Maj i videosammandrag

Sista månadsvideon någonsin (med en förklaring till varför):

Månadens konstprojekt måste väl vara de kvinnor som "galopperar mot patriarkatet". I protest mot att män uppmärksammats i historien, ofta kungar till häst, vill de... Nej, jag har läst ett antal artiklar om detta samt hört en intervju med koreografen och kan inte för mitt liv begripa vad det är de vill. Men vad gör man inte för att få lite bidrag?

Häst mot folkgrupp?

Från och med nu håller jag mig till text, här och på Twitter. Om jag inte skulle försöka mig på lite "performancekonst".

Den åttonde dödssynden

Att sikta på att lösa cancergåtan eller att försöka utrota världssvälten leder möjligen till lite roade blickar eller teatraliska huvudskakningar, men gå ut med att du har för avsikt att tajma marknaden så ska du se att helvetet bryter lös. För det går inte, du kommer att bränna dig bara genom att tänka tanken – och hör sen!

Jag tycker nästan att det är lite festligt vilka starka reaktioner det går att väcka bara genom att försöka tajma marknaden. Eller rättare sagt genom att försöka förutse ett börsras. För visst måste det väl vara där skon klämmer? Tajma marknaden försöker väl alla som någon gång säljer en aktie utan att behöva pengarna för konsumtion. Alla som har sina pengar på börsen använder sig av någon slags strategi om inte pengarna konsekvent och konstant sitter låsta i världens bredaste indexfond. Den som tror att ABB ska stiga mer än OMX eller att bankaktier generellt kan vara övervärderade vet lika lite om framtiden som jag gör, men tror sig kunna göra lite bättre resultat än genomsnittet eller åtminstone få genomsnittlig avkastning till lite lägre risk.

Så varför är det vår tids värsta brott att försöka förutse ett börsras? Jag vet inte, men googla ”tajma marknaden” så kommer du se en mängd affärstidningar, analytiker och börsexperter säga att det inte går. Så varför ska vi lyssna på dem då, för vore framtiden helt omöjlig att förutse skulle ju deras existensberättigande försvinna.

Jag tror inte att jag (eller någon annan heller) likt Martin Armstrong kan pricka in exakt vilken dag Den Stora Vändningen kommer. Jag tror bara att det i vissa tider är klokt att räkna med att vi inte har fem goda år framför oss och agera därefter. Genom att växla ner andelen aktier i portföljen, ligga lite likvid eller säkra upp med lite ädelmetaller.

Men den som inte håller med behöver inte.

Alternativ.nu

Jag har nämnt detta forum för självhushållning någon gång, men sidan kan faktiskt vara värd ett eget inlägg. ”Alternativ.nu är en mötesplats för oss som är intresserade av praktisk kunskap om självhushållning.” Självhushållning, odling, matlagning, byggteknik och relaterade boktips.

Det jag gillar med sidan – förutom att det är något så ovanligt som ett forum där folk försöker hjälpa varandra och inte i första hand ordspöa dem med slagkraftiga oneliners – är att även inlägg jag inte har något utbyte av kan få mig att tänka eftersom det, som namnet antyder, handlar om människor som tänker i egna banor.

Här finns människor som diskuterar självförsörjning i lägenhet, inklusive animalisk produktion i form av insekter eller marsvin. Någon annan vill ha recept på hur man gör vin av palsternackor och en tredje veta var hon enklast säljer virkade mössor och hembyggda fågelholkar.

Uttrycket ”Det finns folk till allt” passar in, men hur udda existenser det än är som samsas på Alternativ.nu känns både människor och debattklimat bra mycket friskare än på Familjeliv eller Flashback där man ju kan bli mörkrädd på riktigt.

Och för tydlighets skull, jag har ingen aning om vem som står bakom Alternativ.nu, bara att jag inte får betalt för ”reklamen”.

Höger eller vänster?

Den senaste tiden har andra ekonomibloggare diskuterat politik, Onkel Tom, Farbror Fri och kanske ännu fler som i sin tur kommenterat den vänsterprofilerade podden Andra Sätt. Kanske behandlar inte inläggen politik i sig utan mer vad vi själva har för moral och ansvar när det kommer till egna val.

