fredag 19 april 2019

Buffert för lönefria

Min bloggkollega Money Cowboy skrev häromdagen ett inlägg där han ifrågasatte om de som räknar på hur mycket de behöver för att vara ekonomiskt oberoende har tagit höjd för renoveringar av sitt hem.


Jag skulle vilja gå ett steg till. Vill man vara ekonomiskt fri när man t ex är 50 år ska kapitalet kanske räcka för ytterligare 50 år. Jag skulle omöjligen kunna planera ens för fem år utan att missa en massa utgifter. Om jag backar fem år var jag en helt annan människa och jag skulle bli förvånad om inte det gäller även för nästa femårsperiod. Jag kanske är extra ombytlig (vet inte, har inget annat liv att jämföra med), men gissar att ingen någorlunda frisk människa under 80 år kan fastslå alla sina framtida utgifter.

Som yrkesarbetare löser man detta genom att tjäna mer än man behöver. Helst för att skapa en buffert, men i annat fall för att kunna bränna överskottet under de månader och år man inte får oförutsedda utgifter. Jag föreslår att man gör likadant som ekonomiskt fri (för annars är man inte fri), antingen genom att räkna med lägre procentuell avkastning på det sparade kapitalet än vad man tycker är rimligt eller med högre kostnader än man egentligen har.


Vi kanske inte bara vill renovera i framtiden, vi vill kanske ha ett helt annat boende eller ett helt annat liv. Jag är i och för sig av uppfattningen att man alltid kan anpassa sina utgifter eller inkomster vid behov, men jag skulle ändå inte försätta mig i en situation där jag nödvändigtvis måste ha en viss utveckling på mina börsinnehav och där varje oväntad utgift försätter mig i problem.

Svenska folket är inte kända för att skaffa sig buffert och marginaler, men de som skapat en ”frihetsbudget” tillhör antagligen undantagen, så jag förutsätter att de inte ändrar på det bara för att kunna be chefen fara och flyga. Den känslan är förvisso underbar, men omöjlig att kapitalisera på.

37 kommentarer:

  1. Mrs Doubtfire19 april 2019 09:47

    Eller så jobbar man ihop så mycket man kan innan man stupar. Senaste två dagarnas sjukligheter har fått mig fundera på om det kanske snart är dags att leva på 13700 månaden. Fått ställa in allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska ju leva också (även om jag själv aldrig skulle hinna göra av med 13700 på en enda månad).

      Radera
    2. Mrs Doubtfire19 april 2019 10:25

      Nja, jo, fast jag tillbringar snart mer tid med sjukvården samt allt runt det än jobbet. De senaste dagarna har fått mig inse än mer hur dåligt vården fungerar. Har tre sjukdomar nu och mår allmänt riktigt dåligt hela tiden, så vad gör man. Chefen blir inte glad när jag ställer in saker. Klarar knappt av nåt socialt liv, ställer in påsken nu. 13700 är ju inget drömliv för mig direkt, sen kanske det blir mindre också om vi behöver ta runt 200 000 för utlandsoperationen. Varför jag speciellt tvekar för utlandsoperationen är att det är svårt få vård Sverige efter. Många vittnar om det. Måste flirta in mig hos läkare här först. Få dem på min sida. Säg det blir 13 000 då. Fast det är inget drömliv för mig som helst vill tjäna mest i familjen. Har som tur är en partner som drar in nu 35 000 efter skatt. Fast aldrig levt på nån av mina partners, så det är ju inget jag önskar. Å andra sidan gör man inte av med speciellt mycket om man bor i en säng, har frikort vården, SL kort för alla sjukresor, knappt kan äta nåt utom lite ekologiska grönsaker o liknande, inte orkar socialt liv, resor, Netflix lånar jag en kompis. Flyttar inneboende tar vi in en ny. Bostadsbristen enorm. Bara gå in på Blocket och läsa alla önskar hyra annonser..

      Radera
    3. Om man behöver vård som man inte får i Sverige borde en normalbegåvad läkare förstå varför man vände sig till en utländsk vårdgivare. De borde istället rikta vredet mot den egna staten, det egna landstinget eller den egna vårdinrättningen som inte mäktar med sin uppgift.

