Men generellt bryr jag mig inte så
mycket om andras privatekonomi, om det inte är människor jag känner
och bryr mig om som tar dåliga beslut och hamnar i problem. På
uppsidan är jag ännu mindre intresserad. Jag struntar i vad andra
tjänar eller hur mycket aktieutdelning de fått i år. Andra
bloggares månadsrapporter skyr jag som pesten.
Det är nog lite som uttrycket ”Mina
barn, andras ungar”. Man står sig själv närmast. Jag är
egentligen bara intresserad om det ger mig råd jag själv kan ha
nytta av eller om någon säger sig ha sparat pengar på att följt
mina råd, men annars kvittar det.
Jag tror inte att jag är unik på
något sätt, jag tror att de flesta har nog av sin egen ekonomi för
att hänga med i andras siffror, men kanske är jag ännu mindre
intresserad av andras plånböcker än genomsnittet, trots att jag
har ett stort ekonomiintresse.
Betyder det att jag är mer
självupptagen än andra, eller bara mindre nyfiken? Vet inte. Jag
saknar inte empati och bryr mig om andra människor, men
decimaltecknen i deras bankkonton är lika oviktiga för mig som
deras sexliv, vad de har för favoritfärg eller namnen på deras
farföräldrar.
Aha, vi är alla olika. Jag blir inspirerad när människor som M30 eller så har mer pengar än mig men ändå en summa jag kan nån gång nå upp till. Vill gärna veta hur mycket de har nu, vad de ska spara per månad, hur mycket avkastsning de har, vad målet är. Vad våra kunder har är också intressant då man läser av helhetsbilden. Har de mycket pengar är det större chans de kommer spendera pengar. Man bestämmer hur mycket energi man ska lägga på dem. Hur mycket vänner har är intressant såvida man vet om de vill låna pengar, sova här, kan bli allmänt jobbiga, man oroar sig för dem, försöker undvika dem få sig känna sig generade ekonomiskt (som att föreslå saker man vet de inte har råd med)..
SvaraRaderaGenerellt tycker jag det är intressant hur mycket energi andra lägger på varann. Som nu när jag är risig, en del erbjuder sig köpa med mat hem hit, ta med filmer, leta upp läkare (kompis med läkare), frågar varje dag o de kan göra något för mig, andra säger krya på dig, hoppas du snart blir bättre. Vi pratade om det igår att vilken liggpotential vissa killar har medan andra inte, samt vilken av killarna man skulle vilja bli ihop med..
Ja, där är vi olika. Jag vet inte ens vilka bloggare som redovisat sin ekonomi och vilka som inte gjort det.
RaderaDet där är nog det manliga sättet, medan kvinnor pratar känslor (ja, nu generaliserar jag hejdlöst!) erbjuder vi oss att handla och lösa praktiska problem i vardagen så att vi slipper ta känslobiten.
Bäst liggpotential har väl som vanligt de som skiter i allt, bara tänker på sig själva och varken hjälper till med det ena eller det andra, åtminstone är det de som får ligga mest :-).
M30,Frihetsmaskinen,Farbror fri, o s v. är några jag inspirerats av. Även utländska bloggare www.millennial-revolution.com. Denna blogg har nog påverkat mig mest för var där jag kom över allt med FI. Stora frågan blev, hur mycket behöver man? Verkade vara nåt mellan 5-10 000 mkr..
RaderaNu när vi skrapat ihop en slant känner vi också man bör vara mer försiktig med vilka man berättar för. Även om en del kanske gläds för ens skull kommer det alltid finnas ett litet uns avundsjuka. Endast ett fåtal är befriade från det.
