onsdag 22 mars 2023

Politisk ma(k)tkamp

Att den svenska livsmedelsmarknaden är satt ur spel är de flesta överens om. Ett fåtal aktörer styr och kommer märkligt nog oftast till kusligt liknande värderingar av priset på olika matvaror. Nästan så att man misstänker att de samarbetar för att hålla priserna uppe.

SVT frågar sig vad riksdagspartierna vill göra åt saken. Gissningsvis ingenting för då hade de väl gjort det, men vi kan väl ändå höra vad de har att säga, så ska jag på ett pedagogiskt och ödmjukt sätt förklara varför de har fel.

Vänsterpartiet:

Kräver att regeringen kallar till sig de tre dominerande mataffärsjättarna för att få kontroll på matpriserna. Regeringen bör i första hand försöka få till en frivillig överenskommelse med dessa tre för att stoppa prischocken på mat, men samtidigt vara tydlig med att om detta misslyckas kommer staten gå in med lagstiftning. Det kan vara till exempel åtgärder för ökad konkurrens eller någon form av prisreglering.

Min kommentar: Politiker har alldeles för mycket makt redan idag. Att de ska gå in och bestämma priset på ost är ingen bra idé. Marknaden behöver bli fri, inte ännu mer reglerad.

Miljöpartiet:

Vill avskaffa momsen på viktiga basvaror som bröd, mjölk, frukt och grönsaker.

Min kommentar: Skulle kunderna ens hinna uppfatta ett hack i priskurvan innan de är uppe på all-time-high igen, med enda skillnaden att livsmedelsjättarna får ännu högre marginaler? Ännu fler variationer i momsen skulle dessutom resultera i ännu krångligare administration och byråkrati, men MP har ju aldrig brytt sig om vad deras förslag får för praktiska konsekvenser, så varför börja nu?


Avskaffa momsen på magiska svampar!

Centerpartiet:

Har tagit initiativ till att kalla Konkurrensverkets GD till Näringsutskottet för att förstå om myndigheten verkligen har de vassa verktyg som de behöver i nuläget. Har de inte det så kan vi göra ett utskottsinitiativ och tala om för regeringen vad som måste göras.

Min kommentar: Förvånansvärt balanserat av riksdagens kanske minst balanserade parti. Centern har åtminstone fattar att konkurrensen är satt ur spel, så i denna fråga kan de vara ”bäst i test”.

Kristdemokraterna:

Det viktigaste är att få ner inflationen. Det kan politiken hjälpa till med genom en välavvägd och ansvarstagande budget som inte spär på inflationen. Det är därför som vi förordar riktade satsningar till de hushåll som har det svårast.

Min kommentar: Konjunkturer kommer och går, men oligopolet består, och med riktade satsningar visar KD med allt tydlighet att de inte vill åtgärda problemen utan istället bekämpa symptomen. Det sägs ibland att riksdagen består av åtta socialdemokratiska partier och här visar KD tydligt att de är ett av dem.

Moderaterna:

Den allra viktigaste uppgiften just nu är att stoppa den skenande inflationen och därmed prishöjningarna. Det är regeringens främsta prioritet. Alla måste dock ta sitt ansvar. Företagen måste se till så att de inte smyghöjer priser och konsumenter får jämföra priser.

Min kommentar: Inflationsbekämpning här med (se KD). Att säga åt vinstdrivande företag att inte smyghöja priser är såklart poänglöst. De kommer alltid att försöka vinstmaximera. Att uppmana konsumenterna att jämföra priser är dock oväntat tufft från Mesmoderaterna. Kanske har ”Tuffe Uffe” för avsikt att försöka få någon att säga hans öknamn oironiskt, men det lär inte lyckas.

Liberalerna:

För att få ner de skenande priserna tar vi ansvar med en neutral budget för att Riksbankens arbete för att stoppa inflationen inte ska motverkas.

Min kommentar: Stora, tungrodda organisationer ska lösa världens alla problem, det är Liberalernas lösning på allt. Det har aldrig fungerat, men den här gången... gör det inte heller det.

