Säng, slöseri med plats

Jag är ett stort fan av kompaktboende och det är lite trist att jag just nu bor större än jag önskar. Tricket, men också svårigheten, med att bo trångt är att inte slösa bort kvadratmeter. Alla ytor måste ha ett syfte, eller helst fler.

Sängen är en sådan kritisk yta, kanske främst eftersom det är en plats vi bara använder den understa metern av. Med normal takhöjd vaskar vi då 3-4 kubikmeter ovanför en enkelsäng och uppemot 6 kubik för en dubbelsäng.

Enklast är väl att skaffa en bäddsoffa eller annan lösning där man vid behov kan trolla bort sovplatsen, som en loftsäng med skrivbord under, antingen separat eller en färdig lösning med säng och bord i ett.

Men det går att vara mer kreativ. Jag har själv haft två lösningar. Min allra första säng av vuxenstorlek var en så kallad murphy-säng, alltså en säng som när man inte använder den vinklas upp mot väggen med hjälp av gångjärn.

Det var en innovation av min far som gjorde mitt pojkrum lite större på dagtid. I ett av mina första egna boenden hade jag en slags våningssäng där jag sov i den nedre och hade garderob i den övre. Hade jag byggt detta nu skulle jag nog ha vänt på det genom att sätta sängen överst och garderoben under.

Ett alternativ är att frigöra ytan under genom att hissa upp sängen i taket när den inte används, med vev eller någon form av elhiss.

Ska man ändå bygga en fast möbel kan man tänka sig en variant där man har en arbetsplats ovanför sängen. Med normal takhöjd på c:a 240 cm får man kanske inte ståhöjd ovanför sängen, men det behövs ju heller inte där man bara ska sitta.

 

Här var det en platsbyggd lösning, men jag har sett mobila varianter också. Det är ju egentligen inte mer komplicerat än att man bygger en robust låda. Ovanpå lådan placerar man ett kontor (skrivbord, stol, bokhylla) och inuti lådan en säng på hjul.

Och så är det med många platssparande multifunktionsmöbler. De finns att köpa, men de går också bra att bygga själv med några reglar, mdf-skivor, skruv, spik och en burk färg. Det du behöver i verktygsväg är hammare, tumstock, fogsvans och skruvdragare. Om inte allt det redan finns längst in i någon skrubb bör du ändå överväga att skaffa det.

Bytt blir bytt

Mellandagar. Nu ska hundratusentals julklappar bytas. Fel storlek, fel färg eller bara fel grej för fel mottagare.

För mig visar detta en sak. Att vuxna människor borde sluta att ge andra vuxna presenter. Kanske kan man få det att funka till en födelsedag. Då är det bara en person som ska ha present, och i bästa fall kan flera gå ihop om att köpa en lite dyrare grej som man vet att födelsedagsbarnet behöver.

Men denna hysteri kring jul när man köper julklappar till personer man knappt ens känner, bara för att man ska fira jul ihop, kan ju knappast gå någon annanstans än åt skogen. Jag klagar inte i de fall jag har fått sälja honung som till slut blir en julklapp (och den typen av gåvor äter man ju upp även om det inte var vad man önskade sig), men håll med om att det är en dum tradition att vuxna ska ge andra vuxna julklappar.

I min familj avskaffade vi julklapparna för många år sedan och jag är säker på att alla inblandade såg det som en börda som lyftes från våra axlar. Jag tycker att det är rimligt att bara barn får julklappar, men andra gör naturligtvis som de själva vill. Och byter klappar i mellandagarna medan resten av oss istället kan köpa andras secondhand-felköp.

Årsskiftespanik

Jag har flera gånger här på bloggen skrivit om vikten att städa sin privatekonomi inför årsskiftet. Ibland är jag duktig på att leva som jag lär, men i år blev det onödigt stressigt.

Eftersom börsen varit som den varit och jag ändå skulle tömma och stänga mina svenska aktiedepåer och flytta pengarna till Norge har jag sålt mina värdepapper och legat likvid. Jag har i lugn och ro växlat pengar och långsamt fört över dem till mitt nya hemland. Jag har inte haft bråttom varken med att starta eller avsluta konton.

Men så kom jag på att jag bör försöka trolla bort lite förmögenhet innan årsskiftet för att minimera min förmögenhetsskatt. I Norge är allt över 1,7 Mkr skattepliktigt, men det finns kryphål. Fastigheter är ett. Ens bostad värderas bara till 25 procent, så köper man en bostad för fyra miljoner slipper man skatta för tre av dem.

Släng dig i väggen, Labero!

Men man kan bara bo på ett ställe i taget. Bara det räknas som primärbostad, för sommarstugor och uthyrningslägenheter är det helt andra siffror som gäller. Hur som helst har jag bara ett hus. Men värdepapper kan jag köpa. Dessa räknas till 75 procent, så då försvinner en fjärdedel. Alltid något.