      Radera
    4. Mrs Doubtfire19 april 2019 11:06

      Vid gynekologiska sjukdomar Sverige fungerar vården väldigt dåligt tyvärr. Vi får se, jag är ändå själaglad att vi lyckats spara ihop så mycket som nu. Även om det inte är nåt vidare för pension och annat. Fast som igår, lagade kylskåpet för 2400 efter RUT. Husdjuret blev sjuk i cancer, kostade skjortan trots försäkring kanske 14 000. Inte klara där än. Så ja, det tillkommer alltid utgifter man inte räknat med innan. Om man nu räknar på hur mycket man behöver för FI.

      Radera
    5. Mrs Doubtfire19 april 2019 11:13

      Andra kostnader. Ska dra ut visdomstand i maj. Kommer kosta kanske 7-9000. Beroende på om jag vill ha lättnarkos för om jag minns rätt 2300. Sånt är kanske kostnad man inte räknar med heller..

      Radera
    6. Tandkostnader är tråkiga. Jag ska göra om min rotfyllning nästa vecka. Sedan ska det byggas någon pelare för att hänga upp tanden på. Varje besök kostar flera tusen och folk hälsar som att de tror att jag jobbar där så ofta som jag springer där.

      Radera
    7. Mrs Doubtfire19 april 2019 12:18

      Är livrädd. Länge sen jag drog ut visdomständer nu. Sitter o räknar iaf och känns som jag borde klara mig på 13 000 månaden. Blir inte fett och får nog vrida och vända på kronorna, men det borde nästan gå. Inga resor, inga nöjen, ingen skönhetsvård o massage o sånt. Får bli gråhårig blek osminkad i träningskläder. Kanske kan komplettera med väldigt lite företagsjobb. Vill minnas man betalar väldigt lite skatt om man drar in väldigt lite per år?

      Radera
    8. Jag drog ut en visdomstand i början på året. Nu när kostnaderna ändå sprängt alla förmånsnivåer var det bäst att passa på.

      13000 kr är ju hiskeligt mycket pengar! Som jag ser det måste man bo i ett slott alternativt köra Lamborghini för att komma upp i den månadskostnaden.

      Det är riktigt. Grundavdraget gör att du får tjäna 19600 kr/år (2019) innan skatten börjar dras.

      Radera
    9. Mrs Doubtfire19 april 2019 13:12

      Tänkte mer 100 000 kr per år eller nåt. Runt 10 000 månaden.

      Våra fasta kostnader ligger på ca 13 000 ej inräknat mat.
      I det ligger också städservice 2 ggr månaden och det vill jag/vi ha så länge vi har inneboende. Även inräknat extra telefon för sjukvården. Har alltså en telefon bara för sjukvården och det behöver jag då de ofta ringer skyddat nummer. När de väl ringer måste man svara för annars kan det ta 2 veckor minst tills nästa gång man får tag i dem. Sen "lyxen" som 2 gymkort.

      Sen har vi övriga poster som mat, kläder, tandvård, SL kort (1), skönhetsvård, nöjen, husdjur, djurvakt (så vi kan jobba/resa), husgeråd - t ex då kylskåp som går sönder, nya möbler, renoveringar?

      Har satt "endast" 2000 kr på renoveringar/underhåll och har ingen aning om utifall det är en rimlig kostnad. Lär behöva göra om kök och badrum om kanske 8-10 år. Stolarna i köket (fläckiga) och sängen (20 år) lär behöva bytas så småningom. Mattan lär behöva bytas nån gång, samt bäddmadrass ska bytas ibland (över 5 år), även täcken/kuddar/handdukar/lakan. Nån gång behöver man nya kökssaker. Annars lever vi rätt spartanskt.

      Tar vi den fasta kostnaden räkningar är min del isåfall 6500 kr. Då är det 6500 resterande poster för mig.

      Jobbar jag knappt kan jag ta hand mer om husdjuret, fast ska jag fortsätta tillbringa 1/3 eller mer av min tid med sjukvården samt vara sjuk mycket kommer det ändå bli svårt ge djuret all den stimulans den behöver. Är ett djur som behöver aktivering regelbundet skogen och då iform av riktig aktivering, inga små promenader. Maten vill jag lägga mer på samt alla vitaminer. Det är viktigt för mig. Speciellt iom sjukdomar. Jobbandes eller ej. Kläder, skönhetsvård, nöjen kan jag skära mest i. Däremot tänker jag inte förneka min partner dess nöjen och billiga hobbyresor men får gå på dens konto. Även om jag ska bo i en säng nästan resten av livet&ha klippkort sjukvården. Gymkortet tänker jag inte ta bort så länge jag inte är döende.

