Sämst tillväxt av ingen orsak alls?

Enligt EU-kommissionen förväntas Sverige i år få sämst tillväxt av samtliga 27 EU-länder. Faktiskt det enda landet med negativ tillväxt och det med hela -0,8 procent, mot +0,8 som snitt i hela EU. Trea är Rumänien med +2,5 procent, så möter du en tiggare utanför ICA kan det vara värt att fundera över om du inte borde sträcka fram en egen mugg mot honom/henne.

SVT har letat upp en professor i nationalekonomi som menar att Sveriges bottenplacering ”huvudsakligen är en tillfällighet”, är ”till stor del bara tillfällig tajming” och ”isolerat säger siffran inte jättemycket”.

När jag misslyckas med något brukar jag fråga mig varför. Man får ändå betala för sina misstag, så då kan man åtminstone försöka lära sig något av dem. Gör jag en dålig investering beroende på fakta jag inte visste är det ett mindre problem, särskilt om jag inte brukar gå i den fällan. Går träningen dåligt och jag får feber dagen därpå kan jag vifta bort ett dåligt resultat med att jag antagligen hade ett virus i kroppen. I andra fall krävs självrannsakan.

Nu vet jag inte om professor Alexius är del av en större ”allt beror på slumpen”-rörelse, men jag hade uppskattat ett mer kritiskt öga som försöker se varför Sverige sticker ut på ett så extremt sätt, om det verkligen helt saknar orsaker.

Bloggaren Aktiepappa frågade mig påTwitter om jag tänkt investera i Thule och jag svarade att jag undviker aktier och fonder som handlas i skräpvalutor. Det var inte helt seriöst menat, men inte heller helt grundlöst. För en månad sedan konstaterade jag att en stark ledning ger en stark valuta till skillnad från Sveriges. Vad orsakar då en svag tillväxt? Slumpen tydligen, inget annat.

Potatispaj

Paj är praktiskt eftersom det funkar både till lunch och middag, är enkel att köra som matlåda och mikra upp på jobb, och dessutom för att det inte är så noga vad man har i den. Man kan ta det man har hemma. Här är en variant med potatis och grönsaker som jag hade följande i:

mjöl, 4 dl
salt, 1 tsk
smör/margarin, 50 gram
vatten, en skvätt

potatis, 6-7 st
lök
selleri
paprika
chili
spenat
broccoli

ägg, 1 st
mjölk, 2 dl
ost

Medan jag kokar potatisen blandar jag till en pajdeg av mjöl, salt och smör. Sedan tillsätter jag vatten tills jag är nöjd med konsistensen. Jag gillar lite grövre pajskal, så jag kör hälften rågsikt, hälften vetemjöl, men det är valfritt. Bred ut degen i en form av lämplig storlek.

Täck det med skivad eller riven ost. Jag hackar grönsakerna och steker dem mjuka. Under tiden grovhackar jag den kokta potatisen.

Jag vispar ihop ägget och mjölken. Sedan är det dags att sätta samman komponenterna. Jag varvar potatisen med de stekta grönsakerna i pajformen och kryddar med salt, peppar och dill. Eftersom jag har chili i grönsaksröran kryddar jag inte mycket, men jag är heller inte så förtjust i kryddstark mat.

Häll äggstanningen över pajdegen och ställ den i ugnen på 200 grader tills degen stelnat och ytan på pajen fått färg. 30 minuter?

För mig som är en hungrig typ räcker pajen till två måltider/matlådor. Är man mindre glupsk borde den räcka till 3-4. Gör man fler pajer räcker det längre, och det som inte äts upp på några dagar ställs med fördel i frysen.

Dags för civilklädda biljettkontrollanter?

Västtrafik har räknat ut att plankande resenärer kostar dem en halv miljard om året. Nu räknar de väl i och för sig med varje obetald resa. Jag gissar att många av de där resorna inte hade blivit av om resenärerna behövt köpa biljett, men mycket pengar är det, och detta är alltså bara i Göteborg med omnejd.