Alltså behövde mina svenska pengar växlas, pengarna flyttas till min norska bank, en värdepappersdepå upprättas, pengarna flyttas dit, aktier eller fonder inhandlas och bokföras på kontot innan årsskiftet, så slipper jag undan lite skatt. Varje steg tar någon eller några dagar. Särskilt om bankerna vill ha in kompletterande dokumentation (mer om det i ett senare blogginlägg), så det hinner bli mellandagar innan allt är klart.

Återstår att se vad jag gör efter årsskiftet. Jag har svårt att tro att börsen nått botten än och även om jag fått en behagligare börsresa under 2022 än många andra vill jag inte börja 2023 med en stoppsmäll. Nåväl, det året, den sorgen.

Den vanliga visan

Till er som tycker att jag gnäller ofta och mycket på politiker som skor sig på medborgarnas bekostnad kan jag berätta att jag tiger nio av tio gånger för att inte låta som en mp3-fil som hakat upp sig.

Men ibland går det inte, som när jag läser om Trelleborgsmoderaten Ann Kajson Carlqvist (vad är det förresten för urbota fånigt, påhittat namn?!) som på två år får sin lön höjd från 71500 till 125000 kr i månaden. Själv låter hon meddela att hon ”varit felavlönad” eftersom hon har ett så stort ansvar.

Så låt oss titta på det. Vari består detta ansvar som ”vanligt folk” inte har på sina jobb och därför tjänar en fjärdedel upp till hälften av fru Kajsons lön? Tjänstemannaansvaret är avskaffat, så hon riskerar överhuvudtaget inte att straffas personligt för misstag hon gör på jobbet. Sålunda kunde t ex Maud Olofsson klanta bort tiotals miljarder i Nuon-affären utan att behöva ta något ansvar. Hon kom inte ens till Konstitutionsutskottet för att förklara sig, för då hade hon ju avgått.

Men statsrådspensionen tog hon tacksamt emot, så helt hade hon inte klippt banden. Och det är min nästa invändning mot ansvarsargumentet. Politiker brukar anföra att de är extra utsatta eftersom de kan bli av med jobbet hur bra de än jobbat, om väljarna vill. Och? Vem kan inte bli av med jobbet på kort varsel? De flesta av oss har inte jobbet säkrat i fyraårsperioder och den dag vi får sparken finns inte ett avgångsvederlag som tickar år ut och år in. Själv är jag företagare. Den dag ingen vill anlita mina tjänster är jag arbetslös utan uppsägningstid.

När Mona Sahlin använde skattebetalarnas pengar för att handla privat (choklad, hyrbilar mm) blev hon till slut tvungen att avgå (givetvis med ett avgångsvederlag långt högre än vad de allra flesta får för att jobba heltid, och allt hon behövde göra för pengarna var att inte jobba). I ett privat företag hade hon inte bara blivit återbetalningsskyldig utan självklart också polisanmäld.

Värst av allt är att de har mage att klaga för att deras girighet och skamlöshet får reaktioner. Rättfärdigad kritik som de föraktfullt förminskar till ”hat och hot”. Som Kajson Carlqvist nu, men hon har många gråtersko-kollegor av bägge kön i alla partier. Jag uppmanar absolut inte till våld, men jag är förvånad över att en del politiker bara utsätts för drev och elaka kommentarer på nätet. Det är något sjukt med att de fortfarande kan gå till sin lokala matbutik, visa sig på stadens torg eller barnens skolavslutning. Att de vågar bo kvar i landet och inte drabbas av högafflar, tjära och fjädrar.

Blåbärsknäck

Jag är ingen stor julentusiast. Idag blir det t ex pizza precis som vanligt på julafton, som en slags antitradition. Men andra firar ju och jag har fullt av vänner och grannar jag känner tacksamhetsskuld till för att de under året hjälpt mig med byggprojekt, biodling, bilar, myndigheter osv. Så en liten julklapp kunde vara på plats, och då tänkte jag att hemlagad knäck är gott och blåbär är gott. Det borde man kunna göra något med.

Jag är osäker på om jag någonsin gjort knäck. Möjligen hjälpte jag mamma med det i min barndom, men det var ett tag sedan. Det visade sig dock enkelt. Detta behövdes i min variant:

ljus sirap, 6 dl
vispgrädde, 6 dl
strösocker, 6 dl
blåbär, 3 dl
knäckformar, 150 st

När man väl kokar knäck är man fullt upptagen med att röra i kastrullen, så det gäller att förbereda allt annat innan. Först formarna.

Se till att ha plats för dem, det här var onödigt tätt. Att ställa dem på plåtar var däremot ingen dum idé eftersom visst dräll är ofrånkomligt och det är smidigt att kunna flytta dem medan de svalnar. Vidare behövs en kanna med pip om du inte investerat i en knäcktratt. Slå lite vatten i kannan så kan du använda den till ett kulprov längre fram i processen.

Blåbären mixar jag frysta, så blir det inte så kladdigt (man får ändå nog av kladd innan detta är klart). Efter mixning ser det ut lite som malet kaffe.

