Ännu ett sätt att jävlas med dig

Enligt ett nytt lagförslag från regeringen ska polisen kunna beslagta ”pengar, klockor och bilar från personer som inte har inkomster som står i proportion till egendomen”. Detta kommer att hyllas eftersom man påstår sig göra det för att bekämpa organiserad brottslighet.

Men det är med all sannolikhet bara ett svepskäl för att rättfärdiga att makt flyttas från människor till myndigheter. Exemplen är många. Sverige håller just nu på att avveckla föreningsfriheten och låtsas som att de enda som kommer att drabbas är nazister och möjligen islamister. Jo, tjena!

Parallellt med detta bankar EU snart igenom ”chat control 2.0”, övervakning av alla människors krypterade meddelanden på nätet. Även där skyller man på brottslingar, i det fallet pedofiler. Detta trots att tekniken för att särskilja barnporr från semesterbilder inte ens finns än. Det kommer ändå lindra kritiken, för inte vill man stå sida vid sida med pedofiler. På samma sätt vill vi se gängkriminella bli av med bilar och klockor de köpt för svarta pengar. Men tänk ett steg till.

Trots att det mest kriminella jag gjort är att gå mot röd gubbe har jag definitivt inte ”inkomster som står i proportion till egendomarna”. Jag äger ett obelånat hus och är helt säker på att en myndighetsekonom vid en snabbtitt på mina historiska inkomster skulle hävda att det inte är möjligt att på laglig väg ha det jag har. Men det är det.

Nu är jag inte särskilt bekymrad för att min snålhet ska resultera i att polisens piketstyrka ska hämta in mig, men jag är livrädd för att alla dessa försämringar av den personliga integriteten ska drabba hederligt folk mycket mer än yrkeskriminella. Jag vill också att brottslingar buras in, men att steg för steg förvandla hela västvärlden till ett samhälle beskrivet i George Orwells 1984 är inte rätt väg.

Skuldsatt in i döden

Här i Norge är nästan ingen människa skuldfri och inte tycks det bli fler. Tvärtom ökar skulderna i förhållande till årsinkomsterna. Det pratas mycket om att bli skuldfri, men mer som en utopi än något som faktiskt skulle kunna hända. Det är nog ovanligt i Sverige med, men här är det helt abnormt. Min bank frågade om jag inte på sikt tänkt köpa en bostad. Jag förklarade att jag redan ägde mitt hus och att anledningen till att jag inte har lån hos dem är att jag köpt det för egna pengar. Det var två år sedan, men jag är osäker på om banktjänstemannen hämtat sig från chocken.

I verkligheten är normaltillståndet inte bara bolån utan maxade bolån. Om någon skulle få ner sina lån så mycket att skuldfriheten är nåbar letar man nästan automatiskt efter en ny, dyrare bostad som man precis skulle klara av att få låna till. Dyra bostäder råder det ingen brist på. I Oslo kan du köpa en medelstor, medelmåttig lägenhet för långt över tio miljoner. För de mest attraktiva får du betala femtio eller mer.

Oavsett var i näringskedjan man befinner sig måste man nästan låna så mycket det går eftersom konkurrenterna gör det. Känns det jobbigt att låna så mycket att man aldrig någonsin kommer att bli skuldfri rättfärdigar man det med att eventuellt sparkapital ändå skulle ätas upp av inflationen, så då är det bättre att ligga på minus eftersom inflationen även äter upp en del av lånet.

Själv tycker jag att det skulle vara skitjobbigt att ägas av banken. Lyckligtvis vill jag inte bo i Oslo, och i Sverige ville jag aldrig bo i Stockholm. Och även om jag hade velat det skulle jag nästan hellre bo i tält än i en bostad vars lån jag aldrig kan bli av med.

Jag dömer ingen och om alla vore funtade som jag skulle samhället kanske braka samman. Men håll med om att det är galet att nästan alla människor tycks ligga på minus, och det i ett av världens rikaste länder.

En trädgårdsterrorist

Då och då dyker det upp en Youtubekanal i mitt flöde. Det är en kille som under namnet Midlife Stockman städar folks trädgårdar och garageuppfarter. På vardagarna jobbar han med något annat, men eftersom han gillar trädgårdsarbete åker han runt och gör det på helgerna.

Själv har jag fullt sjå med min egen trädgård.

Kanske har han precis som jag lyssnat på Felix S:t Clair Renard när han sa att man bör komma på vad man vill göra och sedan hitta någon som vill betala en för att göra det. Midlife Stockman, eller Sean som han heter, säljer inte sina trädgårdstjänster. Istället erbjuder han dem gratis till äldre och andra som behöver, så filmar han och lägger upp på Youtube. Där har han tvåhundratusen prenumeranter och ungefär lika många visningar i snitt, vilket borde ge en slant, och dessutom får han stöd via sitt Patreon-konto.

