Pengar ger lycka

Kan vi inte en gång för alla avliva myten om att pengar inte genererar lycka? Det där är ju bara något rika hittat på för att slippa fattiga människors avund, och som fattiga upprepat för att slippa ta tag i sina liv.

Rikedom ger längre och friskare liv. Okej, Avicii hade hundratals miljoner och blev bara 28, men han är undantaget. Rika och höginkomsttagare lever längre och drabbas i lägre utsträckning av allt från hjärtproblem till ledvärk.

De mår dessutom bättre mentalt medan de lever, har en högre grad av välbefinnande och känner sig inte lika ledsna och uppgivna som de som har lägre inkomster.

Svenska Spel körde en reklamkampanj där man gjorde sig lustiga över rikas lyxproblem, som sand mellan tårna på solsemestern eller att man går vilse i sin femtonrumsvåning. Jag tror inte att den väckte vrede i något läger, för alla vet ju att det är så här.

Visst kan det vara jobbigt att placera sina pengar och bestämma vad man ska göra för dem, men det är rimligtvis ett större problem att inte ha pengar att göra något för. Pengar kan köpa tid och problemlösning. Vad är bra med fattigdom – lättare plånbok?

Polisanmäla Facebookrecension

Jag såg ett märkligt Twitterinlägg som jag funderat lite över. Det är skrivet av en ung person som trots att hon lagt ut informationen inte verkar helt bekväm med offentligheten, så jag väljer att inte länka till tråden eller publicera allt. Den som vill förvissa sig om att jag inte hittat på alltihop själv får väl duckduckgoa eller googla. Så här började det.

Jag tror aldrig att jag betygsatt ett företag på Facebook, men jag fattar om man vill göra det ifall man ledsnat på den service man (inte) fått. Vad jag inte förstår är fortsättningen, företagarens respons i form av en trestegsraket:

1. Företagaren frågar kunden varför hon fått en negativ recension med ett lågt betyg. Kunden ignorerar.

2. Samma natt kommer ett SMS till kunden där företagaren återigen frågar varför hon fått ”en dålig recension av dej på vår FB sida??”.

3. Jag antar att även denna kommentar lämnades obesvarad för följande lördagskväll ringer företagaren kunden och skriker: ”Ta bort kommentaren, annars polisanmäler jag dig!”

Den delen av samtalet har jag hört. Jag kan såklart inte ta gift på att ljudfilen är autentisk, men jag har ingen anledning att betvivla det. Hur som helst har vi väl alla hört sånt här förut, särskilt på senare tid, så visst tusan händer det.

Alltså. Här har vi ett företag som fått offentlig kritik. Enligt twittraren var hon långtifrån först på den bollen. Chefen väljer då att mejla, sms:a och ringa kunden. Inte för att höra vad de kan göra bättre utan för att hota kunden, först med att exponera hennes namn på Instagram, sedan med att själv ge en hämndrecension och avslutningsvis med polisanmälan. Är det något samtal jag vill höra så är det när företagaren ringer polisen:

”Hej, jag skulle vilja anmäla ett fall av förtal. Min kund har gett mig lågt betyg på Facebook, så det är bara för er att åka och hämta henne. Men ta det försiktigt, hon kan vara beväpnad med både Iphone och åsikter.”

Det här låter lite som när politiker ger sig på dem som smutskastar Sverigebilden istället för att lägga sin energi på att förbättra Sverige så att bilden blir bra alldeles av sig själv. Kanske är kritiken orättvis, både i det ena och andra fallet, men åsikter kan inte förbjudas. Man kan försöka skrämma meningsmotståndare och missnöjda kunder/medborgare till tystnad, men det brukar inte gå så bra.

Och i min värld har man redan förlorat om man försöker. Tänk er själva att ni har en jättebra och prisvärd produkt. Till att börja med borde det inte komma så mycket kritik mot den, annat än möjligen från konkurrenter. Men om den väl kommer, vad gör ni? Rycker på axlarna, rundar antagonisten och säljer vidare till nöjda kunder? Eller ger er på kritikerna och hotar dem med polis?

USA-ETF:er, vad händer?

Vid årsskiftet slutade svenska nätmäklare tillhandahålla handel med amerikanska ETF:er, alltså börshandlade fonder. Detta eftersom regelverken PRIIPs (det har inget med öl att göra, utan byråkrati och klåfingriga politiker) och Mifid2 kräver att konsumenterna måste ges mer information om värdepapper än vad som nu är fallet för att vi ska vara betrodda att köpa vad vi vill för våra egna pengar.

Så ”tills vidare” plockades instrumenten bort från utbudet. Så här sa Nordnet:

”Vi kommer att fortsätta dialogen med fondbolagen i USA och Kanada och hoppas och tror att de inom en inte avlägsen framtid vill kunna erbjuda europeiska privatsparare möjligheten att investera i deras produkter, och då kommer vi naturligtvis att inkludera dem i vårt utbud igen.”