Dags att koka knäck. Häll sirap, grädde och socker i en kastrull. Den får inte vara för liten för då kommer det att stänka.

Koka på ganska hög värme, men lämna aldrig kastrullen. Rör med en slev, hela tiden. Det tar minst en kvart innan det är tillräckligt tjockt. Hur vet man då det? Det är här kulprovet/dropptestet kommer in. Slå några droppar av smeten i kallt vatten. När smeten är klar kommer detta bli en formbar klump i vattnet, innan dess späs det bara ut i vattnet.

Start.

Varm.

Klar.

När det är färdigt slår du blåbärsmixen i smeten. Fortsätt rör och låt det koka några minuter. Särskilt om du kör med frysta bär tar det en stund innan temperaturen är uppe igen.

Slå av plattan och häll över lite av smeten till kannan (töm kannan på vatten först om du använde den till kulprovet). Ta lite åt gången medan resten får stå kvar på spisen, för när smeten svalnar blir den trögflytande och svår att jobba med.

Full formarna, men inte ända upp. Åtminstone inte över kanten får du blir det bara kletigt.

Låt knäcken svalna och stelna. Har du bråttom använder du frysen, annars funkar det i rumstemperatur. När det är klart funkar de att hälla upp i en skål eller över i cellofanstrutar om de ska ges bort. I mitt fall lade jag upp dem på spillvirke som mottagaren lämpligen eldar när brädan är tom. Igår kväll åkte jag runt likt Karl-Bertil Jonsson med mina knäckbrädor för att sprida lite julglädje i grannskapet.

De blev som vanliga knäck, men med en tydlig blåbärssmak och en rolig färg. Rekommenderas, eventuellt som ett familjeprojekt någon gång under julhelgen när själva firandet börjar kännas segt. 

God jul, gott folk! Själv har jag nu en pizza att förbereda.

”Folk är jättearga”

För ett par veckor sedan arrangerade ”folkrörelsen” Skiftet protester mot höga priser. Med krav på frysta hyror, frysta matpriser och elsubventioner. Tänk, borta är ”Putinpriserna”, för att inte tala om ”Magdapriserna”. Nu är det ”Ebbapriser” som gäller.

”Vi protesterade redan under den förra regeringen”, påstår organisationen. Konstigt, det hörde aldrig jag. För inte kan det väl vara så att Skiftet, en socialistisk lobbyorganisation som hette ”Alliansfritt Sverige” ända tills den dåvarande alliansregeringen föll, har en partipolitisk agenda?

Jag har inte för avsikt att försvara regeringen, så vi går på sakfrågorna istället. Vad vill demonstranterna (mer än att låtsas som att allt är högerns fel)? De gnäller på att maten är för dyr. Vad ska regeringen göra åt det då? De skulle kunna jobba för att få ner drivmedelspriserna, men dessa demonstranter gnäller inte på att bönderna får betala dyrt för dieseln.

Inte heller hör jag dem gnälla över att kärnkraften lagts ner i halva Europa och därmed sett till att göra Europa beroende av rysk gas i väntan på att vindkraften ska börja generera mer el än kostnader. Med höga elpriser och räntor är det kanske inte så konstigt att hyrorna höjs. Det är ju inte så att de som äger sitt boende heller fått minskade utgifter.

Fast äger man sitt boende är man nog värd allt elände på jorden i Skiftets svartvita värld. Så fortsätt gnälla ni, det blir det säkert bättre av. Eller inte. Jag kan också gnälla, men jag är glad att jag insett att jag är ansvarig för mitt liv, och när det är något jag är missnöjd med gör jag bäst i att försöka göra något åt det. Och då menar jag inte att gå ut och kräva pengar av andra.

Slut på skumpa!

Moët Hennessy med märken som Dom Pérignon börjar lagom till nyår få slut på champagne. Detta, som så mycket annat, skylls på Covid. När restriktionerna blåstes av skulle detta tydligen firas friskt, och politiker som Boris Johnson och Barack Obama firade rätt friskt redan under pandemin.

Själv tycker jag att champagne är en extremt överskattad dryck. Skulle jag av outgrundlig anledning vilja dricka vin med bubblor funkar vilket mousserande tjut som helst, men godast är vin som varken är sötsliskigt eller sticker i näsan.

Så jag klarar mig, vare sig det beror på att jag inte druckit tillräckligt fin/dyr champagne eller om jag bara har ett sunt förhållande till pengar. Men den som prompt måste dricka skumpa på nyårsafton bör nog ta varningen på allvar för på Systembolaget.se står det ”Ordervara, tillfälligt slut hos leverantör” på det mesta.

Systemet har champagne som kostar flera tusen per helrör. Jag misstänker att det inte går så många sådana pavor i mitt kommentarsfält, men ni som betalat några hundra för en flaska vin (champagne eller annat), har det varit värt det? Jag kan själv uppskatta ett gott vin, men inte till priset av en bättre begagnad bil.