Privatekonomi i skolan

Nordnets Frida Bratt har skrivit om privatekonomiundervisning i skolan och fått medhåll av lärare att behovet är stort. Jag har själv varit inne på ämnet tidigare och tyckt ungefär likadant.

Men det kommer inte hända. Först och främst finns inte den politiska viljan. Förslag har kommit under flera regeringar av olika färg med utbildningsministrar från fyra olika partier, så hade politikerna velat hade det redan skett. Istället trycker man pliktskyldigt in lite privatekonomi under hemkunskap och matte. Att detta inte duger behöver man inte ens läsa kronofogdestatistik för att se.

Nästa punkt är ännu mer förtvivlad. Det handlar om tid och förkunskaper. Vi som inte har barn i skolåldern glömmer ibland hur jävla dålig den svenska skolan har blivit. Här är ett par kommentarer från lärarna i Frida Bratts reportage:

”Jag försöker få mina 9:or att inse betydelsen av ett sparande. Jag har märkt att eleverna har ganska stora problem med ränta och procent.”

”Det är relativt lätt att klämma in privatekonomi i grundskolan, men frågan är om eleverna är mogna att ta till sig allt detta i grundskolan eller om de ska arbeta med vissa av frågorna på gymnasiet när det är mer aktuellt.”

Själv hade jag bra kläm på procenträkning hyfsat tidigt i mellanstadiet, men nu har tydligen inte ens niorna kommit dit. Och då ska man alltså vänta tills ”det är mer aktuellt”, när ungarna praktiskt taget är vuxna. Det är så dags då.

Min slutsats blir att om du vill att ditt barn ska lära sig privatekonomi (och vill du inte det är du en mycket märklig och/eller elak människa) så får ni fixa det själva. Som det mesta alltså. Ge barnen veckopeng så snart de kan förstå den, och en chans att påverka den genom att fullgöra olika sysslor. Barnarbete? Möjligt.

Men sluta inte där! Ge ungarna en aktieportfölj och diskutera innehållet i den. Förklara ränta (man behöver faktiskt inte kunna procenträkning för att fatta grunderna), lån och sparkonton. Låt dem sitta med när familjens budget diskuteras, och lär dem den ädla konsten av att välja och välja bort. Lär dem att med hjälp av tålamod, självbehärskning och kloka val styra sin egen ekonomi – tidigt!

Eller vänta och låt skolan bestämma om det är läge att introducera barnen för privatekonomiska frågor strax innan de blir myndiga, eller om det anses kränkande för barn med fattiga föräldrar och (för det brukar höra ihop) dålig koll på sin egen privatekonomi. Jag vet hur jag skulle välja.

Myndighets-sms:et

Antar att jag inte behöver upprepa det sms som skickades ut av MSB och FHM (som passade på att lansera den nya och hittills okända förkortningen Fohm) igår, men så här löd det:

”Information från myndigheterna: Följ de nya skärpta råden för att stoppa spridningen av covid-19. Läs mer på webbplatsen Krisinformation.”

Jag vet inte vem som formulerat detta, men skulle jag skriva en text som sedan skickades till 22 miljoner mottagare hade jag slipat en stund på den. ”Från myndigheterna”? Jag får samma känsla som president Ronald Reagan:

Sedan ”Följ de nya skärpta råden”, inte följt av de nya skärpta råden och inte ens av en länk till dem. Kanske finns det en poäng att inte skicka länkar, men fick de slut på tecken när de skulle skriva ”krisinformation.se”? Jag vet inte vad ni har för surfvanor, men det är inte en adress jag kan i huvudet så jag vet inte vilken ändelse den har. T ex verkar krisinformation.nu vara ledig. Regga den domänen snabbt om ni vill ha några hundratusen träffar.

Mest funderar jag över vad detta kostar. ”Kan vi rädda ett enda liv genom att göra detta, så är det värt det”, säger Morgan Olofsson. Ni vet, den där gamla tv-hallåan som ser ut som Boxer-Robert. Han har tydligen blivit kommunikationsdirektör på MSB nu.

Morgan till höger.

I och för sig tror jag inte att detta sms räddar ett enda liv, det devalverar antagligen bara kraften i framtida meddelanden från ”Myndigheterna”, men jag hade ändå velat veta hur mycket pengar man brände på detta som istället hade kunnat användas för vettig information, munskydd, IVA-platser, handsprit, c-vitamin, sjuksköterskor, myndighetsfika, zink, syrgas …

Vem bor här?

