En nomad är ju en person eller
folkgrupp som inte lever bofast utan flyter runt därhelst det finns
mat. Digitala nomader är på ett sätt motsatsen eftersom de är
oberoende av plats och försörjer sig mobilt, via internet. Men inte
heller de har en fast boende- och arbetsort utan reser runt. Vill ni
veta mer och står ut med dubbade röster finns en nysläppt
dokumentär i ämnet:
Det är inte utan att den här
filmen ger vatten på kvarnen hos dem (och dessa är det gott om) som
vill peta hål på glamouren kring det digitala nomadlivet eftersom
den handlar mycket om att få ekonomin att gå ihop, oro inför
framtiden, pension osv.
En av de medverkande i dokumentären
tjänar 800 euro i månaden vid 33 års ålder, har inget eget hem
och får plats med alla sina ägodelar i en ryggsäck. För mig vore
det helvetet på jorden. Inte för att jag inte längre är 33, jag
har alltid velat ha en egen bas. Med det undantaget är det ändå
rätt likt mitt liv. Jag gör i stort sett allt jobb via dator, och
skulle kunna göra det vartsomhelst där det finns internet. Men inte
är jag digital nomad för det, och inte vill jag bli det.
Det finns också digitala nomader
som tjänar bra med pengar. Som Colin Wright som rest runt på heltid i tio år,
skrivit runt 30 böcker och hållit föredrag om sitt liv.
Nätpokerspelare har gjort det ända sedan pokerboomen, och vi som
följer börspoddar hör hela tiden någon daytrader rapportera att
han den senaste veckan handlat aktier från poolkanten, så
bevisligen är det fullt möjligt.
Och möjligare lär det bli. Fler jobb
kan göras på distans. Kryptovalutor underlättar digitalt nomadliv.
Fortfarande har en stor del av världens arbetsföra inte växt upp
med internet, men för varje år kommer fler människor ut på
arbetsmarknaden som surfade redan innan de började skolan. Och –
ännu viktigare – allt fler chefer ser fördelar, som att slippa
tillhandahålla kontorsyta eller att ha kundtjänstmedarbetare som är
pigga på nattjobb eftersom det inte är natt där de befinner sig.