tisdag 2 juli 2019

Frågar åt en kompis

Jag vet, det brukar vara kodord för frågor man inte vågar stå för själv, men här är det verkligen en kompis. Av den anledningen tänker jag inte vara för frikostig med detaljerna så att ingen som känner familjen ska känna igen dem i texten.


Bakgrund: Gift par med gemensam ekonomi. Ganska goda inkomster, men tyvärr lika goda utgifter. Och nu har det inte burit sig bättre än att inkomsterna stått stilla medan de fasta utgifterna ökat. Det borde ändå inte vara katastrof för det finns goda sparmöjligheter bland de mer oregelbundna utgifterna.

Men här kommer problemet. Det här är inte paret som delar på allt, vara sig tankar eller arbetsuppgifter. Hon är familjens projektledare när det kommer till hemmet, transporter och barnens aktiviteter. Han har koll på ekonomin, ett ämne som inte alls roar henne. Så när han förklarar för henne att det här inte funkar, kreditkorten kan inte dras tills de börjar brinna, tycker/tror hon att han överdriver och väljer att leva precis som tidigare. Bara det att marginalerna inte längre finns.


Så kära läsare och pedagogiska medmänniskor, hur ska han nå fram med informationen om hon vägrar att lyssna? Man kan ju inte vänta tills banken tar huset och det är varken läge att klippa hennes kreditkort eller göra en powerpointpresentation. Bägge metoderna skulle leda till fullt krig. Så vad gör man då?

87 kommentarer:

  1. Att presentera siffror, gärna i diagramform brukar göra att de flesta förstår. Man kan ju inte ha kakan och äta den samtidigt brukar de flesta förstå, och går det att på något pedagogiskt vis presentera att 1) detta är inkomsterna och 2) titta detta är utgifterna och se att marginalerna är alldeles för små, då vore det konstigt om hon inte förstod detta.

    I det långa loppet måste de ju sätta sig ner tillsammans och göra en budget tillsammans där de är överens om inkomster, utgifter, sparande etc. Alternativet är att göra en delad budget där hon har sina pengar och han sida och så delar de lika på gemensamma utgifter.

    När du säger att det kan leda till "fullt krig", blir man ju lite fundersam, vad är detta för människor egentligen? Varför skulle ett normalt snack, två vuxna? människor emellan kring något så fundamentalt som deras gemensamma ekonomi leda till annat än en bra diskussion?

    Annars får väl nästa steg om hon vägrar bli vuxen vara att ta bort krediten på plastkorten och begränsa tillgången på likvider, alltså en sorts tvångsförvaltning av deras gemensamma ekonomi. Kanske vaknar hon när hon står i ICA-kön och det står "köp medges ej"...

    Känns lite som när man pratar med ett barn som tjatar och vill ha leksaker, och man kommer med motbudet att barnet har för många leksaker och att några måste rensas bort för att nya ska få plats...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast är det inte enklast med siffror för oss som gillar dem? Jag är lite rädd för att det är ett rött skynke i detta sammanhang. Fast visst, hur ska man förklara fakta utan att förklara fakta?

      Risken för ett fullskaligt krig bottnar nog i år av dålig kommunikation. Jag tror att det är först nu som de insett att deras olika livsstilar snart inte går att förena längre om de inte jobbar på det.

      Precis som du säger, blir man för tydlig riskerar det att bli som när man tillrättavisar ett barn, och den känslan gillar nog ingen. Inte ens barn.

      Radera
    2. Siffror fungerar inte av den enkla anledningen att de flesta ser alla siffror och det blir en brain freeze så att säga. Enklast i detta fall skulle vara ta senaste 12 månaderna som en linje graf med kombinerad inkomst som en linje och sedan utgifter som en annan linje. Att kunna visa så enkelt hur stor skillnaden är utan att ha massa siffror där som stör henne. Siffrorna bör ligga i en annan tab för referens då hon antagligen kommer ifrågasätta dem så de måste vara specificerade ut och kategoriserade också (paj diagram under den ovanstående grafen hur pengar faktiskt spenderas). Det blir då en utgångspunkt för att diskutera en budget framåt för att se till att ekonomin kan hållas ihop samt vad pengarna faktiskt ska spenderas på.

      Radera
    3. Jag tror inte att han heller har SÅ bra koll att det går att rita upp tolvmånadersgrafer och pajdiagram, men det låter onekligen pedagogiskt och bra.

      Radera
    4. Det är ganska enkelt då allt han behöver är bankutdragen för att se hur mycket gått in och hur mycket gått ut och exportera allt till excel, det ger första grafen. Andra grafen är lite mer tidskrävande då han behöver gå igenom varje linje för klassificering men det hjälper då du ska fundera budget att veta hur och var du spenderar pengarna då saker som inte förväntas vara så dyrt dyker upp (se ofta saker som McDuck och annan snabbmat kan visa sig vara flera tusen i månaden etc. vilket är ett återkommande tema i t.ex. Lyxfällan också men det kan vara godis, spelande etc. allt beroende på familjen). Det i sin tur kan ge en quick fix lösning för att fixa ekonomin (sluta med snabbmat t.ex.) för att balansera bättre.