Varje år skriver sig 20000 personer på fel adress. En del av misstag, hur det nu är möjligt att sjabbla till sin egen bostadsadress. Men många (hur många är det ingen som vet) gör det för att mygla till sig diverse bidrag. Skatteverket kan inte göra någonting.

De måste nämligen veta var en person bor för att kunna skriva ut honom/henne från den felaktiga adressen, trots att ägaren till bostaden garanterar att personen inte bor där. För så säger reglerna, men så ändra dem då!

Jag vet inte hur Arbetsförmedlingen fungerar nu, men när jag var arbetslös i mitten av 90-talet vet jag att när myndigheten hade svårt att få tag i en arbetssökande valde de ibland att stänga av vederbörande från a-kassan. Då brukade de nämligen höra av sig.

Rimligheten i det kan diskuteras, men redan nu borde det väl vara möjligt att stoppa den som bevisligen har skrivit sig på fel adress från att ta emot alla former av skattefinansierade bidrag tills de kan presentera en korrekt adress? Och från och med nästa vecka borde Skatteverket ges rätt att skriva dem på en kommunal övervakningsadress i väntan på att personen är uppspårad. Nu har vi ju lärt oss att lagar kan snabbutredas på några dagar bara viljan finns. Jag vill.

Brödbak=skatteflykt?

Fastnade i det här med eventuell beskattning på insparade utgifter som jag skrev om nyligen. Norrlandsräven gjorde mig uppmärksam på ett hårresande utspel (nej, okej, jag har inte så mycket hår att resa, men skäggresande då). Det var den gamla sosseministern Anna Hedborgs syn på hembakt bröd som skatteflykt.

För om vi bakar vårt eget bröd istället för att köpa det blir både BNP och statens skatteintäkt lägre. I förlängningen gör kanske de minskade utgifterna att vi jobbar mindre. Nyss nämnda Anna Hedborg kallade hemarbetande kvinnor för förrädare. Det var 1981. På den tiden valde familjer att leva på en lön, något som nästan ingen gör idag.

Kanske är det samma mekanism som slår till nu när en och annan ”FIRE-tok” går ut och vevar i media och möts av statligt hat. Det skulle ju kunna bli en större trend, något som absolut inte får ske. Inget får hindra skatteuttaget!

Men kanske beror det på vilket samhälle vi vill ha. Ska vi alla vardagar lämna ifrån oss barnen från 1,5 års ålder och låta staten rusta dem inför livet medan vi själva är lydiga konsumenter/arbetstagare på bekostnad av både miljö och mental hälsa? ”Hela Sverige ska leva”, säger politikerna. Samtidigt verkar de agera för att ingen ska leva. Möjligen några timmar på helgen, men där dras gränsen.

Nej, alla kan inte drabbas

SVT skriver om pensionären Tomas som ledsnade på låga bankräntor för sitt sparkapital, men istället för att köpa fonder hos banken, eller ännu hellre starta ett konto hos Nordnet, Avanza eller annan nätmäklare, surfar han runt på nätet, hittar ett företag han tror är reggat i London och öser in pengar där. Oklart hur mycket, men han blir blåst på rubbet.

Så vad gör han då – funderar över vad han hade kunnat göra annorlunda? Den första träffen vid en webbsökning på Aspen Holding har rubriken ”Aspen Holding Scammed You?”. Sedan följer företagets hemsida. Det hade kunnat vara en ledtråd.

Nej då, trots magplasket har Tomas nu fått blodad tand. Han hittar ett annat utländskt företag ”med avancerad finanshemsida” (ja, det gick ju så bra senast) som fördömer de som tidigare lurat Tomas. Enligt hans logik måste de därmed vara pålitliga, så in med resten av degen. Men nej, tänk att det bar sig inte bättre än att även detta företag var mer behjälpliga vid insättning än vid uttag och vid det här laget är hela sparkapitalet puts väck, över en miljon.

”De sista pengarna fick jag av min mor. Min bror säger att hur kan du vara så dum, är du inte klok som gör så. Men alla kan råka ut för det här.”

Nej, alla kan inte det. Inte ens en gång, men att göra samma tavla två gånger kräver en alldeles särskild nivå av naivitet. Varför inte bara köpa vanliga aktiefonder hos en svensk bank man vet existerar på riktigt och som lyder under regler och myndigheter man förstår istället för att börja sin investerarbana med internationell handel i palladium? Tomas är 71 år gammal. Har livet verkligen inte lärt honom någonting?