Sverigedemokraterna:

Det finns inte mycket politiker kan göra konkret. Vi kan inte gå in och bestämma priset på potatis, smör eller mjölk. Det vi däremot kan göra är att fokusera på inflationsdämpande åtgärder som exempelvis sänka priserna på insatsvaror.

Min kommentar: Det enda positiva man kan säga om SD:s uttalande är att de åtminstone gör klart att politiker inte ska in och dutta i priset på potatis. Men väl på ”insatsvaror”, vad nu det är. Annars kör de det vanliga tugget om inflationsbekämpning.

Socialdemokraterna:

Vi tycker att regeringen omgående behöver kalla till sig aktörerna i livsmedelskedjan för att se vad som går att göra för att hejda prisökningarna. Det är ett rimligt första steg.

Min kommentar: Sossarna är konsekventa i att adressera alla problem som regeringens. Nåväl, opinionsläget visar att retoriken funkar. ”Kalla till sig aktörerna i livsmedelskedjan” - ska man tjata fram frivilliga prissänkningar? Det lär ta längre tid än en genomsnittlig S-utredning, alltså mer än en mandatperiod, vilket är det längsta en politiker kan räkna till.


Rent skrivbord igen!

Men med det sagt har jag ingen universallösning. Helt klart måste konsumenterna göra motstånd genom att inte bara fortsätta gå till sin vanliga butik och köpa det de alltid köper, men det krossar knappast oligopolet och garanterat inte på kort sikt. Se över konkurrenslagstiftningen? Kanske. Jag är glad att jag inte är politiker, så jag släpper fram ”folkdomstolen”. Vad tycker ni behöver göras?

43 kommentarer:

  1. Jag tycker inte man behöver göra någonting. Mat är billigt om man köper råvaror istället för hel o halvfabrikat. Ingen kommer svälta, inte ens den som lever på försörjningsstöd. De som vill ha det bekvämare/lyxigare får skaffa djupare fickor eller jaga extrapriser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Billigt skulle jag inte säga, men billigare, och en och annan pensionär tror jag på allvar sliter med att hålla sig mätta och varma nu.

      Radera
    2. Tror säkert att många "sliter", men ingen av dem har i närheten av Sparos matkonto...

      Radera
    3. Inte många i alla fall.

      Radera
  2. Har vi problem med matpriser i Sverige vågar jag knappt tänka på hur det är i fattigare länder. De flesta svenskar lever ju ändå med en del marginaler. Jag gissar på att svenska producenter har råd att buda över sina afrikanska motsvarigheter om råvaror etc.

    Det är visserligen inte det svenska riksdagens uppgift att lösa de problemen, men det framstår ändå lite som ett i-landsproblem som diskuteras.

    Med det sagt har vi definitivt ett oligopol, både inom matförsäljning och politik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I-landsproblem måhända, vi bor i I-länder.

      Men andra länder har kanske inte samma "perfekt" utbyggda oligopol som håller priserna höga.

      Radera
  3. Förstår inte detta med matpriser. Jag har följt vår matbudget sen jag 2016 startade bloggen https://sparosverige.blogspot.com/ och vi har legat runt 4000 kr för mat under alla dessa år. De variationer som finns är hur mycket vi äte ute eller inte. Senaste året har vi knappt alls ätit ute, kanske max 1 gång i månaden. Vi är aktiva och köper det som är billigt, det tar väl kanske 20 minuter i veckan att tugga igenom alla affärers reklamblad. Kanske ska vi öka till 4200 kr i budgeten då det *har* blivit knepigare och knepigare att hamna under 4000 kr. Trenden är försiktigt ökande, men inte på långa vägar som alla skräckartiklar försöker ge sken av. Vad f-n äter folk egentligen? Och varför klarar de av att gnälla i Aftonbladet över att de har matkostnader på 14000 kr i månaden och måste skippa påläggen?! Något är ruttet, men är inte så övertygad om att det är matjättarnas fel. Man får väl välja bort sånt som blivit dyrt, vad är problemet? Annars, betala vad det kostar och håll tyst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska givetvis vara "https://snalgrisen.blogspot.com/" kopierade fel länk :D

      Radera
    2. Oj oj oj, kom det nu fram att Sparo och Snålgrisen är samma person? ;)

      Radera
    3. Jag blev också lite fundersam där ett tag. För jag rätt säker på att jag startat Sparosverige, men inte Snålgrisen :-)

      Jag skulle säga att det till stor del ÄR matjättarnas fel, men det är inte dessa som kommer att lösa situationen, det måste kunderna göra.

