Grönt är det nya svarta

Att fondbolag och börsnoterade företag tävlar i miljömedvetenhet är inget nytt. Det gäller att försöka sälja in sig som det bästa miljövalet, hur långsökt det än må vara. Och av någon anledning är bästa miljöval sedan en tid tillbaka liktydigt med att minska koldioxidutsläpp. I alla fall påstår man det, jag har hittills inte sett någon som använt fakta i sin argumentation.

När Nordea slog sig för bröstet och hävdade att man får 27 gånger lägre koldioxidavtryck synade Nordnets avgående sparekonom Joakim Bornold bluffen.

Jag tror inte att Bornold hatar miljön eller ens ifrågasätter klimatalarmismen. Han undrade bara på vilket sätt koldioxidutsläppen påverkas av att någon annan äger aktierna i bolaget bakom utsläppen. Det fick han mycket kritik för, men utan fakta, det bara ”kändes fel” för en del.

Elbilar är såklart också en helig ko. Det är helt okej att åka till en nationalpark och hälla ut kvicksilver i grundvattnet, bara du kört elbil (förlåt, jag menar ”miljöbil”) dit. Huruvida elbilar ens är bättre för miljön återstår att se, men staten har en längre tid subventionerat dem med ”supermiljöbilspremier”.

SVT Plus har konstaterat att leasingföretag har som affärsidé att köpa bilar med skattefinansierad subvention och sedan exportera dem till länder vars skattepengar istället går till kärnverksamhet som sjukvård och sånt där trist. Nu har man ändrat bonussystemet, men det nya kommer säkerligen också utnyttjas, precis som alltid när staten försöker mixtra med den fria marknaden.

Jag tycker också att det vore bra om folk köper hållbara produkter från företag med hög moral, men att försöka tvinga dem genom att snedfördela konkurrensen med hjälp av deras egna skattepengar är precis motsatsen till en långsiktigt hållbar lösning. Är man dessutom inte säker på att man snedfördelar den åt ”rätt” håll kanske det inte är bra ens på kort sikt.

Var den besvärlige kunden

Svenskar vill i allmänhet vara resonliga och inte ställa till med besvär. Det gäller inte minst när vi handlar. Visst kan matvaran se lite tråkig ut när vi ska lägga in den i kylen hemma, men ”det borde jag ju ha sett i butiken, så dumt av mig” och plötsligt är det vårt fel att vi inte fått vad vi betalt för!

Det här gäller inte bara mat utan alla möjliga varor och tjänster. Det är en fin egenskap att vilja vara smidig att ha att göra med, men ibland behöver man sätta ner foten, ta ställning och påminna motparten om sina åtaganden. Du gör det inte bara för att få rätt utan för att den som säljer skit ska ha skit. Du gör det för dina medmänniskor och för kommande generationer. Det ska kosta på att vara en dålig leverantör. Här kommer Sparos snabbkurs i Hur man blir en krävande kund.

Var tydlig med orättvisan

Se till att leverantören inte misstar dig för en gnällig jävel som aldrig är nöjd och ser en sport i att försöka bråka till sig mer grejer. Gör klart vad du betalat för och jämför med vad du fått. Kanske är det inte leverantörens fel, det kanske är otur. Eller också berodde det på leverantörens underleverantör som i sin tur blåst honom. Gemensamt för alla varianter är att det inte är ditt problem. Du har handlat av leverantören och inte fått vad du betalt för - fixa!

Ha lösningar

Hur ska leverantören veta att du går att tillfredsställa? En del kommer att gnälla ända in i kaklet och om de ändå inte blir nöjda är det ingen idé att ens försöka. Bestäm dig därför för vad du vill ha ut av en reklamation. En ny vara, att de gör om jobbet, ekonomisk kompensation eller en kombination? Presentera lösningen så att leverantören förstår att problemet (alltså du) försvinner om han gör som du säger.

Ta namn

Personligt ansvar är en underskattad parameter. Inte minst på stora företag där en undermålig försäljning i Hultsfred landar hos en anonym kundtjänst i Sveg. När du fått som du vill, eller när personen du pratar med lovat att kolla upp saker och återkomma – ta personens namn! Gör det även om du redan har det eller om personen har en gigantisk namnskylt. Du gör det av två skäl:

1. För att du vet vem du ska hänvisa till när löftena spricker.
2. För att visa personen att om han/hon inte löser detta kommer du gå högre upp i organisationen och berätta vad du blivit lovad och av vem.

