Anpassad mat

Jag tycker att det är en baggis att hamna under 700 kr/månad på matkontot, men det kräver ett öppet sinnelag och lite improvisation. En del mat finns alltid hemma hos mig, bröd, spenat och broccoli i frysen, mjölk, ost och citroner i kylen, gul lök i kallskåpet, mjöl, pasta, bulgur och några kryddor... Resten anpassas väldigt mycket efter priserna, och dessa i sin tur efter säsong.

Varje vecka går jag igenom Willys medlems- och extrapriser (och andra butiker vars erbjudanden jag snubblar över). Där hittar jag främst frukt & grönt, frys- och kolonialvaror som rabatterats och är värda att hugga på. Frys och kolonial håller så pass länge att jag nästan bara behöver bry mig om vilket utrymme maten tar. Om det är billigt och mat jag vill ha, jag lastar såklart inte på mig vad skit som helst.

Guacamole någon?

Framme i butiken kommer nästa möjlighet – kort datum. Det är varor som slumpas ut eftersom de annars skulle behöva kastas, framförallt kylvaror som mjölkprodukter. Ibland reas ett helt sortiment ut, ibland enstaka mjölkpaket eller ostar.

Här finns två lösningar – konsumera eller frysa. Nästan alla kylvaror kan frysas, men de håller också i kylskåpet långt efter bäst-före-datum. Oöppnade mjölkförpackningar klarar sig lätt en vecka över tiden förutsatt att de inte utsätts för långvarig värme under hemresan. Ost håller praktiskt taget hur lång tid som helst.

I somras köpte jag ett paket smörgåsmargarin, en sådan där Bregottkopia med en mix av smör och olja. Det var strax innan utgångsdatum och jag fick 600 gram för 10 kr, vilket var klart under halva priset. När jag var klar med det hade bäst-före-datumet gått ut för exakt två månader sedan och det var inget som helst fel på det.

Det som krävs för att kunna handla efter pris är flexibilitet. Hinner maten ruttna i kylen är det ett dåligt köp oavsett pris. ”When life gives you lemons – make lemonade!” Är det istället sparris som regnar från himlen gör du sparrissoppa, mjölk blir pannkakor osv. Trots att jag brukar ha fler kortlivade varor än de flesta är det mycket ovanligt att jag slänger mat.

Ragnar är idiot. Var inte som Ragnar.

Jag försöker känna empati med människor som råkat ut för tråkigheter och tänka mig in i hur andra tänker. Ibland går det, detta är inte ett sådant exempel.

Läser om 81-årige Ragnar som brände hela sitt sparkapital på drygt en halv miljon på sex veckor. Detta efter att ha nappat på en Facebookannons (!) från ett cypriotiskt bolag (långt från svensk konsumenttjänstlag) och låtit sig övertalas att handla med råvaror.

Det här är Ragnar.

Först tänkte han skicka in hälften av pengarna, men telefonförsäljaren som han aldrig träffat och inte visste något om övertalade honom om att inte stanna där utan satsa precis allt i denna värdepappersform han inte kände till.

Ragnar hade alltså 530000, men ville ”sätta guldkant på tillvaron”. Han är 81 år – hur mycket guldkant hade han tänkt hinna med?! Helt utan ränta hade han kunnat lägga sextio papp om året på lyx och flärd fram till sin nittioårsdag.

Det här är inte Ragnar.

Ett annat favoritcitat: ”Jag är godtrogen och snäll”. Det vore godtroget och snällt av mig att hålla med. Jag tycker spritt språngande dum i huvudet kan ligga närmare sanningen. Om jag förstår CFD:er rätt kan man förlora mer än 100 procent, som om det inte är illa nog att förlora allt. Detta låter inte som något man vill investera hela sin förmögenhet i.

Sent ska syndaren vakna, men plötsligt: ”Man ska inte ge sig in i något man inte vet någonting om. Jag har fått mig en läxa och vill varna andra från att göra samma dumheter som jag.” Här kan jag och Ragnar äntligen enas. Gör inte som Ragnar, var inte som Ragnar, tänk – inte som Ragnar.

Jag föredrar färdigt

Jag är en varm förespråkare av det som kallas ”gör det själv” eller DIY i engelsk och trendig förkortning, men det finns gränser. Jag hade en granne som göt egna betongplattor. Inte några märkliga S-formade skapelser utan vanliga, fyrkantiga plattor.