      Radera
    4. Vi bränner runt 8k på mat varje månad. Men då äter vi rätt fritt vad vi vill med. Visst köper jag extra basvaror när det är extrapris men annars tar jag det jag e sugen på.

      Häromveckan blev det lasagne som kostade dryga 250kr i råvaror. Räckte till totalt 6 portioner.

      Radera
    5. 40 kr/portion låter hyfsat dyrt, men jämför man med färdiga enportionsrätter i frysdisken (som man behöver äta tre för att bli mätt) är det ändå inte farligt.

      Radera
  4. För oss är det att vi primärt har slutat och köpa färska grönsker, och börjat köpa frysta istället. Men min stora oro är: vad ska man göra när priserna på de "billiga" varorna börjar skena också? Vad hindrar att torkade kikärtor och bönor inte ska nå upp till 60-70kr kilot snart?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle säga att de redan har skenat, bara från mycket lägre nivåer.

      Radera
  5. Insatsvaror (SD:s kommentar): Det är varor för att framställa maten, tänk diesel, gödsel, utsäde osv. Frågan är hur politikerna kan minska priserna på dessa och därigenom tro att de får företagare att självmant dra ner sin vinst

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, då fattar jag. Dock får jag inte ihop M:s och SD:s vallöfte om lägre drivmedelspriser med hur de har agerat. 5-10 kr/liter blev 40 öre eller något i den stilen.

      Radera
    2. Inte för att jag vill försvara några politiska partier då jag ogillar partipolitik. Däremot gillar jag sakfrågor och när det gäller kostnader kopplade till drivmedel och reduktionsplikten har väl ändå regeringen varit relativt tydlig med när och hur mycket en ändring av denna kommer påverka priset. Det är tekniskt omöjligt att göra ögonblickligen utan kommer att ta tid vilket har kommunicerats.
      Dock har dieseln gått ner från ca 28 kr/l i höstas till ca 22 kr/l idag. Därmed inte sagt att något parti kan ta åt sig äran för den nedgången då den till största delen beror på andra faktorer frånsett en liten skattesänkning.
      Reduktionsplikten borde f.ö. ses över i grunden. Det kan mycket väl vara så att den borde tas bort helt, av miljöskäl. Se följande forskning: https://sverigesradio.se/artikel/miljoexperten-reduktionsplikten-minskar-inte-utslappen-ta-bort-den

      Radera
    3. SD har väl krävt kraftig sänkning eller till och med avskaffande av reduktionsplikten, men har de lagt några förslag i den riktningen?

      Både M och SD var före valet tydliga med kraftiga sänkningar av drivmedelspriserna. Sedan fanns det inte med mer än symboliskt i första budgeten. Det tycker jag inte är att vara relativt tydlig, det tycker jag är att ljuga.

      Radera
    4. Jag (anonym 11:54) vet faktiskt inte om det är något parti som presenterat förslag om avskaffande av reduktionsplikten. Personligen tycker jag det vore ett bra förslag då det har har stöd i forskningen (miljömässig sådan) som är länkad ovan. På köpet hade vi även fått en rejäl sänkning av priset på drivmedel. Där kommer vi dock i så fall få problem med regelverket i EU som har bestämt en viss miniminivå, som vanligt pga. mer ideologiska skäl än kunskap och fakta.
      Som sagt så försvarar jag ogärna några partier men att en sänkning av reduktionsplikten skulle vara ett verktyg för att sänka priset på drivmedel anser jag var tydligt i valrörelsen. Däremot om det var ett vallöfte att det skulle finnas med i första budgeten kan jag hålla med om att det är ett brutet löfte, men var det så? Jag vet inte. Och möjlig tidplan för ändring av reduktionsplikten kan man tycka att de skulle presenterat före valet. Som sagt partipolitik...
      När det gäller ljug anser jag den termen passa bättre på exempel som när energiminister Anders Ygeman år 2021 gick ut i media och sa att Sverige har ingen elbrist (efter ett möte med Svenska Kraftnät) varefter Svenska Kraftnät får gå ut offentligt och rätta ministern. Det finns nog inga områden som det ljugits så mycket om från politiskt håll som inom elförsörjning och drivmedel. El- och bränslepriserna är stora bovar när det gäller att driva inflation och i synnerhet matpriserna. Att detta är följden av dåliga politiska beslut drivna av ideologiska agendor och okunskap gör en bara deprimerad.