Oppositionspolitiker vill nu börja med civilklädda vakter, men ”det rödgröna styret” (eller åtminstone en S-politiker) tycker att det är en dålig idé. Intervjuade resenärer håller med moderaten, förutom en tjej som tycker att det vore ”lite mer trevligt” om trafiken vore gratis.

Det kan man såklart tycka (även om jag tror att hon menar avgiftsbefriad/skattefinansierad), men så länge man tar ut ett biljettpris är det väl rimligt att alla betalar? Jag blir ärligt talat så trött på de människor som tycker att lagar och regler de inte håller med om kan följas om man har lust. Bevisligen resulterar nuvarande upplägg – med uniformerade kontrollanter man ser på hundra meters avstånd – i att många ger fan i att betala och istället kliver av innan kontrollanten hunnit fram till dem.

Parkour?

Det var länge sedan jag själv åkte kollektivt. Det var ofta en rätt otrevlig upplevelse och visst var kostnaden trist. Men ännu tristare var vetskapen att andra åkte gratis, och i vissa fall att se kontrollanter dalta med dem. Regler som inte efterföljs blir ett hån mot oss som gör rätt för oss, så sätt dit dem i respekt för övriga resenärer, om inte annat.

Det vore intressant att höra vad de som är emot förslaget med civilklädda kontrollanter har för egna lösningar. Feministiskt initiativ dåvarande partiledare tyckte sig inte bara ha rätt att planka utan också att slå och sparka på dem som försökte hindra henne, men nu ramlade ju de lyckligtvis ur Göteborgs kommunfullmäktige i höstas. Men vad vill övriga partier – tänka bort problemen? 

Hyllvägg i ladan

När jag byggde garage i ladan fick jag bygga en helt ny innervägg eftersom garaget, till skillnad från övriga ladan, ska gå att värma upp.

Laduväggar är sällan släta, där är bjälkar och skit i vägen. Men nu fick jag plötsligt en helt plan gipsvägg i ladan och där bestämde jag mig för att bygga upp ett hyllsystem.

Jag började med att måla vitt för att det ska bli lite ljusare än gipsets grå originalfärg. Inget spackel, detta är en lada och skarvarna stör mig inte. Jag har samlat på metallskenor och konsoller, så det är endast virket som kostar, och även det blev billigt.

En fördel till med detta system är att höjden på hyllorna (och antalet hyllor) går att justera i efterhand, men så här från start ser jag till att rymma flyttkartonger på de understa hyllplanen. Överblivna golvspånplattor utgör den nedersta hyllan, övriga är OSB-plattor.

Funderade på att måla dem, men låter tills vidare bli.

Och så här ser det ut när det är klart. Väldigt mycket förvaringsutrymme där jag räknar med att hålla god ordning. Att leta efter grejer jag vet att jag har är det värsta jag vet.

Rapport från frilansbubblan

Jag umgås med väldigt få 9-till-5-människor. Inte för att jag skyr dem, tror jag. Kanske skyr de mig, eller så har det bara blivit så. Jag tycker i och för sig att det är intressantare att få en inblick i hur folk utan en fast inkomst får ihop livet. Det betyder inte att vi udda existenser utan fast anställning lever intressantare liv. Men det är större variationer än i gruppen som varje månad har en garanterad inkomst.

Fast då snackar jag bara ekonomiskt. För på ett annat sätt fascineras jag av tanken på hur folk får ihop sitt liv med ett fast heltidsjobb. Är man borta tio timmar om dagen eller ännu mer tycker jag att det är jättesvårt att få livet att funka långsiktigt. Inte så att jag stressade ihjäl mig som heltidsanställd, men efter ett tag med så mycket tid utanför min kontroll vill jag ha tillbaka mitt liv.

Jag får helt enkelt panik av att sälja så mycket av min tid. Jag behöver det inte heller eftersom mina utgifter aldrig kommit i närheten av en heltidslön, även med låg inkomst. När jag jobbat heltid har jag knappt haft tid att göra av med pengar. Man kan köpa andras tid och hyra in folk att göra sånt jag hellre gjort själv om jag haft tid, men det känns också som en onödig rundgång.

