Betalningsstörningar igen

Kanske hänger det ihop lite med att jag gillar kontanter och vill se dem överleva, men jag tycker mig allt oftare se rubriker som ”Kortbetalning nere”. Denna gång är det på Coop där man under några timmar inte kunde betala med kort, men:

”Butikerna är öppna och vi har möjlighet att ta andra betalsätt, som kontanter och Swish, där det finns”, skriver Katinka Palmgren, pressekreterare på Coop i en skriftlig kommentar.

En sak är att det ska finnas kontanthantering i butiken, en annan är att kunderna ska ha cash. När butikerna inte velat ta emot kontanter har man försökt att avvänja sina kunder med pengar. Varje gång jag bloggar om ämnet är det några som svarar att de inte använt kontanter på länge. En del är nästan lite stolta över det, andra har dåligt samvete och skriver att ”man borde handla kontant, men det är så smidigt att dra kortet”.

Samhället i stort – alltså vi – står dåligt rustade när datahaverier hindrar oss att handla på andra sätt än kontant. På samma sätt som livet flyter dåligt när vi blir av med strömmen eller internet. Jag tycker att staten borde främja och uppmuntra oss till hållbara lösningar som kontanthandel och vedeldning, eller åtminstone sluta att genom lagar och regler jävlas med oss som försöker hålla flera möjligheter öppna.

Det slutliga ansvaret är dock vårt. Du och jag måste fixa våra liv även när allt vi är vana vid ska funka inte gör det. Störningen på Coop var inte den sista, det kan vi åtminstone utgå ifrån vad vi än tror om framtiden.

Pengarna eller livet!

Den amerikanske skådespelaren Johnny Wactor, 37, dödades häromdagen. Tre män försökte stjäla katalysatorn på hans bil och när han uppmärksammade det sköt de honom. Det verkar lite oklart om han förstod att det var ett inbrott eller om han trodde att bilen skulle forslas bort av trafikpolisen, men principiellt är det intressant hur folk reagerar på stöldförsök.

Ett tydligare exemplet är Oscarsvinnaren Haing Ngor från filmen Killing Fields, som i slutet av 90-talet rånades på sin guldmedaljong med en bild av sin döda fru. Han vägrade och sköts till döds.

Det är klart att varken medaljongen eller katalysatorn var värda att dö för, men jag förstår vreden när någon blir bestulen. Om jag skulle se någon bryta sig in i mitt hus eller bil och få möjlighet att slå ett bollträ i vederbörandes bakhuvud hade jag kanske gjort det. Eventuella skador på inbrottstjuven hade jag inte brytt mig ett dugg om i stridens hetta. Bara hur det hade kunnat drabba mig, i form av straff eller hämndmotiv.

Alla äger något som betyder mycket för oss, och så har vi själva principen. Här har vi byggt upp något, ett liv och ett välstånd, och så kommer någon annan för att helt orättfärdigt ta det ifrån oss. Man kan bli våldsam för mindre.

Samtidigt brukar jag vara försiktig med att säga hur jag hade agerat i en eller annan krissituation för det vet ingen av oss förrän vi är där. Jag har ett par gånger i vuxen ålder hotats med stryk, men aldrig stått öga mot öga med en inbrottstjuv. Hade jag slagit? Jag vet inte. Hade du? Eller har du redan drabbats av något som gör att du sitter på facit?

Hälsa efter högsta vinsten

”Du får inte bättre hälsa av att vinna på lotto” skriver SR. Nyheten bygger på en forskningsstudie som utvecklas i ett avsnitt av Vetenskapsradion Hälsa.

Det här ämnet intresserar mig, så jag lyssnade på hela avsnittet. Det är ett samtal mellan professorn i nationalekonomi som gjort undersökningen och en docent som jobbar med fattigdom. Professorn betonar att det inte går att påvisa någonting positivt av pengar, mer än på marginalen. Jag får en känsla av att han verkligen ville att det var vad undersökningen skulle visa, så han tonar ner allt som inte passar in i den världsbilden. Han blir ändå tvungen att berätta att de som vunnit stort tio år senare säger att de har en högre livstillfredsställelse än de som vunnit lite eller inget.

Istället är det programledaren som berättar att undersökningen visade att lotterivinnarna minskat sin konsumtion av ångestdämpande medicin. Sedan påtalar hon det vi redan vet, att rikare får friskare barn, äter hälsosammare, röker mindre osv. Ekonomisk stress påverkar hälsan negativt och det är väl klart som tusan att en rejäl klumpsumma på banken minskar stressen för de allra flesta.

Riksdagspolitikerna har i alla fall förstått det och därför på sedvanligt infantilt manér bestämt att ”hälsogapet” ska utplånas inom en generation. Så hur ska det gå till, ska de börja tvinga rika människor att röka eller sluta motionera? Naturligtvis kommer ingenting att hända och om 30 år är det ingen politiker som ställs till svars för dumheter de hittade på 2024.

Jag säljer min skit

Jag har två normala inkomstkällor, mitt företag och avkastning på börsen. Utmaningen är att jag försöker undvika att ta ut pengar från både den ena och andra, men för att lyckas med det behöver jag andra trådar för att få bröd och potatis på bordet.

Märkligt nog har det en förmåga att lösa sig. Jag säljer några burkar honung eller gör någon affär och vips så är det fullt på kontot igen. Nu har jag gjort ett ryck med att sälja av lite grejer. Mest bildelar, ett par förgasare, fälgar och annat som blivit över. Den senaste månaden har jag fått in drygt 10000 kr den vägen och det täcker mina kostnader med råge.

