Billigt & ”billigt”

Så här i mellandagsreatider kan det inte nog påpekas att bara för att något sägs vara billigt behöver det inte vara det. Tvärtom många gånger! Vore det verkligen ett fynd skulle det inte behöva sägas, och näringsidkare är inte helt objektiva när de påstår sig leverera galet billiga tillbud.

Men en del kommer alltid köpa. Fyra toarullar på extrapris när det ändå blir billigare att köpa hel bal. Eller omvänt, erbjudanden om ”tre för två” är alltid dyra om man bara behöver en. Inte heller bör man handla ”fynd” som är dyrare än ett stenkast därifrån. Ingen poäng att handla på rea i en matbutik när affären bredvid är billigare till och med på den dyra affärens (ja, jag menar Ica) lockvaror.

Ibland kan det vara ännu närmare, i samma butik. Brysselkål säljs fryst året runt. Färsk finns bara på hösten/vintern och är då billigare. Förra veckan hade Willys rabatt på bägge varianterna, 500 gram färsk för 9,90 kr, 550 gram djupfryst för 16,90 kr. Kilopriset på den frysta är alltså 55 procent dyrare. Vill du prompt ha den fryst kan du alltså köpa färsk och slänga den i frysen. I de lägena blir jag nästan sugen på att ställa mig vid Willys frysdisk bara för att se vem som ogillar pengar.

På börsen har vi A- och B-aktier. Om handeln är obefintlig i A-aktien kanske det ibland kan finnas skäl att tänka ett varv till, annars är det ju gratispengar att köpa A-aktier om de är billigare. Lik förbannat finns det köpare på B-aktien, annars skulle den bokstavligen gå ner till A-nivå på nolltid.

Och det gäller allt! Överprissatt skräp och fejkade reor skulle inte finnas utan köpare.

Zlatans näsa

Statyer funkar bäst när de föreställer döda människor. Var det inte tydligt förr har det blivit det med Zlatanstatyn i Malmö, som fått sin näsa avsågad och blivit sprejad så att han ser ut att lida av vitiligo. Brons-Zlatan ser nu ut som Michael Jackson!

Jag är själv helt ointresserad av fotboll, som jag upplever som den absolut tråkigaste idrotten. Zlatan roar mig också föga, han har ju samma utstrålning som en staty och verkar ungefär lika talför och intelligent också.

Men pengar intresserar mig. Bara tillverkningen av statyn kostade över en halv miljon. Sedan diskuterades det i ett år var den skulle stå. Från början var det tänkt att ställa upp den utanför Friends Arena, men till slut landade den i Malmö. Hur många skattekronor dessa diskussioner kostat vet jag inte, men varken politiker eller tjänstemän jobbar gratis.

Och det slutar inte där. En ny näsa går nog på en nätt slant och trots att detta var långtifrån första gången statyn utsatts för skadegörelse har bara bevakningen kostat Malmö stad tiotusentals kronor, och det är ju en kostnad som inte försvinner. Det är gissningsvis ett av skälen till varför man nu pratar om att flytta statyn (nya möten, taxametern tickar).

500 kilo Zlatan slänger man inte upp på takräcket på en personbil, så där ryker en slant till. Och var ska man ställa honom där han inte riskerar nya amputationer – Nordpolen? Nya bevakningskostnader för en ny kommun alltså. Mitt förslag:

Skänk Zlatan till Zlatan. Han kan väl ha statyn i sin egen trädgård? Jag är övertygad om att han är den som skulle uppskatta konstverket mest, och som bonus skulle det kanske bli lite mindre märkligt att han pratar om sig själv i tredje person ifall han faktiskt fanns som tredje person ute på gården.

God jävla jul!

Julafton igen. Firades traditionsenligt med min mor så sent som för ett år sedan. Anade redan då att det skulle bli hennes sista, och så blev det. En del sörjer sina döda särskilt mycket under högtider. Jag tycker inte att det är någon större skillnad, men sen har jag väl aldrig varit så mycket för att fira jul. Åtminstone inte i vuxen ålder.

Apropå jul och nära och kära såg jag denna önskan:

Troligen inte helt autentisk, men nog ligger det ett korn av sanning och skaver på botten. Jag är ju en sån där kuf som går runt och tittar på verkligheten när jag är utomhus och jag ser ofta föräldrar som är ute med sina barn och ändå har en mobiltelefon i ansiktet, särskilt om barnen sitter/ligger i vagn och därför inte kan springa iväg. Jag har själv ett umgänge på nätet, men tänk på att livet pågår även utanför den där rutan.

Kanske särskilt i juletid. Människorna på Instagram, eller var ni nu håller till, kommer att finnas där även i januari, men tant Beata kanske inte sitter i den där fåtöljen nästa jul. Det är klart att du ska följa min blogg även över jul och nyår, men lägg ner internet däremellan.

Det ska jag göra nu. För att spara lite tid har jag nämligen gjort som kungen borde göra, återanvänt en gammal julhälsning som fortfarande håller ihop skapligt. Det är bara meningen om Arne Weise som känns lite dammig efter året som gått, men ni kan se just det lite bildligt.

What goes around comes around

När Onoff slog igen portarna tänkte jag: ”Äntligen!” Inte för att jag är en elak person. Det är jag ju, men det var inte därför. Jag är bara en varm anhängare av att skit får vad skit ska ha. Hemelektroniksäljare är ju allmänt sanningsflexibla, men Onoff tog det där till nya bottnar och för en gångs skull blev marknadens dom hård och korrekt.

Eller inte ”en gångs” för nu har det hänt igen. Minnesstarka läsare kanske kommer ihåg min recension av skvallertidningen Veckans Affärer. Enkelt uttryckt gick min kritik ut på att den nästan är helt befriad från affärsnyheter och ekonomi. Om man inte räknar in listor över inflytelserika kvinnor.

