Jag uppmärksammades i
kommentarsfältet på en snyftartikel om Björn,
som vädjar till Kronofogden om att ge honom en betalningsfri månad
så att han kan ge dottern ”en riktig jul”. En sådan måste
tydligen, i alla fall i Björns värld, kosta en massa pengar.
Hur synd är det då om Björn? För några år sedan köpte han en Audi S4. Detta genom att ta ett blancolån på, för ett säkerhetsfritt lån, svindlande 700000 kr. När Björn förlorade jobbet kunde han inte längre betala månadskostnaden (och hur hög den är tycker inte reportern var en relevant uppgift). Björn fick sälja bilen för halva priset och satt kvar med ett stort lån på en bil han inte längre ägde, vilket ledde till att han inte heller klarade av att betala hyran. Sedan är det svårt att hänga med i svängarna:
”Jag kan inte ha en enda utgift utöver hyra, mat och annat grundläggande. Jag får behålla 17000 kronor efter att fogden har fått sin del. Det ska täcka en hyra på 8000, elen som går upp och ner, maten, lite hygien, busskort, mobil och sådant. Björns tillvaro är skral.”
17000 kr i nettolön är mer än väldigt många pensionärer. Själv har jag oregelbundna inkomster, men förutom när jag köpt bostäder eller kapitalvaror har jag aldrig haft en högre månadskostnad än 17000, oftast inte ens hälften. Efter hyra har Björn 9000 kr. Elen går mycket riktigt upp och ner, men bor han i en hyreslägenhet lär den inte vara särskilt hög. Om jag är generös tänker jag att Björn skulle kunna få lägga 4000-5000 kr på mat, inkluderat dotterns mat varannan vecka. Efter kostnader för ”busskort, mobil, och sådant” har han åtminstone 3000 kr kvar. Vad är skralt med det?
”Han berättar att han var ute och letade pantburkar i går kväll för att ha råd att köpa kaffe att bjuda på under dagens intervju.”
Är Björn möjligtvis
spelmissbrukare eller alkoholist? Annars förstår jag verkligen
inte. Visst, han är inte rik (även om han antagligen tillhör
världens rikaste tiondel), men att han inte skulle ha råd att baka
pepparkakor med sin dotter blir bara för dumt.
Vi får inte reda på dottern
ålder (heller), men utifrån artikeln gissar jag på 10-12 år. Tillräckligt
gammal för att förstå ifall pappa på ett pedagogiskt sätt förklarar
att det är kärva tider efter att han levt över sina tillgångar,
och tillräckligt ung för att uppskatta julen utan att den blir lika
dyr som alla kompisars familjer. På köpet kanske hon kan lära
sig respekten för pengar, något som pappa inte har en susning om,
trots att han måste ha varit vuxen i minst ett decennium.