Smart! Han tjänar antagligen mer på det än på att sätta upp lappar för att få kunder. På det här sättet blir han dessutom en hjälte för alla gillar väl en som jobbar ideellt åt gamlingar? Nej, inte riktigt alla. I en av hans senaste videos hjälper han kommunen med att städa trädgården till ett ödehus varpå en av grannarna konfronterar honom och sedan ringer polisen.

Alltså, vad är det för fel på människor?! Jag tvivlar inte på att Sean gått runt och filmat en stund, kanske pratat med någon granne för att få ”content” till sin video, men han gör trots allt en god gärning och särskilt de som bor i området borde ju bli överlyckliga för att detta sker. Inte som en person kommenterade videon:

”911: A man across the street is raising the value of my property. SEND A SWAT TEAM NOW!!!”

Hade jag varit sheriffen som dyker upp nio och en halv minut in i videon hade jag varit sugen på att låsa in grannen. Inte för att han heller gör något olagligt (det är varken förbjudet att vara idiot eller bete sig som en skitstövel), men polisen har antagligen annat att göra än att kontrollera fredliga trädgårdsmästare. Mitt i samtalet säger grannen:

”What if he went in his truck and decided to just blow up this whole neighborhood...”

Jag är själv skeptisk av naturen, men har man tänkt spränga ett helt bostadsområde verkar det ganska dumt att först lägga en hel arbetsdag på att klippa gräs och städa där. Nåväl, i skrivande stund har videon åtta miljoner visningar så nu blir grannen också kändis. Han kanske startar en egen Youtubekanal där han trakasserar folk som gör bra grejer. Vem vet, den kanske slår. Det finns ju en marknad för idiot-TV, det får oss andra att känna oss bättre.

Vad var det jag sa...

Det är ingen tröst att få rätt om dåliga saker, men jag fortsätter med en dåres envishet flagga för att ingen svensk borde ta pensionen för given, och varje gång det pratas pension i media kommer fler varningstecken. Det senaste i Folksams rapport återgiven i Dagens PS.

Den allmänna pensionen är nu nere i 44 procent av lönen. Dessutom minskar andelen med tjänstepension och Folksams pensionsexpert konstaterar att det inte går ”som det var tänkt”. Som alla vet går prognoser varken att äta eller betala med, så det kvittar hur det var tänkt om det inte blir så.

Nej, varför skulle ett pyramidspel funka bara för att det är utformat av staten? Man höjer riktåldern med ett år snudd på varje år, vilket resulterar i att vi ”ungdomar” aldrig kommer att nå fram om vi så blir 150 år gamla. Det räcker ändå inte, tycker Folksam som säger att åldersgränserna behöver upp ytterligare tre år nu. Det betyder att vi som är 42-56 måste bli 71 innan vi får ta del av våra egna pensionspengar, och de som är ännu yngre måste vänta ännu längre.

I väntan på vadå...

Fast långt innan dess skjuts det såklart på framtiden igen. Jag vet inte om fler kommer lyssna den här gången (när det kommer till pension är det skrämmande många som har en stark tro på att allt blir bra), men jag försöker ändå. Om du inte är politiker och vill få in pengar efter att du inte kan eller vill jobba längre måste du skaffa dem själv i form av passiva inkomster. Det kan vara börsavkastning, hyresintäkter eller ett eget pyramidspel, men du som fram till nu tänkt att staten kommer att fixa det där – sluta med det!

Betala inte!

Nordkap, Europas nordligaste punkt, högst upp i Norge ungefär 30 mil norr om Treriksröset, är en given turistmagnet för människor från hela världen. De som sköter om anläggningarna där uppe har fattat det och är duktiga på att ta betalt.

Det har uppmärksammats i media och detta faktum uppmärksammade Magnus mig på i ett mejl (tack för det!). Där finns ett upplevelsecentrum som tar 315 kr i entréavgift. Det är blodigt i sig, men blir ännu värre för dem som bara vill besöka kaféet eller souvenirbutiken för då måste de ändå betala entré.

Tidigare tog upplevelsecentret också betalt för parkering (en grusplan mitt i ingenstans), men där har de blivit tvungna att backa. Ingen kan dock hindra dem från att ta över 300 kr per vuxen för att få möjlighet att köpa en kopp kaffe (som gissningsvis också är långt ifrån gratis). Så varför gör de det? För att det lönar sig. En del kunder kommer att vägra, men alltför många kommer att betala. Det är ju bara semester en gång om året och särskilt om man redan pungat ut med minst 15000 kr för att åka Hurtigruten spelar några hundralappar ingen roll i den allmänna konkursen.

Men jo, det gör det faktiskt. Genom att betala överpris accepterar vi överpris. Det är en myt att säljaren bestämmer priset, det gör faktiskt köparen. Det gäller inte bara på Nordkap, det gäller när du köper överprisade festivalbiljetter, betalar 40 kr för en läsk som annars kostar 8 kr, varje gång du handlar i en dyr matbutik och ännu mer om du köper en plastpåse för sju spänn trots att tillverkningskostnaden är tjugo öre.

Beträffande det sista exemplet har jag hört om folk som tycker att det är pinsamt att ta med egna påsar. Jag tänker precis tvärtom! Genom att köpa en påse skulle jag demonstrera att jag har dålig framförhållning och/eller är omdömeslös och lättmanipulerad. Om jag någon gång beger mig till Nordkap kommer jag ta med stormkök och termos och skulle inte skämmas en sekund över att jag snålar in på 315 kr i inträde. Gör jag inte det är jag en del av problemet.

Sveriges bäst betalde sångare

Nej, nu överdrev jag, men nog är han välbetald, Sverigedemokraten David Lång som under partiets EU-valvaka fick den käcka idén att börja sjunga på tyska och som blev förvånad över att det fanns journalister med inspelningsutrustning på en av de största partiernas valvakor.

”Oj, shit, spelar du in det här?!”

No shit, Sherlock, och så var hans riksdagskarriär över. Fast inte riktigt. En gång politiker, alltid politiker. Eftersom Lång blev riksdagsman innan regelverket blev aningen sämre 2014, får han 80 procent av riksdagsarvodet första året och sedan 66 procent av lönen tills han fyller 65 år. I hans fall kommer det bli 8,5 miljoner i fallskärm.

Enda undantaget är ifall han får en annan lön, men då måste det vara just lön. Enklast är att göra som Fredrik Reinfeldt, Göran Persson och många andra politiker gjort innan dess, nämligen att starta ett aktiebolag och bara ta ut pengar som aktieutdelning. Då kan du fortsätta tjäna hur mycket pengar som helst utan att inkomstgarantin påverkas.

”En räkmacka beställd!”

Det är bara att konstatera att man inte behöver vara särskilt bra på att sjunga för att tjäna stora pengar på att göra det. Men det hade Håkan Hellström kunnat berätta redan när han gastade om sorg i Göteborg. Jag känner ingen sorg för David Lång heller.

Låt idioterna betala!

Det diskuteras ibland om huruvida rökare ska få subventionerad vård när de själva åstadkommit hälsoproblemen. Samma med idrottare som kanske fått problem med fötterna efter att ha sprungit tio mil i sträck, något som rent logiskt inte borde vara nyttigt.

Undertecknad ägnar sig ibland åt barfotalöpning, med varierande resultat.

Jag förstår resonemanget, men tycker inte att samhället ska göra enskilda bedömningar av i vilken grad vårdbehovet var självförvållat. Fast jag börjar fundera över om man inte borde göra undantag vid ”skönhetsoperationer”, människor som saknar medicinska problem tills de sprutar in nervgift, fett och kemi i kroppen för att de inbillar sig att det är snyggt. Det är det inte.

Nyligen kunde vi läsa om ”Anna” från Östergötland som tvingades till sex besök på akuten efter att ha sprutat in fillers i läpparna. I reportaget framkommer att ”Anna” välkomnar hårdare regler, men så länge det finns idioter kommer det att finnas lurendrejare. Är det rimligt att bara den ena av dessa bägge grupper ska ta ansvar?

Jag kanske framstår som en sur gubbe nu, men skulle inte många av problemen med oseriösa aktörer i ”skönhetsbranschen” försvinna ifall alla patienter innan ingrepp som helt saknar medicinsk grund eller är en följd av exempelvis en trafikolycka tvingades skriva på ett papper där de accepterar att eventuella komplikationer efter ingreppet inte kommer att subventioneras av den skattefinansierade vården?

Är det så viktigt att skaffa ankläppar eller ett rynkfritt, men tillsynes stelopererat ansikte att man är villig att betala priset det kostar om skiten träffar fläkten, då får man göra det. Kanske finns det försäkringsbolag villiga att ta smällen, då kan de inrätta en försäkring för ändamålet. Eller så får patienten betala själv. Jag vill i alla fall inte göra det.