Jag fick nyss ett fång med otroligt vackra långa röda rosor från en vän som också till varje pris vill hjälpa mig med läkare (hans kompis kompis),även källsorterade till mig nu. Han ligger som bara den, har hur mycket tjejer som helst för han fattat tricket vad tjejer vill ha. Sen är det lättare för honom som förtidspensionär med bra ekonomi att överraska med det ekonomiska så han har både tiden och pengarna, men många killar klagar på att de aldrig får ligga. De kanske skulle lära sig nåt av honom. Finns mycket man kan göra som inte kostar så mycket eller är gratis. Ett krya på dig, hoppas det blir bra är inte så gångbart när en annan ger rosor..
Hur mycket man behöver är väl som "Hur långt är ett snöre?". Jag har hört människor på allvar säga att de behöver hundra miljoner för att inte vara beroende av en löneinkomst. För mig låter det som ett sätt att garantera sig att aldrig våga ta steget, men var och en blir salig på sin tro.
RaderaOm människors avundsjuka gör att man inte kan vara ärliga vänner var det nog inte meningen att man skulle vara vänner.
Jag skulle hellre få ett ärligt menat "krya på dig" än en blombukett, snittblommor är ju kompostmaterial ;-). Men ännu hellre att de tänkt till och erbjuder sig att hjälpa till med olika saker (och GÖR det också, inte bara erbjuder!). Det visar att de på allvar bryr sig och har tänkt till.
Alltså hur mycket man behöver för att leva någorlunda "normalt". Inte behöva vända på varenda krona. Jag eftersträvar normalstandard.
RaderaÄr inte bara vänner man har runt sig utan kollegor, affärsbekanta, chefer, kunder, släkt. Känner inte jag vill berätta för min syster då jag har mer än vad hon har om man slår ut det. Känns inget bra? Hon blir säkert glad för min skull men kan bli ledsen för sin egen skull? Samma med andra. Bara en miljon låter otroligt mycket i mångas öron. De flesta är väl glada om de har några hundratusen på sparkontot, men tror de flesta inte ens har det..
Ja, han vill skjutsa mig på tisdag till läkare fast jag kan åka kommunalt. Kommer vara stand by hela dagen för min skull. När jag beskrev problemet för honom (eftersom jag vet han känner en doktor) ringde han 1 sekund efter, ringde sen sin kompis doktorn som drack skumpa på påskafton. Idag ville han komma över bara för att ge mig en kram då han älskar mig. Jag är gärna älskad av bra vänner. Vi är familj, alltså inte biologisk släkt utan sån man förhoppningsvis får i vuxna livet. Annars håller jag med, många andra har bara skrivit på whatsapp, krya på dig, inte många som säger -"ska jag ringa nu, behöver du nåt?, kan komma över hjälpa dig med vad du vill, mat?" Äter ju knappt nåt nu så hämtmat ingen höjdare, men är tanken från dem, engagemanget jag kan sakna. Även om jag i 99 fall av 100 kommer säga nej. Sånt där märks när man är sjuk.
Det som är normalt för dig är tokmycket för någon annan och nästan ingenting för en tredje.
RaderaYtterst få har mer än ett par månaders inkomster i buffert, men ska vi som har det behöva gå runt med filttofflor för att inte såra någon som inte har det? Kanske vore det nyttigt för dem att höra. Min känsla är att de flesta försöker rättfärdiga sin egen ekonomi med att hitta en som har det sämre och tänka bort alla andra.
Vi lever i en tid när människor tycker att de ställt upp och gjort något när de tryckt "gilla" på Facebook.
Det finns olika standard. Det jag menar med normalstandard är att kunna köpa den mat man vill men ändå vara ekonomiskt eftertänksam.
RaderaNja, det är himla knepigt skulle jag säga. Folk kommer se en med andra ögon. Brukar du säga till alla hur mycket du har? Vad har du då? Hur reagerar de? Jag säger ju vi har 2315 000 nu men nog gått upp lite sista veckan, snart kommer lönerna också. Kommer även några skatteåterbäringar och bonus detta året, så det går bra för oss (utöver mina sjukdomar), men är det verkligen lämpligt att basunera ut till allt och alla? Min partner som är väldigt förståndig tycker inte det. Pratade om det senast nån dag sen att det går inte säga till min partners föräldrar när vi vet de har dåligt ekonomiskt. Min brorsa har superdåligt ekonomiskt, ungarna och han och frun har inte ens bostad, flyttar runt, klart vi inte kan säga det, skulle vara rent elakt...