      Radera
    5. När jag duckduckgoar "sänk reduktionsplikten" får jag t ex upp https://www.svt.se/nyheter/inrikes/m-lovar-sankt-reduktionsplikt och https://www.nyteknik.se/fordon/sd-vill-sanka-reduktionsplikten-kraftigt-extrem-situation/575802 där M respektive SD hade väldigt hög svansföring, INNAN valet.

      Strax efter valet lät det istället så här:
      https://www.mestmotor.se/automotorsport/artiklar/nyheter/20221019/sankning-av-reduktionsplikten-drojer-till-2024/

      Men jag håller med om att det inte bara är det nuvarande styret som ljuger som en häst travar, det verkar vara en förutsättning för att få jobb som politiker.

      Radera
    6. Precis som anonym ovan så ger jag inte mycket för politiker oavsett färg. Har heller ingen koll på detaljerna i vallöftena för det brukar mest vara snömos. Jag har dock ett intresse av reduktionsplikten sedan mina år i fordonsbranschen.
      Enligt dina länkar la SD ett förslag i riksdagens miljö- och jordbruksutskott i januari 2022 (som väl antagligen inte fick något stöd i riksdagen då(?)). Svantessson (M) säger i andra länken att hon tror att reduktionsplikten skulle kunna sänkas någon gång under nästa år (dvs. 2023). Just dessa ser jag inte som några löften till första budgeten. Du kan säkert ha rätt i att det lovades mer än så (antagligen ju närmare valet kom). Själv är jag luttrad när det gäller politikerlöften och ser mer till vad som hänt under hela mandatperioden.
      I en lokal tidning läste jag, tämligen tidigt efter valet, en insändare av en lokal riksdagspolitiker från M som gick i svaromål och faktiskt förklarade varför det inte var möjligt att införa ändringen förrän 2024 och även hänvisade till att deras vallöfte då skulle vara uppfyllt (med tillhörande siffror). Vettigaste den personen någonsin kläckt ur sig. Så nog har det funnits tydlig info på sina ställen men det kanske inte har nått ut på riksplanet på samma sätt, vad vet jag.

      F.ö. håller jag med ovanstående om att reduktionsplikten borde tas bort helt. Kommer ihåg diskussionerna i branschen ang. införandet och planerna på succesiv ökning. Det fanns miljökämpar redan då som ställde sig väldigt tveksamma till vad vi skulle vinna på det (dessa personer har väl manövrerats bort från strålkastarljuset av dagens symbolpolitik). För att sedan då inte tala om kostnaderna det skulle medföra i alla möjliga led vilket kan ses som en subvention av en industri som inte tillför något av värde. Tyvärr tror jag inte vi kan bli av med den helt p.g.a. EU-regler.
      Dyrare bränsle ger högre matpriser, den ekvationen är enkel.

      Radera
    7. Löften eller målsättningar... Säger man strax innan valet att detta är något man prioriterar och tänker jobba hårt för så förväntar jag att man tar tag i det i första budgeten, inte halvvägs in i mandatperioden. Men precis som du är jag väl inte chockad över att det viktigaste verkade vara att vinna valet.

      Radera
    8. Självklart är det makten som hägrar i första hand för politiker. Den grupp jag har minst förtroende för tillsammans med aktivisterna inom media.
      Det är som vanligt efter ett maktskifte. Man är glad över att ha blivit av med det gamla men inte nöjd med det nya. Luttrad är man som sagt.

