Sparo

onsdag 3 maj 2017

Om restskatten svider...

Jag har följt Teslas utveckling på håll, och detsamma gäller för dess vd Elon Musk. Jag är försiktigt imponerad av hans framfart, både med Tesla och hans rymdplaner. Framförallt tror jag att vi vanliga dödliga har svårt att förstå betydelsen av personer som Musk och Richard Branson som startar och driver koncerner som gett världen tiotusentals arbetstillfällen.

Och inte nog med det. Häromdagen framkom att Musk betalade femhundranittiotre miljoner dollar (drygt fem miljarder kronor) i skatt förra året. Vore jag en kvällstidning skulle jag nu försöka göra denna siffra begriplig genom att räkna om den till daghemsplatser eller höftledsoperationer, men jag nöjer mig med att konstatera att det är en jävla massa pengar!

Ändå drabbas världsentreprenörer och riskkapitalister av spott och spe, hat och hot. En del av dem må ha storhetsvansinne, dryg attityd eller vad ni vill, men fatta hur tråkig världen hade varit utan företagsgenier. Och det här är alltså Elon Musks privata skatt. Lägg därtill hur mycket hans företag skattar, och alla anställda...

Så om årets restskatt svider, betänk att Elon betalar fem miljarder mer. Men okej, han har ju råd... det rika svinet :-).

tisdag 2 maj 2017

Följ drömmen

Jag blev tipsad i kommentarsfältet att lyssna på Felix ”PewDiePie” Kjellbergs Sommarprogram för att få lite insikt i hur ”kidsen” tänker kring dataspel. Hörvärt, han hade fler intressanta funderingar än jag hade räknat med.

För den som till äventyrs har ännu mindre koll än jag slog han igenom genom att lägga upp filmer på sitt dataspelande på Youtube. Till slut hade han miljontals visningar av varje film och nu har han 55 miljoner prenumeranter (sist jag kollade hade jag 3). Mycket av programmet handlade om karriär, hur han hamnat där han är idag. Jag antar att han har ett rätt slipat PR-tänk. Ändå betonade han flera gånger att han alltid prioriterar glädjen och gör det han tycker är kul. Sedan kan det bli långa arbetsdagar, men det gör inget så länge man jobbar med det man helst vill göra.

Samma dag lyssnade jag av helt andra skäl på en intervju med en annan Felix, med efternamnet S:t Clair Renard som i första hand är fotograf, men nog skulle kunna kallas ”mångsysslare” (innan ordet blev liktydigt med arbetslös lallare som ställt upp i en eller flera dokusåpor). För många är han nog den läspande fotografen i Snowroller.

Trots att det skiljer ett par generationer mellan honom och PewDiePie hade intervjun många beröringspunkter med Sommarpratet, och det är befriande att höra en 72-åring fundera över vad han ska bli när han blir stor. Bl a säger han: ”Gillar jag hästar, gillar jag att hålla på och klappa hästar och fixa med hästar, då ska jag hålla på med hästar och sedan hitta någon som betalar mig för det.” (Från 17 minuter, för den som dumt nog inte tar sig tid att se hela filmen.)

Det är ett väldigt bra råd! Under många år började jag – som de flesta – från andra hållet, med att hitta saker att tjäna pengar på, och sedan försöka få det till ett trivsamt liv, istället för att utgå ifrån vad som är kul och sedan försöka tjäna pengar på det. För som Felix säger i intervjun: ”Livet är väldigt kort. Sen är man död väldigt länge.”

måndag 1 maj 2017

April i videosammandrag

I april steg SIXPRX 4,36 % och Nasdaq Comp 2,30 %. Själv lyckades jag prestera det unikt usla resultatet -0,64 %.

Månaden i videoform på fem minuter:

Nu håller jag tummarna för en månad med börsras och solsken.

Vi ses! Här och på Twitter.

söndag 30 april 2017

Citronskiva + overheadkostnader

Som företagare möts jag ibland av okunskap kring hur fakturabelopp kan bli så höga. Inte minst från privatpersoner, men märkligt nog även från andra företagare. Alla är i sin fulla rätt att klaga på en prislista, men vi måste prata om samma sak.

Om en person står på en scen och pratar i en timme och tar ett femsiffrigt belopp för detta låter det hysteriskt om man relaterar det till en vanlig timlön. Men då ska man komma ihåg att i företagarens ”timlön” ingår sociala avgifter. Innan den vanliga inkomstskatten dras försvinner egenavgift/arbetsgivaravgift. Grovt förenklat försvinner två tredjedelar istället för en.

Och en fakturerad timme är inte bara en timme. Med bokning, resa, bokning av resa och diverse planering ryker lätt en heldag, så redan där snackar leverantören om åtta timmar medan den potentielle kunden har en bild av en timme. Lägger vi till marknadsföring, administration (fakturering, bokföring osv) kanske vi har en heldag till. Men tidsåtgången stannar inte där. Oavsett föredragsämne har materialet tagits fram och anpassats, vilket inte heller går på nolltid (det här resonemanget gäller för all del även musik och teater). Plus kostnader för PR, dator, porto...

Allt kostar...

Vill det sig illa hamnar företagarens nettotimlön långt under minimilönen för en anställd. Allt medan kunden känner sig någonstans mellan generös och tvärlurad. Jag såg en historia om detta i ”flödet”. Denna länk kommer från Viralking. Det enda jag vet om sidan är att Metros åsiktspolis ”Viralgranskaren” varnar för den, vilket förvisso är ett gott tecken, men jag tar varken ansvar för sidan eller äktheten i historien. Dock tycker jag att exemplet är informativt. Leverantören ser lokalhyra, arbetsgivaravgifter och slitage medan kunden ser en tepåse och en skiva citron.

