Här i Norge är nästan ingen människa
skuldfri och inte tycks det bli fler. Tvärtom ökar skulderna i
förhållande till årsinkomsterna. Det pratas mycket om att bli
skuldfri, men mer som en utopi än något som faktiskt skulle kunna
hända. Det är nog ovanligt i Sverige med, men här är det helt
abnormt. Min bank frågade om jag inte på sikt tänkt köpa en
bostad. Jag förklarade att jag redan ägde mitt hus och att
anledningen till att jag inte har lån hos dem är att jag köpt det
för egna pengar. Det var två år sedan, men jag är osäker på om
banktjänstemannen hämtat sig från chocken.
I verkligheten är normaltillståndet
inte bara bolån utan maxade bolån. Om någon skulle få ner sina
lån så mycket att skuldfriheten är nåbar letar man nästan
automatiskt efter en ny, dyrare bostad som man precis skulle klara av
att få låna till. Dyra bostäder råder det ingen brist på. I Oslo
kan du köpa en medelstor, medelmåttig lägenhet för långt över
tio miljoner. För de mest attraktiva får du betala femtio eller
mer.
Oavsett var i näringskedjan man
befinner sig måste man nästan låna så mycket det går eftersom
konkurrenterna gör det. Känns det jobbigt att låna så mycket att
man aldrig någonsin kommer att bli skuldfri rättfärdigar man det
med att eventuellt sparkapital ändå skulle ätas upp av
inflationen, så då är det bättre att ligga på minus eftersom
inflationen även äter upp en del av lånet.
Själv tycker jag att det skulle vara
skitjobbigt att ägas av banken. Lyckligtvis vill jag inte bo i Oslo,
och i Sverige ville jag aldrig bo i Stockholm. Och även om jag hade
velat det skulle jag nästan hellre bo i tält än i en bostad vars
lån jag aldrig kan bli av med.
Jag dömer ingen och om alla vore funtade som jag skulle samhället kanske braka samman. Men håll med om att det är galet att nästan alla människor tycks ligga på minus, och det i ett av världens rikaste länder.
Jag misstänker att även förmögenhetsskatten gör att norrmän gärna lånar och köper så dyrt de kan. Ett hus behöver inte tas upp till marknadsvärde.
SvaraRaderaSå är det, men jag undrar om man verkligen handlar bostad som skatteplanering.
RaderaDet påminner lite om hur situationen bland vänner och bekanta under vissa perioder, det där med att man köper det bästa boendet man har låneutrymme för.
SvaraRaderaDet förundrar mig lite att folk inte stannar upp och tänker till lite kring hur dumt det är. Masspsykos är ett ord som ligger nära till hands.
Ja, man gör det ju inte kring annat. Det är inte självklart att köpa oxfilé bara för att pengarna finns på kontot, eller den dyraste tv:n som finns att få för pengar. Men just vid bostadsköp verkar man inte utgå ifrån smak och behov utan från hur mycket pengar man kan uppbringa.
RaderaBostadspriserna har stigit nästan konstant i 30 år och den som lånat mest, har tjänat mest. En majoritet av bostadsköparna och samtliga förstagångsköpare har aldrig upplevt fallande bostadspriser eller (riktigt) höga räntor. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt.
RaderaRiktigt så ljusblått vet jag inte om det är. Bostadsområdet där jag sålde två lägenheter sjönk under Covid och har fortsatt att sjunka efter det. Fortfarande vinst på några års sikt, men nog borde folk börja tänka att bostäder kan gå åt två håll.
RaderaJa tillväxten har hackat lite efter covid, Putin och inflationschock men någon panik har det inte varit. Verkar snarare ses som ett bra tillfälle att byta upp sig.
RaderaSen finns det naturligtvis lokala variationer, exempelvis förorter som tagits över av gängkriminalitet tappar ju lite attraktivitet...
Ja, på 90-talet föll en massa bostadrättspriser med över 50%. Det har man upplevt...
