Årets stora projekt i bigården är egen drottningproduktion. Första året som biodlare, 2022, behövde jag byta ut alla drottningar med viss panik (eftersom ett eller flera samhällen var helt skogstokiga) och då köpte jag dem för en dryg tusenlapp per insekt. Det blir dyrt i längden, så efter det har jag försökt att producera egna drottningar, med mindre och mindre hjälp. I år fick jag hjälp med omlarvning, att flytta larver till artificiella drottningceller av plast.
Resten av verksamheten sker i min egen
bigård. Jag började med tjugo celler som jag satte på två ramar i
en tillfälligt drottninglös kupa. Den måste sakna drottning för
annars ser inte bina poängen med att föda upp nya drottningar. En
bidrottning är ingen egen art, det är en larv som ges rätt
förutsättningar att växa upp till en könsmogen, stor drottning
istället för till ett sterilt arbetarbi. När bina väl börjat ge
larverna mat och bygga drottningcellerna kan man ge samhället sin gamla drottning
tillbaka för har de väl börjat kommer de att fortsätta.
Fast drottningen måste hållas avskild från drottningcellerna med ett spärrgaller som släpper igenom alla andra bin, men inte henne. Hon kommer annars ha sönder cellerna av ren överlevnadsinstinkt, hon vill inte bli utbytt. Det gäller förresten även de nya drottningarna. Om en av dem kläcks i kupan kommer hennes första åtgärd bli att ha sönder alla övriga drottningceller. Därför satte jag en bur över alla drottningcellerna så fort de var färdigbyggda.
Som ni ser är det bara sju burar över
tio cellkoppar. Av de tjugo larverna valde bina bara att gå
vidare med tretton, sju på denna ram, sex på den andra. När larven flyttas till cellen (på översta
bilden) måste den läggas i exakt samma vinkel, annars kan den
drunkna. Den kan också skadas av omlarvningsnålen eller så var det
något fel med larven från början, eller blev längs vägen. Därför
siktar man alltid på fler drottningar än man ska ha.
Jag behövde egentligen sex stycken.
Fyra av dem till nya samhällen, så kallade avläggare, men nu fick jag så
många drottningceller att jag la till ett femte. Dessa gjordes i
ordning dagen innan kläckning med sex ramar fyllda med yngel och
honung och så skakade jag ner ett gäng med bin. Avslutningsvis fick
varje kupa varsin drottningcell, men en av drottningarna kröp aldrig
ur sin cell och behövde ersättas med en av de överblivna drottningarna, så där rök en till. Tolv kvar.
Ett par dagar senare körde jag iväg
avläggarna till en annan bigård och öppnade flygöppningen. Nu ska drottningen ut och para sig. Hon gör bara en flygtur och ligger då med runt tjugo hanbin. Om hon är ett bra ligg
är det ingen som vet för samtliga kavaljerer dör efter att hon
slitit k*ken av dem.
Blir drottningen parad bör hon ha börjat lägga ägg efter ett par veckors ferie i den andra bigården. Då åker jag dit nattetid när
alla bin är inne, stänger flygöppningen och kör hem dem.
Förhoppningsvis har jag då fem nya samhällen, men mycket kan hända
innan dess. Drottningen kanske inte hittar sexpartners där uppe, blir uppäten av en fågel eller inte hittar hem.
Så var det då drottningarna som ska ta
över befintliga samhällen. Det är faktiskt ännu mer komplicerat,
så det får bli ett eget blogginlägg.