      Radera
    5. Att se totalsummor är jag helt med på. Det är just klassificeringen som jag tror blir lite för tidskrävande för att det ska bli verklighet. Jag tycker sånt här är kul och har för mitt eget höga nöjes skull gjort motsvarande kalkylblad trots att jag inte ens behövt (och dessutom är ensamstående så att jag i bakhuvudet ändå vet vad jag gör "rätt" och "fel"), men ser man ekonomi som ett nödvändigt ont blir det en annan sak.

      Radera
    6. Gå på en 80/20 regel; vart finns 80% av kostnaderna och klassificera dem; de resterande 20% struntar man i. I allmänhet så med en snabb pivot tabell så visar det sig att det är ett 10 till 15 större poster och sedan går det snabbt nedåt. Gör en snabb koll att det inte är versioner av samma typ (i.e. McDuck plats A, McDuck plats B etc.) och de bör få en hyfsad ide utan att gå igenom alla kredit kort etc.

      Radera
    7. I det här fallet tror jag att det är väldigt många småposter. Inte så mycket skräpmat, mer heminredning och plantor till trädgården. Visst går det att klassificera en del, men svårt att dra gränsen på var man upprätthåller ett hem och när man slösar. Att den måste dras snävare än nu är däremot helt givet.

      Radera
    8. Ja, tanken är ju inte att visa en massa siffror utan snarare grafiska representationer av siffrorna. T.ex. en stapel för inkomster, en annan för utgifter. Oj, den med utgifter är högre än den med inkomster, vad ska vi göra åt detta?

      Sen visa, okej VAD är det som kostar?

      Men, om det är som du säger, tror jag en bättre investering hade varit att boka en tid hos en samtalsterapeut där de båda lär sig att kommunicera. Det, eller skilsmässa.

      Radera
    9. Många banker har detta redan i sina internetbanker. TINK kan också användas för att presentera staplar med utgifter och inkomster. Den kategoriserar utgifterna och sedan kan man göra en snabbkoll och möblera om lite. Kategoriseringen funkar inte helt 100. Fördelen med TINK är att den kan samla uppgifter från flera banker och kreditkortsföretag och det kan i alla fall inte min bank göra.

      Radera
    10. Snålgrisen: Det är som sagt inte givet att utgifterna överstiger inkomsterna, men differensen blir allt mer ansträngd och det går åt det hållet. Samtalsterapeut har testats och förkastats, men jag tror också att det vore en bra idé.

      Plina: Tink låter helt klart intressant. Dock inget problem med olika banker, här är det ett och samma kort.

      Radera
    11. Jag skulle gissa att det finns fler problem med ekonomin än ett kort. Dessutom kan det finnas en poäng att ta en diskussion om vilka gemensamma mål man ska ha under de kommande x åren. Om man nu vill göra x vad är det som krävs för att uppnå det och det kan vara en bra ingång till att granska ekonomin med hjälp av den nya appen TINK.

      Radera
    12. Ja, det är ju inte kortet i sig som är problemet. Menade bara att det inte finns ett behov av att få en sammanställning av flera banker för allt köps på ett enda kort.

      Radera
  2. Ibland är det bästa man kan göra att dra i stop lossen i tid. Det är inte värt att krascha sin ekonomi enbart för "förmånen" att leva med en vuxen kvinna som uppenbarligen agerar som ett barn. Jag gissar att vederbörande kvinna är miljöpartist eller sosse också, allt du säger tyder på det? Det verkar kört.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen aning om de politiska preferenserna. Nej, givetvis inte värt att krascha ekonomin, men inte heller lätt att dra i en spak som ödelägger en hel familj.

      Radera
    2. Om ens familjerelation är så pass dålig att man inte på ett normalt viss kan enas om grundläggande ting, är det då värt att fortsätta? Om man inte ens kan ha en saklig diskussion utan upprörda känslor? Om det helt saknas en gemensam vision för livet, vad har man då? Ingenting.

      Radera
    3. Det där kan bara de berörda säga, från fall till fall. Man hoppas väl hitta tillbaka till något man en gång hade.

      Radera
  3. Tror man behöver bli väldigt konkret för att få dem som inte är intresserade av ekonomi att förstå just ekonomi. Fick 'Hans-Rosling-pris i ekonomi' av en kollega när jag förklarade DuPont-modellen med exemplet 'inköp av röda bollar på kredit' och vad som hände när man inte gjort en marknadsanalys av om bollarna gick att sälja. Bollarna blev istället liggande på lagret :-). Företaget gick snabbt i konkurs när vd köpt vad han tyckte var finfina bollar som ingen ville ha.
    Familje-ekonomi är lite samma sak och där har man dessutom - som du ju beskriver - koll & påverkansmöjlighet på de flesta delarna och definitivt sina kostnader.
    Hälsar Lars D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger mycket i vad du säger, även om jag personligen aldrig blivit så sömnig som när jag försökte lyssna på Hans Rosling.