"Det jag menar med normalstandard är att kunna köpa det man vill men ändå vara ekonomiskt eftertänksam. " ska det va :)
RaderaAlltså inte superlyx utan lagom lyx? :) Vi har råd med en eller flera drinkar på krogen - om vi känner för det. Samt jag blir jätteglad för ett fång långa fina rosor medan jag städar hemma och är sjuk..
Understa bilden med plånboken är förresten galet rolig :)
"Det jag menar med normalstandard är att kunna köpa det man vill men ändå vara ekonomiskt eftertänksam."
RaderaMed den definitionen är jag normal, och det kan ju ingen på fullt allvar mena :-).
Nej, jag brukar inte säga till någon hur mycket pengar jag har, för jag utgår ifrån att de är lika ointresserade som jag är av att veta hur mycket de har.
Din bror får väl varken sämre eller bättre ekonomi för att han märker din ekonomi (och den märker han troligen utan att du sätter en siffra på den)?
Jag gillar också den bilden. Jag ser ju helt sinnessjuk ut :-).
Han vet ju vi bor fin lgh samt "syrran har stålar", men inte hur mycket. Är 3-4 personer som vi är öppna med ang ekonomi nu. Sen bloggvärlden för mig. Resten försöker man anpassa snacket för. Är samma med jobbet, ibland är mitt jobb väldigt lyxigt, ska jag berätta det när många andra har typ skittrista jobb? Ska jag berätta min partner fick rejäl löneökning? Vet faktiskt inte många gånger, så försöker känna av, men ibland kläcker man ju nåt kanske mindre genomtänkt..
RaderaTvådelat
SvaraRaderaI en del är jag irriterad på mig själv för att jag jämför. Ex med grannens nyare bil, fast jag tror jag tjänar mer. Det är ju bara olika prioriteringar.
När det gäller vänner är det väl viktigt. Vissa vänner tjänar lika mycket och då kan man föreslå idéer och diskutera utan rädsla för att såra någon. Men andra vänner tjänar betydligt mindre och då vill man inte försöka hävda sig eller att de skall känna att de inte vågar komma för att det skall bli för dyrt. Det går ju att göra så mycket utan att det kostar.
Det är väl som med många andra saker, det finns en optimal nivå i varje stund hur mycket man skall bry sig om andras ekonomi.
X66
Med grannar handlar det mest om lättnad för mig. Som när man ser ett stort hus och tänker att det där vore dyrt att både köpa och äga.
RaderaVad är det för vänner som riskerar att bli sårade av att veta att andra har andra ekonomiska förutsättningar? Jag har vänner åt bägge hållen, de som kan åka på weekendresa till Bahamas och de som inte har råd att bo på en plats där de trivs. Jag skulle aldrig orka väga mina ord på guldvåg på det sättet.
Jag förstår hur Anonym tänker, för tänker så med, och har också vänner/bekanta/kunder med både sämre&bättre ekonomi.
RaderaPratar nog olika med alla?
Med de med sämre ekonomi väljer jag ju bort vissa samtalsämnen som aktier (numera)då jag vet de inget kan investera, även dyra utlandsresor, märkessaker, min&partners lön, aktieutdelningar, etc. En person kan jag prata om det med, men märkt av en del andra tar illa vid sig, blir avis fast de inte vill..
Med de med min standard kan jag prata friare.