RaderaAnonym 12:06
RaderaDet har även jag upplevt och känner folk som ännu inte hämtat sig. Vi bodde i hus då och drabbades inte av annat än räntehöjning men vi (idag jag) har aldrig sett en bostad som skrytobjekt. Vi eller jag har köpt bostad efter behov och alltid räknat ut när de kunde vara betalda. Det gör många inte idag för så tolkar iaf jag det om man inte amorterar på sina lån.
/Annette
Jag passade själv på att byta upp mig under Covid.
RaderaDet verkar helt klart smart att inte köpa bostad som investeringsobjekt att tjäna pengar på. Det kan man också hålla på med, men jag skulle inte göra det med den bostaden jag bor i.
Ja investeringar är något annat vilket alla som läser Sparo vet. Att prata om investering när man enbart köper en bostad är inte helt korrekt. Ett exempel på investering finns däremot i min släkt, ett fastighetsbolag som startades av två byggingenjörer under 1930-talet. De byggde bl a hyresfastigheter i Stockholm och släktingen min köpte senare ut sin kompanjon. Företaget går bra än idag men har bytt inriktning mot förvaltning i st f bygg.
Radera/Annette
Det låter som det kan ha varit bra business ja!
RaderaSkrattade nästan högt åt "jag är osäker på om banktjänstemannen hämtat sig från chocken"
SvaraRaderaDe blev nog ledsna också, de kommer inte kunna tjäna så mycket pengar på dig.
Men angående lånen, håller nästan med FattigaApan att masspsykos kan vara en bra liknelse.
Det är klart att man kan behöva låna till bostad, men förstår inte riktigt hur man vågar maxa lånen.
Vi har två riktigt bra inkomster i hushållet och har enligt "alla" stort låneutrymme, samtidigt känner jag ingen som har ett så litet hus som oss.
Jag tror normen är väldigt stark här, man förväntas ha ett topprenoverat, vackert, perfekt hem (som ser ut som alla andras) att visa upp.
Har en bekant som köpte större bostad med pool. -Men poolen har vi använt bara en gång för vi hinner ju aldrig.
Det känns nästan som att jag lurat dem när jag blev kund där. Rätt snart åkte i stort sett alla pengar över till Nordnet. Kvar i bruksbanken är ett par småkonton där det händer väldigt lite.
RaderaTyvärr är nog det där med poolen vanligare än din inställning, att inte köpa större/dyrare än man behöver.
För några år sedan sa de på banken att jag var en ovanlig människa. Jag fick inte öppna ISK-konto för att jag levde på för lite pengar och hade inte ens hade några skulder. Till slut efter förhör om min ekonomiska situation så fick jag på nåder öppna ett. Jag hade pengar på sparkontot men det jag fick in varje månad ansågs vara för lite. Att var sparsam och utan skulder var inte gångbart.
SvaraRaderaHade jag däremot varit slösaktig och haft skulder upp över öronen så hade jag nog gått lättare. Idag har Spara och Slösa ombytta roller, det är Slösa som gör rätt./M
det istället för jag
RaderaJag kände en lättnad när jag fick bank-ID trots att jag var så liten kund. Det är ju egentligen helt galet att man ska bli ifrågasatt för att man inte öser på med lån.
Radera”Inflationen äter upp lånet”, hör detta ganska ofta. Det bygger ju på att inkomsten höjs mer än inflationen och något sådant avtal har nästan ingen på arbetsmarknaden fått. Själv fick jag 9% i löneökning över 3 år, vilket ger en real lönesänkning på ca 10%. Fast å andra sidan har jag inga lån. Jag lånar ut
SvaraRaderaNja, lånet minskar väl på sätt och vis oavsett. Var du skyldig en miljon för tjugo år sedan och fortfarande är skyldig en miljon är den skulden i praktiken mindre nu.
RaderaFörvisso, men under tiden så hade jag betalat nästan en miljon i ränta på det lånet. Lite beroende på….% på % osv.
RaderaJag har också märkt att det är ovanligt att leva utan lån vilket jag gör idag (har lånat till studier och bostad för många år sedan och betalat av allt). Det är nästan så man blir betraktad som en kuf men det är ändå mer accepterat där jag bor, här flyttar det in antingen unga som lånar eller äldre som sålt villan och köper kontant.
SvaraRaderaNär jag växte upp var det kutym att huslånet skulle vara betalt innan man gick i pension och helst så snart som möjligt. Idag verkar få tänka på att det är bankerna som tjänar mest på det. Alternativt kanske man tycker det är smart att låna eftersom man får ränteavdrag.
/Annette
Jag kan leva med kufstämpel. Hellre det än att vara slav under lånehajar.
RaderaJag kommer inte riktigt ihåg hur det var när jag växte upp, mer än att det då ansågs mer lönsamt att ha lån. Kanske fanns det folk som redan då såg lån som något att ta med sig genom hela livet, men nu verkar det vara standard.
Det ironiska att många maxar sina lån så att de kan "vinna" budgivningen på den egentligen för dyra bostaden, som är mer än vad de beöver. Sedan sitter de resten av livet i klistret och armorterar på lånet, som de ser som en "investering". För det första är en investering något som genererar pengar, inte något som bara kostar. Hade de köpt bostäder och hyrt ut dem till någon annan stackare, som sedan betalar alla hyror (avgifter och amorteringar), då hade det varit en investering. Inte annars.
SvaraRaderaBara att jämföra med att köpa en soffa på avbetalning. Är det en investering, fast den inte har löpande avgifter annat än avbetalning och värdeminskning (såvida den inte är antik)?
Ärligt talat hur många kommer sedan sälja sin bostad, för att få loss de (resten av livet) låsta pengarna? Antagligen är det så att majoriteten avstår p.g.a. skatteskäl och taskiga pensioner... Det blir helt enkelt billigare att bo kvar i sin gamla bostad.
Tragist, men livet blir som en slav i systemet (om man inte fattar det och gör något åt saken medan man har tid).
Jag är en av dem som bor kvar eftersom det är billigare än att flytta till mindre bostad. Låg avgift och inga lån är huvudorsak men dessutom bor jag så jag kan bo kvar resten av mitt liv med stort badrum etc.
RaderaMin mamma bodde billigt två trappor upp men tvingades flytta efter 80-årsdagen då hon hamnade i rullstol. Det som fanns var ett nybyggt sk trygghetsboende som blev dubbelt så dyrt jämfört med innan. Surt sa räven men hellre det än att vara fånge inomhus.
/Annette
Det är väl en och annan som växlar ner till en mindre bostad senare i livet och då får lös pengar, men det tycker jag inte att man ska räkna med. Man vet ju inte vad man vill och vilka möjligheter som finns flera decennier fram i tiden.
RaderaRullstol är ett exempel på något man knappast har med i kalkylen som ung, men många hamnar där.
Och ändå påstår folk att det är en investering, lol. De betalar ju mer när de betalar tillbaks lånet än vad lånet var på. Ok, visst kanske de ofta kan sälja med lite vinst men det är nog förutsatt att man bor på en ort dit folk vill flytta, vilket inte alla gör.
RaderaDet är lätt att glömma när man bor i en storstad där bostadspriserna dubblas vart tionde år.
RaderaFör egen del föredrar jag att bo i en billig hyreslägenhet.Lån använder jag enbart som en hävstång i mina investeringar.Dessutom får jag fina ränteavdrag i deklarationen även om jag successivt minskar ner min belåning allt eftersom utdelningarna från investeringarna varje månad betalar av lånen lite i taget samtidigt som mitt eget kapital ökar genom att jag även använder mitt månadssparande till att minska belåningen för tillfället.Tanken är att jag skall få ner belåningen till under 10% av mitt totala kapital då jag inte längre behöver maximera min avkastning på mitt kapital.Köpa en bostad och behöva hålla på att underhålla och reparera bostaden är inget som lockar mig som vill leva ett lugnt och bekvämt liv där jag äger så lite som möjligt.Antagligen hade jag varit ännu rikare idag än vad jag är om jag hade köpt en bostad för 30-35 år sedan, men jag hade nog inte varit lyckligare än vad jag är idag med få ägodelar och mycket fritid och jag har en god ekonomi och anser mig vara ekonomiskt oberoende.Belåningen på mitt kapital kan jag ta bort genom att sälja värdepapper med några knapptryckningar så är jag skuldfri om jag skulle vilja vara det då jag mestadel har värdepapper som inte rör sig så mycket upp och ner, men det vet man aldrig så därför är det bättre att minska belåningen när man kan göra det i lugn och ro.Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaHyresrätten har ju fördelen av att man kan dra när som helst. Det är inte givet med ett ägt boende.