Självklart kan man invända att det står vem som helst fritt att jaga rätt på en anställning om nu företagande är så förtvivlat jobbigt. Helt rätt! Och jag gnäller inte, jag försöker bara förklara värdet på en citron.

lördag 29 april 2017

Var är miljonerna?

"Jag har gjort många dåliga affärer, blivit lurad och gjort misslyckade investeringar."

Var har jag hört det förut? Hos andra idrotts-, spel- och musikstjärnor som på kort tid tjänat massor i en verksamhet som troligen inte kommer att fortsätta i all oändlighet. Här t ex:

”Vi har blivit lurade”, säger John Levén.

Men hur kommer det sig då att Joey Tempest och Björn Borg kan tjäna hundratals miljoner och inte bara tappa alltihop utan ännu mer? Själva verkar de tro att det beror på illvilliga skattemyndigheter eller oärliga managers, men i den mån de ”lurats” (som Blomqvist och Levén uttrycker det i citaten ovan) har de låtit sig bli lurade.

Att vara myndig innebär att vara berättigad att på egen hand ingå ekonomiska avtal, men med rättigheter kommer också skyldigheter. Hur mycket man än betalar andra för att ta hand om ens ekonomi går det aldrig att frånkoppla sig det yttersta ansvaret.

Jag fattar att det inte är lätt att sköta allt själv om man turnerar och jobbar stenhårt trehundra dagar om året, men då har man att välja på att antingen investera pengarna lite säkrare (med förväntat lägre avkastning), kanske i breda indexfonder. Är alternativet att bli blåst på hundra millar är annars ett vanligt bankkonto rätt bra, och att ta ut det som lön i Sverige istället för att låta en bulvan starta ett brevlådeföretag på Cayman Islands.

Särskilt när man inte har en aning om vad man håller på med. Det tuffa schemat till trots bör man försöka ta sig den tid det krävs för att själv sätta sig in i ekonomin. Rockstjärnor brukar ha tid att klämma in en och annan fylla, och istället för att läsa Buster på tjänsteresorna kunde Blomqvist och Borg ha lagt någon timme då och då på att bli kungar över sin egen ekonomi.

Och detta gäller även oss vanliga dödliga. Det sliter att få ihop heltidsjobb med familjeliv, tvättstugan, dagishämtning, besöka mormor på hemmet osv, men att lägga den där extra timmen på att ta reda på vart pengarna försvinner och maximera överskottet kan vara skillnaden mellan frihet och ofrihet. Det är definitivt anledningen till att Jesper Blomqvist måste prostituera sig i Let's Dance och fylla på med heltidsjobb medan jag slipper bägge.

fredag 28 april 2017

Pärlor för svin

För kanske tio år sedan blev kaffemaskiner populära. Inte med kapslar, på den tiden var det bönor som maldes kopp för kopp. Maskinerna var rätt stora och kostade runt 4000 kr. Kaffet blev bra, jag gillar kaffe och hade råd. Men eftersom jag aldrig spontanköper något gick jag och drog på det där utan att komma till skott. Under processen slog det mig att det här är slöseri. Jag gillar verkligen kaffe, men jag gillar allt kaffe. Ska man köpa en maskin som kostar som tjugo bryggare måste det finnas ett mervärde. För mig är det gradskillnader mellan dyrt baristakaffe och Eldorado bryggkaffe.

Och det gäller det mesta. Andra drycker som te och vin kan man också snöa in på och köpa hur dyrt som helst. Jag ser snarast en sport i att hitta ett billigt, prisvärt vin istället för en flaska för flera hundra. Ju dyrare inköp desto större måste ju upplevelsen vara för att det ska vara värt kostnaden.

Kapitalvaror – samma sak. Har teknikprylarna en massa funktioner måste jag lära mig dem för att det inte ska kännas slösaktigt. Min telefon går att ringa med och skicka sms. Jag använder knappt ens telefonboken eftersom jag gillar att lära mig numren utantill (hjärnan måste underhållas eftersom den inte kan bytas ut). Min pulsklocka har för många funktioner för mig, men det hade de andra alternativen också, så jag valde i princip den billigaste och enklaste.

Folk tänker olika och jag fattar att billigast inte alltid är bäst, men dyrast är inte heller alltid bäst. Och billigast är åtminstone alltid billigast, så jag brukar börja i den änden.

torsdag 27 april 2017

Ekonomipoddar, igen

När bloggen var ny gjorde jag en recension av ekonomipoddar. I stort sett gäller den fortfarande (med undantag för att den podd jag uppskattade mest tycks ha gått i graven med dess medarbetare, Tomas Linnala, att Claes Hemberg ledsnade på sin podd och att Fondpodden bytt namn till Kapitalet).

Men igår kväll hamnade jag i en Twitterdiskussion om ekonomipoddar där det slungades fram massor av förslag på både svenska och utländska poddar. Att recensera dem skulle ta flera veckor, så den här gången tänkte jag göra det lättare för mig genom att bara lista dem och länka till dem. Om någon har åsikter om dem är jag idel öra i kommentarsfältet, och detsamma gäller om ni har förslag på andra ekonomipoddar (bara ekonomi nu!).

Respektive länk går till den spelare jag tycker är enklast att använda, helst Soundcloud, i absoluta nödfall Acast, alla andra däremellan.