Som jag skrev i ett blogginlägg om
svensk vård vill jag inte vara den gnällige utlandssvensken som
pekar finger åt fel och brister i det gamla hemlandet, men ibland är
det svårt att låta bli. Det finns trots allt människor jag bryr
mig om som bor kvar i Sverige.
Dagens inlägg handlar om felaktigt utbetalade pensioner.
Och inte dåligt fel! När pensionsmyndigheten kontrollerade
utländska pensioner hittade man fel i mer än hälften av fallen.
Fyra typer av fel nämns:
- Familjer får efterlevandepension för personer som sägs ha dött, men som lever i högsta välmåga, inte sällan i Sverige under en annan identitet.
- Personer får utländsk pension vid sidan av den svenska, men eftersom ingen berättat det för svenska myndigheter får de för hög pension och eventuellt ett bostadstillägg de aldrig skulle ha fått.
- Personen har dött i ett annat land, men det har ingen berättat, så pensionen fortsätter att hämtas ut av släktingar.
- Personen bor i USA och har således
inte längre någon koppling till Sverige, som ändå glatt betalar
ut pension, månad efter månad, år efter år.
Vid ett stickprov visade det sig alltså att över hälften (hur mycket över vågar de tydligen inte ens berätta) av de kontrollerade fuskat. Om detta säger chefen för Pensionsmyndighetens kontrollenhet Lisa Nordenhäll: ”Det är en ganska stor andel.” Mm, det är riktigt, majoriteten är ganska många.
Statsminister Andersson sa redan när hon var finansminister att hon ville införa en myndighet ”för kontroll av utbetalningar från välfärdssystemen”. Jag kan tycka att en avdelning kallad kontrollenhet redan borde ha just den funktionen, men inför en ny myndighet om det kan hjälpa. Eller två! Om över hälften fuskar lär varje krona som investeras i kontroller ge flera kronor tillbaka.
Maggan, dags att odla fler sådana här!
”Du kan ingenting ta med dig dit du går”
sjöng Cornelis i en visa som handlade om att man inte kan få med
sig pengar till himlen, men hade han hunnit bli pensionär hade det
kanske låtit annorlunda, för i Sverige är tydligen döden rätt
flexibel.
Förutom det fusk som beskrivs i
artikeln tror jag inte att man ska underskatta signalvärdet. För
några decennier sedan minns jag det som skamligt att skattefuska.
Hantverkare betalades svart även då, men man talade tyst om det,
även vänner emellan. På nittiotalet hade jag en kompis som i flera
månader jobbade svart på heltid samtidigt som han tog emot a-kassa.
Det var lite stötande för mig och andra som försökte göra rätt
för sig.
Idag skulle jag skämmas om jag
betalade svensk skatt enligt konstens alla regler, betalade vitt när jag kunde betala svart och vägrade ta emot
ersättning jag inte skulle ha rätt till. Jag vet svenskar som aldrig skulle drömma om att
skattefuska och jag respekterar deras syn, men vore jag dem skulle
jag tala tyst om det 2022.