RaderaFör några år sedan så ringde ideligen telefonsäljare som ville att jag skulle samla mina lån hos dem för att få billigare månadskostnad och de blev helt tysta när jag sa att : jag har inga lån🙂
SvaraRaderaHade tidigare lån på villa, men sålde efter att barnen flyttat ut.
Det är oerhört skönt att vara lånefri
även om vi numera bor dyrare i hyresrätt.
Det drabbar mig fortfarande. Ibland börjar de med att vilja samla mina konsumtionslån och när jag säger att jag inte har sådana säger de att de vill sänka räntan på bolånet. När de får klart att jag inte har det heller blir det tyst en stund och så önskar de mig en fortsätt trevlig dag :-)
RaderaIbland när jag är på humör brukar jag dessförinnan fråga hur de tänker. "Man köper väl inte en bostad man inte har råd med?!"
Såna samtal får jag också. ”Vilka lån?” brukar jag fråga. Och får som svar ”ja, inte CSN eller bolån”. När jag frågar igen och säger att jag inte förstår vad de menar eftersom jag inte har några lån så blir det ofta ett stammande och harklande. Det händer att de frågar, lätt skeptiskt och lätt beundrande, om jag verkligen inte har några lån alls. Finns ingen anledning brukar jag svara och så vinner denna försäljare den inbördes tävlingens kollegerna om dagens konstigaste samtal.
RaderaSpargrisen
Ja, det verkar helt orimligt att det kan finnas. Lite som att svara elavtalsförsäljaren att man inte har ström hemma och inte tänkt skaffa det heller.
RaderaPratade i helgen med en kompis och hennes man som på kort tid hittade en ny bostad i en mindre håla. De fick då snabbt sälja sin nuvarande bostad och fick då mindre än de behövt för att få det att gå ihop med den nya. Så, föräldrar måste gå in med mellanskillnaden eftersom de själva (snart 40 år) inte har några sparpengar alls. Samtidigt berättade hon att de förra året köpte en ny spis till den nuvarande bostaden och eftersom de inte hade pengar då tog de den på avbetalning och kommer alltså fortsätta betala av den efter att ha flyttat ut. Jag satt helt mållös...
SvaraRaderaVad kostar en spis, några tusen? Att ta det på avbetalning med mindre än att det är räntefritt känns helt galet. Jag skulle skämmas över att be mina föräldrar om pengar i 40-årsåldern.
RaderaHögst troligt någonstans mellan 2-10 000 kr. De kommer ha kostat dem skjortan när den äntligen är avbetalad.
RaderaJag också! Fy sjutton. Och framförallt när man är så dum att man köper ett hus man inte har råd med.
Frågan är om de gjort det ifall de inte räknat med föräldrarna som livlina.
RaderaNär en person gör "fel" är det ett individuellt fel men när många gör "fel" är det ett systemfel. En genomsnittlig vuxen person kan inte köpa ett hus utan att bli slav under banken. Det finns två obligatoriska frågor som alla borde ställa sig: 1. Vilka politiska beslut har ligger bakom den höga skuldsättningen? 2. Vem är det som tjänar på det?
SvaraRaderaJag gissar att svaret på fråga 2 ger en ledning till svaret på fråga 1.
Tom-Hjördis
Slav som slav. Antingen äger jag min bostad och betalar ränta till banken och amorterar till mig själv. Alternativt hyr jag min bostad och betalar hyran till ’någon’ som håvar in både ränta och amortering från mig. Visst, hyrd bostad innebär mindre risk och att man kan rösta med fötterna men trots detta vill jag nog äga min ’kvart’ även i framtiden.
RaderaJag tycker nog att många personer kan göra samma individuella fel, även om myndigheter har ett ansvar att åtminstone inte underlätta för folk att göra fel.
