Till er som tycker att jag gnäller
ofta och mycket på politiker som skor sig på medborgarnas bekostnad
kan jag berätta att jag tiger nio av tio gånger för att inte låta
som en mp3-fil som hakat upp sig.
Men ibland går det inte, som när jag
läser om Trelleborgsmoderaten Ann Kajson Carlqvist (vad är det
förresten för urbota fånigt, påhittat namn?!) som på två år
får sin lön höjd från 71500 till 125000 kr i månaden.
Själv låter hon meddela att hon ”varit felavlönad” eftersom
hon har ett så stort ansvar.
Så låt oss titta på det. Vari består
detta ansvar som ”vanligt folk” inte har på sina jobb och därför
tjänar en fjärdedel upp till hälften av fru Kajsons lön?
Tjänstemannaansvaret är avskaffat, så hon riskerar överhuvudtaget
inte att straffas personligt för misstag hon gör på jobbet.
Sålunda kunde t ex Maud Olofsson klanta bort tiotals miljarder i
Nuon-affären utan att behöva ta något ansvar. Hon kom inte ens
till Konstitutionsutskottet för att förklara sig, för då hade hon
ju avgått.
Men statsrådspensionen tog hon
tacksamt emot, så helt hade hon inte klippt banden. Och det är min
nästa invändning mot ansvarsargumentet. Politiker brukar anföra
att de är extra utsatta eftersom de kan bli av med jobbet hur bra de
än jobbat, om väljarna vill. Och? Vem kan inte bli av med jobbet på
kort varsel? De flesta av oss har inte jobbet säkrat i
fyraårsperioder och den dag vi får sparken finns inte ett
avgångsvederlag som tickar år ut och år in. Själv är jag
företagare. Den dag ingen vill anlita mina tjänster är jag
arbetslös utan uppsägningstid.
När Mona Sahlin använde
skattebetalarnas pengar för att handla privat (choklad, hyrbilar mm)
blev hon till slut tvungen att avgå (givetvis med ett
avgångsvederlag långt högre än vad de allra flesta får för att
jobba heltid, och allt hon behövde göra för pengarna var att inte jobba). I ett privat företag hade hon inte bara blivit
återbetalningsskyldig utan självklart också polisanmäld.
Värst av allt är att de har mage att klaga för att deras girighet och skamlöshet får reaktioner. Rättfärdigad kritik som de föraktfullt förminskar till ”hat och hot”. Som Kajson Carlqvist nu, men hon har många gråtersko-kollegor av bägge kön i alla partier. Jag uppmanar absolut inte till våld, men jag är förvånad över att en del politiker bara utsätts för drev och elaka kommentarer på nätet. Det är något sjukt med att de fortfarande kan gå till sin lokala matbutik, visa sig på stadens torg eller barnens skolavslutning. Att de vågar bo kvar i landet och inte drabbas av högafflar, tjära och fjädrar.