Med de som har mycket pengar, jättehög lön kan jag vara väldigt fri i pratet. Behöver inte oroa mig att de kommer bli avis då de själva har eller haft höga löner, troligen 5+ mille, avbetald bostad och massa sånt. De kommer inte bli avis på den lilla flickan som kämpar hårt för en dräglig pension trots sjukdomar och annat, SAMT - det bästa - de är oftast rätt smarta! Säger jag detta är mina pensionspengar - ska inte röras - för jag är stackars sjuk kvinna som inte vet hur länge jag kan jobba (ok säger inte alltid det)- fattar de sånt? Jämfört med de som har mindre hjärna och kanske tänker "Hoho, jävlars vad pengar hon har, jag har jättedåligt, henne ska man hålla sig väl med, kanske kan låna/bo där/bli ihop med/starta företag eftersom hon verkar driven/bli bjuden på drinkar/mat/få saker"...
Jag förstår också, och pratar också olika med olika människor om olika saker. Jag menar inte att man ska bete sig som en bulldozer och passar det inte kan de dra åt helvete. Man får vara lite smidig också. Men därifrån tycker jag att det är ett långt steg till att vänner skulle känna sig sårade av att de har mindre pengar.
RaderaBorde i så fall vara ännu känsligare med hälsa. Att berätta att man sprungit en skön löprunda kanske inte är roligt att höra för den som aldrig mer kan springa efter en höftoperation eller pga ålder och allmänt hälsotillstånd. Men ska man tänka så kan man ju till slut bara umgås med sig själv.
Jag tror inte alla människor har iscensättningsförmåga nog att förstå vad det tagit en annan människa att nå dit de är.
RaderaDet är väldigt vanligt.
De ser vad de ser nu, hör de miljoner slås hjärnan ut..
Inte så att de direkt går hem och gråter, men det kan bli konstigt, de känner sig mindre värda, sämre, fattiga, dåliga, avundsjuka, massa sånt..
Inte alla som tänker som jag att jaså, han har 5 mille, då ska jag också skaffa det för jag tror vi kan på x antal år om vi gör såhär och såhär och såhär..
Alla har inte kapaciteten att kunna spara, skaffa sig ett liv med inkomster. Glöm inte de flesta klagar mest. Hade en väninna med rätt bra ställt (arv på säkert 5 + mille o sånt att vänta) som var på allvar hejdlöst förbannade på alla med mycket pengar. "De där jävla rika människorna, nu ska de testamentera till kattföreningen/djurens rätt/cancerfonden etc, de kan ge till mig istället, de tänker inte på mig, vafan, ge mig".
I hennes föreställningsvärld fanns det inte att vissa har förvisso mer tur, javisst, men att man skulle behöva göra nåt för pengarna, som t ex jobba hårt fanns inte på kartan. Hon var rätt jobbig att umgås med kan tilläggas, men varför skulle nån ge henne nåt när hon inte gjort sig förtjänt av det gick inte in..
Eller bara inte vill, och det får man respektera. Jag har fler än en gång hört att jag inte lever ett värdigt liv för att jag äter, reser eller festar för tråkigt. Och ja, ser man det som en uppoffring får man värdera vad som är mest värt.
RaderaMen det du beskriver är människor som inte ens försöker sätta sig in i att andra fått kämpa eller offra något för att få något annat. Dessa tänker inte jag ta extra hänsyn till. Varför skulle, jag - för att jag kan? Äh, vill de bli sårade eller avundsjuka är det deras problem. Vill de tycka att jag är fullblodsidiot står det dem också fritt.
Tror ändå det skapas maktobalanser om man säger man har mycket/lite. Säger inte det är bra, vore väl fint om alla pratade mer öppet om pengar, men är lite som det är..
RaderaMänniskor är rovdjur, inte så smarta, de vill gärna ha utan att behöva göra så mycket för det. En annan vän köpte med avsikt en sämre bil än den ville ha för att inte sticka i ögonen på grannarna. Blir för mycket snack då, avundsjuka. Tror tyvärr man får tänka så lite. Strävar man uppåt bland de rika är det ju inga problem, men ska man hålla sig väl med de med sämre ekonomi klä ned dig.
