker, ekonomijournalister, poddare, bloggare och till och med anonyma konton i sociala medier om det verkar som att de vet vad de snackar om. Men var medveten om att ingen av dem sitter på sanningen och den enda som tvingas ta ansvar för dina ekonomiska handlingar är du själv.

Jag knallar mot jul

572 kilo. Så mycket honung blev det i år. Kvar i lager är ungefär 450 kilo och ett nytt produktionsrekord bör ju följas upp med nytt försäljningsrekord om det ska vara något värt. Från starten av november fram till jul räknar jag med att stå på marknader varje lördag och söndag.

Ungefär hälften är nya marknader för mig. En del vet jag inte mer om än att någon annan marknadsknalle har sagt att den är bra. Fast de kanske säljer vantar eller korv och då är det ju egentligen ingenting som säger att den ska funka lika bra för honung. Dessutom är det många faktorer som styr. Vädret t ex.

Sedan är det fingertoppskänsla. Dyrare avgifter och längre resväg kräver bättre försäljning. Det här är första året jag aktivt väljer bort marknader som funkat dåligt eller har en vikande trend. Något år kan den gå sämre pga väder, fler honungssäljare, sport på tv eller vad som helst. Men om marknadsföringen blivit sämre och besökarna färre har jag ingen lust att försöka hjälpa arrangörerna med konstgjord andning av ett dödfött projekt.

Höstmarknaderna har gått bra, men jag börjar frysa om fingrarna bara jag tänker på att stå ute och sälja i minusgrader. För den som står ut med regn, snö och kyla, och dessutom är social kan jag annars rekommendera försäljning på julmarknader. Särskilt om du har en bra affärsidé. Ibland är det väldigt kul, men annars känner jag som Frank Zappa: