Jag bläddrade förbi det senaste exemplet på statlig korruption, Allmänna Barnhusets interna bostadskö. Jag har redan bloggat om flera liknande exempel och har inget mer att säga, tänkte jag. Sedan uppmanades jag att blogga om det och tänkte om. Dylik dårskap behöver lyftas fram i ljuset, igen och igen.
Här har vi alltså en statlig stiftelse (i landet som är väldigt pigga på att fördöma korruption i alla andra länder) som ska ”stärka barn och ungdomar i socialt utsatta situationer” och hjälpa barn som far illa. Nu visar det sig att stiftelsen kontrollerar två bostadshus i Vasastan i Stockholm. Det låter väl bra? Där kan utsatta ungdomar ladda batterierna, kanske en misshandlad familj bo i skydd för den våldsamme familjefadern?Nej, där bor bl a generalsekreteraren Cecilia Sjölanders son, där har landshövdingar och ministrar bott med låg hyra utan att ha stått i bostadskö en enda dag. Detta fusk har pågått i över tio år och jag vågar inte ens tänka på hur många utsatta personer som hade kunnat få den hjälp lägenheterna var avsedda för, men som istället farit illa, kanske dödats eller tagit sina egna liv.
Hur kan de ledande
personerna i detta kriminella nätverk se sig själva i spegeln? Har
de ens en spegelbild?! Hur kan andra i politikerklassen umgås med
dem på ett respektfullt sätt? De borde förskjutas som paria av
alla människor med heder. Känner du någon i styrelsen eller i stiftelsens ledningsgrupp?
På vilket sätt är
Cecilia Sjölanders son en utsatt ungdom. Han har en mor som tycks
sakna alla former av moral och heder, men har hon slagit honom också?
Nu är sonen 36 år, så han borde i så fall kunna slå tillbaka. Jag uppmanar aldrig till våld, men skulle
jag se honom göra det hade jag nog tittat åt ett annat håll.