På jobbet snackar vi om det där med klädsel en del att man ska inte sticka ut. Inga Rolex, är det värsta man kan ha.. Välkommen till jantelagssverige där alla ska vara lika :D
Om jag hamnar i ett läge där det där är det samhälle som bjuds står jag hellre utanför :-).
RaderaTänkte också på det du skrev att du är helt ointresserad av andra människors sexliv, favoritfärg och farföräldrar. Vad är du intresserad av med andra människor?
RaderaNåt som gynnar dig enbart eller är du genuint nyfiken på andra? För jag är rätt nyfiken av mig och pratar både sexliv (vissa delar för privata beroende på vem), favoritfärger och försöker ha hyfsad koll på släktingars namn då det är bra för att få nära kontakt. Alla blir glada när man minns deras avkommors/släktingars namn, tyvärr dåligt namnminne så brukar skriva ned.
Kan tycka det är trist med män som inte ens har koll på vilka sjukdomar deras respektive har.. de finns..
Jag är intresserad av deras åsikter och värderingar, deras projekt, deras mål i livet... Om de gillar gult, hur ofta de ligger med sin make/maka eller om deras farmor hette Beatrice gör liksom varken till eller från.
RaderaOk, men då är du ointresserad av andras ekonomiska fire-mål med kan tänkas? Du kanske är nöjd med det du uppnått om du nu ser dig som fire?
RaderaNej, målet kan vara intressant, men jag ser pengarna som ett medel till målet. Lite som att ifall någon hälsar på mig frågar inte jag vilken bensinmack han tankade på för att komma hit.
RaderaJag ser mig som FI men inte RE eftersom jag fortfarande jobbar med saker som jag försöker tjäna pengar på.
Ok, men då kanske du tänker du har ingen nytta av att veta hur mycket pengar nån annan har, men om du hade det kanske du vart intresserad? Om jag t ex får en kund som har 100 mkr och verkar spendersam är det mer intressant för mig än nån med 30 000. Misstänker jag inte skulle vara speciellt intresserad av att gifta mig utan äktenskapsförord med någon som var pank heller. Däremot fattar jag ju att andras pengar är deras, men jobbar jag för dem kan det bli lönsamt för mig med om företaget går bra. Möjligen skulle två exakt likadana personer bara att den ena hade 100 mkr göra att jag valde den med pengar. Känns som ett bekvämare liv :) Däremot skulle jag inte välja någon enbart pga pengar, det är jag väldigt säker på, valde ju min lilla fattiga student framför bra mycket mer förmögna personer just för att vi hade likadan livssyn och roligare tillsammans.
RaderaI fallet med kunden eller den potentiella partnern har du ju ett väldigt direkt personligt intresse i det, då tycker jag att det blir en annan grej en om det gäller en ytligt bekant.
RaderaTänker att det inte är du som är självupptaget, utan de som tror att andra är så intresserade av deras ekonomi.
SvaraRaderaEftersom jag inte är med intresseklubben för aktier och fonder funderar jag på, att kanske man inte bara lägger ut siffror och resultat för att visa andra sin ekonomi utan man också ger och får kunskap som man kan ha nytta av, men jag kanske har fel där, förlåt en okunnig. Det är så väsensskilt från mig så jag kastar knappt ett getöga på dessa sidor. Att vi är olika är bara att konstatera./Elsa
Jag tror sällan det handlar om att skryta utan att man tror att det finns ett intresse eller tänker att siffrorna i sig ger tyngd åt allt annat de säger. Men jag vet inte heller.
RaderaPå jobb kan jag plocka upp en tomburk och högt deklarera "een kreunaaa!" (malmöitisk dialekt )ocj vidare att den går rätt in i min returpantfond. Men då är jag en rätt så självgod jävel som högt och tydligt berättar hur mina aktier går och dagsaktuell sammanlagd behållning på kontona.
SvaraRaderaUngefär hälften blir inspirerade och försöker ändra på sina liv andra hälften är det kört för.