      Radera
    2. Håller med :-).
      Må han vila i frid osv men snusförnuftigheten som var herr Roslings signum var rätt sövande :-).
      Ha en fin kväll!
      Hälsar
      Lars D

      Radera
    3. Jag vet inte vad det var, men jag loggade liksom ut när han kom igång. Tror att det kan ha varit att hans behov av att prata för "vanligt folk" gjorde att det blev lite Klartext i P1 av alltihop.

      Radera
  4. Tungt att leva i en relation där man varken litar på eller talar med varandra. Låter inte hållbart.

    Att visa att flödet ut är större än flödet in måste vara vägen fram. Kontoutdrag för några månader tillbaka borde kunna peka på problemet. Det handlar om att väcka insikten. Därefter åtgärda.
    //nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, hållbart är det inte. Det är nog det enda de kan enas om redan nu.

      Flödet är nog inte större ut än in. Det är bara det att han måste jobba arslet av sig för att hålla jämna steg på "in"-sidan. Detta parallellt med att hon tycker att han tar för lite ansvar hemma. Den spiralen är varken gångbar eller frisk i längden.

      Radera
  5. Jag instämmer med samtliga föregående tips du fått. Tänker egentligen bara tillägga att om mannen i paret inte kan redovisa i detalj (kategoriserat) vad pengarna läggs på så kan det vars läge att börja använda Tink som automatiskt hämtar in och kategoriserar köpen så han lätt kan följa månad för månad vad dom lägger pengarna på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är pinsamt okunnig om Tink (särskilt pinsamt eftersom jag skrivit om den professionellt, men jag har aldrig använt den). När du säger att köpen automatiskt kategoriseras, hur funkar det rent praktiskt? Kan man göra den uppdelningen själv i de fall man tycker att appen kategoriserar fel?

      Radera
    2. Den känner väl antagligen igen de vanligast svenska affärerna för den kategoriserar utgifterna i ett antal grupper när den hämtar uppgifterna. Sedan kan man göra en snabb genomgång och ändra på kategoriseringen om det är fel. T.ex om du köper frimärken på Pressbyrån så väljer den automatiskt någon kategorisering, t.ex snacks (vet inte vad den normalt väljer) och då kan du ändra den till frimärken. Nästa gång kanske den kategoriserar inköpet som frimärken men du har denna gång köpt SL-biljetter så då får du välja tågresor istället osv.

      Radera
    3. Det där låter ju bäst om den som shoppar också är den som är intresserad av att kategorisera utgifterna, men den kan säkert ändå vara användbar.

      Radera
    4. Visserligen, men jag skulle säga att endast en mindre andel hamnar fel. Det är också ett budskap om du har övriga utgifter för x antal tusen kr. Då kanske utgångspunkt blir att man tillsammans konstaterar var pengarna handlar utan att anklagande om att det en person som är ansvarig.

      Radera
    5. Fast det är ju en anklagelse i grunden. Han har påpekat att hon måste sluta tömma kontot eftersom han snart inte hinner fylla upp det innan det är tömt.

      Radera
  6. Vafan, du skulle ju inte outa mig sådär. Oh wait, det är inte jag även om det låter märkligt bekant. (Gift, gemensam ekonomi där bara jag har koll på den medan frugan har koll på allt annat, osv)

    Anyway, problemställningen känns lite vinklad. Dvs att det är frugan där som är boven i dramat. När det förmodligen är precis tvärt om. Lite sparsamt med detaljer för att veta säkert.

    Om hon nu projektleder hemmet och vardagen så är det ett betydligt tuffare jobb än att ha koll på ekonomin. Och när nu ekonomin svajar så ringer han i alarmet och förväntar sig att hon ska lösa den biten med. Vafan, har han koll eller inte?

    Fram med konkreta siffror, åtminstone i grova drag. Här är intjäningen, här är utgifterna. Gör vi inget går det långsamt åt helvete. Och förslag på lösning. Antingen skippar vi utlandssemester i år (sparar x kronor), eller så börjar vi med matlåda båda två (sparar x kronor), eller så slutar en gå på fotboll och den andra fixa naglarna (sparar x kronor), eller vad fan som helst. Men nånting konkret. Och såklart inte en lösning där det bara är hon som får anpassa sig utan båda.

    Att bara säga att ”det här funkar inte” utan uppbackning är klart opedagogiskt och får det att låta som att det är bara hennes fel att ekonomin går åt fanders. Han får väl bevisa att han inte överdriver helt enkelt. Och hjälpa till lite mer allmänt med det vardagliga roddandet. Efter det tror jag inte en powerpoint leder till fullt krig trots allt.

    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite vinklad är den säkert. Dels för att min insyn kommer från hans sida, men också för att jag inte riktigt kan lägga alla kort jag har på borden eftersom jag inte har någon rätt att fläka ut deras privatliv. Men så mycket kan jag säga att för mig, men även för honom, är det tydligt att det finns två "bovar" i detta drama.