Hade han behövt flera hundra hade det kunnat finnas pengar att tjäna, men det handlade om 10-20 stycken och då förstår jag inte varför man inte köper. Om man ens behöver göra det, skulle inte förvåna mig om de finns gratis att hämta på Blocket.

I SVT-serien Cowboykåken bestämde sig en stockholmare med knapphändiga byggkunskaper för att bygga ett timmerhus på 300 kvm. Han utgick ifrån obarkade timmerstockar som han barkade själv och mot slutet byggde han egna kökslådor av spillvirke. Nu fick han ju en tv-serie som ”biprodukt”, men han måste ha lagt tusentals fler timmar bara genom att barka sina stockar (om jag minns rätt orkade han barka tre om dagen). Livet är liksom inte oändligt.

Alternativ.nu har jag skrivit om flera gånger. Det är ett fantastiskt forum där människor med en massa udda kunskaper delar med sig. Men även där går det lite långt ibland, som tråden om hemgjort spackel, tillverkat av krita, linolja och rågmjölsgröt. Färdigt spackel kostar runt 20 kr litern, blandad och klar att använda så fort man har bänt upp locket. Jag vet inte vad det kostar att blanda eget och tänker inte försöka.

Klinkerfog har också kommit upp. Sånt arbete håller jag mig undan eftersom andra gör det så mycket bättre. Det är dyrt att kakla, men fogen verkar kosta från 30 kr/kvm. På ett badrum eller kök känns den kostnaden hanterbar.

Jag vill absolut inte dissa någon som vill göra saker från grunden och antagligen gör jag saker som inte heller lönar sig strikt ekonomiskt, men att göra eget spackel av gröt är inte en av dem.

Bettingbranschen på dekis?

Jag vet inte om det är en trend, men bettingbolagen verkar ha det tufft nu. Här är ett axplock från de senaste dagarna.

Betsson

Har fått åtminstone en sänkt riktkurs och aktien har haft det tufft pga osäkerhet kring marknaden, marknadsandelen och Turkiet. Egentligen har den gått knackigt hela året med vd-avhopp och annat, så jag är glad att jag kom ur på 80 kr häromveckan.

Catena Media

Vd:n avgick i tisdags, utan förvarning och med omedelbar verkan. Sånt bådar aldrig gott, och inte blir det bättre av att bolaget försöker släta över det hela som om det vore helt naturligt att man vaknade en morgon och kom på att vd:n varit jättebra tidigare, men precis exakt just nu är han fel kille för jobbet så då fockar man honom utan efterträdare.

Leo Vegas

Den lilla uppstickaren som trotsat makterna och gått riktigt bra i år, men efter sommaren har även den kursen hackat betänkligt. Fick en höjd riktkurs (84 från 80 kr) från Pareto i förra veckan, men inte ens det hjälpte aktien som verkar ha parkerat under 70 nu.

NetEnt

Har gått som tåget, både bolag och aktie, men det senaste året har det tagit stopp och efter sommaren har aktien gått från knappt 80 till drygt 60 kr. Fortfarande inte jättebillig, kan jag tycka, men det kan jag inte ta gift på.

Evolution Gaming

Online livedealers var en fiffig idé som glatt börsen ända sedan introduktionen för 2,5 år sedan, men i slutet av sommaren planade även den kurvan ut. Fortfarande många köprekar, men med P/E 44 finns det fallhöjd.

Kindred

Gamla Unibet verkar man ändå kunna lita på. Har följt index i år, inte dippat efter sommaren och känns inte jättedyr. SEB höjde häromdagen sin rek från behåll till köp och riktkursen från 95 till 108 kr. Stabilt, som Dr Alban hade sagt.

Men nog blir jag tveksam till vad vi har att vänta av spelbolagens Q3:or. Jag håller mig utanför tills vi ser vartåt det blåser. Oddsen känns inget vidare.

Hur mycket pengar skulle påverka ditt liv?

En negativ effekt av bra ekonomi är att pengarnas värde devalveras. Är man riktigt fattig kan en hundralapp göra underverk medan Bill Gates skiter i vilket. När jag var en skägglös yngling i tioårsåldern vann jag 750 kr på bingo (drygt 2000 kr i dagens penningvärde). En fantastisk summa som skulle räcka till Game & Watch-spel, LP-skivor... Jag ska inte ge fler exempel med risk för att bli K-märkt, men ni fattar grejen.