Jag tjatar ju på mina släktingar, men det ger behållning. Var väldigt stolt när en av mina brorsöner nyss köpte en lägenhet centralt (visst ungefär 75% belåning men är inte orolig för honom) för investerade pengar sedan han var liten. Han slutade gymnasiet förra året. Ingen av hans kompisar kan göra samma sak.
Tror det hjälper mer att lära folk att typ fiska sin egen middag själv än att ge dem fisken.
Fast de kan ju vara som jag, intresserade av ekonomi, bli inspirerade av att prata pengar, men ändå inte lägga andras siffror på minnet.
RaderaFisken är en väldigt bra liknelse! Tyvärr används liknelsen oftare än att man faktiskt lever efter den.
Jag är precis som du extremt obrydd om andra människors ekonomi, troligen för att jag är trygg i både vad jag har och vad jag spenderar. Men inför lönesamtalet förra veckan kollade jag tvärtemot denna princip noga upp andra civilingenjörer inom finans etc för att säkerställa att jag ligger ok. Lönestatistik är ju en form av jämförelse - eller?
SvaraRaderaDet tycker jag är en helt annan sak. Då påverkar det ju dig på ett väldigt direkt plan. Men om din kompis som jobbar med något helt annat, säg asbestsanering, tjänar mer eller mindre än du kvittar troligen helt för ditt förhållningssätt till honom.
RaderaJag får nog instämma i att jag inte gärna pratar pengar med folk hur som helst. Och jag skulle för den delen aldrig i livet skylta med det på min blogg, jag begriper inte människor som gör det. Det verkar dumdristigt och inte fyller det ngt syfte heller. Aktier pratar jag också bara om jag märker det verkar finnas ngt ömsesidigt intresse.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.se
Jag tror ingen pratar pengar med folk hur som helst. Det är ett känsligt ämne för många och kräver därför fingertoppskänsla. Man vill varken framstå som sjukligt nyfiken eller skrytsam.
RaderaSkulle någon ta upp ämnet med mig och börja rabbla sina banksaldon hade jag nog inte ens kunnat fejka intresse. Aktier däremot, absolut.
Intressant inlägg och jag känner mig definitivt träffad då vi lägger ner mycket tid på detaljrika månadsrapporter. Ska dock göra om dem med t.ex. sankey-diagram istället för tabeller och även förkorta ner själva månadssammanställningen aningen, det blir lite för mycket upprepning.
SvaraRaderaDock var det Herr Chansar Mests månadsrapporter som fick mig intresserad av ekonomisk frihet och att det faktiskt är möjligt att skapa passiva inkomster av aktieutdelning och även sedermera starta en egen blogg om sparande, minimalism och dylikt. Det var dessa "hårda fakta" som presenterades som avgjorde, och som gjorde att budskapet träffade rätt.
Hade vår blogg inte varit anonym vete tusan om jag hade varit lika frikostig med detaljerna. Sånt är knepigt i Sverige, svenska avundsjukan är påtaglig. Det är för en seriös blogg som presenterar mycket detaljer viktigt att vara ödmjuk även när det inte går bra, där tycker jag t.ex. CM och KTM gör ett bra jobb med att presentera även dåliga nyheter på ett lättsamt sätt.
Människor inspireras på olika sätt, så är det nog. Vissa dras till cash i tabellform, andra till mer abstrakta företeelser. Därför tycker jag det är kul att det finns så många ekonomibloggar att välja mellan, då borde det finnas nåt för alla... :)
Tydligen är en del intresserade av andras månadsrapport, du är absolut inte unik och jag uppskattar också att det finns variation. Själv är jag mer intresserad av principerna, jag behöver inte siffrorna, sån är jag.
RaderaDet där med avundsjuka och vikten av anonymitet tror jag överskattas. Jag väntar fortfarande på att någon ska börja kasta konserver på mig i matbutiken och utbrista: "Där är den där jäveln som lurade mig att köpa olje-ETF:er!"
