Att följa skolpersonal på Twitter är
ganska intressant. Jag gillar att få en inblick i hjärnor som
tänker annorlunda än min och här hittar man väldigt mycket av den
varan.
I ursprungstråden framkommer att barnen i familjen sover två och två på varje
madrass för att få plats, och alla som antyder att problemet har
med föräldrarnas beslut att göra får svar av typen ”Hur ska de
kunna ta ansvar för trångboddheten i landet?” och ”Socialen kan inte
trolla fram större lägenheter”.
De som menar att föräldrar
själva har ett ansvar att inte skaffa fler än sju barn när de bor
i en tvåa får höra att de är empatilösa och inte förstår
komplexiteten. Nej, så vad är problemet då, att människor inte
ska behöva förstå att deras handlingar
får konsekvenser och att det är lugnt att låta barn dela säng i
ett syrefattigt rum så länge vi inte pratar om det i negativa
ordalag?
För mig blir det tydligt att detta
är välfärdssamhällets baksida. Jag kan inte
tänka mig att föräldrarna jobbar, hur
tusan skulle de hinna med det? Förresten hade de knappast bott i en tvåa om de hade haft ekonomi att försörja
sig. Precis som rektorn själv
konstaterar är deras enda hopp att socialen hjälper dem med en
större bostad.
Jag kan inte säga att barnen behöver
omhändertas (och en orosanmälan säger ju bara att det kan finnas
skäl att se över deras nuvarande situation), men något är fel när
ett par startar en regelrätt barnfabrik utan egna inkomster.
Försörjningsstöd är till för att ge människor som halkat snett
pengar att överleva, inte ett system för att långvarigt betala för
människors extremdyra hobbies vare sig det är segelflygning eller
barnavel.