Den öppna arbetslösheten har i
Sverige legat på 7-8 procent det senaste decenniet. Sedan tillkommer
alla de som går en utbildning de egentligen inte vill gå eller
sitter på en mer eller mindre meningslös ”arbetsmarknadspolitisk
åtgärd”. Sammanlagt är det bra många hundratusen människor.
Samtidigt har jag svårt att få ihop
det med min verklighet. Jag känner nästan inga arbetslösa. Det
händer att de är mellan två jobb, men om perioden är mer än
någon månad beror det enbart på att de är kräsna, inte vill gå
ner i lön eller pendla för långt. Om de verkligen var tvungna att
hitta ett jobb skulle det gå på två dagar.
Det stämmer rätt bra med bilden jag
får när jag pratar med arbetsgivare. De har svårt att hitta
personal, både kvalificerad och helt oerfaren sådan. En kompis
behövde sommarjobbare för ett enklare sorteringsjobb i lagermiljö.
Inget drömjobb kanske, men klart uthärdligt och med helt okej lön.
Till anställningsintervjuerna såsade det in ungdomar med alla
möjliga krav som omöjliggjorde anställning. Arbetstiderna (heltid,
dag eller natt) passade inte och helst ville de vara lediga både nu
och då. Och om ni tror att min bekantskapskrets är exceptionell är
det bara att kolla nyhetsflödet.
Teknikbolag, matbutiker,
transportbolag... Alla säger de samma sak – vi hittar inte
personal! Jag förstår att det finns människor som är mer eller
mindre oanställningsbara, invandrare som ännu inte kan så pass bra
svenska att den funkar i kundkontakter, handikappade eller
missbrukare. Men problemet är större än så. Ett tag hade jag en
granne som gick arbetslös år efter år. Han var byggkunnig och hade
dessutom lastbilskort. Att Arbetsförmedlingen låter någon med
C-kort gå arbetslös i mer än en vecka fattar inte jag.
Så vad gör vi åt det här – sänker
arbetslöshetsersättningen eller inrättar arbetsläger? Jag är
inte säker på att det skulle hjälpa. Inte heller är jag säker på
att jag skulle vilja leva i ett sånt samhälle. Men något måste
göras, det är jag tämligen övertygad om.
Ja vad gör alla dessa arbetslösa? Jag jobbar själv med IT och vi hade kampanjer i de större städerna via arbetsförmedlingen för att fånga upp nyanlända, då vi inte har några krav på att man kan svenska, bara engelska och har 1-2 års erfarenhet av systemutveckling eller grafisk design. Hittade en kille från Pakistan. Rimligtvis borde det finnas betydligt fler än så från t.ex. Syrien, och arbetsförmedlingen borde känna till dessa personer, men icke. Oroväckande.
SvaraRaderaJag gissar att det finns fler systemutvecklare i Pakistan än i Syrien, men finns de vore det såklart bra om de hittas och sammanförs med arbetsgivare. Tyvärr tror jag inte att Arbetsförmedlingen mäktar med den uppgiften. Det är helt enkelt för länge sedan de ägnade sig åt förmedling av arbete att de nog glömt hur man gör.
RaderaHej Micke och tack för intressanta synpunkter. Arbetslösheten bland svenskfödda med svenska föräldrar mitt i livet (30-40) är extremt låg (se Sbc:s statistik), för kvinnor runt 2,5% och män några decimaler högre. Frågan är då vilka det är som är arbetslösa?
SvaraRaderaSystemet runt "arbetslösa" är ett riktigt träsk med mängder av åtgärder som gömmer undan människor från den officiella statistiken. Sedan skyfflas individer mellan arbetslöshet, försäkringskassa, förtidspension och socialbidrag.
Tidigare brukade uppskattningar göras att lika många som de "officiella" 5-8 procenten var instoppade i åtgärder vilket gav Sverige samma arbetslöshet på 10-15% som Kontinentaleuropa. Så är det nog fortfarande.
Problemet nu är att det finns en stor andel utlandsfödda på arbetsmarkanden. De som är från Norden, (väst-)Europa eller USA har i princip samma låga arbetslöshet som infödda svenskar. Däremot har utomeuropeiska migranter från främst Mellanöstern och Afrika en mycket hög arbetslöshet på allt mellan 30 och 90%. En lång etableringstid på kanske 8 år innan ens hälften har en anställning och ett fortsatt inflöde av människor från dessa länder gör att arbetslösheten snarare ökar än minskar trots pågående högkonjunktur.
Till detta ska även läggas alla de svenskar som går arbetslösa. Känner som du knappt några men hälsar ibland på i hembygden i Norrland och träffar kamrater från grundskolan som varit arbetslösa i 3-5-10 år. Det går att förstå att dessa inte vill flytta och har anpasssat sina liv efter en tillvaro med låg inkomst och låg motivation till förändring även om det inte är en livsstil jag uppmuntrar till. Sedan finns det även en växande grupp med olika funktionshinder som har svårt att få arbete. I dag är kraven rätt höga både när det gäller både kompetens och produktivitet. Det enkla jobben blir inte fler.
Som läget ser ut nu finns det inga enkla lösningar på arbetslösheten, oavsett var politikerna verkar tro...
Jag skulle inte kalla 2,5 procent för extremt lågt (och har ingen aning om siffran stämmer), men självklart har utlandsfödda högre arbetslöshet.
RaderaVisst kan jag också förstå att man inte vill flytta från Norrlands inland till södra Sverige, men om alternativet är arbetslöshet i tio år är det inte heller vettigt att stanna. Om det inte går att skaffa sig en utbildning som funkar även där.
Det går inte att nå noll procent och vissa personer alltid är mellan jobb så 1-2 procent är nog att betrakta som så lågt det går komma.
RaderaArbetar du mellan 25 och 65 års ålder innebär 1% en total arbetslöshet på 4,8 månader vilket är lite under ett helt liv. Vissa studenter som inte fick sommarjobb kunde förr skriva in sig som arbetslösa under sommaren för att få lite ersättning, vet inte om det fortfarande fungerar så.
Sedan finns det mera info att krama ut ur SCB:s siffror. Studerar man åldersintervallen ses en markant ökning av arbetslösheten från 55-60 och uppåt, har för mig att de sista åren före pensionen har extremt höga värden, med övervikt för kvinnor. Kan bero på att många får "stämpla" den sista tiden.
1-2 % vore lågt, det var ordet extremt jag vände mig emot.
RaderaAF är väl bara en kontrollmyndighet som ser till att alla som är inskrivna där söker alla jobb de kan, oavsett vad de har utbildats sig till .... och gör de inte det så meddelar de facket att den arbetslöse har misskött sig.
SvaraRaderaFör 8-10 år sedan fanns det dåligt med tolkuppdrag och en kompis till mig blev arbetslös. AF tyckte då att hon skulle söka jobb på ett äldreboende som undersköterska. Tolken krävde då att AF skulle ansvara för att hon skulle gå fri om något hände eftersom hon inte hade någon utbildning för att jobba som undersköterska. Där fick AF ge sig och tvinga någon annan.
Ja, men när blev deras uppdrag begränsat till kontrollmyndighet? Namnet antyder att grundtanken var att de skulle förmedla arbeten.
RaderaJag har också (både som arbetslös och arbetsgivare) upplevt att AF har dålig koll på vilka jobb som kräver vilken kompetens. För dem tycks arbetslösa bara vara en siffra.
- Ni behöver en elingenjör, ta den här killen.
- Han har ju varken utbildningen eller kompetensen vi söker!
- Men vi betalar 80 procent av lönen.
Deras främsta uppdrag är att administrera och dölja den faktiska arbetslösheten. Anledningen att man inte privatiserat är att politikerna då skulle förlora rätten och möjligheten att mörka hur den faktiska arbetslösheten ser ut (privata förmedlare behöver intäkter och fixar jobb istället för att skyffla runt människor i syfte att mörka).
RaderaIngen normal människa tycks känna någon som någonsin fått jobb via AF. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/
Även om det skulle gå att mörka riskerar politikerna att tappa ansiktet om en privat förmedling får ut många fler i arbete (och hur svårt kan det vara?). Då skulle folk ifrågasätta varför politikerna inte genomfört förändringen tidigare och med rätta beskylla dem för att ha slösat bort skattemedel i decennier.
RaderaJag har faktiskt fått ett jobb via AF, men i alla samtal i ämnet känner jag mig mycket ensam i den gruppen.
Det här är inte min erfarenhet. Jag har utbildat mig inom att skriva på universitetet, men har läst för att bli klokare. Arbeten som lagerarbetare, städare, väktare, anläggningsarbetare, tunnelbanevakt, ja ett tjugotal arbeten, har jag inte fått.
SvaraRaderaFattar inte hur det kan vara så lätt att få arbete. Jag har fått uppfattningen att arbetsgivare kräver erfarenhet eller rätt utbildning. Eller så går arbeten via kontakter. Jag har nu ett arbete som jag kan få via kontaktvägen.
Jag bor ju i Stockholm, så vi borde väl ha samma underlag för vår diskussion.
