I toppen
Störst blir sverigedemokraterna,
förvånansvärt tätt följt av socialdemokraterna. Moderaterna blir
klar trea.
Mittenträsket
På fjärde plats hittar vi centern,
upp från femte, så då går det ju faktiskt framåt. Eller fjamåt
;-). Femma blir vänsterpartiet trots att Sjöstedt nyligen gjort
klart att i hans drömsamhälle finns inga privata företag, och jag har svårt att tro att var tionde väljare delar den visionen.
Nedflyttningsstrecket
Fyraprocentsspärren har aldrig blivit
så omgärdad som i detta val. Liberalerna har gått till val på att
bekämpa extremism, samt förordar ett svenskt Natomedlemskap, Euro
och ännu mer federalism i EU. Motsägelsefullt är bara förnamnet,
men det blir runt 5 procent ändå, som vanligt. Samma sak för
kristdemokraterna som med nöd och näppe klarar övergången från att vara sistagångsväljarnas parti till att bli partiet för missnöjda moderater.
Men där tar det stopp. Miljöpartiet
åker ur i år. Partitopparnas flyg- och taxiresor, brunkolssveket
och ”väldigt, väldigt tunga stenar” blir till slut för mycket.
Förra gången de åkte ur, 1991, blev det bara en mandatperiod på
avbytarbänken, men den här gången kan det bli värre.
Nya partier
Inget nytt parti kommer in i riksdagen.
Klart närmast blir Alternativ för Sverige, som får många
ledarskribenter att sätta i halsen eftersom siffrorna blir högre än
många av dem trott. Särskilt jobbigt blir det för de journalister
som inte nämnt partiet med ett ord och nu har att välja mellan att
erkänna att de inte har koll på verkligheten eller att de haft koll
men valt att inte berätta verkligheten för sina läsare.
Nästan lika förvånade blir
företrädare för Medborgerlig Samling när deras parti inte ens får
1 procents väljarstöd, men de kan ändå glädja sig åt några
kommunmandat och att de blivit klart större än Feministiskt
Initiativ och Piratpartiet, som vi nog inte hör så mycket mer av
nu.
Skulle det visa sig att jag har fel i
några av mina förutsägelser tar jag genast tillbaka alltihop och skyller på att jag blivit hackad av ryska robotar.