För självklart är det huvudnyckeln till ekvationen, att utgifterna hålls nere, och då särskilt de fasta. Om pengarna öser in och andan faller på går det an att kosta på sig ibland, men fasta utgifter tar bort valfriheten. Då måste degen in och bullarna betalas, oavsett.

Det här – som med det mesta – gör man som man vill med, men för mig känns det oerhört viktigt att slippa att ha kniven på strupen. Är det något jag till varje pris vill unna mig är det just det. Kan jag dessutom göra det genom att sälja ägodelar jag har noll användning för är det såklart en fördel, men jag kan även leva med en och annan uppoffring. Sedan kan det kanske upplevas som lätt sinnessjukt att vilja ha inkomster från jobb och kapital som en ”extra bonus”, men sån är jag.

Grön avställning

EU, Europas främsta källa till humor och maktmissbruk, har räknat ut att ”den gröna omställningen” ska kosta 6000 miljarder om året! Det handlar bl a om att minska koldioxiden i atmosfären eftersom jorden annars går under om tio år (alltid exakt tio år).

Det gällde även 1972.

Det EU säger om klimat och miljö får inte ifrågasättas. Åtminstone görs det inte av några av Sveriges åtta EU-positiva riksdagspartier. Alltså måste pengarna fram. Hur då? Miljöpartiets lösning är fler skatter.

Skatt på finansiella transaktioner, skatt på att flytta pengar till ”skatteparadis” (och som sådant räknas snart alla andra länder om MP får igenom sin politik) och en straffskatt på banklån till ”fossila projekt” är några av idéerna.

Enklast kan man väl förklara det med att alla som i framtiden försöker bidra till ekonomisk utveckling av något slag annat än att bygga vindsnurror kommer att beskattas tills de slutar att göra det. Det knepiga med skatter är just att de räknas i procent. Ifall människor inte har råd att åka till jobbet (om inte arbetsgivaren redan lagt ner företaget så att det inte finns något jobb att åka till) kommer de inte ha någon beskattningsbar inkomst, vilket leder till att de inte kan köpa varor och tjänster så då kan inte heller företagen beskattas. Hur ska EU då få ihop sina sextusen miljarder? Och till vilken nytta när alla är döda?

Regntunna

Korta byggprojekt gillar jag bäst. De som man inte hinner ledsna på innan de är färdiga, helst inom ett timme. Jag tänkte att jag skulle ha en regnvattentunna för att ta vara på regnvattnet. Det fanns i mitt barndomshem och jag minns det som praktiskt att alltid ha tillgång till vatten. Inte minst för att det gick snabbare att sänka ner en vattenkanna i tunnan än att spola den full från en kran eller trädgårdsslang.

Så jag köpte en gammal tunna. Att såga av stuprör i rätt höjd är också lätt, men sedan började utmaningarna. Jag har inga kattluckor på huset. Vanligtvis går katterna in och ut genom köksfönstret via ett par brädor uppsatta för ändamålet, men nu skulle regntunnan hamna i vägen. Ramlar de ner i en halvfull tunna skulle det kunna bli katastrof så jag behövde ett lock. Det skulle också hindra tunnan från att bli en massgrav för törstiga bin.

Sagt och gjort. Jag hittade några korta bitar råspont som blev över efter förra sommarens takbyggen. Bara att sätta ihop dem och såga ner till rätt storlek med sticksåg.

Brädor på baksidan för att hålla ihop dem och för att hålla locket på plats.

Och så färg för att locket ska stå emot väta. Här hade jag nog valt tjära om det inte vore för att katterna ska gå på locket och jag minns solvarm tjära som ett klibbigt underlag. Det fick bli lasyr istället.

Nu återstod det att se om katterna tänkte trilskas och underkänna hela bygget.

Godkänt! Regnet från taket kommer nu att hamna i tunnan och så småningom hällas över mina odlingar. Särskilt de buskar och grönsaker som ligger för långt från utomhuskranen för att vattna med slang. Kostnad för byggprojektet: 200 kr för tunnan. Okej, virket, skruvarna och färgen har väl också något slags värde, men det ser jag som avskrivet.

Vattentätt slöseri

Två småländska sjukhus städas med ett alkaliskt vatten, som antagligen inte är sämre än vanligt kranvatten, men knappast bättre heller. Och så är det den lilla detaljen att det kostat skattebetalarna 143000 kr!

Vattnet har lite högre ph-värde än kranvatten, men Region Kalmars städcontroller erkänner utan omsvep att det inte ersatt desinfektionsmedel, det gör inte städningen snabbare och det handlar inte om att utsätta personalen för färre allergener, men enligt hans subjektiva bedömning ger det ”mer krispiga ytor”.

Forskarna är sällan helt överens om någonting, men här verkar det råda ganska stor enighet bland forskare och kemister – detta vatten är ren humbug! Men det skiter Region Kalmar högaktningsfullt i. Och inte bara de! Femton kommuner, ett kommunalt fastighetsbolag och ett universitet tycker också att det här ”mirakelvattnet” är väl investerade skattepengartycker också att det här ”mirakelvattnet” är väl investerade skattepengar.

Innan någon påpekar det. Jag fattar att 143000 kr är kaffepengar för ett landsting eller två sjukhus, men jag tycker ändå att det är principiellt viktigt. Om någon vill sätta in ett vattenfilter eller dricka virvlat vatten hemma ska de naturligtvis göra det. Människor har massor av irrationella riter för sig och ska så få ha. Men att en städcontroller (undrar förresten på vilket sätt städkvaliteten skulle ändras om han slutade gå till jobbet) känner att de städade ytorna håller sig rena längre tack vare att ett företag drar vattnet genom en maskin med lysdioder har ett värde av exakt noll kronor.