      Radera
    10. Ja, mycket vill ha mer :-).

      Jag förstod att du menade högre inkomster, men genom att de första pengarna försvinner i avdrag blir det en relativt låg skattesats även på lite högre nivåer.

      Radera
    11. Mrs Doubtfire19 april 2019 14:31

      Försöker googla mig fram till vad man betalar i skatt på under 180 000 per år. Tror M30 skrev om det.

      Mycket vill ha mer?

      Radera
    12. Räkna bort grundavdraget (https://skatteverket.se/download/18.309a41aa1672ad0c8375a35/1544782857236/grundavdragstabell-ej-forhojt-grundavdrag-2019.pdf) och räkna på kommunalskatten i din kommun så borde du hamna i närheten av sanningen. Men det är ju nu. Vad skattesatserna är om 10-20-30 år vet ingen.

      Med "mycket vill ha mer" menade jag att du i jämförelse med mig och många andra har höga utgifter. Samtidigt inser jag att det är jag som sticker ut.

      Radera
    13. Mrs Doubtfire19 april 2019 18:06

      Tack :) Ska klura på det. Vilka är alla andra? Har de djur? Det kostar ju en del..

      Radera
    14. 13000 kr i fasta utgifter är säkert under snittet i den här galna världen. Min poäng var att jag ändå tycker att det är mycket.

      Radera
    15. Mrs Doubtfire19 april 2019 18:34

      Aha, tror det är rätt billigt för att bo i stan. De höjde räntan nu med. Är CSN lån i det också, sen alla försäkringar, el, etc. Djur kostar en del med.
      Går det riktigt illa får vi naturligtvis av ekonomiska skäl sälja, men blir mer kostnader bo förorten med som 2 SL kort, kanske svårare med mataffärer (mindre urval), ev bil om kommunikationerna är dåliga, kanske ingen inneboende. Sen är det ju inga bra tider att sälja, håller koll på massa lägenheter Hemnet och så mycket osålt, går dåligt budgivningen, de kommer tillbaka..

      Radera
    16. Jag kan bara jämföra med mig själv som har fasta utgifter på en tredjedel och inga lån eller husdjur.

      Radera
    17. Mrs Doubtfire19 april 2019 19:55

      Ja det är ju lockande. Husdjur kostar en hel del. Kanske inte hade valt skaffa hund om jag vetat vården inte höll måttet. Vi får väl se ur det går, men det går inget vidare.
      Är så trist för jag gillar ju att jobba rätt mycket, men ger de inte kvinnor som mig vård blir detta konsekvenserna. Då sadlar vi ned och börjar kosta samhället massa pengar istället...

      Radera
    18. Ja, det blir ju konsekvensen både gällande män och kvinnor.

      Radera
    19. Mrs Doubtfire20 april 2019 15:47

      Jag som hade påskhelgen 1. fira påsk med släkten. 2 jobba med min startup. 3 kika mer på företag man kan köpa, men lägger ned, ingen ide för mig att tänka ut hur jag ska tjäna mer pengar när jag ändå knappt kan jobba. Har kvar mitt 30 000 netto månaden jobb, men är ju för risig för att kunna boka in jobb via mitt lilla företag. Varför ens fundera på starta AB mao dra in mer pengar när jag är så här risig.. det stör. Kunderna ligger på, men jag är ett mess som får bo i en säng&just nu på toa.
      Vissa människor vill ju inte jobba, men jag vill jobba, så de kan väl se till att hålla de som vill friska åtminstone så vi kan tjäna pengar och massa skatt till det här samhället! Hoppas verkligen de tar in specialister till Sverige nu på endometriosvård, lär sig hur det fungerar, inte är så trögsinnade och stolta. Sverige är alltså enda land som inte minglar på endokongresser med endospecialister..

      Radera
    20. Vissa dagar/helger/perioder bör man nog se som förlorade, vända på det och se allt man får gjort som över förväntan. Helt fel tid för att starta aktiebolag alltså. Låter som att du istället borde fokusera på hälsan.

      Och om svenska vården inte håller måttet nu är det nog ingen idé att invänta att de ska höja sin standard utan istället fundera över hur du kan runda dem och hitta vården i ett annat land. Beträffande kostnaderna, går det inte att få landstinget att ta kostnaden för utländsk vård när de själva varken kan eller har plats?