      Vem som har tuffast jobb tycker jag är svårt att säga. Har man fast lön är ekonomisidan antagligen lättast, men som företagare är det ju en del av själva jobbet att också se till att få ihop ekonomin.

      Och ringa i alarmet är inget han börjat med just nu. Han ringer och ringer, men känner att responsen helt och hållet uteblir. Men du har säkert rätt i att det måste göras mer pedagogiskt. Bevisligen, det har ju inte funkat att göra det utan siffror.

      Radera
  7. Elmentärt min käre Watson.
    1. Fram med excelearket med hushållsbudgeten och gå igenom den pedagogiskt över fredagsvinet. Gör några servettskisser över förändringar.
    2. Funkar inte det så är det bara klassisk kärleksstrejk som gäller

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Det är nog så. Det finns säkert någon digitaliserad variant på servettskisser också. Appen "Napkin contract" kanske.
      2. Har det någonsin funkat för killar :-)?

      Radera
    2. 2. I så fall hade vi nog hört talats om det. :P

      Radera
    3. Jag tror tvärtom. Den kille som framgångsrikt idkar sexstrejk skulle nog inte precis annonsera.

      Radera
  8. 1. Prata med varandra. Kan man inte samtala med varandra ska man inte vara ihop. Att hålla ihop för barnens skull gör alltid barnen mer skada än nytta.

    2. Har man inte grundläggande intresse/förståelse för ekonomi så ska man inte ha tillgång till kreditkort.
    Säg upp krediterna så begränsas nedsidan till totalt pank istället för skuldsatt över öronen som kreditkort kommer leda till i förlängningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Kommunikation tror jag är nyckeln i alla förhållanden, inte bara kärleksrelaterade. Omöjligt att fatta hur den andra tänker om man inte kan förmedla och ta emot det.
      2. Det låter hårt, men ligger säkert något i det.

      Radera
  9. Din väns fru har slutat lyssna på honom. Det löser han antagligen inte med Excel utan snarare familjeterapi. Att han upplever att hon drar kreditkortet som om det inte finns någon morgondag kan ju bero på att hon är förbannad för att HAN inte lyssnar på henne. Kanske med rätta, kanske inte, problemet kvarstår oavsett. Vill han nå fram så kanske han ska börja lyssna bättre och ta hjälp från en bra terapeut/psykolog. För det låter inte som om någon i paret är särskilt lycklig under rådande omständigheter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ungefär vad jag tror och har sagt åt honom. Att kortet dras med oförminskad styrka tyder på att det är ett medvetet sätt att försöka straffa. Orsaken är troligen att hon inte tycker att han anstränger sig (båda har poänger, tror jag) och så blir det ett slags spel där bägge tycker att den andra bör vara den som tar nästa steg.

      Bägge parter är helt klart missnöjda, bägge är medvetna om det och vill ha till stånd en ändring. Det i sig talar för att de skulle kunna leta upp en ny terapeut trots att ingen var nöjd med den förra.

      Radera
    2. Jag får kontra med alla psykologers favoritfras: "du kan inte ändra någon annans beteende, bara ditt eget". Sålunda kommer frun fortsätta dra kortet tills hon tröttnar eller själv väljer att göra det. Inte för att någon annan säger åt henne.

      Sålunda är kanske begränsning eller borttagning av krediten det bästa alternativet. Då går det åtminstone inte att handla ofinansierat.

      Radera
    3. Jag håller med om att man bara kan ändra sitt eget beteende. Fast hon skulle ju kunna välja att göra det om hon tar hans varningar om att det håller på att gå åt helvete på allvar, och det skulle kunna ske om han lyckas komma fram med det budskapet.

      Men det där med begränsning är intressant. Kanske kan man begränsa kortanvändandet så att det inte går att handla hur mycket som helst utan att kranen stryps fram till månadsskiftet när summa X uppnåtts. Det kan i och för sig resultera i krig, men inte lika säkert som om han rycker kortet.

      Radera
  10. Jag och min partner har satt upp ett system där vi varje månad sätter över pengar till två konton. Ett för gemensamma utgifter och ett sparande till nöjen (semester). För kontot med gemensamma utgifter finns två debitkort kopplade. När pengarna tar slut på kontot för de gemensamma utgifterna så nallar vi på vårt gemensamma sparkonto. Det är dock alltid surt. För då måste vi snåla på semestern. Vi nallar nästan varje månad på sparkontot, men förhållandevis lite vilket i slutändan ger ett bra sparande ändå. Sen har vi även ett långtidsspar utanför detta. Men det har vi inte rört hitintills.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framförallt låter det som att ni är väldigt synkade i detta, vilket alltid är bra. I mitt exempel är det tyvärr tvärtom.

      Radera
    2. Absolut, det är vi gudskelov. Men just förhållandet att varje onödigt spenderad krona direkt känns i minskade nöjen är något som motiverar oss. Kan man få till ett system som tydliggör ett sådant förhållande kan nog nästan alla "snåla" in lite.

