Disclaimer

Jag har gnällt på börspoddarnas friskrivningar tidigare, men problemet eskalerar. Varenda reklamsnutt (och ibland är de 4-5 stycken per avsnitt) följs av en disclaimer av typen:

”Aktier kan gå både upp och ner i värde och det är inte alls säkert att den disclaimer jag nu rabblar upp betyder ett jävla skit.”

Det här märker poddmakarna och deras lösning är för det mesta att speeda på uppläsningen så att man förstår ännu mindre av den. Det enda som står helt klart är att de inte bryr sig om vi fattar. De vill bara kunna säga ”Det där tog vi höjd för, så skyll inte på oss”. Ungefär så här:

Jag kan inte tänka mig att det här behövs pga någon svensk lagstiftning, men om så är fallet är det dags att ändra på det. Lägg informationen i beskrivningen på hemsidan så att man slipper höra det varenda vecka. Det kan ändå inte bli otydligare än det är nu.

Äganderätt och ägandefel

Jag köpte marken där mitt hus står. Inget konstigt med det. Det har nog de flesta av er också gjort, antingen köpt mark med hus eller tom mark där ni själva byggt. Alternativet, om man inte vill bo i lägenhet, är att hyra ett hus. Eller att köpa ett hus på arrenderad mark, men det är ett rätt krångligt upplägg jag skulle undvika.

Eller husbåt!

Så varför pratar jag om det här? För att Anita Gimvall i Lappland igen och igen byggt en lappkåta i ett naturreservat eftersom hon anser att hennes familj haft en boplats där i hundra år och därför har rätt att nyttja marken utan att betala för den. Så Länsstyrelsen bränner ner den och så bygger hon upp den igen.

Journalister frågar myndigheterna varför de tar bort kåtan, men ingen frågar tanten med vilken rätt hon bygger ett hus i strandnära läge på mark hon inte äger i ett naturreservat. I inslaget säger hon i förbifarten och okommenterat:

”Dessutom är jag beroende av kåtan, jag är tvungen att ha den där.”

Sametinget. Gissa vem som betalar det?

Varför? Om jag anser mig behöva en övernattningslägenhet vid Stureplan i Stockholm, kan jag då knacka ihop en stuga ovanpå Svampen? Nej, självklart inte, det är en allmänning ägd av Stockholms stad. Men är man same tycker man sig tydligen ha rätt att göra vad som helst vart som helst, gärna betalt med skattemedel. Ofta kommer de undan med det, men det var väl en herrans nåd att Länsstyrelsen den här gången inte låter en förvirrad medborgare exploatera ett naturreservat för att det känns rätt för henne.

#sparadkrona

Idag tänkte jag använda mig helt av andras material till blogginlägget. Det om något är #sparadkrona, alltså den hashtag som används på Twitter för att marknadsföra spartips, en del bättre/galnare än andra. För att göra reklam för fenomenet, som jag tycker används alldeles för lite, har jag scrollat igenom den senaste tidens spartips och fått ihop följande topplista:

Nr. 5

Vi inleder med allas vår Aktiepappa, som varit kreativ.

”Det är #Sparadkrona att tillverka leksaker själv. Kan vara bra så här i börskraschtider. Och 3-åringen älskar sin tiger!”

Nr. 4

”Otippad effekt av skyhöga elpriser; gå upp tidigt för att koka ägg och brygga kaffe.”

Här känner jag igen mig. Fast jag har väl snarare väntat till efter kl 10 med att använda större mängder el. Ibland har jag låtit luftvärmepumpen vara avslagen på morgnarna när strömmen varit som dyrast här.

Nr. 3

”My husband proposed two days after Valentine's day so that every year he could get me discounted flowers and chocolates on the anniversary instead of the holiday.”

Blev hon inte kär efter det var hon inte frumaterial.

Nr. 2

”Pluggade med en som värmde fiskpinnar på elementet. Kan va ett tips om du vill #sparadkrona med tanke på höga energipriser.”

Ett härligt matlagningstips!

Nr. 1

Riktigt bra humor rör sig ofta i gränslandet mellan fiktion och verklighet och fan vet på vilken sida denna landar.

Det var mina Twittertips, men mitt främsta tips är att ni själva skaffar konton om ni inte har det (det är gratis - #sparadkrona) och lägger ut egna spartips.

Minska bilåkandet?

De ökade bränslekostnaderna drabbar kanske främst i form av höjda matpriser och förlorade arbetstillfällen, men att det sedan årsskiftet blivit 8 kr högre literpris på diesel och 5 kr på bensin gör det ändå några hundralappar dyrare att tanka. Beroende på hur mycket man kör snackar vi tusenlappar per år. En familj med dubbla bilar, jobb- och skolresor, lämning och hämtning på fritidsaktiviteter och ett par resor i veckan till matbutiken har privatekonomisk förbättringspotential.

Mycket av det där kan man inte göra så mycket åt. Den som inte kunnat dra ner sitt jobbresande 2020-2021 kan det förmodligen inte 2022 heller och mat måste man ju ha. Samtidigt vet jag människor som verkar bo i bilen. Är de lediga åker de runt som yra höns, varenda kväll och hela helgen.

Frågan jag funderar över är om det kommer att ändra sig nu. När jag gick i skolan på 80-talet var det bara halta och lytta elever som fick bilskjuts till skolan. Vi andra gick eller cyklade. Nu tycks nästan ingen gå till skolan trots att de flesta har samma avstånd nu som då. Samma med fritidsaktiviteter. Den lokala idrottshallen är fortfarande lokal och förväntas man springa när man är framme borde man inte behöva ”handikapptransport” för att ta sig dit.