Det borde vi. Kanske universitetsutbildningen skrämmer arbetsgivare.
RaderaJag var på universitetet och pratade med en från AF. Hon sa: "Du har mycket stora möjligheter att få arbete på Scandic hotell." Så vips begav jag mig till träff på Scandic i Järva krog. Där var det 200 personer som sökte 7 arbeten. Verkade mest vara en träff för nyanlända och långtidsarbetslösa.
RaderaJag har en bekant som är kulturmarxist som har ungefär samma uppfattning som du om "hur lätt det är att få arbete." Han anser dessutom att det är lätt med bostad i Stockholm, eftersom det enbart är att låna.
Väl i Järva krog tog inte ens arbetsgivaren emot mitt CV, utan sade att jag skulle "registrera det på nätet". Det var en fem minuter intervju där det inte var mycket till intresse från deras sida.
Det är inte lätt om man inte har erfarenhet eller rätt utbildning för tjänsten. Det finns dessutom inga enkla arbeten. Inte ens städare är enkelt, som jag brukar ha som sommarjobb. Där är det högt tempo från början till slut. Du har tur om du hinner med dagens arbete under utsatt tid.
Att min universitetsutbildning skrämmer arbetsgivare är väl ändå att förenkla. Finns ju tvärtom personer utan universitetsutbildning som har exakt samma problem.
Jag vet inte om det är lätt att få arbete. Jag kan bara redovisa mina erfarenheter av samtal med arbetsgivare och arbetslösa. Att någon svensk (eller annan helt svensktalande) med lastbilsbehörighet kan gå arbetslös i Stockholmsområdet år efter år övergår mitt förstånd eftersom jag känner arbetsgivare som skriker efter den kompetensen och andra jag känner får lastbilsjobb hur lätt som helst.
RaderaNär det gäller universitetsutbildningars plus och minus vet jag arbetsgivare som helst inte anställer de som gått på universitet mer än max något år. Om det beror på att man är rädd att de inte förstår konceptet arbete, egentligen vill ha bättre betalda jobb eller något helt annat vet jag inte. Jag vet bara att åsikten finns.
Det jag pratar om är inte att "gå arbetslös år efter år". Utan att det är svårt att enbart få ett arbete genom att söka några stycken och att "arbetsgivaren inte kan hitta folk till arbetet". Då anser jag att det är bättre att anställa en universitetsutbildad, än att inte ha någon anställd. Men arbetsgivaren vill inte ha anställda på grund av att de är universitetsutbildade? De tar hellre uteblivna vinster än att anställa en universitetsutbildad? Låter inte klokt!
RaderaJag tror vi pratar om olika grupper här. Den arbetsgivare som slår larm i media om att han/hon kanske tvingas lägga ner för att det inte finns personal är antagligen inte samma som ratar universitetsutbildade, men bägge finns.
RaderaVilka är det som har slagit larm i media om att de tvingas lägga ner? Jag vet att Expressen hade en artikel om ett städbolag som sa att "ingen vill ha arbetet." Jag har ju svårt att få städarbeten i Stockholm. Jag vet också att städbranschen är 50 % av lönerna subventionerade till 80 %. Det är inte lätt att konkurrera mot staten när det gäller bostäder i Malmö eller städarbeten.
RaderaVisst får man arbete om man söker, men att det går lätt och att man tar ett nästa dag är långt ifrån sanningen. Det kan ta månader, men år kanske är att överdriva och där har du en rimlig synpunkt.
I ett av mina exempel i Googlebilden ovan står: "Tre av tio företag i länet säger att de tvingats tacka nej till en order eller ett uppdrag på grund av att de inte kunna rekrytera rätt personal." (Att det står "kunna" istället för "kunnat" hänvisar jag till Sundvalls Tidning.)
RaderaMitt exempel med lastbilschauffören är alltså helt taget ur mitt liv. Jag bodde granne med honom så jag VET att det inte var veckor, inte månader utan just år, och flera sådana. Hur representativt exemplet är vet jag inte, men överdrivet är det inte.
Rätt personal tolkar jag som kompetensbaserat. Inte att man kan få arbeten här och där vips man söker.
RaderaJag håller med dig fullständigt om din granne som år efter år var arbetslös. Kan man språket och inte är handikappat så ska det inte behöva ske.
Sen kan man alltid gå över till hur fan nyanlända ska få arbete, när det nästintill alltid finns många sökande till tjänster och där kompetens och erfarenhet är väldigt viktiga.