RaderaAtt äga har ju andra fördelar, att man kan göra lite vad man vill med bostaden. I hyresrätt är det väl tveksamt om man ens får tapetsera utan att fråga om lov.
Systemfelet ligger i att vi har för höga priser på bostäder och för långa kötider för hyresrätter.
RaderaTom-Hjördis
OCH att lån subventioneras medan sparande bestraffas.
RaderaHushållen i Norge verkar ha enorma skulder. Den här grafen visar en jämförelse med Sverige: Att den här relativa skulden jämfört med BNP sjunkit i Norge beror mest på att BNP ökat kraftigt med oljepriset. https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/makroekonomi/hushallens-ekonomi/hushallens-skulder-internationellt_1211557.html?chart=1211558/0,9/
SvaraRaderaSjälv tycker jag att en viss belåning är ok eller till och med bra för individen. De som har lånat för att köpa bostad eller aktier har ju oftast tjänat enormt på det, påhejade av staten med generösa ränteavdrag. Staten säger i princip, ”låna nu annars är ni korkade”.
/Surgubben
Jag är inte förvånad. Det lånas helt hysteriskt här.
RaderaSkandinaviska länderna har ett extremt förhållande till privata lån. Övriga Europa funkar inte alls likadant. Tror att pushen med slopad fastighetsskatt och amorteringsfria lån betydde väldigt mycket på den tiden för att avdramatisera skuldsättning. Innan dess var fem miljoner ett helt astronomiskt belopp att låna för 99% av befolkningen; på några år blev det normalt.
SvaraRaderaI resten av EU är det kutym att låna på max 25 år, betala tillbaka varje månad och anpassa husbudgeten efter det. Gör också att man undviker de sjukaste rusningarna i fastighetspriserna ,som på sikt är rätt skadliga för samhället.
Varför far du med osanning som detta? Hela 60% av svenska folket saknar bolån, enligt rapport från Sbab. Och bara 14% har lån över 3m kr vill jag minnas. Det enda dramastiska tycks vara omvärldens felaktiga uppfattningar.
RaderaVad är lögnen menar du? /En annan anonym
RaderaI Finland har de ett system som i princip innebär att hela bolånet måste betalas av. I Sverige är belåningen inte så hög som det ibland framställs. Således är det helt fel att klumpa ihop Norden som högbelånat.
RaderaOm 60 procent saknar bolån undrar jag om man räknar in alla individer inkl barn och sambos. Men jag ser inte heller att någon i tråden sagt emot detta.
RaderaDet är korrekt svenskar och norrmän är väldigt skuldsatta i förhållande till andra europeiska länders hushåll. Betydlig vanligare att äga sin bostad i Sverige och Norge jämfört med till exempel Tyskland och Italien. Dock finns det även en annan sida av balansräkningen och prisuppgången på den ägda bostaden de sista 35 åren har även gjort svenska och norska hushåll rätt så förmögna, skulderna inräknade. Långt ifrån säkert att detta kommer fortsätta men bara att lyfta på hatten och gratulera alla som belånade sig under denna period.
SvaraRaderaOm man till att börja med skulle sluta subventionera lån och bestraffa sparande hade vi kommit en bit på väg mot normalitet.
RaderaDe lärde tvistar om hur det egentligen står till med svenskens enligt myndigheter dramatiska skuldsättning. Jag får väl erkänna att jag själv tillhörde dem som trodde nuvarande höjningscykel skulle ge större problem än vad som blev fallet hitintills.
SvaraRaderahttps://www.sbab.se/1/privat/tips_och_kunskap/nyheter/artiklar/2024-06-07_ny_rapport_bolanetagare_ar_motstandskraftiga_mot_ekonomiska_storningar.html
Investeraren
Sen undrar man varför det inte kan råda någon slags balans på detta område med lån heller? Antingen förespråkas att maxa lånen eller inget alls, tycks det?
RaderaKanske beror stabiliteten, trots den saftiga räntehöjningen, på att myndigheternas KALP krav (kvar-att-leva-på kalkyl) har gjort att låntagarna faktiskt klarar den högre räntan. Regelverket funkade som det var tänkt.