Du som jobbar heltid kanske tycker att jag låter bortskämd. Jag är nog beroende av egentid. Samtidigt tänker jag att det där går åt två håll. Andra verkar beroende av en anställning och är man beroende av ett jobb är det i sig ett skäl att kämpa sig därifrån. Det är aldrig bra att vara beroende, oavsett om drogen heter kokain, alkohol, Netflix eller heltidsjobb.

Läkemedelsbrist

Den senaste tiden har larmen om läkemedelsbrist blivit allt fler. Och vi snackar inte om Magnecyl utan epilepsi-, diabetes- och hjärtmedicin. Sånt användarna behöver äta för att inte dö.

Som någon konstaterade är medicin inte gjort för ”just in time”-samhället. Sverige har avskaffat sitt statliga läkemedelslager och inte blev det bättre av att det nu finns ett gäng med fristående apotekskedjor som inte kan kolla varandras lagervärden och skicka patienten vidare till ett apotek där dennes livsnödvändiga medicin finns.

Men tydligen är det medicinbrist även i Finland, som har ett betydligt rimligare system, så det kan inte bara vara svenska politikers och byråkraters fel. Så vad beror bristen på? Läkemedelsverkets svammel om ökad oro i världen som resulterat i hamstring tror jag inte ett dugg på. Visst finns det oro, men det är inget nytt. Hamstring kan resultera i oväntad brist på kort sikt, men inte i ett år med larm.

Kan det vara så att läkemedelsbranschen tjänar mest pengar på vaccinliknande genterapi och ger tusan i att producera sånt som ger mindre klirr i kassan? Eller är Bill Gates klar med att bygga jordbruksmonopol och har nu gett sig på att köpa upp världens läkemedelslager?

Jag vet inte, men vore jag i behov av medicin – vilket jag lyckligtvis inte är – skulle jag jobba hårt för att ha åtminstone ett års lager hemma. Ni kan kalla mig foliehatt, men när ett problem uppstår och de som har betalt för att veta varför (eller ännu hellre se till att det inte händer) ger intryck av att inte ha en aning blir jag orolig.

Nätinstruktioner

Jag brukar säga att jag är tacksam för att internet inte fanns när jag var liten, för då hade jag aldrig läst så många böcker och blivit så pass allmänbildad som jag är (många är förvisso ännu mer allmänbildade, men väldigt många är det inte). Det innebär också att internet inte fanns som kunskapskälla. Istället hade vi Utbildningsradion.

”Du och jag kan allt om gamla kulturer.
Det är sånt som vi har lärt oss i programmen från UR.
Vi kan dansa salsa och gjuta skulpturer.
Det är sånt som vi har lärt oss i programmen från UR.”

Det gick att lära sig saker då med, men inte så specifikt som nu. Internet är fullt av så kallade tutorials. Jag har inte hittat någon bra svensk översättning. Det brukar stå ”handledning”, men det duger inte. Jag pratar om instruktionsvideos för allt från att byta batteri i en iPhone 6 till att dansa disco.

De flesta tänker nog på Youtube, men det delas också mycket kunskap på DLive, Vimeo, Bitchute, Rumble och lite varstans. Jag är högst medelmåttigt händig, men följa en tydlig instruktion kan jag, och genom tutorials har jag lärt mig diverse byggtekniker, bytt armband på min pulsklocka, fixat med bilar och lött i plast.

En del som lär ut är mindre pedagogiska än andra och en del pratar så dålig engelska att det är svårt att hänga med, men det finns också folk som borde jobba som lärare och som dessutom svarar på ”dumma” frågor i kommentarsfältet, vilket gör det till utmärkta interaktiva instruktioner. För mig har dessa videos ofta varit skillnaden på att kunna behålla en grej och att slänga bort dem, och ännu oftare har det sparat mig kostnaden att låta andra göra det jag (numera) kan göra själv.