En av fördelarna med att köpa en veteranbil är att man inte nödvändigtvis behöver gå back på den, som ju nästan är en regel för nyare bilar. Men det går inte alltid som man tänkt sig. Årsskiftet 21/22 köpte jag en Volvo 245. Jag var jättenöjd med den. Skatt och försäkring kostade sammanlagt 1400 kr/år och bensinförbrukningen var helt okej på 0,83 liter/mil. Men det bästa var nog prestandan. Den kändes som en ny bil, den gick tyst utan missljud, bra köregenskaper osv. Nej, den gjorde inte 0-100 på fem sekunder, men det är heller inget jag efterfrågar.
Men inget varar för evigt. Efter ett drygt
år började bilen krångla. ”Volvo 240 är outslitlig”, sa folk,
men jag hittade inte felet. Däremot upptäckte jag att den hade en
massa elektriska databoxar, givare och sensorer som både var dyra
och dessutom verkade onödiga eftersom Volvo 140 tycktes ha klarat
sig utmärkt utan dem. Så till slut köpte jag en sådan istället.
Jag gav ändå inte upp helt. Kompisar
kom med nya förslag på möjliga fel, så jag bytte grej efter grej.
Mycket kunde jag låna från andra 240-ägare eller köpa begagnat,
men det tog ju ändå tid att skruva. Jag fick också tips om en
fordonsutbildning som eventuellt kunde ta in bilen som
studiematerial. Då hade jag fått betala för nya delar, men sluppit
arbetskostnaden eftersom elever jobbar gratis. Det lät hur bra som helst, men vi fick inte till
det.
Till slut var jag vid vägs ände.
Något värde betingade den såklart, så i värsta fall kunde jag
sälja den som reservdelsbil. Jag hade i alla fall inte tänkt lägga
fem minuter till på att meka med eländet och ingen annan verkade
kunna hjälpa mig heller. Det kostade inget att ha den stående
avställd i ladan, men det gav inget heller. Möjligen en svag
prisstegring, men den skulle inte väga upp irritationen jag kände
varje gång jag såg skiten.
Så nu har jag rivit av plåstret och
gjort min sämsta bilaffär på väldigt, väldigt länge. Bilen
köptes in för 33000 kr. Med delar var jag antagligen uppe i 40000 kr. Efter 1,5 års användning och lika lång felsökning, om
än inte särskilt effektiv (vare sig i tid eller resultat) har jag
nu sålt den för 16000 kr.
Många lägger mycket mer än så på
sin bil. En ny bil tappar ofta uppemot tio gånger så mycket bara i
värdeminskning, och så tillkommer service och annat. Men jag jämför
mig inte med dem, det var inte för att få nybilskostnader jag köpte
en nästan 40 år gammal veteranbil. För mig blev detta ett fiasko och
det enda jag fick ut av affären var vetskapen om att denna bil var
alldeles för ny för mig. Vackert så, nu vänder jag blad och
funderar över om jag ska fylla dess plats i ladan med något skojigt. Men det hastar inte.
Konventera till gengas? Finns det ved, finns det bränsle.
SvaraRaderaDet vore häftigt, men av de videos jag sett med folk som gjort det verkar det rätt bökigt att använda. Och då räknar jag inte ens in konvertering, som jag gissningsvis inte kan göra något själv av.
RaderaDet vore kul med en vedeldad bil men jag inser min begränsning, inte en chans att jag lyckas konvertera den. Och är det ens möjligt att få den laglig? Numera kan man inte ens släppa en fis när besiktningsgubben mäter avgaserna utan att bilen blir underkänd, så hur ska en vedbrasa kunna godkännas?
RaderaNär jag blir rik och får gott om tid ska jag konvertera en Tesla till gengas. Eller bensin.
Raderahttps://faktograf.hr/wp-content/uploads/2022/10/tesla-generator-facebook-1076x675.jpg
Raderahttps://teslamotorsclub.com/tmc/media/tesla-generator.121881/full?d=1603958487
RaderaMm, det där är en annan variant :-)
RaderaHa ha, ja jag har exakt samma erfarenheter av gamla Volvobilar.
SvaraRaderaVisst är det outslitliga, men när det börjar strula så är det omöjligt att få rätsida på dem.
Hade i min ungdom en Corolla, som under 7 års tid kostade typ 500 kronor i reparationer (glödlamporna gick sönder regelbundet). Jag var ung och dum och servade inte den alls, men det gick lika bra ändå. :-)
Enda problemet var att den rostade sönder och samman, och till slut blev den utdömd på besiktningen.
Så mitt tips:
Köp en gammal Corolla eller Yaris med dragkrok och rostskydda den så mycket det bara går.
Jag har aldrig ägt Toyota, men det kan jag tänka mig. Har dock sett att veteranerna dragit iväg i pris och yngre än så vill jag inte ha.
RaderaMin pappa har en Toyota Avensis från 1999, det har aldrig varit några problem med den. Går genom besiktningen utan anmärkning varje gång. Skall tilläggas att han är pensionär sedan 20 år och inte kör så mycket.
SvaraRaderaEn Toyota från -99 skulle jag nog få betala uppemot tiotusen om året i skatt och försäkring för, utan att köra en meter.
RaderaDyrt att ha bil i Norge.
RaderaJust nu betalar jag 800 kronor om året i trafikförsäkring och cirka 2500 kronor i fordonsskatt, summa 3300 kronor. Och då kör jag ändå en V70. :-)
Ja, jag vill helst ha bilar som är 30 år gamla eller äldre, då snackar vi någon hundralapp i månaden.
RaderaJag har tidigare när jag var yngre föredragit att ha nya bilar som jag bytte varje eller varannat år under väldigt många år trots att jag bara körde ca 1000-1500 mil om året.mellan 2018-2025 så klarade jag mig utan bil, men jag fick ett ryck i april och köpte en begagnad Volvo V50 med dieselmotor och automatlåda som hade haft en äldre dam som ägare sedan bilen var ny i september 2011 och den hade bara gått 6300 mil och var noggrant servad hos märkesverkstäder med alla stämplarna i serviceboken.Det var inte en buckla på den så den har antagligen stått i ett garage för den är röd och såg fabriksny ut när jag hämtade den och den ser fortfarande fabriksny ut i lacken om man inte vet att den är en gammal bil.Denna bilen kommer jag att behålla tills jag måste köpa en elbil eller så blir det ingen mer bil när jag har slitit ut denna bilen som jag räknar med kommer hålla i åtminstone 15-20 år till för om 15-20 år när jag är 73-78 år så kanske jag inte längre bry mig om att ha en bil.Ha en trevlig dag!Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaNya bilar vartannat år låter lite som att riva sönder tusenlappar.
RaderaDu får köpa dig en redig veteranbil då, typ en porsche från 1975, en sån med måsvinge ? :)
SvaraRaderaMvh Investeraren