Att hinna göra i år

Med tre veckor kvar av året och ännu färre arbetsdagar är det hög tid att fixa allt man måste inför årsskiftet. Som:

Kontanter på ISK/KF

Har du kontanter på investeringssparkonton eller i kapitalförsäkringar som du inte är säker på ska investeras i det närmaste, ta då ut dem till ett sparkonto. Det är låg beskattning av KF och ISK, men den är inte obefintlig och det här jobbet tar några knapptryckningar.

Kvittningar

Kanske är det bara jag som har kvar gamla innehav i aktiedepå. Har du det är det god chans att du är plus på dem. Men om du också har en förlust kan du kvitta den mot vinster. Om inte du har det kanske du känner någon annan som har det. Flyttar man värdepapper mellan två personer övertar mottagaren givarens anskaffningsvärde.

Alltså, om A har en vinst och B har en förlust kan den ena skänka sitt innehav till den andre, sedan säljs det på ett sätt så att vinst och förlust blir lika stora varpå pengarna förs tillbaka. Helt lagligt och helt skattefritt, ni behöver inte ens vara släkt. Men det tar någon vecka att få över värdepapper, så ta tag i det nu.

Arvs- och gåvoskatt

Det är kanske sista gången ovanstående kvittning går att göra i samarbetsform. I fyra år har jag sagt att arvsskatten (och därmed gåvoskatten) kommer att återkomma. Förr eller senare händer det, och då kommer massor av människor sura över att de kommer få betala en massa skatt de hade sluppit om de bara hade förberett sig. Men ”ingen kunde ju veta att arvsskatten skulle komma tillbaka”.

Jodå, det kunde vi. Och dessutom visste vi att den inte kan aviseras i förväg för då skulle staten förlora skatt. Utgå ifrån att det sker nu vid årsskiftet, för över pengar och bostäder till arvingar och skriv de papper som behövs.

Annat

Vill ni omfördela RUT- och ROT-avdrag gör ni det hos Skatteverket i år, inte i januari.

Jag har inte din ekonomi och du har inte min. Det kan finnas annat som behöver styras upp före årsskiftet, gå igenom allt. Och skulle det vara något du vet behöver göras, men som kanske inte måste ske i december – överraska dig själv och gör det ändå. Julstädningen av bostaden kan vänta till januari, städa ekonomin istället.

Vem fan prenumererar?

Min dammsugare är en Lux Royal D790. Fler som har den? Förmodligen inte, den har hängt med några decennier, men gör sitt jobb.

Nu bar det sig inte bättre än att jag tog sista dammsugarpåsen. Den enda sajt som hade påsar till denna ska jag inte marknadsföra, det tycker jag inte att de är värda. För när jag skulle lägga en beställning var det himla svårt att undvika prenumeration. Fördel med prenumeration: man slapp fraktkostnaden. Nackdelar: allting annat.

Vem prenumererar på dammsugarpåsar, och varför? Man kan välja att det ska dimpa ner fem nya påsar om ett år, tre år eller fem år. Hur ska jag vet att det är just då de gamla påsarna tar slut? Och vad är det som säger att inte dammsugaren tar slut innan dess? Chansen att man då skulle komma ihåg att avboka dammsugarpåsprenumerationen är snudd på obefintlig.

Ännu mindre chans om något annat ändras. Dammsugarbeställaren kanske dör och då står familjen där med både sorgen och brist på dammsugarpåsar. För att inte tala om vad som skulle hända vid en separation. Säg att Adam beställt påsar, Eva flyttar ut och tar dammsugaren med sig. Några månader senare får Adam dammsugarpåsar (med tillhörande faktura) till en dammsugare han inte längre äger. Ska han då ge dem till Eva och vem ska betala? Det här gäller inte bara dammsugarpåsar. Man kan prenumerera på det mesta.

Av dessa exempel förstår jag att det finns folk som vill prenumerera på Bamse, men prenumerationer på kaffe eller blommor förstår jag inte alls. Inte heller kalsonger, strumpor, glasögon eller böcker. Förutom det uppenbara, att man inte vet när eller ens om man behöver dessa, gör man bäst affärer som fri konsument. För att handlarna inte vet om du ska handla av dem, men vill locka dig att göra det. Särskilt bra erbjudanden kommer du att få på sällanköpsvaror man kan planera i lugn och ro.

Att bli prenumerant är motsatsen. Har du redan anmält dig för att få hem kaffe eller kalsonger kommer du nästan säkert ta emot dem. Statistiskt sett kommer du varken avboka eller skicka tillbaka utan snällt betala som en lydig konsument. Var inte en sån.