Jag undrar vad samma summa vore nu. Alltså vad som skulle krävas för samma känsla. 750 kr är fortfarande pengar. Det räcker till mat för en hel månad, men eftersom jag redan har de pengarna kan jag ändå äta mig mätt. Inte heller skulle ett tillskott på 750 kr göra att jag unnar mig dyrare mat. Det vore bara en ny siffra på bankkontot.

Men jag är inte avtrubbad och ser pengarna som meningslösa papperslappar. Tvärtom, jag blir glad när jag hittar en tia på gatan trots att den helt uppenbart inte påverkar mitt liv. Så vad krävs för det? Om jag fick hundratusen på ett bräde t ex. Jag lär inte hitta dem på gatan, men vi säger att en post på tusen aktier stiger med hundra kronor, kanske pga ett uppköpsbud eller en jätteorder. Hundra papp bara så där! Kul, men inte världsomvälvande, de gör inte att jag kan köpa något jag behöver som jag inte redan har.

"Jo, jag lovar, jag är jätteglad..."

En mille? Då börjar det likna något. En miljon räcker till en rolig bil och bara avkastningen blir en ansenlig, och i så fall också återkommande, summa. Så visst vore det bra, men inte skulle det återskapa lyckan efter de 750 kronorna i bingohallen och det är ändå lite surt.

Men man får väl ta det onda med det goda, precis som man gick miste om sommarloven när man kom ur skolan och tappade chansen till den underbara känslan att säga upp sig genom att sluta vara anställd. Som Stefan Sauk sa i en monolog: ”Aldrig får man vara riktigt glad, och är man det så regnar det.”

Inlägg 500

Tiden går fort när man har roligt. Men även nu 😉. Sedan jag startade bloggen i april förra året har jag märkligt nog fått ihop 500 inlägg med detta. Tack för att ni orkat läsa, och tack för de tusentals kommentarer ni skrivit längs vägen.

Jag har lärt mig massor om de branscher och företag jag skrivit om, för att det tvingat mig att läsa på, men också tack vare kommentarsfältet eftersom ni tipsat om artiklar, videoklipp, bloggar, poddar och böcker ni tyckt att jag bör ta del av. Inte bara om företag och börsen, jag har också fått spännande matrecept, spartips och en massa annat.

Dessutom har jag fått hejarop och beröm av er. Några har uttryckligen sagt att jag lärt dem att snåla, andra har å familjens vägnar tackat för mitt recept på mat eller bröd, så fler än jag har snubblat över kunskaper, och även detta värmer.

Vidare har jag fått ta del av roliga berättelser från läsare och lärt känna andra ekonomibloggare, så att vi blivit ett litet community som sammanstrålar då och då. Jag har också fått kunder som en direkt följd av bloggen, men det finns ju även positiva aspekter med att jobba, så det känns okej, det med.

Inte att förglömma är bloggen en ventil för att skriva av mig om dumma beslut (både egna, politikers och andras). Bara att spotta i nävarna och klura på nästkommande 500 inlägg. Hoppas att ni hänger med.

Köp rätt kundservice

Nu tror jag det är bäst att berätta att jag inte fått betalt för det här inlägget. Jag bara gillar att ära den som äras bör och vice versa.

Jag var nöjd med min första pulsklocka från Garmin. Dels för att den funkade som den skulle år ut och år in, men också för att jag fick bra hjälp från supporten när det behövdes, och eftersom jag hörde från andra löpare att de hade samma erfarenheter.

Så när det var dags för en ny klocka ville jag absolut ha samma märke, och när den började trilskas förra veckan var jag glad för det. Ingen garanti kvar, men jag mejlade supporten och berättade att min klocka fått den käcka idén att ändra enhet från km till miles varannan runda, och att batteriet håller max fem timmar, vilket skär sig en aning med mina ambitioner om att springa ultralopp.

Utan tjat lovade de att byta ut den och till kostnaden av 7 kr i porto hade jag en ny klocka efter bara några dagar. Det jag tar med mig av detta är att man inte bara köper en produkt, man köper en leverantörsförbindelse. Det kan gå bra att anlita skojarföretag som ComHem, Ryanair och Elgiganten, men när det går åt skogen är man ofta rökt.

Och även om man tror sig veta hur man ska göra för att inte bli lurad och/eller köper något som man nästan inte kan bli helt blåst på (en billig förbrukningsvara t ex) känner jag mig alltid lite smutsig med vetskapen om att andra inte har samma tur och så länge jag är del av kundbasen är jag del av problemet.