      Sen är såklart första steget att ta bort kreditkortet och ersätta med ett debit. Ytterst få människor kan enligt mig hantera ett kreditkort. Där lär dock en rädsla från hennes sida komma upp i diskussionen om att hon då plötsligt kan stå helt medellös. Därav att det måste finnas ett konto att överföra ifrån den dag kortköpet inte går igenom i matvarubutiken.

      Radera
    3. Jag har själv aldrig haft ett kreditkort och minns att jag blev förbannad på Bilia när jag inte kunde få bort krediten på bensinkortet, och då gick det ändå i stort sett bara att köpa bensin för pengarna. Men de som har brukar motivera det med gynnsamt bonusupplägg. Jag vet ingenting om det där.

      Många skulle nog må bäst av att använda kontanter.

      Radera
  11. Det är aldrig ens fel när två träter. Men det verkar dom flesta vara överens om.. Att prata med varandra är nyckeln och om det behövs terapi så får dom fortsätta leta tills dom hittar någon terapaut som gör skillnad.

    Excel och pajdiagram tror jag inte hjälper ett dugg. I mitt samboskap hade jag sifferallergi och att dra fram avtal, försäkringsvillkor eller liknande som jag inte ville veta av var lika populärt och meningsfullt som att be mig käka en burk mask. Idiotiskt, I know.

    I bästa fall är det en Lyxfällan-tavla med sedlar på som talar begripligt språk.

    Nästa alternativ är att dela ekonomin. Eget lönekonto och att båda betala in lika summor till täckning av fasta kostnader. Veckopeng till barnen för glass och sånt som barn behöver. Överenskommen summa till "ICA-kortet" osv. Resten som blir kvar får respektive person göra som dom vill med inklusive medföljande ansvar. Kommer bli tjaffsigt med "em som ska tanka bilen nästa gång" men då slipper din polare stå ansvarig för hennes spend? Just nu tar han ju på sig ansvaret för det som han upplever är hennes problem. Sluta med det.

    Sen behöver han ju vara beredd på att bjuda till för de sysslor som hon tar hand om idag. It works both ways.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är absolut bägges ansvar och fel när det knakar.

      Ja, siffror skrämmer nog mer än de tydliggör i detta fall. Fast om man vänder på det, det är svårt att övertyga om att det går utför om man inte styrker det med siffror. Lyxfällantavla, diagram eller siffror i kolumner på ett kalkylblad tycker jag känns underordnat.

      I familjen jag pratar om är en ren uppdelning omöjlig. Därtill är inkomsterna för olika och jag tror inte att någon av dem egentligen vill dela upp det heller. Sedan går det såklart att göra någon slags variant där man för över pengar till ett konto som öronmärks.

      Han behöver absolut bjuda till, men för att det ska funka måste utgifterna ner för annars räcker det till slut inte med att han jobbar dygnet runt med att dra in pengar.

      Radera
    2. Det är väl det första han behöver göra i så fall. Sluta jobba ihjäl sig. Det verkar ju heller inte hjälpa ett dugg. Så att han orkar ta itu med det riktiga problemet.

      Radera
    3. Du har en poäng där.

      Radera
  12. Har dom handelsbanken är det ju ordnat direkt i appen där alla utgifter specas per kategori efter vårt korten dras och sedan presenteras i stapeldiagram.

    Annars är det väl dags att börja gå igenom kontoutdragen nu i juli.

    Kan man inte ens prata om sin gemensamma ekonomi kanske frågan är om man ens ska leva ihop... jobbigt när man har gemensamma barn men det kanske är bättre att bara en förälders ekonomi går åt h-vete än bådas....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det de, och de flesta andra i samma läge, hoppas är väl att det ska gå att göra något åt situationen innan någons ekonomi gått åt helvete, men finns ingen annan lösning är det såklart bättre att flytta ifrån varandra än leva ett liv som inte är hållbart för någon av dem.

      Radera
  13. Vad sägs om att hon får betala räkningarna några månader och han vägrar göra det. Då kanske hon inser läget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går inte. Det här är inte ett äktenskap där man valt att dela allt lika, två heltidslöner osv. Det kan man tycka vad man vill om (själv har jag inga problem med något upplägg jag själv inte är en del av), men rent ekonomiskt lever de i huvudsak på hans inkomster.

      Radera
  14. På dina kommentarsvar så verkar det som att han relativt enkelt kan reglera sina inkomster med fler arbetade timmar. Antingen som egenföretagare eller med god tillgång till övertidstimmar. Därför har de inte direkt haft en fast månatlig inkomst att förhålla sig till.

    Förutsatt att hans arbetsmängd är något reglerbar, så borde de ju börja med att diskutera hans månatliga arbetsmängd och vilken inkomst han kan generera vid olika ansträngningar. Därefter gemensamt komma överens om en inkomst/arbetsmängd som är lämplig för dem som familj, samt vilket ansvar i hemmet som är lämpligt vid de olika arbetsmängderna. Större arbetsmängd (högre inkomst) = mindre hjälp i hemmet till henne.

