I förra veckan
ringde jag två elbolag och sa: ”Hej, jag vill avsluta mitt
elavtal!” Bägge kundtjänstmedarbetarna lät lite trötta. Den ena
frågade varför och verkade beredd på (ännu?) en tokig kund som ville
skälla alternativt omförhandla sitt avtal, så när jag förklarade
att jag sålt min lägenhet och därför inte behövde ström där
lät han lättad.
För kanske är det elkunder som faktiskt vill stänga av strömmen, men få gör det och därför var det befriande att läsa om Linda-Marie som gjort just det. Jag har sett en och annan svensk gammal gubbe (och någon gumma, men det är ännu ovanligare) som velat leva som far- och morföräldrar, men här är det en kvinnlig undersköterska på 47 som av fri vilja valt att bo utan ström.
Eller nej, hon har en solpanel som laddar mobilen och driver en liten fläkt. Hon är ju inte elallergiker utan bara less på fakturorna. Sen skulle jag vilja rätta henne på några punkter. Att elpriset är dyrt beror inte främst på ”eljättarna” utan på politikerna som lagt på energiskatt och dessutom moms på den skatten. Sen säger hon att man inte kan påverka sin elräkning och att det är den fasta avgiften som knäcker elabonnenterna. Det tyder på att hon inte bara saknar elräkning utan att det var väldigt länge sedan hon såg en.
Annars gillar jag
hur hon tänker. Jag och säkert många andra har sett videos om ”off
grid”-boenden i Texas eller Portugal och tänkt att det är lättare
där än i mörka och kalla Norden, och så är det kanske, men
Linda-Marie bor i Norrbotten. Det blir inte mycket mörkare och
kallare än så, i alla fall inte i december.
I slutet av artikeln
säger hon: ”Nä, jag kommer aldrig att vilja bo i ett hus med
ström igen.” Själv har jag svårt att se mig själv i ett hus utan ström, men jag gillar tanken. Inte minst med dagens elpriser.