tisdag 3 januari 2017

Ring ut det gamla

Ni vet känslan när man vaknar upp efter en fest och går runt i ett illaluktande krigslandskap. Det stinker av matrester och sur öl och man kan inte för sitt liv förstå varför man inte sköljde ur glasen, tömde askfaten och slängde soporna innan man gick och la sig. Och vad är det för jubelidiot som tryckt ner en hel chipspåse i en ölburk?! Det kan ha varit jag...

Att efter en nyårsfest vakna upp till en lägenhet full med slattar av alkohol som tidigare kändes så rätt, är ungefär lika otrevligt som att efter nyåret vakna upp till en aktiedepå full av aktier i alkolåstillverkaren Dignita.


Och det är inte bara denna aktieslatt som skaver, det gör även aktierna i Gold Town Games efter att marknaden visade sig helt kallsinnig inför deras spel, som ändå tog så otroligt lång tid att producera. Och Seamless, vars betalningslösning måhända är genial, men så länge inte ens personalen i de butiker som tillhandahåller den vet om dess existens kvittar det lika.


Tyvärr kan jag fortsätta ett tag, men det är dags att ringa ut bekymren, sorgerna och nöden, och ringa denna frusna tiden åter varm (hur fan tänkte Tennyson där egentligen?). Jag antar att det är fler än jag som har ett gnagande dåligt samvete för att vi inte oftare tar ett helhetsgrepp kring portföljen och ekonomin, biter i några sura äpplen och tar nya tag. Jag går ändå dagligen igenom depåutvecklingen efter börsstängning och kollar vad som hänt, om något innehav rört sig anmärkningsvärt och vad detta i så fall kan bero på.

Men det där att lite mer metodiskt ställa sig själv de obehagliga frågorna, lägga ner grusade förhoppningar, och göra en känslokall bedömning av vilka innehav som borde tas bort, vilka som borde tas in istället eller ökas på, och vilka branscher/regioner som har fel vikt i portföljen, det gör jag alldeles för sällan.


Förresten gäller det nog inte bara börsen. Detsamma för jobb, karriär, bekantskaper, hälsa, träning, fritid... Det där som brukar buntas ihop under samlingsnamnet ”livet”. Alltför ofta får det liksom bara löpa på och bli som det blir när det går som det går. Se det inte som ett nyårslöfte, men jag har åtminstone en förhoppning om att bli lite mer fokuserad. Alltså: nu aktiedepån, sedan livet. Möjligen en kopp kaffe emellan.

18 kommentarer:

  1. Betalade du dina varor i den kassa kassörskan med hörlurar arbetade? (Antar att du tog den bilden, och att du tar många andra bilder du publicerar på din blogg.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, bilden kommer från en tidning. Eftersom tidningarna tycker sig ha rätt att gå in och plocka bilder ur privata Facebookalbum antar jag att de tycker att det är okej att jag lånar en bild av dem.

      Radera
    2. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson blev nyligen dömd för anstiftan till vapenbrott. Se upp!

      Radera
    3. Sant, men han är så tjock att jag springer ifrån honom :-).

      Radera
    4. Du räds inte pöbeln!

      Radera
    5. Jo, men kommer den i form av Thomas Mattsson springer jag ifrån den.

      Radera
    6. Mattsson utför inte jobben själv. Han skickar ut sin underhuggare Diamant Salihu. Han är ändå en ung, snabb man.

      Radera
    7. Då blir det värre. Mattsson och jag är faktiskt på dagen lika gamla, men där räknar jag ändå kallt med att ha viss edge.

      Radera
    8. Har du tur skickar Mattsson ut Mathias Wåg på Researchgruppen. Han kan du nog plocka 1-one-1.

      Radera
  2. Måste bara säga, att jag är imponerad av, hur du konstant kommer med nya uppslag och ideer. Önskar att min hjärna var lika produktiv, men inte en tillstymmelse. Tror inte du har tid med ett vanligt jobb. Du har nog fullt upp i din tillvaro ändå, med ditt eget och behöver ingen arbetsgivare. ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske har ett liv? Jag tror mer att det handlar om det än att min hjärna skulle vara särskilt produktiv.

      Men du har rätt i att jag inte har tid med fyrtiotimmarsjobb. Jag har försökt med tillfälliga vikariat ibland och kan inte fatta hur folk har tid med det. Fast problemet är att jag inte drar ner på annat då utan försöker jobba på dagarna, börsplanera på kvällarna och skriva på nätterna. Slapp jag t ex deklarera och göra bokslut halva januari skulle jag ha hunnit löneslava istället.

      Radera
    2. Ja jäklar. Deklarationerna. Jag måste deklarera för tre bolag, dags att sätta lite fart. Tack för påminnelsen.

      Radera
    3. Haha! Jag tror de flesta kommer ihåg det vad det lider, men av två skäl är det ju alltid roligast att göra skiten direkt:
      1. Det ska ändå göras, och det känns skönare när det är över, så det är lika bra att ta sig till det stadiet så fort det går.
      2. Man kan håna alla dem som har sitt kvar :-).

      Radera
    4. Nja - här handlar det om bolagsdeklarationer som ska vara inne typ 12 januari eller något sånt, så det brinner lite i knutarna :)

      Radera
    5. Aha, är det så illa. I min lilla enskilda firma har jag ännu gott om tid även med näringsbilagorna. Men så vill jag ju hinna jävlas med min omgivning också.

      Radera
    6. Ja, det är viktigt att hinna med att jävlas med sina motmänniskor.

      Radera
    7. Det ger definitivt ett mervärde, och (nu när räntan man får på inbetalade skattepengar är usel) det är väldigt lite deklarationsrelaterat som ger ett medvärde, det är ju bara gratisarbete åt staten. Lite som samhällstjänst, men "brottet" man begått är att vara företagare.

      Radera