    Då har de gemensamt kommit överens om ett ramverk för sitt liv avseende inkomster/utgifter samt antalet arbetstimmar både på jobb och i hem.

    Därefter kan de sätta en budget och använda alla andra tips i denna diskussion för att hålla den och förhoppningsvis känner de sedan ett gemensamt ansvar för sin familjesituation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår att mina svar kring inkomsterna uppfattas som svävande. Jag är rädd att jag blir tvungen att förbli det.

      Jag tror att du har rätt i att bägge måste sätta sig ner och ta gemensamma beslut så att bägge känner sig delaktiga. Som det är nu tror jag bägge känner att det där ramverket är bortom deras kontroll.

      Radera
  15. Det låter som att de har kommit ganska långt från ett sunt förhållande. Vore jag han skulle jag ställa ultimatum om att konsultera någon kombination av familjeterapi och ekonomiöversikt. Säger hon nej till det skruvas kranen åt som Saudiarabien gjorde 1973. Slut på pengar, och så förblir det tills de kan prata igenom detta ordentligt.

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, kopplingen till Saudi är lite oklar för mig :-).

      Men kombinationen familjeterapi/ekonomi tycker jag lät intressant. Finns det familjeterapeuter som uttalat jobbar just med ekonomi och parternas syn på pengar? Det tror jag vore perfekt och med tanke på hur ofta privatekonomin spelar stor roll i förhållanden som knakar borde någon ha specialiserat sig på just detta.

      Radera
  16. Varför helt enkelt inte säga att det går ut mer pengar än vad det kommer in, det funkar inte längre och jag blir sönderstressad av det här och orkar inte längre. Tror det funkar bättre än att komma med massa grafer och siffror för den som är totalt ointresserad av sånt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter rimligt, men i detta fall har exakt det testats utan framgång: "Så när han förklarar för henne att det här inte funkar, kreditkorten kan inte dras tills de börjar brinna, tycker/tror hon att han överdriver och väljer att leva precis som tidigare."

      Radera
    2. Tomma hot. Spärra korten, låt det brinna då. Att snacka med henne fungerar inte.

      Radera
    3. Nu är ju jag lyckligt enastående, men den dag det inte funkar att snacka med sin fru/man/sambo och man accepterar och ger upp är nog loppet kört. Jag vill hoppas att det inte är det i detta fall.

      Radera
    4. Dags att sära på sig kanske? Verkar ha helt olika värderingar och verklighetsuppfattning.

      Radera
    5. Kanske är det så, men det har ju funkat tidigare, så man (och jag med) hoppas att det ska gå att hitta det igen.

      Radera
    6. Då är loppet kört nu, eftersom det inte funkar att prata. Du skriver ju själv att de inte kan prata.
      Att det fungerat tidigare är väl för att fanns mer pengar då.

      Radera
    7. Det finns inte mindre pengar nu, det måste bara jobbas mer för att få ihop det.

      Radera
  17. Det låter som en klassisk situation av en man som slutat vara man och nu är en toffel som är rädd för sin fru. Om han kunde hitta pungkulorna igen och styra skeppet så skulle allt lösa sig. Att låta kvinnan i hemmet bli "projektledare" är eufemism för att kvinnan har byxorna i förhållandet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller inte med om någonting i din kommentar. Att kvinnan är projektledaren i hemmet stämde på i stort sett samtliga svenska familjer fram tills för några decennier sedan. Det betyder inte att alla gifta män är som Lilla Fridolf.

      Rädd och rädd... Ja, det är nog ingen rolig känsla att familjen håller på att glida en ur händerna och man är på väg mot att bli ensamstående utan möjlighet att få träffa sina barn så ofta man vill.

      Radera
    2. Jag säger det inte för att vara taskig. Jag säger det för att det är sant. Om han kunde finna sin manlighet och ta över rodret igen så kommer hon att tacka honom i slutändan. Annars kommer det du skriver mycket riktigt inträffa - för när kvinnan tappat respekten för mannen är det över.

      Radera
    3. Jag förstår att du inte gör det, jag tror bara att du har fel.

      Radera
  18. Har de testat med att dela upp inkomsterna på ett antal olika konton? Typ fasta utgifter, mat, barn, buffert/sparande och sedan dela resterande i hans/hennes?
    Absolut ingen kredit på ngt kort och inget "lånande" mellan kontona.
    Har vuxna närstående som sköter sin ekonomi på det sättet och för dem fungerar det fantastiskt bra sedan mer än 10år. Enda jobbiga som de upplever är att tvingas inse om ett köp ska gå på mat kortet eller privatkortet. Numera låter det aldrig som om pengarna är slut före månaden trots väldigt olika konsumtionsmönster.
    Annars håller jag med många tidigare kommentarer om att det känns som om hon trösthandlar av ngn för mig okänd orsak....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vad jag vet har det inte testats att göra sådana uppdelningar och jag tror att det vore vettigt. Antingen det eller att man efter varje månads slut tillsammans (!) kan gå igenom vart pengarna gick.