      Radera
    21. Mrs Doubtfire20 april 2019 18:23

      Jo, de kan betala om de vill. Vart så många tjejer i min sits som åkt utomlands bara då svenska vården inte hjälper så de verkar ha dratt åt pengamaskinen nu. Många får överklaga, och verkar superknepigt, vissa verkar inte få tillbaka. Stått mycket i tidningarna om tjejer som inte får. Svenska läkare är inte alls upplysta, även mer negativa, vill lösa allt med hormoner, testat snart allt. Utomlands opererar de med robotteknik, da vinci maskinen..

      Överlag känns det väldigt otryggt, är väldigt ensam i detta, då jag inte ens får kvalificerat stöd från Sverige, men så är det för flera tjejer. Det går inte så fort alltså, utan man får läsa på och utbilda sig om allt själv. Tänka ut en taktik. Har nu följdsjukdomar som för tillfället är värre eller om det är endon.

      Lagt säkert 15-20 timmar denna veckan på att springa runt, skriva egenremisser.. så ska man bunkra för nåt, bunkra för sjukdomar, strunta i köket..

      Radera
    22. Mrs Doubtfire20 april 2019 18:24

      "Stått mycket i tidningarna om tjejer som inte får eftervård Sverige" ska det vara..

      Radera
    23. För mig låter det som att du borde satsa all kraft på att få utländsk vård, helst betald av Sverige.

      Radera
    24. Mrs Doubtfire20 april 2019 19:12

      Det är min plan :) Eller rättare sagt där jag tror det kommer sluta. Har en del att gå igenom här först. Kommer inte låta en svensk kirurg stoppa kniven i mig. De har förstört så många tjejers liv. Däremot kommer det hem tjejer som är överlyckliga för att de äntligen fått livet tillbaka. Sen är det svårt se vad som händer på några års sikt. Allt jag vill är att fungera så jag kan jobba/spara pengar/bli FI längre fram.

      Radera
  2. Oj, hade du en sådan hemsk chef eller arbete? Det var tråkigt för dig :)

    Men, skämt åsido, friheten att kunna välja är nog ngt de flesta skulle uppskatta, om de fick smak för det nog. Men, att förlita sig på viss nivå av avkastning, det är nog inte att rekommendera. För man ser ju så ofta hur rädda pengar gör urkass affärer på börsen. Det finns nog inget mer effektivt sätt att förstöra sina pengar på tror jag, än just rädsla.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft flera riktigt dåliga chefer. Den sämsta blev senare en höjdare på Trygghetsrådet, som hjälper människor som haft riktigt dåliga chefer :-). Men jag har haft bra chefer också, så det var inte bara dåliga chefer som drev mig till egenföretagande.

      Sant, pengar ska vara lagom alerta, men inte rädda.

      Radera
  3. Tror det är betydligt vanligare att vi fria är trygghetsnarkomaner!

    Vi vill ha säkerhetsbälte, krockkudde,fallskärm och överlevnasdräkt!

    Sen när vi är fria sitter vi där och kan inte förstå varför inte all världens elände drabbar oss!

    Avkastningen blir högre och utgifterna sjunker för varje år.

    Har man nått fram till friheten, är det nog ingen som är så naiv att han räknar med att det ska ramla i 4% som ett urverk varje år.

    Utan ser det som ett snitt över decennium.

    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också det, att folk hellre väntar några extra år för att våga ta steget. Därför blir det så fånigt när journalister försöker vinkla det till att denna lilla grupp skulle ha tänkt mindre eller är mer våghalsiga när det i själva verket är tvärtom. Att vara 55+ och inte ha någon buffert, DET är att utmana ödet.

      Radera
    2. Att börja lönearbeta och inte ha en buffert, är att utmana ödet!

      Min histori i stora drag är.
      Börja arbeta : tänk om jag blir arbetslös! Bäst att ha en buffert så jag klarar mig till jag kan få nästa jobb!

      Köpa sommarstuga : tänk om räntorna blir 10000%. Bäst att betala av lånen!

      Köpa hus : tänk om vi skiljer oss! Bäst att betala av huset så en av oss har råd att bo kvar!

      Skaffa barn : tänk om det händer något med barnet så att en av oss måste vara hemma på heltid! Bäst att se till att vi inte har högre utgifter än att vi klarar oss bra på en lön!

      Va f-n! Barnen har flyttat ut! Vad ska vi göra med alla pengar som rinner in nu?

      Vi kör några år, så kan vi leva på avkastningen sen!