Jag har inget emot att kvinnor får inflytande (förutsatt att de är kompetenta såklart), men att läsa korta beskrivningar över ”10 kvinnliga styrelseproffs” eller ”50 mäktiga kvinnor” ger mig ingenting. När chefredaktören skriver sitt avskedsbrev framhåller hon tidningens kamp för kvinnor, jämställdhet, klimataktivism och mångfaldsarbete.

Tanken att marknaden inte ville ha en tidning som skulle kunna förväxlas med Feministiskt Initiativs partiorgan verkar inte ha slagit henne. Jag förstår det, annars hade hon väl under de tre år som gått sedan min recension låtit tidningen återgå till att bli en affärstidning. Ni vet, en sån där om börs och ekonomi.

Men det gjorde hon inte varför jag åter får stämma upp i mitt ”Äntligen!”. Nu håller jag bara en tumme för att skojarföretagen Byggmax och Elgiganten ska gå samma väg.

Jag har privilegier – so sue me!

Jag och andra som lever snålt eller väljer bort heltidsjobb får ibland höra att det är en annan sak för oss, som har förutsättningarna, än för de som är fattiga på riktigt och tvingas leva snålt. ”Silversked i mun” och allt sånt.

Det är sant. Självvald ”fattigdom” är något helt annat än riktig. Det är lättare att spara om man har pengar och det känns inte som samma uppoffring när man vet att det är frivilligt. På samma sätt kan rikingar fasta eller campa, men skulle ha svårt att stå ut med att svälta eller bo i tält av tvång.

Men vi kan ju vända på det. Ska man jobba på bank fast man inte vill bara för att det är någon annans dröm? Självklart inte, och det är inte mitt fel att det finns världssvält och fattigdom. Människans främsta ansvar är att på bästa sätt ta hand om sig själv och de sina.

Dessutom har alla individer dörrar som är stängda. ”Du kan bli vad du vill” är en floskel ingen som tänkt egna tankar köper. Det allra mesta kan vi inte bli, vi får spela livet med de kort vi har. Därmed inte sagt att vi inte kan sträva mot mål och förbättra oss. Den som inte tycker sig kunna uppnå någonting kommer inte heller att göra det.

Återkoppling Opus

Igår blev jag intervjuad. Men något annat som hände igår och som betydligt fler bryr sig om är att det kom ett nytt bud på Opus. För ett par veckor sedan satt jag ju här och spekulerade i ett högre bud och igår kom det, 8,50 kr mot tidigare 7,75.

Att jag tar upp ämnet igen är inte för att klappa mig själv på axeln att jag gjorde rätt, i alla fall inte bara. Det är ett intressant läge jag inte varit med om tidigare. Det nya för mig är att uppköparna har bolagets vd på sin sida. Det är inte utan att man funderar över var hans lojalitet har funnits det senaste året – om han velat att det företag han driver ska gå bra så att aktien går upp, eller ner för att det företag han också är involverad i och som vill köpa upp Opus ska få komma in på en bra nivå?

Vidkun Quisling. Inte vd, kom bara att tänka på honom.

Och när nu budet höjs passar man på att ”smyga” in en vinstvarning på samma gång. För min del tycker jag att den lät lite krystad och börjar såklart fundera över om den är till för att få fler aktieägare att gå med på budet.

Jag hade i och för sig hoppats på ett ännu högre bud, men jag är inte heller sugen på att följa med tillbaka under 7 kr för att eventuellt få högre avkastning längre fram. Särskilt med tanke på att vd:n i så fall måste bort och en bra ersättare måste fram. Jag anar att fler tänker som jag för efter förra budet låg kursen aldrig under budnivå. Uppenbarligen hoppades många på mer. Efter detta bud har aktien konstant legat en tioöring under budet.

No, it isn't.

Som det känns nu väntar jag till inlösen och släpper mina aktier då, tillfreds men inte nöjd. Eller, snarare, med en sur bismak av att ha blivit lite manipulerad och utnyttjad.

60 spänn för ingenting

Min mammas lägenhet, som nu står tom, har dubbla elavtal. Ett för elnätet och ett för förbrukningen. Den första räkningen kan man ju inte göra något åt, men den där man betalar för den el man faktiskt använder går ju att pressa genom att inte använda el.

Bostaden står som sagt tom. Kyl och frys är avstängda, spisen, kaffebryggaren och tv:n har inte använts på flera månader. Den enda el som förbrukas löpande är till en väckarklocka i sovrummet och klockan i mikrovågsugnen. När jag är där för att vattna blommor, ta hem posten eller visa lägenheten för spekulanter tänds lampor, men bara då.

Den mest elintensiva verksamheten är dammsugaren, men den används bara tio minuter åt gången och eftersom ingen bor där behöver den inte tas fram särskilt ofta, kanske en gång i månaden. Jag tror att ni anar vad jag ska berätta nu. Räkningen för november, 30 dagar, hävdar att 21 kWh förbrukats under denna månad.

Hur i hela friden har jag kunnat bränna tjugoen tusen wattimmar i en tom och nedsläckt lägenhet med fjärrvärme? Det motsvarar dammsugning i femton timmar, en tv i tio dygn eller kaffebryggning av hundra koppar om dagen.

Gissningsvis märker ingen med normal elförbrukning om de skulle få betala för tjugo kWh extra. Eftersom jag ändå har använt el (när jag har visning lyser varenda lampa) skulle jag heller inte reagera om mätaren registrerat ett par kilowattimmar, även om det låter mycket, men 21 är helt enkelt orimligt.