Haha , råkade ut för det förra året. En kollega köpte braincool på inrådan precis före dippen i höstas för 30k. De droppade direkt till 20k och han sålde då .. (ej på inrådan... Träffade nyligen och tyckte det var synd han inte ville lyssna då för han hade haft 50k idag. Facepalm..)
RaderaJa, men där hade du inte kunnat vara anonym hur gärna du än velat efter första raset.
RaderaIntresset för andras plånböcker verkan generellt stort i Sverige. Är egentligen inte superintresserad av hur mycket olika pesoner lägger på ditten eller datten. Snarare vilka osunda beteenden vissa kändisar eller politiker har, speciellt de som ständig trampar i klaveret.
SvaraRaderaRåkar nyligen på en artikel om Lundberg-dottern Katarina Martinssons bostadsrenovering (och Carl-Henrik Svanbergs dito). Hon hade köpt ett "townhouse" i Stockholm. Tänkte att då menar de väl en flådig Djursholmsvilla i New England-stil. Men nej då! Fick slå upp exakta betydelsen och den verkar då mera vara: radhus i flera våningar i London; kanske något i stil med Sherlock Holmes 221b Baker street tänkte jag. Blev dock lite besviken då byggnaden mera ser ut som en gammal skola. Fast det blev ju Sveriges dyraste, alltid något!
Sparo, appropå andras pengar: förutom intressanta debatter är den stora fördelen med din blogg möjligheten att snabbt få koll på när övriga ekonomi-bloggare uppdaterar. :-)
https://www.expressen.se/dinapengar/miljardarsdotter-i-dispyt-om-bygge-av-takterrass/
Osunda privatekonomiska trender fascinerar mig med, då behöver det inte ens vara kändisar. Och det där huset blir nog inte snyggt hur de än renoverar.
RaderaVadå, uppdaterar inte alla bloggare med exakt ett inlägg varje förmiddag ;-)?
Erkänner att jag tycker det är lite kul att se hur folk reagerar när den deltidsarbetande lokalvårdaren (jag) pratar om aktier, fonder och utdelningar. Dom får det inte riktigt att stämma med den bild dom har hur lågavlönade kvinnor ska förhålla sig till ekonomi.
SvaraRaderaJag berättar gärna att jag pysslar med aktier och sånt med jag nämner aldrig några summor.
En lite allvarligare anledning att jag ibland pratar om det på jobbet är lite att avdramatisera och skämta om sparande. Och förhoppningsvis göra mina mycket yngre (och ofta kvinnliga) medarbetare medvetna om nyttan med att försöka pensionsspara. Jag tvivlar tyvärr på att deras kroppar håller för städarbete uppe i 70-årsåldern.
Det där kan bli både viktiga och intressanta diskussioner. Men skulle du börja rabbla resultat i kronor och procent tror jag att många skulle flacka med blicken.
RaderaOch ja, det där tänker jag på varje gång någon politiker (ofta tillika S-finansminister) gör ett utspel om att klämma åt de rika aktieknösarna, att det är inte de som kläms åt när hon börjar jävlas med ISK-skatten, det är just städare och ställningsbyggare som inte kommer kunna jobba heltid till en ständigt höjd pensionsålder och därför behöver ha en buffert av dra-åt-helvete-pengar.
Jag är obrydd över andra människors ekonomi ifråga om siffror och saldon. Däremot är ekonomiskt/oekonomiskt beteende intressant. Samt varför man förhåller sig på ett visst sätt till pengar och ekonomi. Jag hoppas att alla mina vänner är nöjda med sin ekonomi, och om de inte är det att de har möjlighet att förbättra den för att bli nöjda. Allt har ett pris, kan vara i pengar tid eller uppoffringar via t.ex hårt arbete. Glad avslutning på påsken ��
SvaraRaderaHåller med helt och hållet. Tack detsamma!
Radera