Avanza sa att ”de amerikanska fondbolagen bakom ETF:er inte kommer att vilja lägga pengar” på att fixa detta. Istället trodde de på marknaden här hemma:

”Banksverige lär försöka ersätta de snart utsuddade ETF-utbudet med nya sparformer. Hur fort det går eller hur brett utbudet blir får vi se framgent.”

Jag vet inte om jag är för tidigt ute eller om jag missat något, men jag har varken sett att ”förhandlingsvägen” eller ”marknadsvägen” gett några som helst resultat. Kanske kan man komma runt problematiken (givetvis till en kostnad) genom att gå till Banktyskland eller Bankengland, men Banksverige har inte levererat.

Grillterror

Samma sak varje vår. Då duger det inte längre att laga mat på spisen, som vanligt folk. Nej, då ska man ut och grilla i trädgården. Efter en löprunda luktar jag inte svett, jag luktar rök med en touch av hickory! I vissa områden verkar det vara lag på att man måste grilla minst en gång per dag.

Med risk för att reta upp de flesta kvinnor och ännu fler män ska jag nu påpeka det uppenbara. Det fanns en tid när vi var tvungna att grilla för att få lagad mat. Sedan uppfanns spisen och ugnen. Med hjälp av gas och senare elektricitet kunde man laga mat inomhus, utan att först lägga timmar på det perfekta underlaget, man vrider bara på spaken.

Förutom att civiliserad matlagning är mycket enklare och smidigare är det dessutom billigare, oavsett om man jämför med kol eller gasol. Den absolut minsta påsen grillkol eller briketter kostar minst 25 kr (engångsgrillar är ännu dyrare). För de pengarna kan jag göra en middag för fyra personer – inklusive råvaror, inte bara driftskostnaden för själva matlagningen.

Dessutom hinner vi äta upp den innan grillen ens nått rätt glöd. För det tar ju en evinnerlig tid att grilla. Jag fattar att många tycker att det är värt priset, men ni har fel. Dessutom blir ni inte Per Morberg bara för att ni köper en grill på Bauhaus. Laga mat som folk!

Hur handlingsförlamad får man bli?

Läser att 59 procent av barnen i åldern 7-16 år skulle vilja vistas mer i naturen. Ja, men gör det då! Det finns ingen åldersgräns på att ge sig ut i skogen, ingen entréavgift eller andra kostnader, det är bara att gå!

Jag fattar att det är mycket med skolan och kompisar, men att skylla på tidsbrist, som både ungdomar och forskare gör i artikeln, köper jag inte. 13-15-åringar ägnar många timmar framför datorn och åt tablå-tv. Runt 30 procent av dem över fyra timmar per dag! Att då påstå att man inte hinner gå en skogspromenad på tjugo minuter blir fånigt. För de allra, allra flesta handlar det bara om prioriteringar.

Jag var sannerligen ingen leka-ute-unge, men idag hade jag nog framstått som en skogsmulle. Nu avslöjar jag nog hur gammal jag är och vilken gammaldags uppfostran jag fick, men en av anledningarna till att jag trots allt rörde mig mycket var för att transportera mig. Ville man som barn komma någonstans på 80-talet fick man gå eller cykla. Man gick till skolan, träning, kompisar och fester. Det var aldrig trafikstockning utanför skolorna av hämtande/lämnande föräldrars bilar.

Dagens barn lider av ryggproblem, fetma, psykosomatisk stress och ADHD i en lavinartad utveckling. Jag är övertygad om att alla dessa besvär skulle minska om ungarna tog sig ut mer. Och ”var fan är föräldraansvaret?!”, som skrikjournalisten Joakim Lamotte brukar ropa in i sin Iphone. Ta med barnen ut på helgerna när de fortfarande är så små att de inte kan välja. Har ni inte tid med det kan ni skaffa en guldhamster istället för barn, de motionerar sig själva.

Morgondagens blankarlista

Jag såg att Byggmax hamnat på listan över börsens mest blankade aktier, alltså de bolag med störst antal utlånade aktier, vilket görs av aktieägare som tror att kursen ska ner.

Jag har tidigare vädrat min aviga inställning till Byggmax, för att jag tycker att deras service är helt usel. Nu kan man ju, med visst fog, hävda att min subjektiva erfarenhet av två Byggmaxbutiker med en handfull medarbetare inte säger så mycket om hur företaget mår. Men något kanske det ändå säger, och jag fick mycket medhåll i kommentarsfältet när jag tyckte till om dem, så andra har liknande erfarenheter.