Inte för att jag tycker mig ha något som helst ansvar att agera förebild. Jag lever som jag vill, läsarna väljer vilka tips de ska ta till sig och ger mig feedback att också reflektera över. Blir vi alla bättre människor av det är det fint, men jag lämnar inga garantier och kan inte ens säga att jag haft den ambitionen.

Först! Jag tycker mig varken vara vänster eller höger. Har röstat åt bägge hållen, men blankt på senare tid. Jag ser bra förslag som bra oavsett avsändare. I alla partier och läger finns något bra, men det är inte mitt jobb att recensera andra. Jag har fullt sjå med att leva mitt eget liv. I kvällstidningarnas undersökningar blir jag etiketterad med alla möjliga partibeteckningar.

Bland privatsparande, frihetssträvande och downshiftande finns både höger och vänster. Grovt generaliserat är det högermänniskor som vill spara pengar för att få personlig frihet och/eller pengar på hög, och vänsterfolk som vill konsumera mindre, för miljön och för att inte utnyttja andra människor. Enligt dessa definitioner är jag mer höger än vänster, men jag sympatiserar med bägge tänkesätten.

Framförallt ser jag inte motsättningen. Om jag plockar äpplen hos en kompis istället för att köpa sydamerikanska äpplen i affären får jag pengar över till annat, miljön mår bättre och min kompis slipper ösa ner ännu fler äpplen i den redan överfulla komposten. Det är ingen politisk handling, min prioteringslista är:

1. Bra för min ekonomi.
2. Hjälper kompisen.
3. Skonar miljön.

Miljön skulle faktiskt inte må ett dugg bättre för att jag intalar mig att listan egentligen är uppochner.

Vidare ser jag inget hyckleri med att en kommunist köper bostadsrätt och sätter sina ungar i privatskola, eller en moderat som tar ut de bidrag han kan. Jo, om de är politiker och heter Lars Ohly och Fredrik Reinfeldt, för då har de faktiskt tagit betalt för att vara förebilder och leva som de lär.

Vi andra har inget ansvar gentemot någon annan än oss själva förutsatt att vi följer lagar och regler. Jag föreslår alla vänstermänniskor att prova aktiehandel och högerdito att gå en kurs på en folkhögskola. Men den som hellre vill peka finger får göra det. Moralister finns både till höger och vänster. Själv är jag mer rakt fram.

Kommunen ute och cyklar

Det här är berättelsen om ett kommunalt cykelställ (hade Slas varit i livet hade jag beställt en inläsning, men nu får ni föreställa er).

Tidigt i våras kom det här cykelstället på plats nere vid busshållplatsen. Tanken var väl att de som har långt till bussen ska kunna cykla dit på morgonen och ha sin cykel under tak i det här fina stället fram till dagens slut, då de kan låsa upp sin cykel och åka hem igen.

Kruxet är att det inte finns några bostadsområden från vilka man skulle cykla just hit, förutom sådana som har egen busshållplats. Det är ingen naturlig knutpunkt för cykelpendling (och inget annat heller). Det hade vem som helst i närområdet kunnat berätta för de politiker som beslutat om stället, men tyvärr var det ingen som frågade. Så nu har det stått där i några månader och givetvis har inga cyklar parkerats i det sedan dess. Det kommer heller aldrig att hända, inte en enda cykel, så detta var en helt onödig utgift.

Ändå togs beslutet. Jag antar att det först var någon lokalpolitiker som ville få en guldstjärna av miljönissarna, och det får man ju som alla vet genom att satsa pengar på den nya religionen/ideologin – cyklismen.

Sedan togs det väl fram en detaljplan och en budget, togs erforderliga politiska beslut, anbudsförfarande och lades beställningar. Därefter har minst två team berett marken, asfalterat, svetsat ihop och målat cykelstället och fått det på plats.

Vad det kostat totalt har jag ingen aning om. Politiker och tjänstemän hade väl begärt ut sina löner ändå, men nog hade det gått att spara in några representationsluncher. Materialet och arbetet är i alla fall direktrelaterade kostnader. Vi säger hundratusen för att inte ta i för mycket. För de pengarna hade man kunnat anställa ett par sommarjobbare att gå ut och valla gamlingar på äldreboendet, sandat en trappa istället för att att sätta upp en skylt som varnar för obefintligt vinterunderhåll eller gjort underverk för en ideell förening som med små medel hjälper sjuka barn, missbrukare, hemlösa katter eller vad som helst.