      Ja, det är konsumtion på en sådana nivå att det känns mer som signalpolitik än att tillgodose ett behov.

      Radera
    2. Jo, att kunna tala med varandra löser de flesta problem men har men.....
      Kvinnan hos dina bekanta verkar för mig ha fastnat i en situation hon inte är nöjd med vilket gör att hon unnar sig dittan och dattan. Den egentliga lösningen är väl inte ekonomisk utan att få livet och förhållandet att fungera. Kanske skulle det rentav fungera bättre om han arbetade aningen mindre och var en mer närvarande partner. Eller att hon arbetade mer och hittade mental stimulans där????
      Hos mina släktingar var bara problemet olika konsumtionsmönster. Han handlade dyra sällanköpsvaror medan hon är duktig på att fynda utan att egentligen slösa eller köpa skräp. Med egen fickpeng att spara eller handla för upplever de att ingen behöver redovisa eller försvara sina köp inför partnern. Så länge det finns pengar på kortet bestämmer han/hon själv och finns det inget så blir det inget köp oavsett tillfället.
      Själva har vi helt gemensam ekonomi och har tack och lov aldrig haft ngt problem med det. Precis som i de familjer vi båda kommer ifrån är hustrun hos oss lite mer familjens projektledare och den aningen mer sparsamma. Dessutom lyckas hon nästan varje år få den högsta avkastningen på sitt sparande. Mutter, mutter....

      Radera
    3. Själv har jag verkligen ingen lust att ha gemensam ekonomi med en annan människa. Det skulle kännas problematiskt åt bägge håll, både att konsumera och vara rädd att sambon som då indirekt betalar hälften kanske inte delar mina intressen, och att reta sig på konsumtion man inte vill vara en del av.

      Men funkar det och man trivs med det är det jättebra.

      Radera
  19. Oj, det här verkar vara ett problem med tanke på hur det har rasslat till i kommentarsfältet. Kanske beror på ett tråkigt liv, ett sätt att få spänning och utmana ödet. Hur kan ibland till synes vettiga människor, riskera liv och lem, hus och hem och bränna pengar fast att de vet att det kan gå riktigt illa. Jag har också en sån kompis. Trots bra utbildning, kloka föräldrar och en bra man så måste det vara någon gen som fattas. ibland har man lusta att banka in huvve på,na, men det vet man ju att sånt inte hjälper, då blir det kanske värre./Mutter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är frustrerande och stå bredvid och titta på när människor man bryr sig om pratar förbi varandra, tar fel beslut och gräver sig ner i en dålig situation.

      Radera
  20. Om det inte går att prata siffror, kan ju finnas flera anledningar till det... Så skulle jag försöka vända på det och titta på vad man skulle kunna göra för de pengar som kommer in istället. Vad vill de kunna göra på det personliga planet och vad vill det göra tillsammans. Hur ser målen ut.
    Här skulle man tex kunna säga att man kan hjälpa till hemma mer om man minskar arbetet x mycket, alt köpa hjälpen för pengarna som man frisätter från vill-ha-shopping för att inte jobba vilket skulle ge dem båda mer tid med varandra och barnen.
    Men om det här har blivit en infekterad konflikt där hon känner sig påhoppad i frågan och troligen finns det något annat missnöje som skaver så måste de nog få en gemensam målbild för att kunna få dialogen på rätt köl igen.
    Om förhållandet är skit så kanske det är de nya kuddarna i soffan som gör att det känns lite mer uthärdligt för en stund... /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter vettigt att försöka vända dialogen till något positivt. För det är ju så att det finns ett samband mellan utgifterna och mängden arbete.

      Och ja, det är nog väldigt mycket knutar och konflikter som skaver, men för att lösa någon enda av dem måste de prata om vilka problem och lösningar som finns.

      Radera
    2. Tappar man målet är det svårt att hålla stigen. Har man inte satt upp ett mål alls så blir nog vägen väldigt rörig. Om det är så att man dessutom har två olika målbilder utan kommunikation mellan varandra då ska det mycket till för att man ska hamna på samma plats.
      I grunden är det nog ingen av dem som vill stå utan hus och pengar till barnen. /Lotta

      Radera
    3. Det är det som är sorgligt och frustrerande, att i grunden vill man nog ungefär samma sak, men det verkar otroligt svårt att nå dit.

      Radera
  21. Rasslade till bra i kommentatorsfältet. Ser ut som majoriteten vill sätta den "lilla oansvariga flickan" i skolbänken och vifta med siffror.

    En liten undran. I början. När dom var nygifta. Kanske till och med innan barnen. Hur delade dom då? Bestämde han att eftersom jag är bäst på siffror sköter jag ekonomin? Kom hon efter i karriär och lön när barnen föddes? Det här problemet uppstod ju inte magiskt i förra veckan.