Jag har ett exempel från en som arbetade med truckkörning på 90-talet innan det privatiserades. Han beskrev arbetet som en "lek" och att nu är det helt annorlunda. Sverige arbetsmarknad är helt annorlunda från 80- och tidigt 90-tal, där kompetens, tidspress och erfarenhet väger mycket tungt och är avgörande i dagens arbetsmarknad.
Ja, jag menar inte att alla kan få alla jobb. Snarare tvärtom: "Det händer att de är mellan två jobb, men om perioden är mer än någon månad beror det enbart på att de är kräsna, inte vill gå ner i lön eller pendla för långt."
RaderaSvenska är nog ett absolut krav för de flesta jobb, vilket är svårt för att inte säga omöjligt för nyanlända.
Visst är det tuffare nu, och det finns helt enkelt inte lika många "lätta" jobb (och då menar jag jobb som inte kräver lång utbildning, de kan vara både tuffa och tunga ändå). Men jag får inte ihop historierna när kompisar berättar hur svårt de har att rekrytera medan tidningarna skriver om att särskilt unga inte har en chans att komma ut på arbetsmarknaden.
Vi har helt klart olika umgängeskretsar. Jag antar att din umgängeskrets har lång arbetslivserfarenhet. Det är faktiskt svårt för ungdomar om de söker mot de som har 5 års mer arbetslivserfarenhet.
Radera"Lätta jobb" finns inte. Inte ens på McDonalds eller som städare är det lätta arbeten. Man måste kunna hantera flera saker samtidigt, hög stresstålighet och kunna hantera kunder.
Jag förstår inte heller hur dina kompisar kan beskriva att de har svårt att få tag i folk. Jag vet att i städbranschen är det svårt att få tag i folk som är lämpliga, eftersom många inte riktigt är motiverade och därtill har lite svårt med att ta instruktioner ("intelligensen brister"). Den jag känner inom den branschen vill heller inte ha somalier som arbetsförmedlingen erbjuder. Thailändarna är då bättre, anser hon. Är det liknande för din kompis som inte kan få ihop folk till att sortera skrot? Han tar inte heller universitetsutbildade och tar hellre utebliven vinst? Eller söker inte universitetsutbildade hans utannonserade tjänster?
Även exemplet med sorteringsjobb på lager från ovan är autentiskt. Var gränsen går för lätt kan diskuteras, men relativt andra jobb borde det anses som lätt. Och som sagt, det är skitsvårt för dem att rekrytera ungdomar (med eller utan universitetsutbildning) för ett sommarjobb i Stockholm. Anledningen att han beskrev det så för mig är för att det ÄR så.
RaderaHåller på och söker sommarjobb. Ska leta upp lite skrotarbeten att söka. Får återkomma med resultaten från om jag fick något svar, om du vill det.
RaderaSkrot vet jag inget om, men det här var en av världens största speditionsfirmor, i norrförort. Men sommarjobb, söker man inte sånt i februari? Det gjorde man i alla fall "på min tid" :-).
RaderaJag sökte många arbeten tidigare, men fick inget. Nu har jag ett jobb jag möjligen kan få via kontakt till hösten. Har städarbete i sommar, men inte så mycket jobb som jag vill. Finns några sommarjobb att söka nu också. Borde väl söka heltidstjänster som inte är sommarjobb också.
RaderaSänk skatten på arbete, sänk sedan bidragen för arbetslösa.
SvaraRaderaKanske det då är värt att ta et jobb, om än ett skitjobb?
Folk är jävligt lata, inkl mig själv. Så ibland kan det behövas en spark i baken inte som nu ett jävla gullande.
/KP
När jag var arbetslös (-94?) tillhörde jag definitivt gruppen som hade behövt en välriktad spark. Jag tyckte inte riktigt att jag hade tid att jobba.
RaderaMed risk för att citera en viss partiledare... Det måste löna sig att arbeta. Skillnaden mellan a-kassa, sjukpenning eller vad det än är för ersättning och arbete är för låg. Drivkraften att arbeta blir därför alldeles för låg.
RaderaEn viss partiledare? Att det ska löna sig att arbeta har väl alla partiledare på högersidan sedan Gösta Bohman sagt, och numera även andra partier. De lägger säkert in olika värderingar i det (friår eller arbetsläger...), men egentligen tror jag t o m att ganska hårdföra kommunister kan ställa sig bakom det.
RaderaPrincipen är nog ofrånkomlig, även om jag hoppas att det går att pressa arbetslösa utan att även sjuka drabbas.
Arbetslösheten är även intressant utifrån perspektivet att det ju finns oändligt antal saker att förbättra. Det har inte uppstått en brist på saker att göra, utan på personer som är villiga att betala någon för att göra det. Vissa personer är dock svåra att anställa, helt enkelt för att de inte vill arbeta eller har konstiga krav. Sverige är fantastiskt - vi har en av världens högsta andelar av befolkningen som är anställd med lön.