Hittills har incitamenten att ändra på detta uppenbarligen varit för låga. Jag vet att det finns människor som bor med rejäla avstånd och det finns stadsbor som inte ens har bil eller vars ungar ändå aldrig skulle komma på tanken att be om skjuts för en sträcka på några kilometer, men för många, både vuxna och barn, är transport för egen maskin ett otänkbart koncept.

Med bilen till allt...

Det är svårt att ändra sina resvanor och jag lutar åt att de flesta vid behov drar in på något annat för att ha råd att tanka. När så många i så många år sagt att blir det dyrare än så här tvingas jag ställa bilen är det ändå lite märkligt att man inte ens tycks beredd att stryka de mest onödiga resorna.

Det räcker inte att jobba

När jag poängterat vikten av att få igång ett eget sparande med motiveringen att vi inte kan räkna med pension (eller för den delen att samhället kommer att ta hand om oss ifall vi av någon anledning inte kan jobba tills vi blir gamla) har jag kallats olyckskorp, pessimist och domedagsprofet. Ändå läser vi allt oftare om pensionärer som inte klarar sig, som Margaret, 80+.

”Min man har en bra inkomst, så jag klarar mig. Annars har jag väldigt små inkomster. Jag skulle inte klara mig annars. Jag har jobbat hela livet, men det hjälpte inte.”

Detta är alltså 2022, efter en lång och stabil högkonjunktur. Allt som krävdes var ett par månader av höjda el- och bränslekostnader. Och jag får en känsla av att såväl pensionärerna som deras organisationer är tagna på sängen. Tänk att handlingsfriheten blev lägre när inkomsten sjönk, och tänk att inte alla finansiella diagramkurvor fortsätter att peka uppåt i all oändlighet...

Allt möjligt elände kan inträffa. Förutom att konjunkturer går upp och ner kan man bli sjuk eller få en vattenskada på huset. Den som lever i tvåsamhet kan en dag stå ensam, genom plötslig död eller skilsmässa, och upptäcka att det blev bra mycket dyrare att själv betala löpande kostnader för boende, bil och annat.

Alltså, se snarast till att skaffa passiva inkomster genom att starta en pengamaskin som jobbar för dig genom livet. Bättre sent än aldrig, men när du är 80 och konstaterar att du ”har jobbat hela livet, men det hjälpte inte”, är möjligheterna att lösa det betydligt sämre.

Rånfritt rån

Om någon behöver fler argument för att använda kontanter än dem jag redan gett er kan ni lyssna till den avgående moderate riksdagsmannen Hanif Bali:

När man tror att det inte kan bli dummare har svenskt rättsväsende tydligen alltid en nivå till. Att bli bestulen på sitt bankkort är inte ett rån eftersom själva kortet bara kostar några kronor att tillverka. Att man sedan gör ett uttag på det stulna kortet ska enligt hovrätten (alltså i de allra flesta fall sista rättsinstans) inte spela någon roll för det är en helt separat handling. Rånarna – nej, förlåt, jag menar sakletarna – kan ju ha tagit bankkortet för att de tyckte att det var snyggt och först därefter kommit på att det skulle kunna innehålla pengar.

Så förutom att bankkort registrerar dina inköp och överlämnar makt från individen till banker och politiker gör det oss alltså ännu mer rättslösa. Intressant, eftersom rånrisken är ett av de vanligaste argumenten mot kontanter.

Kontrollsamhällets chefsaktivist Björn Ulvaeus har t ex skrivit hundrafemtio debattartiklar som går ut på att kontanterna måste tas bort för att förhindra kriminalitet. Men blir vi rånade på kontanter finns det åtminstone en brottsling.

Elcykel, ett dyrt handikapphjälpmedel?

Enligt en annons i Expressen är årets elcyklar billigare än någonsin. Så vad kostar de då, 22000-25000 kr! För de pengarna vill jag ha en bil.

Vad jag undrar är hur köparen ser ut. Spelar jag ut hela mitt fördomsregister skulle jag säga tjock med lite korta ben. Människan är utrustad med armar, ben, lungor och hjärta. På 1800-talet uppfanns cykeln, ett fordon med vilket man skulle kunna trampa sig fram med muskelkraft och hävstångseffekt. Senare har man med siffror kunnat räkna ut att användandet främjar hälsa, särskilt nu när alternativet ofta är bil, buss eller tåg.

Cykelns utveckling har fortsatt. Växlar gör dem lättare att framföra och i stadstrafik går det ofta snabbare än att cykla än att åka bil, särskilt i rusningstrafik, den tid på dygnet de flesta åker till och från jobb och skola.

Men nej då, det är klart att människan ska krångla till det och förvandla detta i grunden billiga och nyttiga transportmedel till en latmanstransport för över tjugotusen när motsvarande riktig cykel kostar hälften.

Ska jag försöka vara lite mer diplomatisk tänker sig nog de som köper en elcykel för att jobbpendla att de ska bli hälsosamma individer som bara tänkt använda elhjälp i de tyngsta uppförsbackarna. Kanske stämmer det till och med för en bråkdel, men köper man ett transportmedel med eldrift tror jag att man gör det för att slippa motionera. Min avslutande spådom är att dessa 25000-kronorscyklar går att hitta i mängder av garage om några år, ganska oanvända och till ett betydligt lägre pris.