måndag 22 juli 2019

Lyckliga självhushållare

Många i självhushållssvängen är sura kärringar och gubbar, lite grann som jag själv. Men så finns de där som verkar så tillfreds med sina liv att man nästan blir kränkt. Här är tre exempel på nästan onödigt glada självhushållande Youtubare jag inte kan låta bli att återkomma till.

Först ut: Doug & Stacy. Ett medelålders par som lämnade ekorrhjulet och flyttade ut till en gård med höns, ankor, kalkoner, får, bin och egna odlingar. Det låter som hårt jobb, men de verkar ha rätt kul. Så pass att även när de berättar om översvämningar, skador och elände verkar de mest roade över livets vedermödor:


När jag skrev om amishsekten trodde någon på allvar att jag var på väg att bli amish, så kanske bäst att säga att detta inte är ett steg åt det hållet. Doug är faktiskt inte heller amish. Han läste på om kemikalier i textilier och ville ha tag i naturliga alternativ. Eftersom han tror på lokal handel frågade han det närliggande amishsamhället om inte de kunde sy upp kläder åt honom och det gick fint. Vi avrundar kanalen med en riktig skitvideo:


Homesteading Family är lite yngre och har till skillnad från Doug och Stacy hemmavarande barn, ungefär ett halvt fotbollslag, vilket verkar ha varit en stor anledning till att de flyttade från staden och nu lever självhushållsliv på landet. Och återigen, det där retliga leendet hela tiden.


Men det ska bli värre. Mr Ed är biodlare på ett kloster och troligen den gladaste människa jag stött på. Fast hans videos handlar inte främst om hans egna bin utan om de utflykter han gör för att ta hand om andras svärmar. Då rycker han ut som ett bispecialiserat Anticimex, men han utrotar inte bina utan dammsuger upp dem i sin ”Bee-Vac” och ger dem en ny bostad.

Normalt stör jag mig på människor som slänger sig med uttryck som ”God bless” och ”by the grace of God”, men Mr Ed kommer undan med det eftersom han till skillnad från de flesta kristna verkar helt uppriktig. När han hittar bidrottningen i en vägg han kofotat upp och brister ut i ett ”Thank you, Jesus!” får man lust att skrika ”Hallelujah brother!”.

Jag valde en video i högen, men jag hade kunnat ta vilken som helst för karlfan verkar starta varje dag med ett leende och sedan skratta sig igenom resten av den.


Lyckliga människor går att hitta överallt, men alla de här människornas iögonfallande glädje tror jag bottnar i att de lever liv de själva valt. Det sägs att pengar inte är lycka, men de underlättar helt klart för att våga ta steget till ett liv utan arbetsgivare. Om det är det man vill ha.

Ha nu en fortsatt glad sommar. Fast inte nödvändigtvis så här glad, det blir ju nästan fånigt.

14 kommentarer:

  1. Inte bara det att man slipper arbetsgivare, utan också hyresvärd alternativt bostadsrättsförening måste ju höja lyckonivån avsevärt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är lite tudelad där. Ibland är det skönt att kunna ringa ett nummer och säga att "det här är ert problem, lös det".

      Radera
  2. Nja, jag tror jag nöjer mig med det enklare självhushållandet på semestern. Det räcker så känner jag :)
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det latrinvideon som avskräckte dig ;-)?

      Radera
  3. Inspirerande inlägg :) Att personerna är lyckliga behöver inte nödvändigtvis bero på att de är självhushållare. Jag tror snarare att orsaken går att finna i positivt tänkande samt att personerna har förstått att de har friheten att själva välja hur de ska leva sitt liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är dålig på att följa Youtube-kanaler, men tycker verkligen att dessa inspirerar.

      Svårt att säga vad som är hönan och ägget. Biodlarens bakgrund vet jag inget om, men de övriga har uppenbarligen levt stadsliv medan de drömt om det enkla livet på landet, så kanske är det inte märkligt att de också trivs med det. Det viktiga tror jag är att ta ut en kompassriktning och jobba sig åt det håll man tror att lyckan finns. Det vanliga är väl snarare att man låter livet rulla på och så får det som händer hända. Det kan också bli bra, men oddsen är sämre.

      Radera
  4. Du måste lära dig att trivas där du befinner dig just nu. Det är tricket. Om du inte kan bli nöjd nu kommer du aldrig att kunna bli nöjd. Problemet är inte primärt din nuvarande plats utan din inställning.

    Att vara nöjd innebär inte att man inte vill sträva vidare. Alla vill vidare men att nå ett mål är inte grejen, utan vägen dit. Saknar man förmåga att vara nöjd på vägen till målet, kommer man aldrig att bli nöjd.

    //nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger en del i det du säger, men jag håller inte med dig fullt ut.

      "Att vara nöjd innebär inte att man inte vill sträva vidare."

      Inte i teorin, men hungriga jägare jagar bättre. Ju nöjdare man intalar sig att man är desto större risk att man blir kvar på ett jobb eller i en bostad där man inte riktigt trivs, ett förhållande som inte är klockrent osv.

      Därmed inte sagt att man inte borde stanna upp ibland och glädjas åt det man har.

      Radera
  5. Vem vill inte ha sitt eget "lilla kungarike" och försöka få det att blomstra. Och se omkring sig och se saker växa och frodas. Om det är pengar eller växter spelar kanske inte så stor roll.
    Jag tror att känslan av att ha kontroll och att kunna påverka har stor betydelse. Planera sin egen tid efter årstider och väder.

    Exemplen ovan visar ju också människor som "lyckats". Dom lever det liv dom vill. Varför skulle dom inte vara lyckliga då? ;-)

    Samlarvanan gör att jag så här års tänker "det jag samlar nu behöver jag inte köpa sen". Har släkting med trädgård så senaste dagarna blev det krusbär, hallon, svarta vinbär och kantareller.
    Sparo, har du ingen med "kantarell-ögon" i bekantskapskretsen som kan guida dig? Det finns gott om dom i skogen redan nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är det så enkelt, att lycka är att leva det liv man vill någorlunda kompromisslöst.

      Jag är rädd att jag är ett hopplöst fall när det gäller kantareller. Kanske pga mitt färgseende, kanske är jag bara helt talanglös, men jag tror knappat att jag hittat tio kantareller genom tiderna.

      Radera
    2. Knappt jag vågar svara. Vi var två personer. (En med avigt färgseende!!?!) Tid i skogen cirka 1,5 timme.
      (Duckar under bordet nu) Total vikt på svampen - 4kg.

      Radera
    3. Jag tycker att det är kul när andra lyckas i svampskogen. Verkligen, inte avundsjuk alls... ;-).

      Men det funkar inte för mig och jag har försökt, både själv, med andra svampnollor och med duktiga ledsagare. Samma resultat för mig oavsett.

      Radera
  6. Ha, ha, ha. Fan va skön du är Sparo!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Vad ska man svara på det - jag försöker ;-)?

      Radera