SvaraRaderaJa, hade det inte slagit ut konkurrensen eller riskerat att få facket att gå bananas skulle det finnas massor av saker arbetslösa kunde hjälpa till med.
RaderaIntressant inlägg!
SvaraRaderaJag håller med dig, det är väldigt få som är arbetslösa. Inte ens min kusin som aldrig har läst på gymnasiet är arbetslös utan har alltid lyckats ta sig fram på olika arbeten.
Den enda jag kan komma på som är arbetslös är en kollegas sambo. Han är fransman, har två masterutbildningar men har ALDRIG jobbat en dag i sitt liv. Han har bara studerat. Nu har han bott i Sverige i fem-sex år, talar dålig svenska (men väldigt bra engelska) och har äntligen fått permanent uppehållstillstånd. Men fortfarande får han inte ett jobb. Det där att vara 35+ år och aldrig ha jobbat utan alltid prioriterat utbildning är inte rätt väg att gå... Det roliga är att han är säker på att han ska bli ambassadör och tjäna stora pengar. Jag undrar mest när...
Själv har jag aldrig sökt ett jobb utan alltid fått bra jobb via kontakter och sedan tagit mig fram därifrån. Det funkar det också :)
På en arbetsplats jag var på kom det in en amerikan som inte kunde ett ord svenska. Han knackade dörr förutsättningslöst, på företag efter företag, by efter by, villig att jobba med precis vad som helst. Han fick jobbet och såvitt jag vet skötte han det prickfritt. När han lärt sig svenska började han plugga istället.
RaderaJag säger inte att alla som vill kan få jobb, men hans förutsättningar var helt klart sämre än din kollegas sambo. Naturligtvis underlättar kontakter och de är i regel fler för oss som bott här hela livet, men de är inte allt.
Jag håller med. Jag tror i detta fall att mycket handlar om att han är lat, av många anses överkvalificerad pga alla utbildningar samt att han nog själv är väldigt kräsen med vilket typ av jobb han kan tänka sig. Och den typen av jobb kräver många gånger arbetslivserfarenhet vilket han inte har. Med andra ord en ond spiral som jag hoppas han lyckas bryta snart.
RaderaDet är på det viset jag tänker att utbildning inte alltid är av godo. Dels vill man inte anställa en överkvalificerad, men jag skulle också vara rädd att en 35-åring utan arbetslivserfarenhet helt enkelt är arbetsskygg.
RaderaHögst troligt.
RaderaVilken tur att du aldrig skaffade dig någon utbildning :P
Ja, i likhet med hela världen försöker jag rättfärdiga mina val. Om inte förr så i efterhand.
RaderaJag har sysslat med programmering och datorer sedan lågstadiet och sedemera också universitetsutbildad systemutvecklare(dock utan examen eftersom jag fick jobb innan examen). Man kan tycka att jag vore glödhet på arbetsmarknaden då jag är en mycket flexibel person med mycket erfarenhet från diverse olika sorters arbeten samt lär mig nya saker väldigt snabbt.
SvaraRaderaMen jag sökte runt 30-50 arbeten per månad i nästan ett år. Var på intervju efter intervju vid många konsultfirmor och andra företag som utvecklar egna produkter. Dock var det ingen som ville anställa mig eftersom jag har inriktat mig på inbäddad programmering i linux miljö istället för programmering i windows miljö.
Till slut fick jag en visstidsanställning som lärare inom matematik för högstadie-elever eftersom det var en vecka till skolstart och matematikläraren hade sagt upp sig. Jag trivs jätte bra med detta jobb och har fattat tycke för lärareyrket och vill aldrig mer bli en kontorsråtta som sitter och möglar bort framför en skärm igen.
Poängen jag vill förmedla är att det är oerhört svårt att få jobb för att arbetsgivarna är så kräsna av sig. Jag kan förstå dem. En felrekrytering kostar oerhört mycket mer än din lön då hela organisationen kommer att försinkas och i värsta fall förstöras på grund av den inkompetenta arbetstagaren. I dagens effektiviserade arbetsplatser finns det inget utrymme för fel.
En mycket bra poäng! Kanske kunde lite flexiblare regler göra det lite lättare att anställa. Jag förstår att fack och löntagare är rädda för återinförd livegenskap, men att arbetsgivare inte vågar anställa och i många fall köper flexibiliteten genom att hyra in konsulter istället gynnar varken personal eller samhället i stort.
Radera