”Sparo skulle kunna stå för Sparombudsmannen. En sådan borde absolut finnas i detta idiotsamhälle.”
Så står det här uppe som presentation av bloggen och jag har funderat över det där. Varför finns det ingen sparombudsman? Någon som uppmuntrar och hjälper folk att spara istället för att slösa, som ju är det nya normaltillståndet. Jag är inte ute efter ett jobb, jag tänker bara högt.
Faktum är att ordet sparombudsman
knappt finns. De flesta internetlänkarna leder till mig. En ledde
till Claes Hemberg, då sparekonom på Avanza:
”Jag frågade våra sparare vad de ville kalla mitt jobb. De svarade sparekonom. Sparombudsman fanns också upp till diskussion. Men spararna fick bestämma och sparekonom blev det.”
Bra val, en bank ska inte ha ombudsmän,
sådana ska vara kopplade till ett samhälle eller möjligen en
ideell förening. Därmed inte sagt att det inte finns sparekonomer
som hade funkat i den rollen. Möjligen Hemberg, eller varför inte
Günther Mårder som statlig sparombudsman? Fast det bygger ju på
att staten skulle se ett egenvärde i sparsamma medborgare och det
tror jag inte att Sverige gör.
Sparombudsmän verkar inte heller
finnas i andra länder. Ombudsman är ju annars ett ord som av någon
märklig lånats ut till engelskan, så det skulle kunna finnas. I
Nya Zeeland har det funnits en ”insurance & savings ombudsman”,
men det verkade ha varit mer av en konsumentombudsman för
försäkringsbranschen.
Kanske kunde någon rik sparivrare, en
framtida Aktiestinsen, donera några miljoner till en oberoende
stiftelse som får inrätta en Sparombudsman på riktigt, inte en
förvirrad bloggare som vädrar sina spartips. Och – om jag inte
varit tydlig nog – jag vill inte ha det jobbet.