Antar att de flesta läsare har fullt upp med att fira Sankthans idag fredag, eller kanske någon svensk motsvarighet 😉, men för den som ändå vill läsa ett blogginlägg kommer det en skittext här, rent bokstavligt.
Nästa steg mot funktionellt
självhushåll. Precis som jag misstänkte skulle odlingslådorna jag byggde kräva betydligt mer jord än de 500 liter jag köpt, men det löste sig fint. Min
granne hade ju lovat koskit så en vacker dag kom hon hit med
traktorskopan fylld med bajs.
Efter en stunds grepande (eller vad det
kan heta när man jobbar med grep) hade jag fördelat två skopor
landsbygdsdoftande jordförbättringsmedel över mina fyra lådor.
Då passade jag på att fråga om hon
inte möjligen hade lite jord också. Jodå, bara inte så fin jord.
Risk för både ogräsfrön och diverse skräp, men jag tänkte att det
skulle duga att fylla upp lådorna med och så fylla med finare
köpejord på toppen. Ännu fler skopor.
Någon hade glömt sina löständer i
myllan, men de var lätta att lyfta upp.
Sådana får man inte om man köper jord i
säckar på Bauhaus, men det kostar å andra sidan mycket mer. När
jag frågade vad jag var skyldig fick jag samma svävande svar som
alltid. Att koskiten skulle bli gratis visste jag, men ett tiotal
vändor med traktorn borde inte vara gratis, inte arbetstiden heller.
Jag är visserligen snål, men några hundralappar tänker jag tvinga
mig till att betala. Det blir väl som äldre generationer som kunde
träta om en hundralapp som en absolut ville betala och en annan
absolut inte ta emot, och så skickade de den fram och tillbaka tills
någon tröttnade och ingen var riktigt nöjd.
Hur som helst, nu har jag fyra rejäla
odlingslådor med jord och gödsel i, och en bra plan på vilka
grödor jag ska fylla dem med, men det får bli ett eget inlägg.