      Har man levt ett ekonomiskt liv så länge, så är det inte lätt att bli en slösa i vuxen ålder!
      Kalle56

      Radera
    3. Jag kan tänka mig det. Har aldrig försökt att slösa, men känner att det skulle bli svårt.

      Och varför inte utgå ifrån att allt ska gå åt helvete? Med tanke på att det faktiskt gör det väldigt ofta (hur många äktenskap håller livet ut?) är det märkligt att så få försöker säkra upp sitt liv.

      Radera
    4. Det är många som kommer att bli varse att de skyddsnät och den service som staten, kommunen och andra institutioner som får skattemedel inte fungerar som de trott eller som de fått sig till livs när de pratat med vänner och bekanta inte finns där, alternativt är så liten och tar så lång tid att få utbetalt eller att komma fram i kön.
      Det blir vid nästa lågkonjunktur, och då om inte förr är det många som kommer samfälligt utbrista: va fan får jag för pengarna?
      Det som nu anses vara politiskt omöjligt kommer då att vara politiskt möjligt.
      Ska vi också gissa på uttalande som "vi har varit naiva" från majoriteten av våra kära folkvalda politiker?

      Radera
    5. Skyddsnät är inte intressanta förrän man behöver dem. Först då kommer man se vad de är värda. Politikers "Vår beredskap är god"-uttalanden väger lätt när man kommer till skarpt läge och redan nu ser vi vart vi är på väg. Både ifråga om vård och ekonomiskt stöd vid arbetslöshet, eller - som jag bloggade om för några dagar sedan - när polis uppmanar brottsoffer att förhindra brott på egen hand genom att klä sig annorlunda eller ta omvägar, för polisen har inte tid.

      Radera
  4. Budgeten bör vara större om du är "fri" och inte står till arbetsmarknadens förfogande, än om du är "arbetslös". Jag skrev lite om det i det senaste blogginlägget på http://snalgrisen.blogspot.com/

    Min uppfattning av att prata med väldigt många personer i min omgivning är att det är skillnad på folk och folk. En arbetslös bekants upplevelse av att ha med arbetsförmedlingen att göra är att är du invandrare (från ett arabland) finns det hur mycket resurser eller aktiviteter som helst, då regering etc prioriterar dessa grupper, och har du lite utbildning i bagaget och verkar framåt kan du bli anställd av arbetsförmedlingen som tolk/coarch för andra nyanlända. Som vanlig svensk var det inte alls lika självklart att få en liten kurs eller liknande. En enskild historia förvisso, men jag är väldigt skeptisk till våra myndigheter och deras vilja att erbjuda vård och avlastning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag använder i princip inte uttrycket FIRE och anledningen tydliggörs lite i ditt inlägg där du skriver om egenföretagare och bloggare. Jag håller med om att man inte är "early retiree" om man jobbar. Det intressanta (kanske talar jag i egen sak här) är ju om man jobbar för att man behöver eller för att man vill. Kan man klara sig utan en arbetsgivare/uppdragsgivare är man ju per definition oberoende från denne även om man har ett arbetsförhållande.

      När det gäller arbetsförmedlingen tror jag att många misstar dem för en myndighet som förmedlar arbeten, vilket är förståeligt med tanke på att de heter så. De jobbar bara med åtgärder och att tvätta statistik.

      Radera
  5. Jag och min fru klarar oss bekvämt på en lön. Två bilar, hus och flera semestrar varje år .Nu jobbar vi bägge så trots vårt i våra ögon väldigt påkostade liv så spar vi numera en lön. Vi har slutat köpa skit och nöjer med det vi har.

    Vi är nu 48 och 40 och tänker oss att sluta arbeta om tio år (Hänger dock på hur börsen går såklart.) den dagen vi fyller 65 år så ska vi se hur statliga pensionen utvecklar sig och då kanske vi bränner pengar igen, min fru har alltid velat ha en röd ferrari och jag skulle vilja ha en pp nautilus. Den som lever får se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt tänkt, vi bör sträva efter att bli nöjda själva. Vad andra tycker om målen med våra liv ska inte vara intressant.

      Jag fick förresten duckduckgoa "pp nautilus", så dålig koll har jag. Det var en klocka, kan jag berätta för andra okunniga, och jag är övertygad om att jag inte skulle fatta storheten och värdet om jag såg den, men det kvittar om den ger livskvalité till ägaren.

      Radera