Inte minst tvåan är en viktig pusselbit för att du så snart som möjligt ska slippa dessa odugliga pajasar. Tills du drabbas av nästa.

Sängskrivning

Jag får alltid de smartaste idéerna nattetid. Antingen precis innan jag somnat eller också någon av alla gånger jag vaknar mitt i natten för att kroppen återigen vill påminna mig om att jag är medelålders man och således behöver tömma blåsan dubbelt så ofta när jag inte är vaken.

Det kan gälla jobb, privata bekymmer, börsplaceringar eller blogginlägg. I tillståndet mellan sömn och vakenhet glimrar hjärnan till och löser såväl världsproblem som världens alla andra problem, men eftersom hjärnan inte är riktigt påkopplad är det stor risk att allt är puts väck när jag vaknat.

Så har jag nog alltid funkat, så det måste vara massor av bra idéer som försvunnit. Skämt, krönikor, en handfull bestsellerromaner och en och annan bloggtext. Därför har jag bestämt mig för att alltid ha papper och penna på nattygsbordet. Bra i teorin, i praktiken hittar jag pennan en gång av tre. Övriga gånger lyckas jag istället välta vattenglaset som står där, och pennan har inte ens funnits på plats.

Som ni märker försöker jag förklara varför det inte blev någon djup och tänkvärd ekonomitext idag. Inte för att jag saknat uppslag utan för att jag saknat penna när jag väl fått dem. Och även när jag hittar pennan kan det spricka.

”Men vad fan står det?!”

Global Gaming, tredje kvartalet

Global Gaming 555 är alltjämt ett av mina största innehav. Dessutom är det ett intressant bolag, det är därför jag tjatar om dem så ofta och nu är det dags igen.

Aktien gick ju upp över 10 procent när William Hill la bud på Mr Green för tre veckor sedan. Nu var det upp till bevis med den egna Q3:an. Jovars, en kvarts miljard i intäkter, en ökning med 93 procent från förra året, är svår att klaga på. Marknaden höll med.

Jämfört med Q2 var tillväxten ”bara” 11 procent och självklart kan de inte fortsätta att slå siffror tvåsiffrigt kvartal efter kvartal. Men det behöver de inte heller så länge de tjänar väldigt mycket pengar. Jag har svårt att se att nästa års utdelning ska landa på under 2 kr. Med en aktiekurs under 40 kr är det ju över 5 procent. Ingen dålig direktavkastning för ett tillväxtbolag på First North, så jag tvivlar på att aktien stannar där.

Efter Mr Green-affären sa jag att jag skulle vara nöjd med 50 kr per aktie vid ett eventuellt bud på Global Gaming. Nu när aktien står i 38 vill jag åtminstone ha 60 kr. Men ska man drömma tar den sig dit på egen hand genom att fortsätta att prestera fantastiska siffror. Eller att någon konkurrent bjuder 80-100 kr i närtid.

Det jag ser som mest positivt nu är inte siffrorna utan aktiens rörelsemönster. Det här är ju ett gammalt företag där många av storägarna vid introduktionen satt på väldiga mängder aktier införskaffade för nästan inga pengar alls, och det säger sig självt att de var sugna på att ta hem vinster när aktien steg krona för krona från introduktionskursen 22 kr.

Rapporterna har varit bra mer eller mindre hela tiden, men varje gång har det varit samma sak. Efter en snabb uppgång har kursen gått tillbaka igen när storägare pumpar ut sina aktier. Att den inte dippade efter ”Mr Green-lyftet” och inte heller gjort det de första två dagarna efter Q3:an utan tvärtom ångat på och slutat på dagshögsta kan betyda att det inte längre finns någon storägare som vill ut.

Lugn, jag ska inte göra en börsforum-rant om kurser över 50 kr nästa vecka. Jag konstaterar bara att det ser bra ut. Eller som sportfånen Putte Kock lär ha sagt:

"Nu ska vi inte kasta yxan i sjön, snarare tvärtom."

Hemma hos!

Det tog 47 år, men äntligen har jag fått ge min första hemma-hos-intervju! Nej då, jag är inte bitter och har faktiskt tackat nej till dylika förslag tidigare.

Men när Miljonär innan 30 frågade kändes det inte som att lajva familjen Wahlgren, det var mer ett snack mellan bloggkollegor. Själva intervjun kan ni läsa här på Miljonärens blogg, men jag tänkte reflektera lite kring texten nu när jag ser det färdiga resultatet.