Men det gjorde man alltså inte, man byggde ett kommunalt cykelställ som aldrig någonsin kommer att vara till gagn för någon enda cyklist. Det mest positiva man kan säga om detta var att taket är av plexiglas och därför inte kommer att vandaliseras sönder varje år.

Börsskrock

Det finns en gammal ”börsregel” som lyder: ”Sell in May and go away.” Idén är alltså att man ska vräka ut sina aktier till högstbjudande i början av maj och sedan hålla sig ifrån börsen (oklart hur länge). Generellt har det varit en bra taktik. Problemet med generella regler är att felmarginalerna är för stora för att de ska vara värda att följa blint.

Jag tror dessutom att skrämsel om elände tenderar att bli självuppfyllande. Om många vill sälja aktier samtidigt kommer kurserna vika. Ställ dig i ett mörkt rum och gallskrik: ”Jag är arg!!!” Hur mår du då? Ja, inte är du glad i alla fall.

Ett annat börsuttryck, ”Köp till sillen, sälj till kräftorna”, antyder att man ska köpa aktier vid midsommar, sedan lämna dem åt sitt öde fram till början av augusti för att vara med i ett eventuellt sommarrally. Den har ett ännu mer tveksamt utfall. 2015 var det ett uselt råd, 2016 ganska bra. Jag är rätt säker på att ursprunget är att börsmäklare vill vara lediga på sommaren och därför tycker att det är bra om kunderna ligger fullinvesterade under industrisemestern och gör nya affärer när skolorna öppnat.

Det är bra med principer för börshandel, men det här är inte principer utan rent skrock. Att sälja aktier i maj bara för att är lika dumt som att sätta sina pengar på en vit jul. ”Jo, men det måste det bli för 'Anders slaskar, julen braskar', det är sen gammalt.”

Med den logiken kan vi lika gärna hitta på egna principer för att i efterhand förklara vårt irrationella beteende. ”Tanka till hösten, kör till påska!” Eller frifräsarlösningen: ”Köp i april eller gör vad du vill!”

Körkort klassfråga?

Har kort blivit en klassfråga, frågar sig Sveriges Radios Plånboken. Svaret är nej. Sådärja, i morgon skriver jag om … Nej, men allvarligt talat, ett körkort kostar i snitt under 20000 kr. Vill man verkligen ha det måste man väl kunna få fram de pengarna?! Nej, enligt socialdemokraten Laila Naraghi i Plånbokens inslag är kostnaden ”orimlig”. I ett första steg vill hon införa ett CSN-lån, som jag berättade om redan i höstas, men sedan vill hon att man ska få körkort i skolan, för skattepengar ”eftersom körkort är så viktigt för att kunna få jobb”.

Till att börja med finns det mängder av människor som lyckas försörja sig och få en dräglig tillvaro även utan körkort, så det är ju inte riktigt att jämställa vid att kunna läsa. Men om det är så viktigt med körkort, så spara ihop till det då! Det räcker med att spara 50 kr i månaden i arton år. De föräldrar som inte har den marginalen borde nog på allvar ha funderat på om barn var en bra idé.

Eller, som jag skrev i höstas, sommarjobba ihop pengarna! Det borde räcka med en sommar, så den tiden kanske det är värt att lägga. Jag får inte ihop logiken att det å ena sidan är jätteviktigt med körkort, å andra sidan inte är så viktigt att det är värt att själv lägga två strån i kors för att fixa det utan statlig inblandning.

Men visst, finns det möjlighet att invänta att statligt stekta sparvar ska flyga in i munnen på en förstår jag att det är roligare än att behöva lägga egna pengar och fritid på projektet. Men vilka signaler skickar det till unga människor – att det ska vara en mänsklig rättighet att slippa jobba för någonting själv? Personligen tror jag att kunskapen om hur man spottar i nävarna, borrar ner huvudet och kämpar är oändligt mycket viktigare än den hur man kör bil.