RaderaRedan under 90-talet kris så var det ju inte bolånetagarna som var problemet i Sverige. Det var de kommersiella fastighetsbolagen som stod för festen, efter avregleringen. Men denna gång tycks även merparten av dem ha klarat sig ok, trots förutsättningar.
RaderaJag vill varken fördöma eller förespråka någonting för andra än mig själv. Jag bara konstaterar att det är märkligt hur många som ser det som helt naturligt att låna så mycket att de aldrig kommer att betala tillbaka med mindre än att de vinner på Euro Jackpot.
RaderaKapar bloggen helt skamlöst nu eftersom det är någorlunda rätt "topic". Jag äger en bostadsrätt som jag hyr ut till en brorsdotter. Hon betalar enbart avgiften till föreningen. Så kapitalkostnad, försäkring och slitage på (förvisso gamla) vitvaror betalar jag för. Helst skulle jag vilja att hon köpte den av mig. Men hon har "inte råd", trots heltidsjobb.
SvaraRaderaVad skulle ni göra i min situationen?
Är det du eller din bror som är far? Det undrar man ju! Ta ett samtal med din bror om hur du tänker kring det. För han kan nog inte läsa dina tankar?
RaderaVill hon inte köpa själv så får väl du sälja. Det är ju dina pengar som är låsta, kanske dags att gör något roligt för dem. Dags för henne att ta sig vidare.
RaderaHöj hyran så den täcker kostnaderna!
RaderaKanske ska tillägga att eventuell värdeökning tillfaller förstås mig. Och även om jag jag inte har något försörjningsansvar för henne känns det lite girigt att vräka henne för att sälja till högstbjudande. Trots allt har jag bättre ekonomi än både henne och brorsan...
RaderaDet låter som att du saknar vett att ens ta en diskussion om saken. Vad har din bror och barnet för plan på sikt? Avser de fortsätta leva på dig och dit samvete så länge som möjligt. Förmodligen.
RaderaJag är också inne på att du bör ta upp en diskussion och förklara vad det är som gnager för dig. Ett sätt kanske skulle vara att flagga för att du vill sälja inom X antal tidsenheter och om inte hon vill köpa kommer hon att tvingas flytta. Då kanske hon kan kicka igång ett sparande i tid.
RaderaOch under tiden borde du åtminstone kunna ta ut en lite slant extra, säg tio procent eller så, för att täcka slitage. Förr eller senare pajar vitvaror osv.
Nu förstår jag varför huvudpersonerna i norska Exit är så aggressiva. Lånebilan hänger över dem.
SvaraRaderaSjälv gjorde jag tvärtom - betalade av bostadslånet så snabbt jag kunde, sedan dess har jag regelbundet köpt bankaktier istället. Känns rätt bra så här i backspegeln.
/Max
Jag tror inte att man ska förväxla Exit-karaktärerna med riktiga människor. De är ju helt skruvade.
RaderaJag hade gjort som du - först fått bort skulderna och sedan satsat på sparande. Om det är rätt kan diskuteras, men det känns rätt.
Jag gjorde ett försök att titta på första avsnittet av Exit. Först påstods /antyddes att det skulle vara baserat på verkligheten. Men, jag kan bara konstatera att ingenting av det där tillhör någon slags vardag. Så efter den lögnen blev det svårt att ta det som annat än ett patetiskt skämt, inte värt att se.
RaderaJag hoppas och tror inte heller att det är särskilt mycket verklighet i den serien, även om sättet de ägnar sig åt insiderhandel kanske har beröringspunkter.
RaderaMen du kanske någon gång sett och fått utbyte av en fiktiv serie, film eller bok? Fiktion är inte nödvändigtvis ett patetiskt skämt, det är fantasi. Sett med de glasögonen är Exit en fantastisk serie med många riktigt bra skådespelarinsatser.