    Det hon står som "ansvarig" för idag är som familjens projektledare. Vill/får han inte vara med där?
    Jag tror att han kanske skulle behöva gå några kilometer i hennes skor. Att det är han som lär sig hur familjens projekt fungerar innan han börjar vifta med excel-arket. Att han får fundera på hur det känns att inte ha en bra lön, planera och rodda för barnen, veckohandla mm.

    Och jag har för mig att det har diskuterats lite i något tidigare blogg-inlägg. Att kunna lite om varandras "ansvarsområden" kan ju vara bra i händelse av sjukdom eller till och med dödsfall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar så, men jag tror att kommentarsfältets "dom" till viss del beror på att jag av sekretesskäl inte kan lägga alla uppgifter på bordet.

      Han tjänade överlägset mest redan från start. Detta i kombination med hans ointresse för att sköta hemmet gjorde nog att rollerna liksom gav sig själva och den uppdelningen är bägge ganska nöjda med. Det enda som ändrats med barnen är mängden hemarbete och bristen på tid.

      Att gå i varandras skor är jag helt för. Ingen av dem förstår den andra och bägge skulle behöva lägga energi på att göra det. Och ja, själv skulle jag inte vilja vara i ett förhållande med så pass strikt uppdelning. Inte bara för sjukdom och dödsfall utan även för risken med separation. Men även innan. Deras ointresse för varandras liv förvånar och fascinerar mig.

      Radera
  22. Jag hör ofta folk som påstår sig vara okunniga/ointresserade av ekonomi som en giltig ursäkt för att vara oansvariga med pengar.som att det skulle ursäkta slösande. En del ser det till och med som lite charmigt, obegripligt nog. Kan man inte får man lära sig, det är en del i att bli vuxen . Som att någon skulle påstå sig vara ointresserad av att arbeta eller städa som en giltig ursäkt att slippa. Omoget om du frågar mig.

    Mannen verkar inte vilja separera för han då bara kommer se barnen varannam vecka. Han borde fundera på om han faktiskt kanske skulle se dem mer om han blev varannanveckas förälder. Idag verkar han ju bara arbeta ändå i en ständigt ökande takt. Hur mycket ser han barnen då? Kanske det blir en win win för alla parter om de separerar. Han lär sig projektleda familjen själv och hon lär sig hushålla med ekonomiska resurser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt sant. Ingen skulle komma undan med "Jag kan inget om städning", man får städa ändå. Men kan man inte ekonomi ska man liksom kunna stå vid sidan av vuxenvärlden och titta på.

      Jag tror inte bara att det är för barnens skull han inte vill separera. Han vill nog ha tillbaka det familjeliv som en gång funkade. Det finns fördelar med allt, men jag tror inte att separation är en vinst för alla inblandade, allra minst för barnen.

      Radera
  23. Istället för att enbart beskriva problemet skulle jag måla upp det fantastiska man kan göra i framtiden om man ser till att ha pengar över med ränta på ränta. Och använda barnens framtid. Nu är jag inte så genusmedveten men kvinnor övertalar man med känslor, inte med hårda fakta. Istället för att förklara hur låg pension i kr man kommer ha i framtiden kan man uttrycka sin rädsla för framtiden att kanske bli tvungna att jobba några år till eller kanske skrämma med någon pensionär som hon känner till som får vänta på varje krona, eller lägen med barnbarn, resor osv. Återigen allt i känslor och bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väl risken med att ha haft mycket pengar att röra sig med, att man börjar intala sig att det är en naturlag att det alltid kommer vara så.

      Radera
  24. För ett par år sedan läste jag om en chef som hade fått till ett enligt henne fantastiskt sätt att få folk att förstå det där med intäkter och utgifter trots att de avskydde att höra siffror. Hon berättade att hon hade ett stort problem med sina anställda när det kom till pengar och budget, de ville hela tiden lägga pengar på allt möjligt och när hon då började prata budget och siffror så slutade dom lyssna.

    Hon kom då på iden att använda Lego i stället. Hon hade ett gäng klossar som motsvarade pengarna företaget hade att röra sig med, alla klossarna för fasta utgifter, som tex hyra och liknande var i samma färg och utgjorde grunden. Därefter hade hon resterande klossar i en annan färg och dom motsvarande de pengar som fanns kvar efter fasta utgifter. Då kunde hon sätta sig ner med personal och Legot och diskutera igenom de saker de ville göra/köpa för pengarna och då kunde de anställda på ett enkelt, tydligt och pedagogiskt sätt se hur mycket pengar de kunde röra sig med och att om de valde att lägga en pengar på att köpa/göra X så försvann också en kloss från de klossar som de hade kvar att röra sig med.

    Enligt chefen så hade alla problem med pengar/budget/ekonomi och de anställda försvunnit sedan hon började använda detta sätt för personerna som inte kunde/ville ta till sig av siffrorna och klagomålen hade helt försvunnit, de anställda förstod och förhöll sig till "lego"-budgeten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får en obehaglig bild av Bert Karlsson, Ian Wachtmeister och ett gäng läskbackar, men det låter ändå smart.

      Radera