onsdag 2 november 2016

Distansarbete

Sverige är på väg att bli ett av Europas mest urbaniserade länder. Allt fler flyttar till stora städer eftersom det är där jobben finns.


Samtidigt. När internet var nytt pratades det mycket om att den nya tekniken skulle möjliggöra distansarbete. Nu skulle vi kunna arbeta och bo var vi vill. Sverige låg och ligger i framkant vad gäller internet och datoranvändning, så det borde kunna ske. Men det gör det inte.

Varför inte? Det beror knappast på att intresset saknas. När jag bodde på landsbygden träffade jag på flera som valt att köpa hus där och arbetspendla 10-15 mil enkel resa helt enkelt för att huset kostade en tiondel just tack vare läget. Hade de haft möjlighet att slippa sitta tre timmar i bil fem dagar i veckan år ut och år in är det många som hade gjort det.


Flexibilitet på arbetsmarknaden efterfrågas ständigt, men med det menas sällan att arbetskraften ska vara fria att röra sig och ta jobb var de vill. Jag hade en chef som gnällde så fort jag var på tjänsteresa. Han såg gärna att jag jobbade hemifrån på julafton, men inte en tisdag förmiddag.


Sedan vet jag inte om internet är tillräckligt stabilt överallt på landsbygden för att kunna jobba med. Som stadsbo är jag van vid fiberuppkoppling, men man behöver inte komma så långt ut i ”spenaten” för att inte ha den möjligheten och jag har en känsla av att utbyggnaden går ganska trögt även om politikerna gillar att lova allt möjligt.

Det här är en viktig byggsten för att Sverige ska fungera i framtiden. Det finns inte bostäder i städerna. Inte jobb heller. Visst kan man bygga bort alla grönområden och slå upp skyskrapor, men är det så vi vill ha det? Inte jag i alla fall, och knappast de miljontals människor som fortfarande klänger sig kvar vid sina byar och småstäder.


Själv lever jag på sätt och vis i framtidsdrömmen. Jag jobbar via nätet, skulle kunna klara mig helt utan personliga jobbmöten och därmed kunna bosätta mig vartsomhelst i världen så länge det finns internet. Men så länge jag var anställd var det inte möjligt. Inte då, inte nu.

14 kommentarer:

  1. Det är lite av en dröm för mig faktiskt att kunna utföra mitt jobb varsomhelst så länge som jag har en uppkoppling som är okej. Vad jag ska syssla med har jag inte riktigt kommit fram till än dessvärre:/

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gissningsvis har du utvecklingen på din sida. Hur det än är måste möjligheterna bli fler och fler trots flaskhalsar som dåliga internetuppkopplingar och ännu sämre chefer.

      Radera
  2. Politikerna och du verkar ha insett samma sak. Det du nämner är på gång. Post och tele-styrelsen har en karta.

    http://bredbandskartan.pts.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de kan ju knappast påstå att de inte vetat om problemet. Det är 20 år sedan Ines Uusmann viftade bort internet som en tillfällig fluga med orden "Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet".

      Radera
    2. Den tjejen visste vad hon talade om!! 😂

      Radera
    3. Så här i efterhand kan jag högakta att hon hade en vision om framtiden, även om den visade sig fel. Till skillnad från dagens politiker som väntar till något har hänt innan de säger "Det visste vi hela tiden", alternativt "Det kunde ingen veta".

      Radera
    4. 'Högakta' är inget ord som jag skulle använde om NÅGON politiker tror jag ;) men jag förstår vad du menar.

      Radera
    5. Högakta var ett för starkt ord, det håller jag med om.

      Radera
  3. Det är otroligt hur lite distansarbete som finns. Konstigt också att de som tror absolut mest på tekniken också verkar vara dem som tror att alla vill och bör bo i några få stora städer. Världen är överbefolkad och vi i Sverige tycker att vårt största problem är landsbygd:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan bara hålla med. Väldigt få saker löser sig som naturlagar utan att samhället tar tag i det, och som vanligt går Sverige från en framskjuten position till att missa och i bästa fall följa utvecklingen från ett bakre led.

      Radera
    2. Jag jobbar nästan helt nätbaserat så jag blev inbjuden till ett projekt för att främja utvecklingen - fyra diskussioner, i Stocholm. Ingen videolänk. Nä, det har jag inte tid med.

      Radera
    3. Ja, hur social man än är (gäller inte mig, jag är en klassisk folkhatare) tar direktmöten alltid väldigt mycket tid.

      Nackdelen med onlinelivet är att jag inte får någon avsättning för mina visitkort :-).

      Radera
    4. De flesta är fån i alla fall och jag har inte haft visitkort sedan 2011..

      Radera
    5. Mina visitkort är ännu äldre, men de tar ju aldrig slut :-).

      Radera