      Radera
  6. Hittar du inga bilder på dom andra partiledarna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, men jag försöker använda tillräckligt många bilder för att det ska förhöja läsupplevelsen, men inte för många att det stör och då blir det kanske två bilder på ett kort inlägg och fyra på ett lite längre, som detta.

      Radera
    2. Svårt att toppa bilden på Märta. Egentligen helt ofattbart hur en människa som ser så genuint opålitlig och obehaglig ut kan få ett politiskt förtroendeuppdrag, alldeles frånsett övriga kvaliteer. Man behöver som politiker inte vara snygg, men det underlättar om man inte ser ut att ha rymt från rättspsyk.

      Radera
    3. Man kan väl konstatera att hon inte precis har utseendet med sig.

      Radera
  7. Jösses vilken otroligt infantil samling politiker vi har. Det finns sannolikt inte en enda fråga de har koll på. Jo vänta, de kräver mer makt och mer av våra pengar och fler egna förmåner.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
  8. Jonathan Swift hade ett ödmjukt förslag på detta tema.
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Upplys dina obildade medmänniskor!

      Radera
  9. Förlåt, inte meningen att förhålla mig dryg på något vis!
    Ett lysande exempel på satir i mitt tycke, pga och trots det fullständigt genomvidriga temat.

    https://en.m.wikipedia.org/wiki/A_Modest_Proposal

    /JB





    SvaraRadera
    Svar
    1. Swift var en fiffig kille.

      Radera
    2. ”Let them eat cakes instead of bread” citerades först 36 år senare, 1765, det var nyttigt att lära sig. Antar att Irländares och Fransosers svältkriser ej låg i fas då…
      /JB

      Radera
  10. Mest förvånad över att svenskar nu börjar vallfärda till Norge för billigare livsmedel. Trodde jag aldrig skulle hända i mannaminne.


    https://www.dagligvarunytt.se/ekonomi/forsaljning/svenska-konsumenter-flyr-till-norge--for-lagpris-det-ar-hyggelig/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste det där, men tror inte på det. Det är nog mest norrmän som handlar hemma nu istället för att åka till Sverige. Men fortsätter pristrenden så ...

      Radera
  11. Jag hoppas och tror att många gör eget motstånd. Jag laddade till och med ner Lidl-appen igår. Många bäckar små... Senast jag var på Willy's reade de ut en jättehög med bacon med dåligt datum. Kanske har matkedjorna tagit i lite väl mycket. Förstår inte hur länge de kan skylla på elpriser, oljepriser, vetepriser och kronkurser. Alla dessa har antinge sjunkit eller åminstone slutat öka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på hur mycket man kan skylla på kriget i Ukraina, för att inte tala om Covid som enligt uppgift fortfarande försinkar svenska och norska telefonköer med 100 %, kan de nog hålla på länge med det.

      Radera
  12. Inflation är endast ett monetärt fenomen, d.v.s. utökning av penningmängden. Det är Sveriges Riksbank som är orsaken till inflationen. Priser går upp som en konsekvens av att det är fler kronor i omlopp och varje krona är värd mindre än tidigare. Tyvärr är det ytterst få som förstår sambandet mellan penningmängd och priser så i stället för att attackera Riksbanken så attackerar man ICA-handlare. Det är ungefär som att skylla sin feber på termometern. Jag har nu följt rapporteringen kring inflationen i flera månader men inte en enda politiker, journalist, företagsledare, chefsekonom eller debattör har ens nämnt, än mindre förstått, att det är Sveriges Riksbank som är grunden till den här krisen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill varken försvara riksbank eller ICA-handlare, men Sverige agerar ju inte i ett vakuum. Är det inflation i världen kommer inte Sverige undantas.

      Radera
    2. Nej precis, vi följer (som resten av världen) USA:s centralbank och försöker hålla jämna steg i pengatryckandet så alla valutor rasar i värde samtidigt, med lite olika resultat. Hade vi låtit bli så hade vi haft en stark valuta men i dagens förvirrade värld är en stark krona dålig och en svag krona bra :(

      Radera
    3. Ja, håller man inte jämna steg med de andra får man välja mellan att slå undan benen för import- eller exportföretagen.

      Radera