Jag hade läst tidigare fredagsintervjuer och var nog beredd på frågor om placeringar och börsstrategier, men anade samtidigt att det intressantaste, de frågor jag hade ställt mig själv, handlar om sparkvot och utgifter. Ändå var jag totalt oförberedd på frågan om vad jag skulle göra om jag vore tvungen att konsumera mer. Kanske borde jag skriva ett eget inlägg på temat, även om jag nog varit inne på det i femtio tidigare inlägg.

Miljonären skriver att min blogg får honom att känna sig normal, att hans sätt att leva kanske inte är så extremt ändå. Jag får väl säga tvärtom då. När jag läser hans reflektioner känner jag mig lite som ett ufo. Ingen smartphone, inget Netflix och månadskostnader lägre än Miljonär innan 30, känd för sitt sparsamma liv. Vad är det här för jävla gök? Jaha, just det, det är ju jag. Jag känner inte att jag kvalar in med ”Burk-Curt”, ”Hästmannen” eller Erik & Sigvard, men när jag läser om mig utifrån på det här sättet blir det ändå påtagligt att jag inte är Mr Medelsvensson heller.

Men skit detsamma! Jag gör aktiva val och har inga problem att stå för dem.
Intervjun avslutade vi med en löprunda. Även det lite udda för det hade aldrig GW eller Göran Greider gjort.

Ny rekordhandel väntar

Framtidsoptimismen ökar i handeln. Man räknar med ökad försäljning under Black Friday i morgon, men också i hela julhandeln. Årets julklapp är enligt HUI ”det återvunna plagget”, men det är nog mer en förhoppning än fakta. Det kommer som vanligt bli något riktigt dumt och onödigt. Det brukar nämligen bli det.

Att kronan tycks falla fritt och att vi är på väg in i en lågkonjunktur med höjd ränta samtidigt som allt fler svenskar har en högre skuldkvot än någonsin är såklart inget skäl att sluta köpa all möjlig dynga.

Så jag tror att de får rätt. Det blir säkert rekordjulhandel i år igen. En del kommer att ta snabblån för att få en fröjdefull jul. Andra kommer bara att bränna sin buffert som de så väl hade behövt till något vettigare.

Jag är inte mycket för ett stort och påkostat julfirande, men jag förstår faktiskt inte hur någon kan gå så all-in i julen som de flesta verkar göra. Varför inte välja ut 2-3 rätter och ge barnen (och bara barnen!) 2-3 julklappar och sedan umgås med nära och kära?

Varje års julskyltning får mig att tänka på slutet av Adolphson & Falks Mer jul där de mixar ihop Kalle Ankas Jul med tomtar och julsånger till en kakafoni av oljud och så funderar jag på hur mycket grötigare rim och krimsigare krams det är möjligt att få.

”Länka till oss?” - NEEEEEEEJJJ!!!

Jag har en gång tidigare gnällt över reklamtiggeri, det som Percy Nilegård skulle kalla ”marketing by not asking any questions”.

”Hej!
Vi på Skumrask Finans har skrivit om dig på våra nätsidor.
Vi undrar om du skulle vilja länka tillbaka till oss, gärna till vår artikel ovan?”

Eeh... Nej. För egentligen har ni ju inte skrivit om mig. Ni har kopierat en länklista med uppemot hundra ekonomibloggar. Den har ni sedan lagt i en underkatalog som exakt inte en enda människa kommer att hitta till. Den övriga hemsidan handlar om era svindyra blancolån som jag hoppas att ingen behöver ta, allra minst mina läsare.

Som jag ser det finns tre skäl att länka till något:

1. Någon betalar för det.
2. Jag får något annat i utbyte.
3. Jag gillar det de gör.

Skumrask finans tillhör ingen av kategorierna (och ”Skumrask” är alltså inte ett specifikt företag, ibland heter de så, ibland si). Något som tillhör kategori 2 och 3 är StockBlogs, som försöker samla alla aktiebloggar på ett ställe och gör det lätt att scrolla igenom de senaste inläggen.

Jag får alltså inte betalt av StockBlogs heller, men väl en länk varje gång jag bloggar och eftersom jag bloggar oftare än nästan alla andra ekonomibloggar är det mer än de flesta. Fast kvantitet betyder ju inte automatiskt bra. De bevisar inte minst alla dessa snabblåneskojare, för de tycks verkligen bli fler för var dag och hittills har jag inte sett något bra med dem.