Håller med du! Är obelånad jag med och känner likadant. Och som minimalist kan jag inte fatta varför alla vill bo så stort som möjligt, köper så stor bostad de kan låna till och alltid ser till att maxa utgifterna så de spenderar allt de har och inte en krona blir över. För en del verkar pengarna verkligen bränna i fickan. :D Dock visste jag inte att norrmännen var så hårt belånade. Men tänker ofta på detta när man ser videos i sociala medier från USA där det finns något slags besatthet av att äga sitt hem, även folk i tjugoårsåldern ska prompt äga ett helt hus. Och får det att låta som om det vore ett brott mot hela mänskligheten att inte en 22 åring har råd att köpa ett hus. :D
SvaraRadera/Katarina
På många sätt uppfattar jag norrmän som mer balanserade än svenskar, mer "lagom". Men på denna punkt är de snäppet värre.
RaderaÄr det inte så att i USA finns alla varianter? Jag kan tänka mig att ganska många miljoner amerikaner går genom hela livet utan att äga ett enda boende.
Tycker läget verkar vara ungefär samma lika som här i Sverige.
SvaraRaderaHar dock ingen aning om hur prisbilden ser ut i Norge om man söker boende utanför städer, här finns ju fortfarande möjligheten att köpa biligare om man vill bo i ett mindre samhälle som inte är direkt pendlingsort. Jag anser personligen att det bästa med städer är när man får lämna dem, så för mig var valet enkelt…
Men det är klart, fortfarande sämre läge nu än för 20 år sedan och prishöjningarna sedan dess har lett till att iaf ett par jag känner aldrig velat slå till för att priserna stigit mera än det de sparat var månad och absolut velat lägga en sudd pengar kontant vid köp.
Min bankman fick ett anfall av ärlighet när jag betalade av den sista kvartsmiljonen på mitt huslån och kläckte ur sig ”Jaaa, hur sjutton ska vi tjäna pengar på dig nu då…”. 😝
/JB
Det är samma här. För den som väljer mindre befolkade områden är priserna helt annorlunda. Jag tittade på några hus under miljonen.
RaderaUppfriskande ärlig bankman!
Jag tror att det är fa människor som har rad att köpa sitt boende kontant idag, och dessutom är det ju skattemässigt fördelaktigt att ha lan även om jag haller med Sparo och andra att det allra bästa är förstas att inte ha lan alls.
SvaraRaderaNär jag köpte min nuvarande (och sista) lägenhet jobbade jag pa ett försäkringsbolag och de lanade ut till förmanlig ränta. De presenterade sig som "vi agerar som en bank, och vi ger dig garantier att räntan aldrig kommer att ga över x%".
Bank my ass. Sa fort jag slutade fick jag ett illa skrivet brev pa engelska med krav pa aterbetalning, men inget datum och inga uppgifter om varför.
Kontaktade en lokal bank som log och prompt erbjöd mig samma villkor. Den banken har jag än idag.
/Annika
Man är aldrig så populär som kund som innan man sitter fast hos dem. Sedan är man inte vatten värd förrän man hotar att ta sig därifrån.
RaderaFast det var ju tvärtom för mig, försäkringsbolaget kickade ut mig, men banken tog emot mig med öppna armar.
RaderaMen ett antal ar senare hade banken och jag en diskussion och da gick jag till en annan bank för att kolla om de ville ta över. De gav mig goda villkor, och min bank fick veta och vek ner sig. De ville behalla mig som kund, och jag fick bättre villkor.
/Annika
Jag tror att det gäller alla företag och branscher. I ditt fall var du mer attraktiv för banken eftersom du inte var kund där. Och sedan blev du attraktiv igen när du visade att du inte var så säker kund.
RaderaBra tips att jämföra med flera och det skadar inte att berätta för den nuvarande leverantören att man alltid håller utkik efter en bra deal.
Ettan med sovalkov. Ofta finns garderober i lägenheter och då minst tre i rad så har man en säng om man har någorlunda högt i taket :D
SvaraRaderaMan behöver det man behöver. En del tänker efter först, andra köper först och ångrar sig sedan... Hehe
Jag har svårt för högt sovläge. Både för att jag måste krångla mig ner på natten och för att jag tycker att det är obehagligt att ha taket för nära. Skulle jag vilja bygga bort sängen hade jag hellre valt att höja golvet, t ex under en arbetsplats där jag inte behöver ståhöjd, eller garderober, och skjutit in sängen under, som i den nedersta varianten här:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2022/12/sang-sloseri-med-plats.html