Marcus Hernhag var gäst i senaste Fillorkill och berättade då att han går en del på magkänsla, att ibland får man strunta i nyckeltal och bara tänka logiskt. Hans magkänsla bottnar i och för sig i nästan tjugo år som ekonomijournalist, men om jag gick all-in på min magkänsla finns det fler bolag jag skulle vilja ha upp på listan.

Ica

Ja, de tjänar pengar och ja, de har massor av kunder, men jag fattar inte varför. Det är inget fel på utbudet eller tillgängligheten, men de är galet dyra jämfört med Willys, Lidl, Citygross och antagligen alla andra kedjor med undantag för Coop. Någon gång måste väl storhandlande barnfamiljer inse att den korg de betalar 1000 kr för hade kostat 600-700 kr hos konkurrenterna, och komma på att de inte längre vill finansiera butikschefens lyxbil och swimmingpool.

Välkommen till din lokala Icahandlare...

Com Hem

Har ni träffat en nöjd Com Hem-kund? Inte jag heller. Jag förstår inte varför de fortfarande har kunder kvar, och att inte människor i ”Com Hem-hus” (hör ni sektvarningen?) gör uppror mot sina hyresvärdar och bostadsrättsföreningar för att slippa företaget vars kundtjänst är svårare att få kontakt med än Donald Trump. Nu ska de gå ihop med Tele2, som finns med på blankarlistan. Pga Com Hem? Vet inte, men de bara måste bli ett sänke för Tele2.

Facebook

Inte svenskt, men de går ju ändå att blanka. Jag ogillar allt Facebook står för, vad de gör med användarna, vad de gör med användarnas uppgifter och vad de gör med yttrandefrihet och demokrati. Men vi kan bortse från det. Facebook tappar unga användare och utan att vara alltför djärv vågar jag påstå att de aldrig mer kommer ta marknadsandelar i kriget mellan sociala medier. De äger Instagram, som åtminstone är lite hetare, men hur länge? Minns ni Playahead, MySpace och Lunarstorm? Det går fort i hockey.

Vilka bolag tror ni är morgondagens Fermenta och Eniro?

Någon betalar, troligen du

Jag måste erkänna att jag aldrig hade hört talas om Joacim Cans när han dök upp som gäst i podden På Riktigt, men jag har läst på. Han sjunger i Hammerfall. Jag letade upp en låt på Youtube och lyssnade så länge jag orkade, vilket var tre sekunder.

Det var betydligt intressantare att höra honom prata. I huvudsak handlade det om ekonomin som artist, men jag tror att det går att överföra till alla andra, och passar ihop med min gamla käpphäst att man aldrig kan lämna ifrån sig ansvaret för sin egen ekonomi.

Det viktigaste Cans hade att säga var att allt kostar, även om man inte tänker på det. T ex hade hans band avsagt sig starksprit i logen eftersom bandet inte drack den, och även om den inte hamnade på fakturan var det en kostnad för att boka bandet. ”Behöver vi något kan vi gå ut och köpa det själva, det är ju ändå vi som får betala.”

Jag jobbade som komiker i tio år och tänkte på samma sätt kring blommor. En bukett snittblommor kostar ändå några hundra. Lägg dem på gaget istället. Fin gest att få en blombukett när man kliver av scenen, men vad ska jag göra med den? Antingen skulle jag till ett hotellrum eller också sitta i en bil eller på ett tåg i sex timmar. Efter det är den buketten vissnare än Kristina Lugn.

Hammerfalls ekonomi var tydligt aldrig sämre än när de under några år anlitade en manager. Jag är helt med på det. Artistbokarna erbjöd sig sällan att boka åt mig, men jag hade inte låtit dem göra det även om de gjort det gratis (vilket de inte hade, allt kostar). Ibland ingick hotell för att kunden betalade (eller för att de hade eget hotell), så då fick jag leva med det. Motvilligt.

När jag bokade mina egna resor och hotell blev det alltid billigare och ofta bättre, eftersom jag jämförde färdsätt, biljettpriser och hotell. Nackdelen var att det billigaste tåget ofta var morgontåget som gick innan hotellet serverade frukost, men om tågresan kostade trehundra mindre fick jag väl shoppa frukost på 7-Eleven då.

Jag åker kollektivt till Arlanda för 31 kr – pendeltåg till Märsta och sedan SL-buss. Flygbuss kostar 99 kr, Arlanda Express 280 kr. Listan på exempel är oändlig, det finns så många helt onödiga småkostnader för den som aldrig planerar eller som inte själv drabbas av dem (eller inte förstår att de drabbas). Cans säger i intervjun att han är 20 procent artist, 80 procent företagsledare.

”För så mycket tid lägger man ner på det som inte är speciellt kul. Men det är ändå det som säkrar din framtid. Det är det som betalar räkningarna, ser till så att barnen har det bra och får sina julklappar.”

Så sant som det är sagt.