Maj i sammandrag

Så rann maj iväg. På bloggen blev det 31 nya inlägg, ett för varje dag, men med erfarenhet från min hemsida och tidigare bloggar vet jag att sommaren är en period med betydligt mindre internettrafik. Jag gör därför bedömningen att jag lika gärna kan dra ner bloggfrekvensen lite. Det blir förmodligen ändå Sveriges mest aktiva ekonomiblogg (det där lät stöddigare än det var tänkt), men någon gång mellan skolavslutning och midsommar börjar jag nog ta en och annan bloggledig dag.

Apropå bloggstatistik vill jag återigen tacka för att ni läser och för alla kommentarer och glada tillrop. Läsekretsen växer rejält, vilket även får mitt bloggintresse att växa. Att jag överhuvudtaget skulle få kommentarer var inte självklart för mig, men här strömmar det in både bloggkommentarer, Twittersvar och mejl med tips både om börs och sparande, vilket är skitkul.

I maj gick OMXS30 upp 0,64 procent, min aktiedepå 2,09 procent. Med tanke på hur defensivt placerad jag känner mig är jag mycket nöjd med att "spöa" index i uppgång, om än en svag sådan.

I vanlig ordning klev jag in och ut ur det gamla oljecertifikatet, och som vanligt (i alla fall nu på slutet) klev jag av lite för tidigt. Och så har jag investerat i både guld och silver, vilka jag hoppas ska utvecklas fint under börsstormarna jag tror kommer. Av samma skäl har jag återigen blankat SCA. Carnegies Simon Blecher kallade aktien tokdyr vid P/E 25 och nu är vi närmare 26. Domedagsstämningen förmådde mig också att sälja mitt återstående innehav i Indienfonden. Jag sålde hälften för ett drygt år sedan och hade tjänat mer på att sälja allt då, men det blev drygt 50 procents avkastning även på resten och det kan jag knappast gnälla över.

Jag blev tilldelad aktier i Clean Motion, Litium och Paradox. Clean Motion trodde jag minst på, men var ganska säker på att aktien skulle stiga från start. Det gjorde den och jag sålde. För tidigt. Paradox och Litium gick åt olika håll när handeln öppnade igår, Paradox upp och Litium ner. I juni noteras ytterligare typ tjugo bolag. Det brukar ju gå ganska bra, men jag blir mer och mer restriktiv. Det blir nog fler än Litium som inte tokrusar från start.

Den enda någorlunda offensiva satsning jag gjorde i maj var att teckna mig för nyemissionen i C-Rad. Tomas Linnala på Placera tror att aktien kan dubblas på sikt. Jag hoppas att han har rätt, men kan samtidigt konstatera att hade jag inte lyssnat på honom från början när det gäller C-Rad hade jag varit rikare nu, trots att den steg sanslösa 28 procent bara igår.

Trots C-Rad och min nya satsning i ädelmetallbranschen har jag fortfarande drygt 40 procent av depån i likvida medel. Det känns som onödigt hög andel, men just nu har jag inga bättre idéer.

Sverige har fått några nya ministrar. Inga överraskningar, mer än att jag inte trodde att de skulle bli ännu fler än tidigare. Nu är Löfven uppe i 24 ministrar, vilket är lika många som Reinfeldt skramlade ihop 2010. En av dem, Ibrahim Baylan, fick titeln samordningsminister. Det får mig att fundera lite över vad Löfven själv gör i detta ”dream team”. Jag trodde i min enfald att samordning av ministrar i stort sett var statsministerns enda uppgift. Jag säger inte att han klarat den särskilt bra, men trodde kanske inte att han skulle leja ut den.

Fick vi en ny prins att försörja också, eller var det bara dopet som skedde i maj? Jag minns inte, och precis som med ministrarna skulle jag inte kunna namnge alla svenska prinsar och prinsessor längre. Jag antar att min republikanska hållning lyser igenom. ”Bra PR för Sverige”, hör man ibland om hovet. Jag tycker att det är en konstig PR-byrå, vars vanligaste uttalande när media hör av sig är ”Inga kommentarer”.

23 juni ska britterna välja om de vill stanna kvar i EU. Förhandstipset är att de gör det, kanske med ytterligare några eftergifter från EU i sista stund, men helt säker är jag inte. Även ett självständigt Storbritannien skulle, till skillnad från Sverige vid ett utträde, vara en storspelare i världspolitiken. Och vad har de egentligen fått ut av samarbetet på sistone? Precis som Sverige betalar de mer än de får tillbaka, och för vad? För att några av deras politiker ska få åka till Sydeuropa och leva jetsetliv, i utbyte mot allt mindre självbestämmande. En dålig deal, tycker jag, som hoppas att hela unionen försvinner. Blir det utträde lär börserna sjunka på kort sikt. Stannar de kvar blir det kanske ett litet relief-rally, men knappast någon jätteskjuts.

Nej, nu ska jag åka iväg och besikta bilen hos Opus. Mitt aktieinnehav hos dem har inte glatt mig hittills, så jag hoppas att det här blir en bättre affär.